”Vad är meningen med MITT liv? ”

Hejsan.
Vad är meningen med mitt liv? Den tanken var det jag ägnade mig åt efter att cancern opererats bort. Jag vill säga att jag är inte religiös. Om det är något jag tror på så är det aloe vera. Växten alltså. * ler*

Det var en fantastisk befrielse, känslan att cancern i min kropp är borta.
Befrielse.
Jag vill leva. Hur vill jag leva?

Den 28 december 2016 opererades jag och började cellgiftbehandlingen den 1 februari. Under januari månad tänkte jag mycket på vad som är meningen med mitt liv. Inte meningen med livet utan med mitt.

Jag försökte se mig själv efter behandlingarnas slut och dags att börja jobba. Otal gånger försökte jag se mig in i framtiden. Ska jag bara borsta av mig detta? Borsta ena axeln och borsta andra axeln och klapp klapp! Borta! Tillbaka till jobbet och typ fortsätta där jag slutade som om ingenting har hänt? Hur jag än försökte kunde jag inte se mig gå tillbaka till mitt arbete. Jag kunde inte se mig själv fortsätta som om ingenting hänt. Jag är förändrad sedan cancerbeskedet den 30 november förra året, 2016.

”Vad vill jag bli efter cancern?” (inte vad vill du bli när du blir stor).
Funderade på vad jag vill göra istället.
Starta ett mysigt fik med hembakat, manglade bomullsdukar och kaffekoppar från loppisar?
Ska jag ta och utbilda mig inom skönhetsvård och starta salong?

För några år sedan hade jag planer på att utbilda mig till hudterapeut. Jag har ju ändå jobbat med skönhetsprodukter i över 30 år. Eller ska jag starta salong och vaxa kroppar och bleka tänder? Och frysa bort fett på folks kroppar? Och lite filling här och där?

Njä. Vill inte ha salong längre.

Under januari månad funderade jag på vad vill jag? Detta verkar djupt och jag brukar väl inte riktigt tänka så här men den månaden gjorde jag knappt annat än det. I februari efter första cellgiftbehandlingen blev jag förkyld, fick hög feber och var inlagd på sjukhus i sju dagar. Mina vita blodkroppar var typ borta. Efter den jobbiga veckan, när jag hade några dagar när jag kände mig ganska okej, googlade jag om hormonell cancer. Vad innebär det? Jag ska undvika produkter som innehåller östrogen. De hudvårdsprodukter jag använder dagligen, innehåller inte vegetabiliskt östrogen.

Vegetabiliskt östrogen
Jag förstod på min överläkare att när det gäller mat och dryck behöver jag inte vara orolig. Däremot förstod jag att aldrig ta kosttillskott mot klimakteriebesvär och liknande. I denna typ av produkt kan det förekomma vegetabiliskt östrogen från olika växter.

Det är populärt att använda serum för att få längre ögonfransar. Detta är inget jag skulle rekommendera någon jag känner, att använda. Det som får stråna att växa är just ämnen som ska stimulera tillväxten av fransar. Och på naturlig väg kan jag också läsa, om en av dessa produkter på nätet. Var och en får göra hur den vill, men jag kommer garanterat att avråda den som börjar prata om detta med mig.

Googlade om cancer och hittade studier som visade att cancer livnär sig på socker. Socker? Det finns ju i typ allt man äter. Det smygs in både här och där. Jag läste massor om detta om socker och cancer och maten som gör dig sjuk så att säga. Det finns ju andra sjukdomar än cancer.

Jag vill ha kunskap om hur kroppen fungerar. Om maten vi äter. Om köttet i affärerna som vi köper och tillagar.

Jag bestämde mig för att ha ordning på min kropp och för att kunna göra det räcker det inte med att googla lite, läsa lite här och där. Jag är sådan att jag behöver tydligare och mer konkret information. På ett annat sätt.

Kostrådgivare
Det var här jag kom fram till att jag vill utbilda mig till kostrådgivare. Jag ska hjälpa mig själv och jag vill hjälpa andra. Jag ska starta eget. Kostrådgivare. Det är det som är meningen med mitt liv nu. I samma veva som detta stod klart för mig var när en kompis på Facebook delade en länk från en blogg, en kostrådgivare som skrev om mat som gör dig sjuk. Detta kom till mig som på beställning. Inte maten utan inlägget * ler* . Samtidigtfick jag plötsligt ett nyhetsbrev från studentum.se. De har nog detektiver i cyberspace som håller koll på vad jag googlar på……

Deras nyhetsbrev kommer ytterst sällan. Minns inte när det kom ett sådant sist. Typ för ett år sedan kanske. Eller två. Rubriken var något i stil med: vad vill du plugga till?
De har verkligen koll på att jag googlat om kost och sådant.

Kollade igenom vad det fanns för utbildningar som passade mig och hittade två stycken som verkade bra. Båda fanns på distans, vilket jag tryckte kunde passa mig så här i cancertider. Plugga hemifrån. Nu i dagarna fick jag en länk av en kompis, om utbildningar av olika slag så som kost, motion, hälsa, mindfulness och allt sådant som tilltalar mig mycket. Allt i ett paket. Jag har nu hittat två olika utbildningar, från två olika företag. Nu ska jag lusläsa och komma fram till vad som passar mig bäst.

Jag kommer inte gå tillbaka till mitt arbete och det känns 100 % rätt.

”it will change your life forever”
Jag har tänkt på det här med hur man kan förändras i samband med en allvarlig sjukdom. Vissa säger att efter en canceroperation och behandling kommer man inte vara densamma. Min släkting i USA sa ”it will change your life forever”. Jag har inte förstått vad hon menat, förrän nu när jag själv opererats för cancer och genomgått cellgiftbehandling och ska nu tillbaka in i ett vanligt liv igen.

Det har ju – helt naturligt – varit så att nästan allt i tillvaron har kretsat runt min cancer, cellgiftbehandling och allt som hör detta till. Har en överdimensionerad almanacka som jag klottrat full med alla tider för behandlingar, blodprovstagning, lägga om picc-line, boka taxiresor till och från sjukhuset, vilken medicin som ska tas när och så vidare. Agendan i min iPhone blev opraktisk. Något mer överskådligt och enklare behövde jag ha.

Dessutom har jag haft medicinscheman uppklistrade på insidan av skafferidörren för att veta när jag skulle ta alla de där pillerna och sprutorna. Så det har varit mycket. Nu är almanackan i princip tom sedan jag avslutade sista behandlingen den 31 maj 2017.

Har återgått till agendan i mobilen igen.

Zometa-behandling i tre år
De enda tiderna nu är Zometabehandlingarna en gång i halvåret. Zometa (zoledronsyra) får man intravenöst och det tar 15 minuter varje gång att tömma den lilla påsen. Allt som allt tar besöket en dryg halvtimme. Jag bor i Landskrona och får behandlingarna i Malmö. Det går riktigt smidigt med tåget. Onkologen ligger mycket nära hållplatsen Triangeln. Supernära till centrum och kan passa på att ta en sväng dit efteråt.

Zometan hjälper till att stärka benen i kroppen eller ”hämma benförlust hos postmenopausala kvinnor” som det står på något ställe när man googlar. Det hormonsänkande tabletterna jag tar, gör att benen i kroppen kan bli skörare och Zometan stärker benen. Den ska jag ta i tre år och med ett halvårs mellanrum. Nästa gång är i mars 2018.

Den enda biverkningen som kan uppstå är en influensaliknande symptom. Jag blev lite hängig och trött men kan inte kalla det influensa. Pratade med en kvinna som fick sin tredje omgång. Hon sa att hon tog en vanlig värktablett innan behandling och kände ingenting efteråt.

Efter behandlingen kände jag tydligare domningar i höger hands fingrar. I flera dagar. Tydligare än innan. Känner också diffusa stickningar i en tå här och där emellanåt. Fast det är inte alls som när det var som värst, när jag inte kunde ligga stilla i sängen utan sprattlade som en döende fisk på land.

De återkommande besvären i fingrar kan kanske bero på att jag faktiskt inte virkat på fem dagar. Virkningen jag gjort nästan dagligen i några månader nu, har hjälpt att hålla stickandet dämpat. Nu är det mest den där stumma känslan, som att ha torkat klister på fingerblomman fast nu känns det som mindre mängd klister än innan . Jag störs inte så mycket av det. Jag överlever.

Höst-och-vinter-projekt
Jag har en lista med andra projekt jag tänkt göra nu under hösten. Ska sätta igång med ett nytt som kanske också kan hjälpa mina fingrar. Sy roliga kuddar. Här har vi en prototyp. Hästen Stig * ler*

IMG_1101

Det är ingen brist på projekt och André påminner mig ofta att dygnet bara har 24 timmar. Man ska ju göra annat också.
Ja jag vet babe, säger jag och håller med honom. Han har så rätt. På riktigt.

Jag är en kreativ person och älskar att skapa, testa nya grejer och så vidare. Mitt senaste projekt är min härliga, varma highlander-inspirerade axelvärmare (eller vad man ska kalla den) . Garnet fick jag av svärmor * hjärta* .  Alpackagarn såklart * hjärta igen*

IMG_1587

Funkar både utanpå kappan i vinter och bara ha över axlarna inomhus. Knapparna är i metall och kostade minsann 22 kr stycket. Värda varenda krona. Sådana virkar jag på beställning. Bara att skriva en komentar här i bloggen så hör jag av mig via mejl.

Mitt nästa inlägg kommer att handla om att sprida glädje.
Oooooo . En cliffhanger hahahaha

Hej så länge
Anna

Avkoppling på Hven

IMG_1312

Hej

André och jag åkte in till Hven i fredags och hann med 10-båten, direkt efter att jag varit och tagit blodprover. Vädret var inte det bästa men det regnade inte. Var ganska behaglig temperatur på runt 15 grader.

Det tar 30 minuter över med färjan. De har supersmarriga kanelbullar i fiket på båten och jag funderade på om jag skulle köpa tre till mig själv.
Grrr. Fiket var stängt. I Bäckviken finns ett café och in dit rusade jag för att kolla om de hade kanelbullar. Ja, det fanns ett antal sådana men jag fick inte köpa för de var till en bokning de hade.
-Ja men ni har väl fler än de på fatet där? Nä det hade de inte…..

Säsongen är i princip över på ön så jag förstår att de inte har berg av kanelbullar varje dag. Men jag kunde väl få köpa eeeen iallafall.

Det är inte så ofta jag är sugen på kanelbullar men den här dagen var jag det och detta verkade vara en dag där jag inte kunde få någon. 😦

André skulle iväg till affären uppe på ön och kom tillbaka med en vetelängd eftersom de inte hade kanelbullar i affan. Inte samma sak men en, två bitar slank ner. Smarrigt.

Skönt att slänga på mysbrallor och slänga sig i soffan inne hos svärföräldrarna med virkprojekten och titta på utsikten över Öresund och fastlandet långt där borta. Vi sover i svärföräldrarnas lilla mysiga 4-personshotell de har på tomten. Dubbelsäng på nedervåningen och ett rum med två enkelsängar på ovanvåningen. OCH med havsutsikt såklart. Bilden överst i inlägget är tagen från ena fönstret på övervåningen.
Så litet och gulligt att det knappt går att ta foton, men här är det lilla pentryt och trappan upp till övervåningen.

IMG_1301

Att vara på Hven ger ett så himla skönt lugn. Även ifall det är högsäsong så får man ändå ett lugn. Vi är ju inte där alla turisterna är. Visserligen kommer det ofta turister cyklande, som vill se alpackorna, och det är ju trevligt.

Jag har i tidigare inlägg berättat om Hven och om svärföräldrarnas alpackor. Och jag kan berätta hur länge som helst om denna lilla ö i Öresund som tillhör Landskrona.  När jag var liten vistades jag mycket på Hven, hos min faster och farbror så jag har många fina minnen härifrån. Nu har jag nya minnen. Exempelvis mötena med de nu 13 alpackorna. Alpackorna stormtrivs på ön och har riktigt mycket betesmark. Låååångt uppe på slänten kan man se dem när man går förbi.

IMG_1395 IMG_1338 IMG_1397 IMG_1400 IMG_1324

Bilderna här gör dem inte rättvisa. Det har regnat på dem och jorden är lerig. Ibland får de sig ryck och ska rulla sig på marken. I normala fall är de rena och fina. De till och med doftar gott. Jag fick tjockt alpackagarn av Andrés mamma som jag virkat en härlig, mjuk sjal av. Eller axel & halsvärmare. Doftade gott medan jag virkade * ler*.
Ska lägga upp en bild senare på den. Ska bara köpa tre benliknande knappar att sy i, sen är den klar.

Om man är riktigt stressad och behöver få ett lugn, är en bra medicin att ta en trekking-tur med alpackor. Det finns många som upptäckt det efter en promenad. Alpackorna är lugna och coola. De har grimma och koppel och man går i deras takt. Alpackorna bestämmer takten. Ibland får man styra igång dem och visa vägen. Ungefär så fungerar det.

Läs gärna mer här  http://hvenalpacka.weebly.com/

Mer om djurlivet på Hven * ler*
Förutom alpackor finns det även andra djur på ön och som jag fångade på bild. 🙂

IMG_1295 IMG_1320  IMG_1323 IMG_1305
IMG_1309 IMG_1322

Jag önskar alla en skön söndag.
Just nu har solen brutit sig fram genom molen och vi har 18 grader. Det ska visst vara uppehåll idag. Så bra att slippa gummistövlar på promenaden. Inte så skönt om man ska gå länge.

Hej så länge
Anna

Lägesrapport.Allmäntillstånd.

Hej hej.

Allt bra med alla där ute? Läget under kontroll?
Just nu i Landskrona är det mulet och 15 grader. Regn ska det bli enligt väder-appen. Tjoho! På med mina fina gummistövlar * ler*

Fina liljor vi köpte i Helsingør för en vecka sedan. Nu börjar de slå ut och doftar underbart härligt.

IMG_1280

Här kommer min lägesrapport. Hur jag mår och hur det går just nu.

Jag mår okej. Det funkar är ett bra uttryck jag anammat från en ung tjej jag känner. Eller det är som det är, som en annan jag känner, brukar säga.

Jag har tänkt på det där när folk frågar ”hur e läget?”. Detta är ju ofta en artighetsfras. Även fast jag mår dåligt en dag och någon frågar så brukar jag svara det är okej. Mår jag riktigt dåligt en dag svarar jag bara det är skit idag men säkert bättre i morgon. Vill personen veta mer får hen ställa fler frågor.

Allt beror på vem som frågar. Om jag möter någon på stan så svarar jag det är okej med mig. Hur är det själv?

Min lägesrapport
Mitt hår är fortfarande blått men något ljusare. Toningen ska ju klinga av efterhand, i takt med att man tvättar håret. Håret är jättetjockt och gissningsvis två cm. Fortfarande vad jag kallar cytostatikafrisyr. Om någon centimeter är det nog 1986-Annie LennoxThorn In My Side-frisyr.
Just nu saknar jag mitt egna hår.
moi

Jag vantrivs i det korta jag har nu. Har sagt till alla ”passa på att titta för det är bara här och nu det är så här kort”.

Biverkningarna
Det är sällan jag blir svullen om fötter och ben numera. Underbart! Det var riktigt jäkla jobbigt med dessa svullnader. Hoppas jag slipper dem hädanefter. Det är bara om jag går i högklackat i flera timmar. Då kan fötterna svullna och bli trötta. Så jag struntar i höga klackar. Dessutom har jag fortfarande lite svårt att lyfta fötterna. Snubblar ofta på mattorna här hemma. Sååå…. Inga höga klackar. Varken borta eller hemma.

Fortfarande är jag ”rund” under fötterna när jag stiger upp från sängen. De är inte runda. Det bara känns så. Knepigt det där. Jag har fortfarande yogamattan framme och trampar barfota med mjuka tramp tills jag känner att jag kan gå normalt.

–> Jättebra tips –> Ett tips till dig som läser detta och har liknande problem; investera i en yogamatta och ha vid sidan om sängen. Den räddar mig kan jag säga.

Allt håret på kroppen har vuxit ut. På gott och ont. Alla dessa små osynliga och synliga fjun man har överallt. Det har varit bekvämt att slippa raka , vaxa, epilera. Nu är det dags igen. Suck!

Först ut var ögonbrynen. Inte att ta bort utan det som växte ut fortast. * ler*
Stråna började växa ut bara några få veckor efter sista behandlingen. Jag är glad att jag avbokade tiden för tatuering i början av min cellgiftbehandling. Där sparade jag 4000 kr. Det finns ju dessutom vattenfasta färger som sitter i en vecka. Perfekt. Hjälp kan man få på Kicks eller på salong om man inte kan göra det själv. Jag körde med vanlig klassisk ögonbrynspenna de gånger jag kände för det. Under de fyra månaderna med cellgiftbehandlingar orkade jag ändå inte vara social och träffa folk. Heltidssjukskriven, bara vara hemmavid, träffade bara fåtal personer på grund av smittorisk och var sällan ute bland folk. Såååå. Därför var det oviktigt för mig ifall jag hade ögonbryn eller ej.

Stickningarna i höger fingrar har avtagit något. Ännu känns huden stram och det gör fortfarande ont på fingerblomman när jag ska använda höger hand att leta efter saker i min handväska, att dra upp kreditkort ur plånboken och liknande. Dock behöver jag inte göra min egna handgymnastik öppna-spreta-stäng i samma utsträckning. Kan känna diffusa stickningar emellanåt.

Stel i kroppen är jag fortfarande. Mjuknar lite efter stretchövningarna jag gör på morgnarna, men fortfarande stel. André har en träningsstång uppspänd i valvet i hallen. Den är perfekt att ta tag i och sträcka ut mig ordentligt.

Medicinering
Den 1 augusti slutade jag ta Letrozol Teva 2,5 mg vars syfte är att dra ner östrogenet i min kropp. Ni vet redan hur jag mådde när jag åt dessa piller. Fy farao vad hemska biverkningar.

Läkaren skrev därför ut en annan sorts tabletter Tamoxifen Sandoz 20 mg. Dessa ska inte ge biverkningar som sätter sig på huvudet. Att göra att man blir deprimerad och känna sig psykiskt störd. Nu menar jag inte att ALLA som tar dessa får de psykologiska besvär som jag fick. Det vet jag ingenting om. Dessa tabletter passade inte mig helt enkelt.

Nu har jag ätit Tamoxifen Sandoz sedan den 1 september. Det vill säga i sju dagar. Ska ta den sjunde tabletten ikväll. Jag tar dem på kvällen i samband med kvällsmaten.

Ännu har jag inte känt av de biverkningar som är allvarliga så att säga. Varken försämrat allmäntillstånd så som feber , illamående, infektioner. Inga andningsbesvär, nässelutslag, svullnad i ansikte, läppar, tunga.

Lättad!

Mycket vanliga biverkningar är hudutslag, vätskesamling, besvär med underlivet, illamående, trötthet, blodvallningar.

Vanliga biverkningar (1 av 10) kan få huvudvärk, yrsel, kramp i benen, muskelsmärta, håravfall, synrubbningar, kräkningar, diare, förstoppning, onormala känselförnimmelser (hur saker smakar, pirrande/ stickande känsla i huden, förhöjda levervärden.

Av dessa har jag upplevt trötthet, kramp vid ett tillfälle här om dagen, vallningar några korta stunder per dag (fast jag fryser oftare än jag blir varm) och lite irriterad då och då. André har säkert observerat fler än jag själv gjort. Det jag också känner är det här med stickande känsla i huden. Inte bara i fingrarna utan svaga pirrningar eller stickningar då och då lite varstans på kroppen. Bara så där diffust och inget som jag upplever irriterande. Emellanåt är jag glömsk, disträ och ofokuserad men det kan ju ha med hela min tillvaro i livet just nu att göra, sedan cancerbeskedet och det där. Vill inte ens tänka på det. En dag i taget. Se framåt. Vägra oroa mig i onödan. Oroa mig blir jag bara tokig av.

Fryser
Vet inte om detta har med biverkningar att göra men ofta fryser jag som tusan. Just nu har jag en tjock kofta utanpå en långärmad t-shirt och jag fryser ordentligt. Och nej! Vi har det inte onödigt kallt hemma. Det är som det är så det är bara att ta på något mer och dricka en kopp te. Har sovit med ett sommartäcke, en pläd, en filt och ett duntäcke i natt. Utan att svettas. Okej. Vi har fönstret öppet i sovrummet men ändå. André har bara ett påslakan utan täcke. Jag har sovit som en gris utan att vakna en enda gång i natt. Kors i taket.

Biverkningar var det ja. Det finns en lång rad sällsynta biverkningar och ingen av dem har jag märkt av så jag räknar inte upp de nu.

Det är okej. Periodvis känner jag mig likgiltig till vad jag äter, om jag äter men jag äter ändå på någorlunda fasta tider. Vet inte om detta är en biverkning eller ej. Lite så här var jag även innan jag blev sjuk. Slarvig med maten. Inte bra! Ska se till att få ordning på det.

I morgon ska jag ta blodprov inför nästa behandling i Malmö den 15 september. Vad som händer då, berättar jag efteråt. Nu får jag inte längre sjukresor (det vill säga taxi som hämtar och lämnar mig utanför min dörr)  utan tar mig till Malmö på egen hand. Inga problem så länge tågen går. Tågresan tar en halvtimme med Öresundståget och 40 minuter med Pågatåget. Pågatågen gillar jag att åka med. De är trevligt designade invändigt och luftigare. Sitter inte som packade sillar som på Öresundståget. Tåget stannar precis utanför sjukhusområdet. Därifrån tar det kanske högst sju minuter att gå till onkologen. Inga problem.

Vad händer idag då?
Strax ta en cykelrunda och hämta paket på ICA. Minst tre stycken paket.

Sy klart en rolig kudde som jag inte orkat göra klar på länge. Sedan ska vi packa lite inför Hventrippen i morgon, när jag tagit blodproverna. Vi bor över och åker hem på lördag.

Avkoppling

IMG_1231
Finns det något ställe som ger avkoppling förutom när man är på spa eller är på Borgerkroen i Helsingør och äter smørrebrød * ler* så är det att vara inne på Hven. Lugnt och avkopplande.

Ha en härlig dag.

Anna