Göra någon glad *fniss*

Hej

Såååå länge sen jag skrev. Det har hänt så himla mycket under tiden.
Mitt förra inlägg slutade med en cliffhanger. Hade ju inte planerat att den skulle bli så häär lååång.

Jag tänkte ge mig på att försöka få er att dra lite på smilbanden. Det är okej att tänka: ”e hon go eller?”

Jag är trött på att allt ska vara så himla seriöst hela tiden. Hur många gånger har man inte hört folk kommentera andra personers klädstilar och look. Hur kan hon se ut så, hur kan han klä sig så, usch vilken hemsk hårfärg.

Lev livet
Ja men please. Kom igen! Livet är till för att levas och var och en på sitt sätt. Vill man ha orangefärgat hår så får man ha det. Vill man köra sin egen klädstil så är det också okej.

Nå iallafall. Jag beställde ju en hel del peruker från asien i sensomras. En midjelång gråblond som är för stor, en rosa, två blonda och en bordeauxfärgad. Fick ett galet ryck i min ensamhet när André var på jobbet och flippade ut, helt -normalt hahaha. Och smackade ut bilderna på Instagram och facebook. I went crazy kan kan man säga * ler*

Först kommer en fråga: Vad har Andy Warhol, Per Gessle och Anna Lindh gemensamt? Jo, kolla här.

IMG_1544B8283B2B-F10D-430F-837B-78E038B5A319 IMG_1452 (1)IMG_1439

Det är helt crazy att en och samma peruk kan få en att få så olika utseenden. Hahaha. Jag visste inte att jag liknade dem alla tre hahaha

För en tid sedan körde syrran och jag på tokshopping på alla lågprisvaruhus i stan. Fruktansvärt regnigt och trist väder var det så jag drog på min rosa peruk. En japansk anime-peruk. Jätte nice, axellång och vågig. Seriefigur-flicka-hår . Fast egentligen ser jag trashig ut i den. Lite trash-pundare liksom.
IMG_2097

På Dollarstore kom en mamma med sin dotter i kundvagnen. Dottern pekade på mig och log. Jag log tillbaka och frågade om hon gillade min hårfärg. Det gjorde hon. Ville inte skrämma henne och ta av peruken. Hade inte så mycket hår på huvudet då.

Dags att planera nästa operation
Jag har insett att jag måste lägga min plan på utbildning på hyllan ett tag. Min tankte var att börja nu i februari men jag bara MÅSTE operera mitt bröst. Jag blir galen annars! Så prio 1 är att planera in bröstkonstruktion.  Jag ska träffa läkaren om två veckor.

Jag blir galen på min protes ibland. Har en bh för protes och den är jättesnygg men ibland är det bökigt med protesen. Dessutom är den inte alls lika fin form som mitt riktiga bröst. Lite bökigt nu när jag är på gym. Varmt och svettigt av protesen.

Armar uppåt sträck, knäna böj 🙂
Jag tränar på gym 2-3 gånger i veckan. Joho då det gör jag * ler*

Fast hittills är det stretsch-pass jag går på. Inget hopp och skutt och ingen styrketräning. Fast jag ska börja så smått med styrketräning inom kort. Min kropp har blivit hur stel som helst och leder och muskler behöver mjukas upp och stärkas. På fredagseftermiddagarna är jag på meditativ yoga. Helt fantastiskt bra.

Hobby och terapi
Jag har massor att berätta. Jag har ju berättat om bokmärkena jag virkar. Jag började virka för att distrahera mig från biverkningar i form av domningar och stickningar i höger hand.  Därför började jag virka i våras. Här kommer en bild på några av mina bokmärken.  Musen Pink Lady, flodhästen Hippo Hilda och några av deras vänner .  Pink Lady har systrar som är gråa och jättesöta. Jag har några olika figurer i lager om någon vill köpa en julklapp kanske?
Just nu endast 200 kr stycket. 100 % handvirkat. I bomullsgarn. Porto cirka 10 kr.
IMG_1169 IMG_1024 IMG_1013

Ny hobby
Sedan en tid tillbaka har jag  börjat skapa smycken i polymerlera. Sjukt roligt. Jag har redan sålt en del halsband. Jag lägger ut dem allt eftersom, på min instagramsida #carlaochmabel.
Carla&Mabel är mitt lilla ”varumärke”. Än så länge bara som hobbyverksamhet så får vi se sen.
Carla var min farmor och Mabel min mormor. Dessa två kvinnor tackar jag för den kreativitet jag har. Det är tack vare dem och tack vare min mamma, moster och faster. Duktiga, kreativa damer var och en på sitt vis. Så jag är uppvuxen med virknålar, stickor, keramiklera, porslinsmålning, batik, symaskiner och vävstolar kan man säga.

Pappa spelade bowling. Han hade världens finaste klot. Svart och mörblåmelerat. Nog därför jag gillar runda former och abstrakta mönster. Tack pappa *hjärta*. Bowling däremot har aldrig varit min grej.
Det är så himla kul att jobba med den här polymerleran som jag gör smyckena av. Använder olika tekniker för att få fram mönster. Har massor med lera i alla de färger. För att göra smycken har jag köpt in massor med kedjor, läderband och allt man behöver till smycketillverkning.

Fler projekt är på gång fast kanske inte förrän efter nyår. Jag får se. Jag vill testa att göra tavlor och skulpturer i denna lera. Polymerlera är en plastlera som man bränner i vanlig ugn. Man kan dekorera leran med allt material som klarar ugnstemperatur på 130 grader C. Exempelvis mina coola steampunk-örhängen med metallskruvar och skimret är en pulvriserad ögonskugga från Dollarstore. Fiffigt. Eller huuur?

IMG_2098 IMG_2006

Ingen bra bild kanske men jättecoola i verkligheten. Mörk turkos med skimmer och metallskruvar. Till höger i bild kom visst steampunk-armband med. Det är en test som jag blev hyfsat nöjd med. Sen gör jag exempelvis färgglada armband. Har några lakritsarmband på lager och funderar på att göra även örhängen och halsband så att man har godisar på sig lite överallt hahaha. Tyvärr ej ätbara. Jag gillar sådant som sticker ut. Eye catchers.

Det är vääääldigt mycket lerans fel att jag inte skrivit i min blogg. * ler*

Och: jag har haft nackspärr och tillfälligt ont i höger axel som gjort att jag undvikit datorn. Jag pallar inte blogga från min iPad eller mobil nämligen. Dessutom nya biverkningar av tabletterna jag måste ta nu i fem år. Känns faktiskt ganska tungt och jobbigt emellanåt. Jag vill inte gå in på detaljer men det påverkar privatlivet mycket.

Nu ska jag städa i hobbyrummet sen är det dags att skapa lite fler smycken.
Finns det intresse så välkommen att höra av dig här via min blogg eller besök mitt instagramkonto #carlaochmabel.

Ett år sedan chockbeskedet
Idag är det ett år sedan jag fick besked om att jag hade bröstcancer. Ett år har gått! Det har varit ett omtumlande, sorgligt och även roligt. Jo jag kan skratta och skämta igen. Det har varit precis alla känslor man kan ha. I en salig röra. Allt från förtvivlan till skratt och glädje.

Blicka framåt är vad som gäller. Det som händer, händer och jag är icke den som tar ut oro i förskott. Tvärt om.
Mitt råd till alla är att ta ut GLÄDJE i förskott. Det värsta som kan hända är att man varit glad i ”onödan”.

Mitt hår växer som gräs. Det ska jag berätta mer om sen. Här kommer ett prov på hur det såg ut för en månad sedan. Nu ser det likadant ut fast längre.

IMG_2010

Kram och hej
Anna