Mått pyton sedan 22 februari. 

Har mått pyton sedan förra cellgiftsbehandlingen den 22 februari. Har ingen ork längre stunder. Ligger i sängen och stirrar i taket när jag inte orkar ens titta på TV.

Illamående, yr, orkeslös och energi om vartannat i en salig röra. Allt vänder på några sekunder.

Kändes som om jag var på bättringsvägen igår, under dagen. Vilat, ätit, vilat, yr, vilat. Allt går i sakta mak. Orkar nästan ingenting.

Var och handlade mat med André på värsta tänkbara tidpunkt när alla andra också ska handla. Dålig timing. Vi som brukar handla tidigt före alla andra.

Syrran kom och hälsades en liten stund. Jätteroligt att äntligen träffa henne. Var jättelänge sen. Saknar min familj hela högen så jag kan gråta. När syrran gick var musten slut igen. Förstår att jag måste ta det ännu mer lugnt. Portionera ut energin i ännu mindre portioner. Det kom André och jag fram till igårkväll. Fast det är medt han som kommer på de kloka sakerna.

Vi är ju två i detta. Två som är sjuka. Det blir ju så. Även André påverkas i högsta grad.

Direkt  efter kvällsmaten igårkväll försvann precis all musten ur kroppen igen. Jag som sett fram till en myskväll. Blev inget med det.
Somnade innan kl 20 och vaknade inatt kl  02-tiden. Hungrig.  Fattar inte vad det är med min ämnesomsättning. Kroppen verkar tömmas på precis all energi när jag ätit. Blir yr och extremt utmattad. Illamående. Vaknar hungrig men orkar egentligen inte äta. Käkade lite värmd ugnspannkaka med lingon när jag Vaknade vid 05-tiden imorse .

Nu är klockan 8.40 och jag har varit uppe allt för länge. Måste sova igen.

Hej så länge.

Anna

21 februari. Fläckvist kalt.

Hej
I eftermiddag är det dags med cellgiftbehandling nummer två. Bävar lite men kan inte göra något åt hur jag kommer att må dagarna efteråt så jag försöker att inte tänka så mycket på det. Vet inte om jag kommer må exakt likadant som efter förra behandlingen.

Tänker inte googla på hur andra mått eller mår.
Cellgiftbehandlingen skräddarsys till varje personen kan man säga. Det går inte att jämföra olika behandlingar. Därför är mitt råd till den som ska genomgå cellgiftbehandling att strunta i att lyssna på andra som genomgått cellgiftbehandling. Det är bara en person man ska lyssna på och fråga om man är osäker eller orolig. Det är läkaren.

Min läkare på Onkologen förklarade allt mycket tydligt för André och mig. Tog god tid på sig och förklarade i detalj.  Detta har jag berättat om i inlägget Första besöket hos Onkologen 16 januari. Cancerformen kan se olika ut, även inom området bröstcancer. Storleken på cancern spelar roll. Hormonell cancer eller annan typ av cancer. Cancerbehandlingen ser olika ut beroende på var i kroppen cancern sitter eller satt.

Min kära mamma opererades för cancer i tjocktarmen för många år sedan.  En bit av tjocktarmen opererades bort. Hon genomgick cellgiftbehandling och mådde bra under nästan hela behandlingsperioden.

Hon kunde fortsätta med sitt vanliga umgänge. Måla porslin, spela kort och allt vad hon var engagerad i. Folk i hennes omgivning kunde inte tro att hon gick på cellgiftbehandling. Hon var pigg och som vanligt. Inget syntes på henne. Det hon tryckte var mest jobbigt, var att åka iväg till Lund och få sina behandlingar.

Hennes hår blev lite tunnare bara. Hon fick en tjusig peruk som var exakt som hennes frisyr och färg. Jättefin var hon i den.  Nu sedan jag också har peruk (fast annan frisyr än mamma *ler* ) så sa hon att hon kan ju faktiskt ta fram sin peruk och använda istället för mössa, när det är kallt ute.  Hon är rolig, min mamma, och en klok kvinna.

Jag har flera exempel på personer som genomgått cellgiftbehandling efter cancer i olika delar i kroppen. Den ena upplevelsen är inte den andra lik.

Fläckvist kalt
Under första cellgiftbehandlingen den 1 februari, berättade sjukystern att det tar cirka två till tre veckor innan håret på huvudet börjar falla av. Mycket riktigt. André upptäckte kala fläckar på mitt huvud för en vecka sedan. Själv hade jag inte lagt märke till det, men jag står inte och granskar mig i spegeln. Det är som det är. Det är fläckvist kalt på huvudet.

img_0392  img_0396

En märklig sak kände jag för en dryg vecka sedan. Har ingen aning om ifall detta har med kal fläck att göra. Jag fick ont på ett golfbollstort område där hårfästet börjar,  på vänster sida ovanför pannan, om du hänger med på hur jag förklarar. Var riktigt öm när jag tog mig där, som om jag fått ett blåmärke eller ett hårt slag där. Detta är ett av ställena jag har en kal fläck på, nu, men inte vid tillfället jag kände mig öm.

Har bara några få kala fläckar (tror jag) och har inte känt något konstigt eller ont.

Gissa hur lättad jag är att jag verkligen tog tag i min idé om att raka av mig allt håret innan det var dags med första behandlingen. Att jag gjorde det till en ”rolig grej” med släkten. Jag  behövde support.  Jag hade icke fixat att bara vänta oroligt på när håravfallet skulle börja. Glo i spegeln efter tecken kanske.  Och sedan behöva uppleva och se håret ramla av fläckvis.

Det är inte lönt att hoppas på att hårcellerna på huvudet ska klara sig undan cellgifterna. Det gör de inte när det gäller cellgiftbehandling för den typ av bröstcancer jag behandlas för. Min önskan är att andra också tar steget och gör något liknande för att slippa bli deprimerad när håret börjar falla av. Bjud in släkt och vänner. Ordna en fest. Ha knytkalas eller vad som helst.  Få den support du behöver. Hår är bara hår. Det växer ut igen. När det växer ut kommer det troligen att bli tjockare och må bättre. Få mer kraft. Dessutom slipper man hår i sängen, i duschen och överallt i hemmet när dagen kommer när det börjar falla av. Inte så fräscht precis med hår överallt.

Mitt hår är ungefär några millimeter långt nu, sedan André trimmade det häromdagen och tog bort 1 cm. En dag längre fram ska vi ta fram hyveln och raka huvudet helt kalt. Utan stubb. Jag är ju lite sugen på att dekorera mitt huvud med tuggummitatueringen jag fått av yngsta systerdottern. De två tennisspelande kaninerna *ler*

Idag blir jag hämtad kl 13.55 utanför dörren. Den här gången ska jag tänka på att ta medicinen i rätt tid. Exakt kl 14.00 Förra gången missade jag tiden med 20 minuter, men det löste sig ändå.

I gårkväll när André stuckit till jobbet, började jag se de första tre avsnitten av den populära engelska serien Downton Abbey som finns på Netflix.  Riktigt härliga karaktärer i en fantastiskt fin miljö. Kostymdrama som utspelar sig i början på 1900-talet. Den ska jag fortsätta att titta på nu tills André kommer hem från jobbet.

Ha en bra dag och tack för att du läser min blogg.

Kram från Anna

Tar vara på ”bra dagar”

Hejsan

Trodde jag blivit sjuk igen. I feber. Blev lättad att det inte var feber som var orsaken till att jag vaknade genomsvettig, utan mina duntäcken.

Somnade vid 22-tiden förrgårkväll. Vaknade genomsvettig. Var på väg att stiga upp.  Kände mig ovanligt trött. Brukar inte vara trött när jag vaknar vid 4-tiden på morgnarna.

Kollade klockan. Hon var 00.12. Ehhhh. Okej. Bara sovit två timmar fastän det kändes längre. Svalkade mig, drack kallt vatten och kröp ner i sängen med bara ett (1) duntäcke. Inte två. Grejen är att jag fryser när jag går och lägger mig och drar därför på mig två täcken. Boven i dramat var nog att jag satte upp värmen i sovrummet.

Både André och jag gillar svalt sovrum. Gärna fönstret på glänt fastän det är kallt ute. Fast min kroppstemperatur spelar mig spratt för tillfället.

Jag känner mig fortfarande som vanligt och tror det kommer att hålla i sig fram till onsdag den 22 februari när det är dags med nästa cellgiftbehandling. Ska vara där kl 15 och bilen hämtar mig kl 14. Därefter blir det några jobbiga dagar. Det är jag beredd på. Denna gången hoppas jag slippa att immunförsvaret körs i botten.

Har hört att man mår som ”bäst” (eller ”minst sämst” ) veckan innan kommande cellgiftbehandling. Därför tar jag till vara på de dagar jag mår bra. Samlar krafter, passar på att vara lite kreativ och aktiv. Förkylningen jag drog på mig den 12 februari, har börjat ge med sig. Den kommer  nog att vara borta inom någon dag, tack och lov.

V.I.P
Igår tog André och jag ta en promenad. Vi hälsade på äldsta systerdottern på fiket där hon jobbar ibland. Vi har inte setts på jättelänge så det såg jag fram till. Vi träffades där en timme innan hon öppnade för att jag skulle slippa riskera virus och få smitta bland en massa gäster.  Fint privilegium. Att få tillträde före alla andra gäster. Botanisera bland kakor, bakelser, smörgåsar och ekologiskt kaffe. Ungefär som på den tiden när Michael Jackson hade tillträde till klädbutiker och annat, efter stängningsdags så att han kunde kolla runt i lugn och ro.  Ni vet, vi personer av stor betydelse är ju priviligierade.  *blink blink*

Allra mest längtar jag efter att få träffa min familj: min dotter, mamma, bror med hans familj och syrran med hennes familj. Tur det finns telefon. Ska se ifall jag möjligen kan hälsa på mamma så snart min förkylning är över. Vill ju inte smitta henne.

Resten av söndagen gick i avkopplingens tecken. Låg i sängen och kollade på sjunde och åttonde avsnittet av The Crown som skildrar Drottning Elisabeth II av Englands första tid som drottning.  Fantastiskt välgjord och bra serie. Mycket påkostad. Går på netflix.

Nu har jag bara två avsnitt kvar att titta på. Har hört att det planeras ytterligare en säsong.  Hoppas det. Otroligt intressant. Tänk att hon blev drottning som 26-åring.

När jag sett klart de sista avsnitten ska André och jag titta på filmen The Queen igen, där Helen Mirren spelar Drottning Elisabeth II. Denna film utspelar sig i tiden kring Tony Blairs tillträde som premiärminister och Lady Dianas död och begravning.

Kan inte bli annat än fängslad av Drottning Elisabeth II efter att ha varit i vackra Windsor, England och tittat på Windsor Castles murar. Utifrån.

Hoppas att du också hade en lugn och skön söndag.

Avslutar med en bild på en annan drottning. ”Drottning av Kullagatan” som jag kallade henne på den tiden jag bodde på den gatan i Helsingborg.
Min älskade lilla Eliza-Estrella. *hjärta*

547418_380129145358376_68927873_n  524046_407011606003463_648457895_n

Denna damen kunde konsten att koppla av. Estrella blev 18 år gammal. En kärnfrisk liten birma. Helt frisk under alla sina 18 år, tills kroppen inte längre ville, på grund av ålderdom.

18 människoår motsvarar cirka 88 kattår.

Kramar från Anna
 

 

18 februari. Projekt och vila.

Hejsan

Morgonpigg som vanligt. Jag älskar morgnarna så det är helt okej med mig. Det är på morgnarna som jag oftast är som mest pigg. Det är då jag skriver i min blogg. Fast inte denna morgon, den 18 februari. Gjorde en mugg kaffe och tog bort vinetiketter från flaskor vi samlat på oss. Vi har ett projekt på gång.

Vi har många projekt på gång, André och jag.

I början av 90-talet fick jag idén att samla på vinetiketter. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra med dem. Ville bara ha dem. Det vimlar av snygga etiketter. Sparade dem i en låda hur länge som helst. En hel del har gått åt till ett barbord som inte ens var mitt så de etiketterna kan jag bara glömma. Fast de äldsta, från 90-talet, blev ett inramat kollage. En tavla som hänger i köket.
fullsizerender  vintavla
Vissa etiketter är jättelätt att få loss. Andra kräver massor med tålamod. Och andra är som toalettpapper. Det bara drösslar sönder när de blir våta. Jag kranar hett vatten i flaskorna. Efter det kranar jag hett vatten och några droppar Yes diskmedel i en stor gryta som är så djup att etiketterna täcks av vatten, med flaskorna stående. Där får de gona sig en bra stund. Inte för länge för vattnet får ju inte kallna.  Då är det bara at krana på med hett vatten igen, och diskmedel.

Sedan är det ”bara” att pilla upp kanterna och med stort tålamod dra av försiktigt. Kan säga att det är verkligen skillnad på klister och klister. Och pappret som etiketterna är gjorda av. Italien och Sydafrika  leder. I alla fall de sorter vi köpt. De använder ofta tjockare papper. De går inte sönder. Limmet  sitter bra men lossnar lätt.

Däremot Italiens rosa bubbel Pizzolato är liite knivigare men det går. Etiketten till den italienska likören (min favorit) Liquore Strega, går galant att lossna.Sådana har vi massor av. Den etiketten är så himla färgglad, har ett härligt typsnitt . Blank, guldig och jag tänker på Toulouse Lautrec när jag ser den.

denna
Värre är det med många av de franska vinerna. Jag begriper inte vad det är för lim de använder , och pappret på etiketterna. När jag går igenom vår samling, är det inte många franska etiketter i lådan. Pappret på många franska etiketter är som tunt , slitet toalettpapper som legat fuktigt. Det drösslar sönder.  Inte alla etiketter men många. Etiketten på Bollinger Champagne däremot, lossnar hyfsat bra. Både på de stora och de små buteljerna.

De  franska vi har köpt, har varit ett litet helvete att få loss. Framförallt på det prisvärda, lite porlande och ekologiska vita vinet Moulin Blanc (vita möllan) . Etiketten är så himla fin,guldig i kanterna. Enkel design. Vinet är gott. Jag har bara haft tålamod att lyckas få loss en enda etikett utan för mycket svordomar. Jag vill ha många sådana. Kolla själv.

img_0382

 

Jag kan också säga att något hände i början på 2000-talet när det började blir mer och mer ekologiskt tänk över lag, i alla sammanhang. Jag delar med mig av min egen teori. Haringe bevis eller belägg. har ej forskat i ämnet. Bara egen teori baserad på min upplevelse.

På 90-talet minns jag att det var enklare generellt, att få loss etiketter. Sedan har det blivit svårare. Fast Italien och Sydafrika  leder med lagom bra klister och sitt tjocka papper. Här behövs inga svordomar för att lyckas.

Ett erkännande
När vi inte riktigt kan bestämma oss för vilket vin vi ska till maträtten vi ska laga,  väljer inom rätt kategori vad vinet passar till så klart, sedan går vi efter etiketten. Har vi den här etiketten eller?  Det har fungerat bra hittills ’ler*

Nog om vin nu.

Hej då 1 cm kliande hår
Planen att trimma mitt 1,5 cm långa hår häromdagen blev inte av. Däremot igår, den 18 februari. Innan André stack till jobbet på eftermiddagen.

Vi hittade några kala fläckar. Jag läste någonstans att det tar två ill tre veckor efter första cellgiftbehandlingen innan håret på huvudet börjar ramla av. Cellgifterna slår ju ut hårcellerna totalt. Först ut är håret på huvudet. Sedan dröjer det lite innan ögonbrynen ryker. Minns inte hur länge det dröjer men det kan jag ju berätta om senare. Har inte märkt något håravfakll på andra delar av kroppen. Benen hade ju varit önskvärt, men jag får väl fortsätta att sköta det själv.

Ögonbrynen
Jag hade ju bokat in tatuering av ögonbrynen den veckan jag låg på sjukhus så det vara bara att avboka. André och jag hade ett snack om det här att tatuera ögonbryn under pågående behandling.

Helt idiotiskt. Det är ju ändå en slags påverkan på huden. Sår. Lite blod kanske och så vidare. Jag ska inte utsätta mig för sådant. Jag vet inte hur jag tänkte där. Jag tänkte mer på min fåfänga som vanligt.

Argumenten:
-Jag kan ju inte vara utan ögonbryn. Ser ju inte klokt ut kanske.
-Om jag målar dem:  hur ska jag få det snyggt?
– Och om jag får det snyggt.  Till slut. Efter kanske 10 minuters målande. Hur länge håller det då? I en kvart tills jag kliar mig och smetar ut färgen?
-Hålla på med detta varenda gång jag ska lämna hemmet?

Problem är till för att lösas.  Fokus på lösning.
Det är så jag utbildat personal. Fokus på lösning.

Behöver man hjälp vänder man sig till expertisen: mina systerdöttrar. De kan det där med att måla snygga ögonbryn. Jag ska gå i kurs hos dem.  Kosta vad det kosta vill *ler*

Skalmans ät & sovklocka hade jag behövt.
Jag försöker ha lite rutin. Jag är ju sjukskriven fram till juni månad ungefär så jag har insett att jag behöver ha någon form av rutin. Så gått det går.

Morgnarna vaknar jag jättetidigt. Jag är inte ”somna-om”-typen utan stiger upp. Gör en mugg kaffe eller bara kokt vatten och sätter mig vid datorn och bloggar lite eller letar tyger och surfar på nätet.

Ser till att äta lagad mat fastän André är på jobbet. Sådana basic saker. Inte slarva med maten.

Ibland skulle jag behöva Skalmans ät & sovklocka.

skalman

 

Eftermiddagarna är svårare att ha rutin på. Allt beror på om jag har något viktigt möte angående mitt hälsotillstånd eller ska någonstans. Då behöver jag se till att ha vilat innan. Musten går ur mig snabbt, när jag kommer hem igen efteråt.  Därför kan jag inte boka upp två saker samma dag, om jag inte måste förstås.

Ge mig tid att krypa ner i sängen och bara vara. Kolla en serie eller film på Netflix. Virka en mössa eller liknande. Något som gör att jag kopplar av. Virka är mycket bra avkoppling för min del.  Jag blir lugn och nervarvad (ett nytt ord i Anna ordbok) *ler*

Jag tar gärna beställning på virkade mössor. Har en beställning på gång. Kanske två. Jag har börjat fundera på hur många mössor man egentligen behöver. Jag har många. Vill ha mössa till varje outfit nämligen.

För mig är min huvudbonad en del av min outfit och lika viktig att matcha med allting annat.

Kramellikram
Anna

 

 

 

 

 

 

 

 

17 februari. Hej.Vanliga Anna här.

Hejsan

Känner mig som vanliga Anna. Efter det att jag slutade med den ena sortens medicin har jag inte känt någon bieffekt alls utan kände mig för första gången som en vanlig, fullt frisk människa. Den där vanliga Anna. För första gången sedan första cellgiftsbehandlingen den 1 februari.

Äntligen!

Fasen vad jag gillar mig som ”vanliga Anna”. Har känt mig fruktansvärt tråkig, gnällig, jobbig.  Nästan blivit trött på mig själv.

Denna förmiddag var jag hos distriktsköterskan och la om min Picc-Line jag har i armen. Den ska läggas om en gång i veckan. Det tog tre kvart. Längre tid än vad det gjorde när jag plåstrades om, i samband med första cellgiftbehandlingen. Allt beror på hur den packades in förra gången. På sjukhuset. Riktigt väl inpackad må jag säga. Mig gjorde det inget att det tog tid. Jag hade ju ingen annan tid att passa.

Fick en mycket intressant pratstund med sköterskan som la om den.  Hon är en sköterska som jobbar periodvis i hela landet.  Hon har sitt hem på Gotland men är inte där så ofta. Vi började prata om Gotland.  Jag har aldrig varit där och har Gotland på min rese-önskelista.

Historia, medeltida och kultur är jag oerhört intresserad av. Det intresset delar jag med André. Fick många tips av henne när på året man ska åka dit för att undvika allt för mycket turism och utan att det är vinter.

Jag gjorde ett grupparbete i skolan om Gotland. I skolan envisades jag med att vilja jobba ensam. Inte i grupp. Har haft dålig erfarenhet av det där med att jobba i grupp.  Blir irriterad när inte alla engagerar sig utan vissa bara glider med liksom. Så jag gjorde mitt egna grupparbete som handlade om Gotland på Hansatiden.

En annan gång hade jag ett eget grupparbete om Hven. Vår älskade lilla ö som ligger precis  utanför Landskrona.

Grupparbetet handlade om Hvens historia. Det är ju så mycket mer än Tycho Brahe. Tegelbrukindistrin på 1800-talet exempelvis.

På Hventillbringade jag och min familj mycket tid när jag var liten. Hos min faster och farbror. Likaså som vuxen. Underbara minnen. Denna ö har alltid varit speciell för mig.

Tillbaka till nutiden.
Kände mig ”vanlig”. Trodde inte att jag skulle längta efter att vara vanlig. Vanlig låter så tråkigt. Coolare att vara speciell. 

Nu kom en vändpunkt kändes det som. Nu gäller det att passa på att ta vara på tillfället. Kände hur energin kom tillbaka. Kunna skratta och orka klä mig. Det började klia i mina kreativitetsfingrar som legat i träda länge.

Vi ska klä om en soffa. En soffa som vi faktiskt själva satt samman. Vi slaktade en fotölj med breda armstöd. Tog armstöden och schäslongdelen till Andrés gamla soffa. Nu ska vi ha tag i tyg. Något som passar till våra vinröda soffor. Mysrummet går i vinröda toner, med inslag av mörkbrunt och naturbeige.

Bojng-ojng-ojng…..
Nu kom jag på det. Ha!
Jag har i hur många år som helst velat klä om en soffa i jeanstyg. Jag älskar jeanstyg. Man kan göra så himla mycket med jeans. Jag har gjort mycket men aldrig klätt om en soffa. Vi var helt överens, André och jag. Det kommer bli superhäftigt!

Vi har ju inte mycket jeans så vi slängde ut frågan på facebook.
Vi vill ha dina gamla avlagda jeans”  var rubriken.

En vän till André på facebook hörde av sig till mig. Jag känner henne inte ens. Samma dag kom hon med en jättehög med jeans. Waooo. Jag ska baka jättemycket äppelkaka till henne som tack. Äppelkaka med min hemliga kryddning.

Sedan hörde min barndomsvän Louise av sig och jag fick några jeans av henne också. Nu har vi så att det borde räcka till soffan.  Dessutom hörde en annan fb-vän av sig. Uffe. Han har också avlagda jeans. trodde inte vi skulle få ihop så här många jean på bara några timmar. fantastiskt. Tack, tack tack. Nu har vi så det räcker.

img_0354

Tjoho!

Jeansblått passar inte så bra i vårt mysrum så vi ska bleka de mörka jeansen ordentligt och därefter färga dem i en vinröd ton. Ska vaxa läderdetaljerna så att de bibehåller sin rätta färg. Vi har en drös med soffdynor som vi ska ha som sittkuddar. Dessa ska kläs i andra tyger.

Fick tips av svärmor om tygbutiken Stoff & Stil, stoffochstil.se Heaven för mig som älskar tyger. Plöjde igenom deras jättestora tygsortiment i jakten på möbeltyger. Och klart jag hittade.  Hittade även en annan tyg-affa: ohlssonstyger.com . Där hittade jag ett superhärligt möbeltyg till en struntsumma.med motiv terrakottaarmén.

Terrakottaarmén. Mitt nästa besök i Kina blir att besöka terrakottaarmén som finns i Shaanxiprovinsen. Dit vill jag. Någon gång.

Ohlssonstyger hade två meter kvar av terrakottaarmén-tyget.  Jag beställde de två metrarna på stående fot, innan någon annan hann före. Tjoho. Tyget kommer i nästa vecka.
Xiéxiè
(uttalas che-che med betoning på sista e:et och betyder ”tack” på Mandarin kinesiska).

 

terrakottaarmen
Hoppas hoppas hoppas!
Att jag får vara vanliga Anna ett tag till så jag klarar av att påbörja projektet.

Jag måste ta det lugnt och lyssna med respekt på min kropp. Visar den minsta spår på trötthet måste jag gå och lägga mig. Inte envist fortsätta med det jag för stunden håller på med.

Vi kör två Kinabilder från resan när tjocka släkten åkte till Kina 2009 för att fira jul tillsammans i Qingdao som ligger i Shandongprovinsen.

Staden Qingdao hette tidigare Tsingtao och ockupperades av tyskarna i början på 1900-talet. Tyskarna byggde ett bryggeri.Vet inte om det framgår av öletiketten från den tiden. Ölen heter i alla fall Tsingtao och är en god, ljus öl och passar en ”lagomgillare” som jag är.

Den andra bilden visar mamma och mig på muren en svinkall dag i december 2009. Vet inte om det heller framgår så bra. Kallt som attan var det i alla fall.

76845_159384764099483_4923345_n  36180_159384554099504_7993301_n

Tjing tjong
Anna

15-16 februari. Biverkningar som heter duga

Hej
Vilodag den 15 februari? Trodde jag ja. Blev inte alls som tänkt.

Planeringen för denna dag var att ta det lugnt och att trimma håret på huvudet blev inte av. Jag blev dålig av medicinerna jag fick utskrivet av läkaren på sjukhuset. Båda medicinerna är mot neutropen feber , feber vid brist på vita blokroppar.

Ena sorten skulle jag ta två gånger om dagen och den andra, tre gånger om dagen. Båda tillsammans med mat så det blev ju att ta båda ungefär samtidigt. Fick inte instruktion om att ta dem med viss stund emellan.

Pillrena är ganska stora. Den ena sorten har hård kapsel. Den andra var lite mindre och utan hårt hölje.  Jag drack rikligt med vatten som man ska göra. Den ena medicinen fick jag inte ta ihop med filmjölk som jag annars tänkt kunde ge mer ”glid” så att de inte fastnade i halsen.

Först trodde jag att jag satt tabletterna i halsen. Jag drack och drack för att få ner pillrena. Sedan efter kanske en halvtimme kom ett hemskt tryck över bröstet. Som att bli fastklämd i ett skruvstäd nästan. Tungt att andas. Illamående, krampande attacker, krampande smärta i magen, ungefär samma känsla som vid magkatarr.  Fortfarande kändes det som att något fastnat i halsen.

Smärtorna gick lagom över till på kvällen när jag skulle ta pillrena igen.  Samma visa igen. Samma onda. Jag ville bara skrika. Högt.

Jag la mig i fosterställning och med en kudde tryckt mot magen. Det lättade lite men det kändes fortfarande som att tabletterna satt fast i svalget och i trakten ovanför magsäcken.  Och de förbannade smärtattackerna i magen.

Min stomi mådde ju såklart inte bra av detta. Den började flippa ut och krångla. Som jag berättat innan så finns två konstgjorda ”muskler” ovanför reservoaren som jag sticker en sond igenom. Den första muskeln krampade så jag inte kunde föra in sonden.  Detta åtgärdade jag genom att, när jag äntligen lyckades få igenom sonden, lät jag den sitta i och bandagerade med kompresser och kirurgtejp på magen och proppade igen sonden med en plastplugg. Det fungerar bra men är bökigt att ha så där.

I rådande tillstånd väljer jag hellre bökigt än oro att inte få in sonden förbi den krampande muskeln.

Jag lyckades somna. Fråga mig inte hur det gick till.  Av utmattning kanske.

16 februari
På morgonen var det dags igen med de två pillrena. Samma visa igen. Fy fasen . Vad jobbigt. Skulle jag ha det så här i 10 dagar med dessa mediciner? kan inte vara möjligt.

Jag lusläste bipacksedlarna . Bipacksedeln till den ena var en halv meter lång, nej 45 cm lång och putteliten text. Kunde ge rader av biverkningar. Jag var tvungen att skriva ner dem för att komma ihåg det som berörde mig. Den andra hade något kortare bipacksedel och större text. Färre biverkningar.

Jag bockade av de biverkningar som jag fick: Illamående, hårt tryck i bröstet, svullnad i svalget,  strupsår, halsont, magsmärta.

Det jag trodde var att tabletterna fastnat i halsen var i själva verket svullnad i svalget och ”strupsår”. Det stod på den ena bipacksedeln att man ska ringa läkaren och sluta ta tabletten om detta inträffade.  Jag ringde läkaren i Malmö och slutade ta tabletterna.  Han sa det räckte med att jag tog den ena sorten hädanefter. Den med den hårda kapseln och långa bipacksedeln med den lilla texten. Det var den jag trodde var boven i dramat. Läkaren hade en annan uppfattning. Jag sa inte emot såklart. Han vet, jag bara tror.

All smärtan försvann på kvällen.
Är det verkligen sant eller bara tillfälligt smärtfri?

Återstår att se. Här kommer en bild som ger lugn är mitt första möte med svärföräldrarnas 10 alpackor, en aprildag 2016.

Alpackor är underbara djur. Kloka, lugna och sofistikerade. Man blir totalt avslappnad i deras sällskap.

1622059_980823041955647_6648324601667879097_n

Kram Anna
 

 

14-15 februari. Vilodagar.

Hejsan
Hoppas din dag började bra idag.

Igår den 14 februari var en dag för relax och vila. Det är bara ett uppdrag jag hade: att ringa Onkologen i Lund och berätta om veckan som gått. Meddelade i deras röstbrevlåda.

Ett uppdrag till hade jag men det inkluderas i ”relax”. Ut i friska luften.
Vädret kanon. Sol, ingen blåst, underbart. Vi tog en promenad ner till Citygross. Vi bor ju centralt så det tar väl kanske 10 minuter att gå. Eller 15 minuter i den takt jag har numera.  André stack in och handlade medan jag satte mig på bänken i solen,  utanför.
Härligt! Där utanför träffade jag minsann en kompis som jag inte sett på länge.
”Hej hej”.  Avståndskram *ler*

Jag fick veta att jag såg fräsch ut. Tack så mycket. *ler* Det gör susen med en bra foundation , solpuder och läppstift.

André var snabbt klar och vi traskade vidare hemåt i sakta mak. Precis när vi var nästan hemma mötte vi en av mina barndomsvänner som åkt på samma virusskit som André och jag haft. Jag backade några steg och pratade en stund. Han lät inte alls bra, stackaren.
”Krya på dig. Vi ses”.

Smørrebrød

xxx
Hem och vila. Trött. Men först måste vi äta lunch. Klockan var ändå runt 13.00.
Andrés och mitt favoritställe är Borgerkrogen i Helsingør. Det är nog där vi trivs bäst. Några dagar innan första cellgiftbehandlingen, åkte vi in dit. Det var på min födelsedag den 25 januari. Eftersom vi inte kan komma till Borgerkrogen och Helsingør på länge så får vi göra det bästa vi kan.
Plan B: egna Smørrebrød. I Helsingør dricker vi såklart Tuborg Classic öl och tar var sin Brøndum snaps men denna gången blev det Coca-Cola och äkta kranvatten.
-Rostbiff med riven pepparrot, dansk remouladsås, egen inlagd gurka, rostad lök.
-Kallrökt lax, riven pepparrot, egengjord hovmästarsås, tomat och gurkskiva.
-Färska räkor, majonnäs, citronpeppar, citronskiva (jag glömde koka ägg).
-Knäckebitar med dansk ost: Svart Danbo och Havtornsmarmelad från Saxtorp.

Premiär att se en 40 år gammal film
Efter mackorna slappade vi och började kolla på en film. Inte vilken film som helst. Det var premiär för mig att se början på en snart 40 år gammal film: StarWars. Har aldrig sett den. Inte ens lite. André är en gammal StarWars fan och har massor med attraktiva StarWars-samlingsprylar kvar. Han har till och med skakat hand med flera av skådespelarna. Häftigt!

Vi har pratat en del  StarWars och igår eftermiddag började vi titta. Attan så pampigt och spännande den börjar. Otroligt välgjord, det lilla jag hann se innan jag somnade. Jag somnar ju på nolltid oavsett hur spännande film jag tittar på. Jag hann se runt 20 minuter kanske. Filmen känns modern och inte alls 40 år gammal. Som om den var gjord i förra veckan *ler* Nu när jag sitter och skriver vill jag fortsätta att titta. Det blev ju läskigt värre när Darth Vader dök upp!

Resten av dagen gick i slapphetens tecken. Jag mår okej och nästan som en ”vanlig människa” . André mår också bra.

”Tre lördagar i veckan”
Idag, den 15 februari har vi ännu en lugn dag. Lördag *ler*
Vi har tre lördagar i veckan numera:  Lördag, lördag, lördag, söndag, jobbedag, jobbedag, jobbedag. Det är inte jag som jobbar. Jag är sjukskriven till mitten av sommaren ungefär.

För att undvika risken att dra hem smitta från sin arbetsplats, jobbar André nu nätter. Han börjar jobba när kollegorna gått hem. Han jobbar långa pass fredag-söndag natt. Sedan är han ledig fram till nästa fredag eftermiddag. Det betyder att vi har tre lördagar i veckan. Idag är det lördag nummer tre.

Dags att raka huvudena
De enda sakerna vi har på vår ”göra-lista” är att raka våra huvuden. Andrés hår växer som gräs. Mitt hår växer som gräs. Peruken glider runt lite på min hala hårstubb hahaha. Det känns inte så skönt. Sitter bättre på ett huvud utan hår. Så det ska snaggas med trimmer. Kanske även rakas helt så som André gör med sitt. Han är ju så himla snygg i sitt huvud *hjärta*
Får se om jag är modig och vågar *biter på naglarna*

Det blir i så fall ingen livesändning på facebook denna gången.Kanske tar en filmning vid annat tillfälle. Måste ju rakas bort ganska ofta. Jag har fått jättefina tuggummitatueringar av yngsta systerdottern. Bland annat en med två kaniner som spelar tennis.  Den kan jag tänka mig att ha på bakhuvudet. *ler*
Coolt.

Ska bara kolla med henne om hon möjligen vill komma och hjälpa mig. Om hon är frisk.

Nu tackar jag för mig för idag.
Jag tänkte lägga upp några recept om några dagar. Recept på god mat som går snabbt att laga och enkelt. Sen drämmer jag till med lite avancerade rätter också *ler*
Bara våra favoriträtter.

Ha det bäst.

Le till dig själv i spegeln innan du går hemifrån. Säg: ”Du är okej. Jag gillar dig”.
Le till dem du håller på att krocka med i mataffären.  Man får ofta ett leende tillbaka.
Växla några ord med en gammal person, som liksom du står vid fruktavdelningen eller så. Det kan vara så att du är den enda den personen pratar med på hela dagen.  Det kan betyda mycket mer än man tror.
Hjälp den som verkar vilsen. Det mår man bara bra av. Att hjälpa andra.

Njut av dagen

1146707_556906637680625_2095145514_n
Gargamel Moses

Tack för att du läser min blogg. Det betyder otroligt mycket för mig.
Kramar från Anna