Jävla kramper i ben, vader, fötter.

Hej
Det är mycket som gör att jag inte har tiden att skriva inlägg så ofta. Dessutom är det saker på G som inte är något intressant i min bröstcancerblogg.

Jag har märkt att mina dagliga power walks och träning på strandgymet håller sig till vardagarna och att jag tar lite ledigt från detta på lördagar och söndagar. Så har det varit i två helger som gått.

Ganska okej men det är värst vad man vänjer sig vid power walk med mera och hur dåligt samvete jag får på lördagar och söndagar för att jag tar det lite piano och cyklar istället. Tittar på stegräknaren i mobilen och stammar ”men men men…. jag har inte gjort några steg nästan… ”.

Vädret är helt fantastiskt och jag tror det gäller för hela landet. I stort sett hela maj månad har varit rena drömmen. Den sommarvärme vi så väl är värda. Jag har varit / är mycket i solen och har en pepparkakssolbränna. Jag älskar solen. Jag tål solen bra och blir riktigt brun.
Borde ta det försiktigt eftersom jag inte solat på två somrar. Inte så som jag brukar.
Nu är det revansch 🙂

Till dig som nyligen drabbats av bröstcamcer eller annat allvarligt
Du som läser detta och har drabbas av en allvarlig sjukdom, till exempel bröstcancer som jag drabbades av, det är sååå ledsamt kära nya läsare, som kanske nyss fått beskedet eller nyss börjat med cellgifter. Från mitt hjärta säger jag att jag är såååå ledsen att även du drabbats. Jag känner dig inte och oavsett så är det så tråkigt att även du ska behöva gå igenom allt detta med cellgifter, kanske strålning, garanterat förlora håret vilket är en petetess i sammanhanget. Tor mig. Jag rakade bort 74 cm hår i januari 2017. Jag skriver inte detta för att klappa mig på bröstet, jag gör det för att trösta dig som gråter över att bli tillfälligt skallig. Jag grät en skvätt. Och sen gick det upp för mig: det är bara hår. Det växer ut. Det blir antagligen väldigt tjockt, vackert, lockigt och du får chansen till olika nya frisyrer allltsom det växer ut. Ha tålamod kära du. Du kommer bli vacker.

Jag mådde skit under cellgiftsbehandlingen och var helt sjukskriven. Du kan ha lyckan att må så pass ”bra” som min närmsta bloggvän Maria som också drabbades strax efter mig och har kunnat arbeta under sin sjukdomstid. Hon är en fantastisk tjej och hon inspirerar mig mycket. Jag vet hon haft elände hon också så jag bagatelliserar inte hennes tid med cellgifter och strålning.
Läs gärna hennes blogg
https://mittlivmedcancerblog.wordpress.com/

Ett av mina problem: kramperna i fötter, vad, lår, ben.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till.Tamoxifentabletterna jag ska ta för att hålla östogenet nere (jag hade hormonell cancer), en av biverkningarna är kramper. Jag är sååå tacksam att jag inte dras med jättemånga biverkningar (längre). Kramperna är dock ett bekymmer.

Som jag berättat innan så går det inte en kväll som jag inte få känning av kramp men som inte löses ut i full kramp uitan mer som en ”förvarning” att ligg still med foten / vaden / benet så klingar den av innan den bryter ut. Grejen är att ibland kan jag få denna förvarning i en foten bara av att täcket ligger mot foten. Det är så jäkla jobbigt. Vänder jag då på det benet , ja då gör sig krampen påmind i vaden eller låret i samma ben. Helt sjukt är det och det är jävligt störigt. Nu när vi har lyckats få till lite sex (äntligen) ja då ska jävla krampen störa hela ceremonin. Faaan!

Har alltid hört att magnesium kan lindra eller eliminera kramper så jag käkar magensiumkapslar.
Men det hjälper inte riktigt. Hittade denna länk:
https://sv.stories.newsner.com/vetenskap/anledningar-till-att-du-far-kramper-i-benen-pa-natten-och-hur-man-fixar-det/

Kan vara en kombination av flera saker.

• Muskelslitage som orsakas av åldrande
• Om du är gravid
• Mycket stark fysisk aktivitet
• Obalans i kosten
• Uttorkad
• Stillasittande livsstil
• Överdriven ansträngning i musklerna

Okej. För min del så kan jag räkna bort alla punkter utom möjligen för lite vätska. Inte uttorkad men för lite intag av vatten. Obalans i kosten skulle kunna vara en annan orsak men framför allt: Orsaken är Tamoxifentabletterna eftersom kramperna startade när jag började med dem.

Eftersom jag fortfarande har besvär trots magnesium undrar jag vad mer man kan göra. Någon som har en teori? Eller tips?

En tanke är att göra en mjuk kvällsyoga eller stretsching. Eller båda delar. Grejen är att eftersom jag är nyopererad i bröstet får jag inte anstränga bröstmusklerna och inte heller tynga armarna och inte ens stå ”hunden”. Ingenting som påverkar armarna. Inte på två månader till ungefär.

Redan nu ligger jag på rygg och försöker sträcka ut mig ordentligt. Fast när jag gör det så kommer de där jäkla kramperna. Som på beställning. Jag vill inte ta något läkemedel (om det finns) mot kramper. Inga fler läkemedel i min kropp förutom Tamoxifen.

 

Shabby Chic-Anna 🙂

Jag som aldrig gillat att fotograferas utan att jag granskat bilderna med lupp. Jag har blivit en selfie-kossa som inte bryr mig. Jag tycker jag är okej sen får andra tycka vad de vill.  Såååå, här är jag i senaste ”frisyren”. Nja frisyr är det inte för det ska bara växa så jag har klippt topparna 2 gånger. Bara hår som växer som bara den 🙂 Hurra. Jag har ingen erfarenhet av att vara korthårig och jag gillar det inte. Men den här Marilyn Monroe-frisyren är ganska okej. 

Anna: vithårig och Shabby Chic. Haha