Picc-Line i armen idag

God morgon.

Har sovit så dåligt i natt. Vaknade vid midnatt och kunde inte somna om. André vaknade också. Jag var hungrig. Vi kom på att vi knappt ätit något under dagen. Vi åt frukost klockan halv två på eftermiddagen. Omelett. Därefter ingenting mer än någon bit choklad och några små häxvrål godisar.

André mår inte heller bra i detta. I går var det påtagligt. Han säger inte mycket om det men igår såg jag det på honom. Han är orolig och det smärtar mig. Ibland säger han att han känner sig maktlös när jag inte mår bra. Jag tröstar och säger att det är lugnt. Du kan inte ta bort det onda och oron, bara att finnas hos mig, sen får vi typ rida ut stormen. Det är ett hinder vi ska över. Hindret är cirka fyra månader långt och verkar mils högt. Sedan blir allt som vanligt igen.

När våren kommer så är allt lättare. Vi kanske till och med kan ta vår nästa tripp till Old Town i Tallinn, i sommar? Där var vi i somras. Jag har varit där flera gånger i jobbet och fått en glimt av Old Town, en riktigt gammal stadsdel som är helt underbar. André tycker mycket om det medeltida (och jag också) och den här stadsdelen är från 1200-talet.  När vi var där i somras bestämde vi oss för att inte sätta foten utanför denna stadsdel under våra fyra dagar. Det gick jättebra *ler* . Det kliade inte ens i mina fingrar att inte få gå till Kaubamaja, det jättestora varuhuscentret med massor med klädbutiker. Massor!  Det ligger i Viru Center och man ser det när man står i utkanten av Old Town. Man ska bara över en jättestor gata.

tallinn2 tallinn3 tallinn1

Denna gång brydde jag mig inte. Jag stannar hellre i Old Town och tittar på alla gamla byggnader och dricker honungsöl på Olde Hansa.

Picc-Line
Idag är det dags att åka till Malmö. Jag ska få en Picc-line i armen.  Min svägerska Jo´ , följer med mig. Det är jag tacksam över. Hon är dessutom sjuksköterska och vet vad Picc-line innebär. Det känns mycket tryggt att hon vill följa med. Vi blir hämtade klockan 11.55. Ska vara där 13.00.

Det klassas som operation, att sätta in den och det tar mellan 1 ½ – 2 ½ timme har jag fått veta.
-”Ta med ditt sticke”, sa jag till Jo´. ”Det kommer att ta tid”.
-”I know Anna”, sa hon.

Undrar om jag kan spela Wordfeud under tiden? Tror inte det. Men musik i öronen går nog bra. Ska kolla det, med dem.

En Picc-line är en tunn, mjuk kateter som via en kanyl sticks in i ett blodkärl i vänster överarm med hjälp av ultraljud.  Det här är ju high tec: för att kontrollera kateterspetsens läge används ett navigeringssystem, står det i informationen jag fått. Den tunna katetern förs in upp i armen, över vänster bröst och slutar en liten bit från hjärtat. Picc-line används för att ge, i mitt fall, cytostatika och annat läkemedel i blodbanan. Picc-linen ska sitta kvar under hela behandlingen på fyra månader. Duscha går jättebra men jag får inte bada eller basta på grund av infektionsrisk. Det kan jag nog stå ut med. Att inte bada och basta.

Om ett tag ska jag ta en dusch och tvätta mig med Descutansvamp. Descutan är ett bakteriedödande medel som man tvättar sig med för att förebygga infektion. Jag ska tvätta mig från magen och uppåt. Och båda armarna.

Nu har jag några samtal att ringa innan vi sticker. Försäkringskassan och min stomiterapeut. Ringa mamma och svägerskan.

Idag ska det komma ett brev från överläkaren i Lund. Hon har diskuterat med sitt läkarteam och tarmspecialister angående hur vi ska gå till väga med min Kontinent Ileostomi under cellgiftbehandlingen som börjar imorgon. Som jag berättat tidigare så påverkar vissa av läkemedlena tarmarna ganska rejält och jag är livrädd att min Kocks Blåsa ska ta skada eller förvärra för mig. Jag får ju inte gå på toaletten hur ofta som helst. Jag vet ju inte om reservoaren kommer att krampa och bete sig som att det är dags att gå på toaletten fast det inte är dags. Det kan uppstå slitage i ”nippeln” på magen och ”musklerna” innanför och det kan jag inte riskera. Därför ska jag ringa min stomiterapeut. Eva heter hon och är så himla gullig och hjälpsam. Höra om hon vet något om detta här.

Hoppas läkarna kommit fram till något riktigt bra. Jag tror det.

Jag slutar för nu. Återkommer och berättar om hur allting gick.
Undrar fortfarande om jag kan eller får spela Wordfeud under tiden……
Jag får ju smärtstillande så jag lär inte kunna lägga några vettiga ord i alla fall.

Må gott så ses vi här, senare.
Anna

Harmoni

Sedan den 30 november när jag fick besked att jag har bröstcancer och fram till operatiobnsdagen den 28 december 2016 var allt ett stort kaos och så mycket oro och frågetecken. Riktigt stressigt och jobbigt . Blev irriterad på folk i min omgivning, svårt att sova,  vaknade ibland vid 02-tiden på natten och kunde inte somna om. Som en extremt knepig jet-lag.

Svårt att koncentrera mig. Glömsk. Fick börja skriva ner allt jag skulle göra. Inte bara tider för alla läkarbesök utan i stort sett allt. Kändes som att jag fått Alzheimers och inte bröstcancer. Kunde ligga i sängen en hel dag och göra precis ingenting. Somnade jag så somnade jag. Annars kunde det kvitta.

Mitt sällskap på dagarna när André var på jobbet, var Lilla Skorpan. Brorsonens söta katt som vi passade i fyra veckor, från den 17 december till den 22 januari. Hon heter egentligen Cassie och är tre år. Jag kallar henne ”Lilla Skorpan”. Världens underbaraste lilla lurvboll. Hon bidrog till att jag kunde vara hyfsat harmonisk. Någon att gulla med, prata med och bara känna fanns där.

skorpan2     skorpans-tassar

Efter operationen var det något som vände. Jag blev mer harmonisk och kunde skratta och vara nästan som vanligt. Dels för att jag äntligen blev av med min ovän cancerknutan och dels för att jag berättade för mamma om min sjukdom. Jag berättade för henne strax efter nyår, efter att jag opererats.

Jag är inte den som basunerar ut saker och ting i sociala medier. Samtidigt var det viktigt för mig att ”alla vet”. Likaså när jag beslutade att mejla alla på jobbet. Att alla får reda på det från mig. För mig är det oerhört viktigt att alla behandlar mig på samma sätt som innan.  Att inte undvika mig på stan eller inte våga kontakta mig. Inte veta vad man ska säga. Så här skrev jag på facebook

Hej alla.
Nu vill jag inte vara Hemliga Arne längre. Innan jag berättar vill jag säga att jag mår bra och allt är okej. Har berättat för min familj och släktingar. Även berättat för alla på jobbet. Detta berättar jag för er min egen skull. Känns lugnt att ”alla” jag känner, vet.

Den 30 november fick jag besked att jag har bröstcancer.
Den 28 december opererade jag bort hela höger bröst och allt har gått mycket bra. Skiten är borta från min kropp. Tisdagen den 1 februari får jag första cellgiftbehandlingen. Behandlingarna kommer att pågå i fyra månader. Under den tiden är jag extremt viruskänslig och får undvika folksamlingar, kramar och handslag.

Man kan prata och kontakta mig som vanligt och ingen behöver vara annorlunda mot mig än tidigare. Ses vi på stan och du frågar ”hur är det?” Då kommer jag inte dra allt om min cancer. Jag svarar bara: ”det är okej med mig. Hur är det själv?” Jag låter den jag möter att i så fall själv ställa frågorna. Jag har inga problem att prata om det hela men kommer inte att älta detta.
Kram från Anna

Harmoni
Harmoniär något jag behöver. Försöker se till att  ha det i min vanliga vardag. Därför har jag köpt på mig massor med älsklingsprodukter. Sköna kroppslotioner, duschgeléer, badolja, kroppspeeling och så vidare. Härligheter från Yves Rocher helt enkelt.

yvesprodukter

 

En biverkning under cellgiftbehandlingen som jag ska påbörja om två dagar, är torr hud. Riktigt torr tydligen. På hela kroppen. Därför har jag även bunkrat upp med extra ansiktscrèmer, ansiktsvatten och rengöringsmjölk.

Jag förstår att jag kommer vara sängliggande länge och därför har jag laddat upp med talböcker och samlat filmer på Netflix i en mapp.

TV är en bra kompis
En person som gör mig glad är stå-upp-komikern Johan Glans. Jag kan titta på hans ”World Tour”-program hur många gånger som helst och tycka det är lika roligt varje gång.
Serien De Tre Musketörerna som finns på Netflix är feel good för mig.

Nostalgi är också bra.
Det jag verkligen vill ha tag i är serien med Roger Moore och Tony Curtis, som gick i början av 70-talet: Snobbar Som Jobbar eller The Persuaders som orginaltiteln är. Temalåten med samma titel är ju bara helt underbar. Tänk att få tag i den serien. 24 avsnitt.
Filmen Kaktusblomman (eller Cactus Flower) från 1969 med Ingrid Bergman, Walter Matthau och Goldie Hawn är en stor favorit,. Tror jag kan hela filmen utantill. Har sett den ungefär 50-elva gånger. Så charmig, härlig och underbar.

Engelsk humor älskar jag. Little Brittain är en av favoriterna.
En film som jag fick upp ögonen för, för många år sedan är Death At A Funeral  (Trångt i kistan). Den finns visst i en amerikansk version som jag inte sett. Orginalet; den brittiska är så där helt galet rolig. Utanför ramarna och har många roliga överraskningar.

Talböcker
När det gäller talböcker så är det så himla bra att ha när man inte har möjlighet eller orkar läsa i en bok. Min första talbok som jag lyssnade på för många år sedan är Kinesen av Henning Mankell. Nu minns jag inte namnet på berättaren, tror det är Thomas Bolme och en person till. Riktigt bra uppläst. Stor inlevelse. Handlingen är otroligt spännande och man måste bara lyssna klart. Det utspelar sig både i Norrland, Helsingborg, olika ställen i Kina och London.

Har även köpt talböcker av Lars Keppler. Här brukar det vara Johan Malsjö som läser och han är riktigt bra. En av böckerna var så ryslig på sina ställen att jag inte kunde lyssna på kvällen innan jag somnade. Sov oroligt och hade mardrömmar. Till saken hör att jag inte tål äckliga filmer exempelvis. Jag sover oroligt. Detta har inget med min sjukdom att göra, men jag har märkt att jag är extra känslig mot starka thrillers. När man lyssnar på en bok så blir det mer påtagligt, ungefär som att se en film. Därför blir det att lyssna på Kepplers böcker på dagtid. Jag har alla kepplers böcker. Vissa i bokform och andra som talbok. Just nu är Lars Keppler min favorit. Fantastiskt bra författarpar bakom pseudonymen. det är bara en av böckerna som jag inte förstod mig på riktigt. Det är ”Playground” . Rörig och konstig. Men alla de andra kan jag verkligen rekommendera om man gillar spänning på hög nivå.

Avstressande och lugnande
Den sysselsättning som är mest avstressande för mig är att skriva av mig. Det har jag märkt sedan jag började skriva på min blogg, i december 2016. Även om man inte vill lansera det man skriver så är mitt råd till andra som har det svårt och jobbigt, att skriva. Skriv ner allt. Låt det bara komma. Huller om buller. Utan att tänka för mycket. Det är frigörande på något sätt. Så är det för mig. Man behöver ju inte visa det för någon om man inte vill. Huvudsaken att man skriver.

Att virka är så avstressande för mig. Just nu har jag dille på att virka mössor i glada färger. Jag älskar färgklickar. Virkar sommarmössor och vintermössor. Har även egna etiketter som jag syr fast på mina kreationer. Mitt egna lilla varumärke är dedikerat till min farmor och mormor. Det är de som väckte mitt intresse för handarbete eller rättare sagt sticka, virka och sy och det började redan när jag var en liten flicka. Det har gått i arv till min mamma och vidare till mig. Även min faster handarbetade och det är nog från henne jag fått det här med klatschiga färger. Hon stickade fingervantar på löpande band. Hade en hel korg full. I olika färger. Jättefina! Alla i tunt ullgarn. Det var bara att välja vilka man ville ha.

Nu blev jag sugen på att virka och titta på TV samtidigt så jag avslutar här och fortsätter på min limegröna mössa.

Jag kommer att skapa en flik med mönster på mina virkade mössor och lite annat.

Ha det bra. Anna

 

”Egg Head Event”

På återbesöket hos läkaren den 10 januari rekommenderade han mig cellgiftbehandling. Man får ju själv vara med att bestämma, vilket jag tycker är mycket bra. Självklart vågar jag inte avstå från den behandlingen. Nåväl, under mitt besök hos läkaren och därefter sjuksystern, bestämde jag mig för att raka bort allt håret. Inte tänker jag gå och vänta på att få hårtussar i handen, på huvudkudden, i duschen och så vidare. Aldrig i hela livet jag gör det.

Jag sa till André:
-”Jag vill vi ska ha ett event hemma”.
-”Självklart”, sa han. Så föddes idén: vi ska ha ett Egg Head Event för familjen och släkten.

Sagt och gjort. Inbjudan skickad till alla. ”Välkomna till vårt Egg head Event den 28 januari kl 16” . Mamma brukar inte vlja få inbjudningar långt i förväg så jag berättade för henne om tillställningen bara några dagar innan. Det var bara en grej jag glömde berätta för henne: att syftet med festen var att raka mig på huvudet. Jag hade berättat för henne innan, att jag skulle raka mig, men inte att det skulle ske med hela släkten samlad. Hon trodde detta skulle vara en vanlig tillställning.

Hon blev lite chockad när hon fick reda på det när alla väl var samlade i TV-rummet. -”Förlåt, förlåt mamma. Jag trodde jag berättat för dig”. Hon blev besvärad och det smärtar mig.

Jag är så otroligt tacksam att ha denna fantastiska support från min familj och släkt. Min dotter tycker jag gör helt rätt i att raka bort allting. Andra har haft olika åsikter om det hela. Mina syskonbarn tyckte det var ”coolt” och tackade glädjeligen ja till jippot. Minstingen Ella, 14 år var tveksam men hon kom också. Det betyder väldigt mycket för mig att hon ändrade sig och ville komma.

Vissa ville inte titta på när rakningen sker. Jag sa att man behöver inte titta om man inte vill. Det viktigaste var att ha alla hos mig. André och jag kommer att hålla till i köket. De som vill är välkomna att vara med.

Anledningen till att jag valt att göra en kul grej av detta, är för min och Andrés egen skull. Jag tror jag hade tyckt det blev jobbigt om bara André och jag gjorde det på egen hand. All support jag kan få, är jag så tacksam för. En annan anledning är att jag vill avdramatisera det här med cancer, att vara cancersjuk. Att vara cancersjuk är ju ytterst allvarligt så jag menar inte att bagatellisera eller stoppa huvudet i sanden. Jag menar att man kan försöka göra något ”bra” av det hela (eller hur jag ska uttrycka mig). Min uppfattning är att försöka vara som vanligt så långt det är möjligt. Att hitta glädje. Att vara glad så mycket man kan. Inte att dölja sina känslor utan försöka vara ”vardagsglad”. Det hjälper i alla fall mig och André väldigt mycket. Att titta på roliga filmer. Exempelvis ”Blades of Glory” hahaha. Stå-upp-komikern Johan Glans har varit vår räddning flera gånger. han är helt underbar.

Man blir glad av att vara glad.
Sedan är det ju bra att ta ut glädje i förskott. Det enda som kan hända är att man varit glad i onödan. Och vem mår dåligt av det? *ler*

Åter till eventet. Vi blev 17 personer. Alla kunde inte komma men 17 personer är fantastiskt stort supportgäng. Vi drack Bollinger Champagne och en flaska bubbel:”Victoria” som vi fick i present av min barndomsvän Agneta i Sundsvall. Hon hade gjort en deal med André att köpa den. Tack Agneta *hjärta* .

Vi gjorde festen enkel. Vi bakade 72 pizzabullar. Serverade dem på servetter. Var och en tog med egen dricka så det blev en blandad kompott alkohol och läsk. Jag kommer lägga ut recepten på pizzabullarna i en egen flik. André hade satt ihop en riktigt skön spellista. Vi ville ha musik som inte är stökig utan lite dämpade bakgrundslåtar. Jag ska lägga ut spellistan i en flik så snart jag skrivit den klar.

Efter ett glas Bollinger, två pizzabullar och tre glas rosévin utspätt med vatten, var jag redo.

huvudansvarig

André som var huvud-ansvarig (hahaha fattar ni? ) rakade mig från pannan och rakt bakåt. Tog några tag. Det kittlades och kändes skönt. De flesta satt då i TV-rummet. Det var inte alla som pallade att titta på. Helt okej med mig. Det är viktigt att var och en själv bestämmer om man vill titta på eller ej.

Vi tog en paus efter en stund för mamma och moster ville åka hem. Mamma  och moster är två damer på 80 plus år och jag är så glad att de ville och kunde komma. Några fler släktingar gav sig också av. Kvar var min bror, de flesta av syskonbarnen och deras respektive. Min dotter kunde inte komma denna kväll men hon fanns i mina tankar.

Innan rakningen skulle fortsätta ville jag höja stämningen till 2.0. Därför körde jag en sång jag brukar sjunga på olika tillställningar när andan faller på (särskilt efter ett eller två glas Champagne). Jag kan bara en låt och det är Natalie Imbruglia´s låt Torn.  Eftersom min sångröst är lite så där, så kör jag den med undertiteln ”karaoke för döva”.  Min hemmastickade Lovikkamössa är en viktig rekvisita. Då kommer jag in i rätt stämning *ler* .

Detta uppträde blev inte filmat för jag tänkte inte på det. Det kanske blir en annan gång. Vi får se.

Okej, rakning del 2. Nu var alla samlade i köket. Några i kökssoffan och andra på stolar eller stod runt om.  Just då kom jag på att vi måste ju filma. Jag kommer ju inte att se någonting. Fram med mobilen. Ivan sa att man kunde sända live via facebook.

-”What?. I didn´t know that. Show me”. Han visade och vi började filma. Detta var ju sjukt roligt. Att filma och att vänner på facebook kunde följa oss live. Jag tänkte särskilt mycket på min third cousin Susan i Maine, USA. Min tanke från början var att ha henne på Skype. Att sätta iPadden på ställningen och sätta på köksbordet. Detta glömde jag totalt bort. Det är för mycket i huvudet hela tiden. Då var ju detta ett riktigt bra (ännu bättre) alternativ. Och jag såg att hon var med i livesändningen. Underbart!

När André rakat en bra bit uppe på mitt huvud blev två av syskonbarnen väldigt ledsna . Det smärtade mig att se och då blev jag också ledsen i ögat. Inte på grund av mitt hår utan att se dem med tårar på kinderna. ”Älskade, sötaste. Hår är ju bara död materia. Det växer ut och jag vill göra detta. Puss mina fina flickor”.

André använde sin trimmer. Denne vackre grabb rakar sig på huvudet, på fredagarna så han är van att raka. Ella avlöste André och tog över trimmern. Det gick så bra. Superskönt. Ella har också runt 74 cm supersnyggt hår. Jag sa till henne att hon borde fundera på att donera det……
Till mig *ler*

Sen var det fler som ville ta tillfället att raka. Detta kanske är en once in a lifetime upplevelse, att få raka bort 74 cm hår. Varsågoda anyone.

Det tog betydligt längre tid än jag trodde det skulle göra. Jag var osäker på hur jag skulle reagera att känna på mitt huvud efteråt. Det kändes skönt. Riktigt skönt men skum känsla. Huvudet får ju en behaglig temperatur tack vare håret och nu när håret är borta, känns det lite kallt. Därför har jag mössa på mig större delen av dagen. Likaså när jag sover. Jag har några supersköna tunna mössor i bomull som jag virkat. Jag kommer att ha en flik med mönster för den som vill vet mer om detta. Jag älskar att använda mössa. Sommar som vinter.

anna-rakas
Till slut lossnade hela flätan. Det var Fanny som körde den sista biten. Det var en knepig känsla att få hela sin hårfläta i handen. Håret hade jag tvättat innan på dagen men det märktes ju knappt på håret närmst huvudet. När man drar fram med trimmern rufsas håret och blir en läskigt risbuske. Så som dreads ser ut efter ett bra tag.  Jag ska försöka borsta ut det. Annars blir det till att klippa. Och på bilder jag tog på skalpen såg huden för läskig ut. Som om jag hade en hemsk hudsjukdom med flagnande hud. Men i verkligheten såg det inte ut riktigt så. Det var troligen trimmerns framfart som orsakade detta fenomen.

Flätan hade jag tänkt fästa på något så att jag kan ha den under mina mössor eller keps när jag inte gitter ha peruk på mig. Peruk kommer det inte bli här hemma. Håret är ju bara i vägen juuuu. *ler*

Det är bara en sak som jag är lite besviken på. Jag hade hoppats på att hitta ett födelsemärke någonstans. Kanske ett hjärtformat eller så. Ett som ingen har sett. Någonsin. Jag föddes ju med hår och därför bör det vara första gången i mitt liv som jag är så här korthårig. Typ 1-2 millimeter kardborrestubb. På tal om kardborre. När jag ska ta av mig mössan fastnar den i stubben.
-”Du vänjer dig, Hjärtat”, sa André.  Han har ju erfarenhet. Håret hinner växa lite under en vecka och efter några dagar fastnar mössan i stubbet.

Inget födelsemärke. Inte ett enda. Nu medan jag skriver kom jag just på att jag kan ju ha en liten tatuering någonstans på huvudet. I så fall ett litet rött hjärta. Eller några stycken. Fast jag tror det gör alldeles för ont. Kan man få bedövning? Får man ta smärtstillande innan? Det ska jag ta och kolla.

Ja, mina kära vänner. Kvällen slutade sent och alla verkade att ha haft roligt. Det var ju det som var tanken med detta Egg Head Event. Förresten så är mitt huvud inte äggformat. Det har faktiskt precis lika fin form som Andrés. Och hans huvudform är så fin.

blont-halvkort

Jag avslutar nu med att säga:
All You Need Is Love and some chocolate

Anna

Det var en gång 74 cm hår

Jag har alltid haft långt hår. Utom den gången 1982 när jag fick ett ryck och klippte mig kort. Drygt två år senare började jag låta det växa igen. Jag trivs bäst i långt hår. Slippa greja och hålla på. Bara att tvätta, lufttorka. Hästsvans, flätor, löst och vad jag vill. Perfekt att slippa ha en frisyr att krångla med.

Tjockt jämnlångt hår med självfall. Håret har jag alltid vårdat ömt. Inga stylingprodukter, locktänger och sprayer. Bara schampo, inpackning, balsam. Kan sträcka mig till att låta frisören platta det, när jag är där en gång i halvåret. Däremellan ber jag André eller någon annan klippa topparna. Det blir jättebra. Mitt hår har ju självfall så det märks inte om det skulle bli aningen ojämnt.

När jag förstått att jag åker på cellgiftbehandling och strålning efter operationen, inser jag att håret rycker. Det är ett som är säkert. Panik! Jag vill inte! Att dessa behandlingar kan vara slitigt och jobbigt, det vet jag men att dessutom förlora allt hår, det är också jobbigt. Håret är ju en del av personligheten.

Allt eftersom tiden gått och många tusen tankar snurrar i huvudet, kom jag en dag till insikt om att ”va fasen. Det är ju bara hår”. Det var samma dag som jag var på återbesök hos läkaren som opererade mig. Det var då jag insåg att ”vad är problemet? Det är ju bara hår. Död materia.Det växer ut igen. Det kanske inte blir lika långt nästa gång man vad spelar det för roll i sammanhanget?” Tänk om en biverkning var att man förlorade synen? Då snackar vi problem.

Idag ska håret bort.  Allt på en gång. Inte tänker jag stå i duschen och känna hårlängder lossna. Eller att hitta hårlängder på huvudkudden. Även om det kanske är få hårstrå åt gången så ser det ju jäkligt mycket ut i och med mitt långa hår. Dessutom klarar jag inte av att hitta hårtussar på kudden eller få en tuss i handen när jag duschar. Nej nej. Detta ska inte hända. Därför bestämde jag mig för några veckor sedan att håret ska rakas bort.  Rubb och stubb.
 
Supporters och ”Egg head event”
För att göra det lite roligt och lättare för mig, har jag bjudit in hela släkten till mitt ”Egg head event”.  Hihi.  Jag behöver support och stöd för att fixa detta. Vi blir 16 personer. Ska bli så himla roligt. Jag är så otroligt glad att så många ställer upp för mig. Det är kärlek det! Jag har en fantastisk familj och släkt. Vi är mycket tighta och umgås ofta. Senast igår var vi 16 stycken  som gick på krogen och käkade. Allt för att umgås tillsammans. Mamma kunde tyvärr inte följa med eftersom hon inte kände sig så bra. Jag hoppas hon mår bättre idag och kommer. Hoppas hoppas!

André och jag ska baka pizszabullar för ett helt regemente. Någon av syskonbarnen skulle ta med ett flak öl och några andra tar med vin. I kylen ligger en Bollinger Champagne och väntar. Likaså en flaska bubbel som jag fick av min barndomsbästis i Sundsvall. Den ska vara till eventet, sa hon. Jag önskar hon kunde vara med.

I Maine, USA har jag en ”third cousin”. Vad det heter på svensaka vet jag inte. Hennes mormor och min mormor var kusiner.  Henne ska vi ha med på Skype.

Huvudansvarig
Klockan 16 börjar eventet och efter cirka tre glas rosévin i min kropp åker trimmern fram. André är huvudansvarig haha.  Han rakar ju sitt huvud en gång i veckan och kan det där. Han bestämmer  teknik och hur jag ska ha mitt långa hår för at göra det enklast. Håret ska jag spara. Hans teori är att sätta allt hår i en hästsvans uppe på huvudet så att det inte hamnar i en rörig hög på golvet.

Några av släktingarna pallar inte se när det hela sker. Det förstår jag. Man reagerar olika. Till dem sa jag:
– ”Gissa varför jag gör ett event av detta? För att jag själv ska klara av det”. Inte vet jag hur jag reagerar när jag väl sitter där på stolen i köket och hör trimmern börja burra. Kanske får psykbryt. Hoppas inte det! Nä, jag tror faktiskt inte det.  Nu har jag ju min Hollywoodperuk att ta på efteråt- Det ska bli spännande.

Ingen tvingas titta på om man inte vill. Det räcker med att jag hör sorlet från dem. André och jag kommer hålla till i köket och de som tycker det är besvärande får gärna sitta och softa i TV-rummet och hålla för öronenså länge. Återkommer angående eventet imorgon.

So long for now.
Anna

 

Flyttade möbler och besökte mitt jobb

Igår var jag och hälsade på, på jobbet i Helsingborg. Har inte träffat mina arbetskamrater på två veckor. Vi fikade tillsammans och pratade om allt möjligt. Jag hade skickat bilder när jag provade peruker så de hade en del frågor kring peruker och vilka jag valde. Jag berättade att jag redan direkt valde den korta, blonda peruken med stora, rufsiga lockar. Och en som liknar mitt egna hår.

Pratade en bra stund men min bästa vän på jobbet. Sussie. Vi är så lika och kan prata om vad som helst. Det är guld att ha vänner man kan vara helt öppen med. Jag har många härliga arbetskamrater som jag saknar otroligt mycket.

Förresten, det här med den lockiga peruken. Jag la ju ut bilder på facebook och jättemånga tyckte jag passade så bra i den peruken. Massor med folk kommenterade just den. Så jag förstod efteråt att jag gjort ett bra val . *ler*

Jag var på jobbet i två timmar och pratade med massor med vänner. Det var så otroligt trevligt. Efter två timmar blev jag plötsligt alldeles matt. Musten gick ur mig. Gjorde nog av med för mycket energi. Ungefär som ett litet barn: full rulle och sen DUNK. Trött. Utmattad. Gnällig. Så kände jag mig. Därför var det bara att packa ihop och åka hem. Jag hann inte träffa riktigt alla, så det får bli nästa gång istället.

Hem och vila. in under täcket, på med Netflix och min favoritserie Musketörerna. Precis lagom lättsamt. Dessutom gillar jag ”kostymfilmer” väldigt mycket. Och de där tre musketörerna är ju bara så gulliga dessutom och fäller roliga kommentarer till varandra. Humor och sarkasm. Kul!

På kvällen var det dags att hämta möbler i min lägenhet. Jag ska inte gå in på detaljer kring det. Man blir bara svettig och trött då juuu.

Berättar bara om en incident.  Just när André och brorsonen (han med katten vi passade) skulle bära ner en stor garderob så trampade han fel och stukade foten rejält. Där stod de två grabbarna med garderoben på tredje våningen mittemellan grannarnas dörrar.  Jag ringde på och varnade dem för garderoben utanför deras dörrar.

Brorsonen fick sitta ner på trappan och vila. Han var okej men det gjorde ju himla ont, stackaren. Han kunde klart inte hjälpa till att bära. Snabbt ringde jag en av mina andra brorsöner och sa att det är nödläge. Som tur var, var han ledig och fick skjuts av en kompis, till min lägenhet i andra änden av stan.  De tre grabbarna fixade ner garderoben galant. Resten gick smidigt och effektivt.

Ja, det var den dagen det.
Anna

Min födelsedag

 

I går fyllde jag år.
Och min mamma också.

Mamma har sagt att jag var den bästa födelsedagspresenten 1961. Gulligt sagt. Tänk om det hade varit ett guldhansband eller något annat som var den bästa presenten. men nu var det visst inte så. Fniss.

Min födelsedag är helig för mig. Har alltid varit så. Tar alltid semester och rår om mig själv. Vad jag sedan gör under dagen är inte så viktigt. Det jag känner för. Kan ligga på soffan , äta praliner och glo på film eller vad som helst. Gratta mamma brukar jag göra såklart. Ibland tävlar vi om vem som hinner ringa först. mamma brukar vinna. Jag är mer morgonpigg än henne och därför väntar jag flera timmar. När jag tänker ”nu är nog mamma vaken. Nu ringer jag”. tror ni inte hon hinner före? Kan ge mig tusan på att hon ställer klockan på ringning och vaknar tidigare än vanligt. Hihi.

_”Vad ska du hitta på idag”, brukar hon fråga. Vi brukar kolla med varandra och se till att hinna träffas och fika om inget annat.Denna gången blev det inte att mamma och jag hann träffas. Hon fick besök av sin syster och min bror och hans familj så det gick ingen nöd på henne.

Jag köper ju även present till mig själv. Jag brukar få det jag vill ha. I år gav jag mig en ny iPhone och ett snyggt mobilfodral. Grattis till mig, kära Anna.

På morgonen fick jag så fina blombuketter och bubbel. En vacker bukett och bubbel av André. Det står LOVE på flaskan. Fick också en stor tjusig bukett och en flaska bubbel av min barndomsbästis i Sundsvall. Tack Agneta * hjärta * . André och Agneta har visst haft en hemlighet. Hon swishade pengar och han handlade. Teamwork * ler*

Min älskade sambo André hade semesterdag och vi drog till Helsingör i Danmark. Vi brukar vara kulturella och gå på Borgerkroen. Detta är vår favoritkrog och den ligger precis intill där Scandlines lägger till sina båtar. Stället är hur gammalt som helst och har massor av kultur. Exempelvis ölen Tuborg Classic och snapsen Bröndum.

borgerkroen

Det tar ju bara 20 minuter över sundet från Helsingborg. Vips så är man i Danmark. Vi beställde in smörrebröd, Tuborg Classic och var sin Bröndum snaps. Mumma! Där softade vi en bra stund och bara satt och tittade på varandra, skrattade åt våra egna skämt och njöt. André och jag har alltid så himla roligt. Vi har samma humor och kan skratta åt samma skämt hundra gånger ungefär. Vi har några som är ständigt återkommande och vi skrattar lika mycket varje gång. * smile *

Efter det gick vi längs gågatan bort till ett ställe vi inte varit på innan. Vivaldi heter stället. Vi valde att sitta ute fast det var lite kyligt. De hade infravärmare på och gosiga filtar så det fungerade utmärkt.

Vi kör en bild va?

kaffedrink

Efter var sin kaffedrink och kladdkaka tog vi färjan tillbaka och hem med bussen till Landskrona. Just när vi var på väg hem, ringde den ena brorsonen (han med katten som vi passat, som jag berättat om innan)  och ville komma upp en stund. Han kom med en påse finchoklad och tulpaner. Naaaaw. Så sött av honom.

Sen myste vi tills vi somnade. André och jag. Detta var den mysigaste födelsedagen i mannaminne. * ler *

Kramellikram från Anna

Peruker peruker peruker

hollywood

Tjoho!
I förrgår var jag och provade peruker. Massor av peruker. En av mina bästa väninnor följde med som smakråd. Hon är helt ärlig och säger vad hon tycker, precis som jag. Det här var så himla roligt tack vare henne. En och en halv timme tog det.

Jag har ju 74 cm långt blont hår och ville klart ha en som påminner om mitt egna hår. Lite svårt att hitta en som var så lång OCH skön att ha på. En jag provade var otymplig att ha att göra med men den var supersnygg. Det var något med sidbenan som inte blev så bra på mig.

Det jag vet om bröstcancer och cellgiftbehandling är att den vanligaste biverkningen är håravfall. Detta kommer man inte undan, har jag förstått. Från det att jag måste gå igenom denna behandling, bestämde jag mig samma dag som jag diskuterade detta med läkaren på återbesöket efter operationen, att jag vill kolla på nätet om peruker. Inte för att jag ska handla peruk på nätet, men jag ville läsa på om olika varianter.

Finns det överhuvudtaget en som är runt 74 cm? Hur använder man dem? Hur bra sitter de? Vad kostar de? Räcker min check på 6 000 kronor  till en peruk? Två peruker? Jag lekte med tanken. Först och främst vill jag ha en som är lik mitt egna hår. Mitt hår är helllångt, blont och har självfall. Det går bra ifall peruken är rödblond. Den nyansen tror jag att jag klär i. Det kan nog vara lite sexigt dessutom.

På nätet hittade jag en site med hur många peruker som helst. Både syntetiska och äkta hår. De syntetiska verkar vara lättare att sköta. Å andra sidan håller en peruk med äkta hår, längre verkar det som. Oavsett vilken sort man väljer, ska de skötas om. Inte bara att ta på och av. De ska tvättas och skötas om som sitt egna hår. Bland annat hittade jag en lite kortare peruk som var storlockig och lite rufsig. Så som håret kan bli efter sex ungefär. Fniss.  Jag har döpt den frisyren till ”krullnufs” om ni förstår vad jag menar när man byter plats på två bokstäver . Blink blink. En sådan vill jag ha. Jag vill ha krullnufs. se själv.

knullrufs1    knullrufs2

Dreadlocks.  Jag vill ha dreadlocks!
Tänk om det finns riktiga dreadlock peruker. Inte en sådan som liknar fågelbon och ser ohyggieniska ut utan en mer sofistikerad, en uppgraderad variant. Dreadlock peruk 2.0  kan man säga.

Hittade en blond med dreads på en utländsk site men det är ingen peruk för skalliga utan en vanlig peruk så att säga. Fast den var så snygg! Det finns det ju siter som säljer maskeradkläder med mera. Där vimlade det av dreadlockperuker för runt 199 kr, men njääää. Det blir nog inte så bra. Det var ju inte sådana jag menade. Hahaha. Jag fick namnen på sjukhuset, på några peruksalonger dit jag kan gå med min check . Jag och ringde dem alla. Jag vill veta om de har peruker i lager eller om man tittar i katalog.

En av peruksalongerna hade bara fåtal peruker hemma. De hade en katalog att titta i och därefter beställa. Detta passar inte mig så bra. Jag behöver prova och se att jag passar i dem, nu genast. Min cellgiftbehandling börjar ju snart och måste ha en peruk innan dess. Den salong jag fastnat för har massor med peruker hemma. Jag fick stort förtroende för tjejen jag pratade med i telefon.  Hon var osäker på ifall det fanns peruker som är så långa som mitt hår. Hon sa det finns ”extra långa” och som kanske är lika långa som mitt hår. Hon hade inte måttat dem.  Jag får nöja med det i så fall. Jag beskrev mitt hår för henne och berättade att det var bråttom med peruk eftersom jag snart ska påbörja behandlingen. Hon sa att jag kan få peruken med mig hem samma dag jag är där.

langa-haret  annat-kort blont-halvkort
Hon var på språng och skulle just beställa hem fler peruker och sa att hon ska beställa hem några som passar in i beskrivningen av mitt hår. ”Schyst”, sa jag. ”Tack”. Hon trodde inte att det finns dreadlockperuker för hårlösa personer. Inget hon hade hört talas om. Jag kan nog förstå detta. Det måste ju finnas en hårbotten eftersom dreadsen gör att hårbotten syns och på en som saknar hår så blir det inte så bra. Fast jag tänkte en peruk som kanske hade lite utväxta dreads eller så. Eller att det finns en hårbotten i peruken och att man i den flätar fast dreads på något vis. Well, det finns inga så jag får glömma det helt enkelt.
Attan också! Det får bli en krullnufsperuk istället då.

Peruk nummer två var så himla fin. Lite kortare än mitt egna hår, men har en sådan frisyr jag kan tänka mig och jag klippt mitt hår lite. Den köpte jag. Jag visade tjejen i lasongen en bild på ”krullnufsperuken” jag hittat på nätet. En sådan hade hon hemma. Ljusblond, ganska kort och med stora, härliga lockar. Skitfin! Det enda som jag inte gillade var att den var för mörk i hårbotten. Jag vill ha en sådan här men lite varmare blond ton och inte så mörk i hårbotten. En sådan kommer salongen att beställa hem till mig. Den kommer i nästa vecka.

Me de olika perukerna har jag liknat Lill Lindfors, en skolflicka, en tant och en Hollywoodfru, mespropp och vad vet jag. Ni får själv välja tema till bilderna…..

Sedan var jag lite sugen på en lite mörkare, typ brunröd eller kastanjerödbrun. Vi tyckte alla tre att den blev bra. Jag passade i den färgen. Den var axellång och hade självfall. Superskön att ha på och hade lugg som jag inte gillar, men denna peruk och den luggen trivdes jag i. Jag blev ganska lik min syster om har kort kastanjebrunrött hår. Nja. Vill jag vara lik min syster? Inget ont om henne. Absolut inte men ändå. Behöver ju inte se ut som tvillingar.

Jag fick med mig en peruk hem. Den som liknade mitt egna hår. Köpte med mig specialschampon och balsam . Så himla smidigt att tvätta den. Fyller vasken med vatten. Häller i schampot, lägger ner peruken . Låter den ligga i 10 minuter. Tar upp den. Sköljer den. Tar ut vattnet och kranar i nytt vatten. Häller i balsam och lägger ner peruken i 10 minuter. Därefter tar man upp den utan att skölja och låter den torka. Tror man ska torka den lite försiktigt med en handduk. Jag får läsa på anvisningen hur man ska göra. Peruken tvättar man när det behövs så att säga. Inte ett visst antal gånger i vecken eller så.

agnetahar lill-lindfors

Tjejen i salongen beställde hem två peruker som jag kan tänka mig. Den krullnufsen och en mörk. Får se om jag tar dessa två också. Min check kommer att räcka till tre peruker ifall jag lägger till några hundra. Deal! Det gör jag lätt. Fast är jag smart så borde jag vänta att köpa den tredje peruken eftersom de inte inte håller så länge som det tar för mitt hår at växa ut när behandlingen är överstökad. Jag får ju inte fler checkar. Då blir det att betala själv.

tantkrull skolflicka

Vi var helt lyriska, min väninna  och jag när vi lämnade salongen.  Det var lunchdags och vi stack till Ebbas Fik när vi ändå var i Helsingborg. Ebbas fik är ett himla mysigt ställe. Helt i 60-talsstil.  Enkla möbler i röd galon.  Ja, allt är gammalt stuk och man blir nostalgisk. Vi beställde var sin burgare. Jag valde Elvisburgaren. Elvis eget recept fick jag veta.
-”Hälsa honom och tacka”, sa jag till den gullige killen bakom disken och log. Han log tillbaka.

Riktigt härlig dag som jag längtat så efter. Och den blev precis så rolig, spännande och mysig som jag föreställt mig. Nu har jag peruken på en ställning på byrån i sovrummet.

Avslutar med en bild  i mitt egna hår också * smile *

mitt-har

Njut av tillvaron.
Kram Anna