Ileostomin efter 1:a cellgiftbehandlingen.

Hej.
Det jag skriver här är fokus på min Kontinent Ileostomi – Kocks blåsa. Allt övrigt går att läsa i mina dagliga inlägg.

Det som oroar mig mest är hur min Kocks blåsa ska må under behandlingen. En av läkemedlena som ingår, påverkar nämligen tarmarna på så sätt att slemhinnorna torkar ut och kan leda till förstoppning.  Alla slemhinnor i kroppen påverkas men det är min tunntarm och ileostomi som är min största oro.

Låt mig berätta från början.
André och jag hade ett möte med en överläkaren på Onkologen den 16 januari 2017. Jag berättade om min stora oro angående min ileostomi. Hur den ska bete sig och må. Den måste skonas på något sätt. Man kan bli förstoppad.  Det som kommer ur min reservoar är snarare mer flytande form eftersom jag sprutar in vatten som blandas med avföringen i blåsan. Blir det fast konsistens i tunntarmen så kanske avföringen får svårt att transportera sig till blåsan? Inte vet jag. Jag målar nog upp värsta scenariot här nu, men jag vill berätta alla mina tankar och känslor.

Läkaren sa att hon ska diskutera detta med sitt läkarteam och läkarna som är experter på tarmar och rådgöra med dem. Hon berättade om en teori att försöka dämpa problemet med tarmarna: att vänta att tillsätta det läkemedel som påverkar tarmarna så att slemhinnorna torkar och leder till förstoppning, till senare i de fyra månaders långa behandlingen. Detta gjorde mig lugn.

Hennes förslag var att istället för att spruta in hela denna dos var tredje vecka , kan man dela upp den i mindre portioner . Att jag kommer ner till Malmö en gång i veckan och får mindre dos och få de andra cellgifterna en gång var tredje vecka som planerat.

Därför ska vi vänta med medicineringen som påverkar tarmarna, till mars månad när hon, läkarteamet och tarmspecialisterna diskuterat mitt fall och André och jag ska träffa henne igen. Detta kändes bra och André och jag blev lugna. Jag litar totalt på läkaren och överläkaren på kirurgen i Helsingborg som känner till mig.

Jag fick ett brev från överläkaren.  Sammanfattar i korta drag och med mina egna ord.
Hon har pratat med kollegor på sin klinik och med överläkaren på kirurgen i Helsingborg där jag får alla mina regelbundna behandlingar. Jag har nu fått läkemedel mot både förstoppning och diarré ifall ilestomin skulle krångla på ena eller andra hållet.

Sedan skriver hon om en sak som jag på egen hand redan tagit tag i: att prata med min stomiterapeut om specialhjälpmedel. Jag har haft sådana efter mina två stomioperationer och vet exakt vad jag behöver. Börjar blåsan bråka måste jag ha en slang kopplad ner till reservoaren där avföringen samlas. Fästa slangen på magen med kirurgtejp och kompress. Sätta i en liten plugg i slangens ände. Så här kan jag ha det i flera dagar om det skulle behövas. Det är bara att byta kompresserna runt omkring, några gånger om dagen. Inga problem. Inget som gör ont. Inte i vägen. Det är bara ett litet ”paket” på min mage.

Att ha slangen i blåsan hela tiden gör att ”hålet på magen” (nippeln) inte behöver utsättas för onödig påfrestning varje gång slangen ska in och ut, ofta. Jag kan gå på toaletten hur ofta som helst. Bara att dra ut plastpluggen, spruta in vatten och tömma. Sedan plugga igen slanghålet igen.

Vidare står det i brevet att ifall jag inte på egen hand kan hantera situationen trots alla försiktighetsåtgärder, föreslår de att lägga in mig. Detta tror jag inte kommer att vara nödvändigt. Dock är det tryggt att veta. Det gör mig lugn.

Dessutom får jag en extra immunförsvarande injektion som jag tar efter varje behandling. Det är bara att sticka nålen i bukfettet och trycka till. Detta är Andrés uppgift. Jag fixar inte detta själv.  Dessutom är han mycket bättre på det än jag.  Vi har riktigt bra teamwork *ler* . Jag klämmer ihop bukfettet, tittar bort och utan något ”ett, två tre” så smackar han dit nålen och trycker ut vätskan. Klart på 10 sekunder.

Efter cellgiftbehandling nummer 1. Den 1 februari.
Inget krångel med ileostomin än så länge och nu när jag skriver detta har det gått tre dagar. Har känt små sammandragningar någon gång per dag . Det har ju hänt lite då och då under alla år, beroende på vad jag ätit och hur mitt allmäntillstånd är för dagen. Om jag exempelvis har feber eller är orolig och nedstämd så har det hänt att det ”knyter sig” , att ileostomin drar sig samman. Det brukar hjälpa om jag håller mig lugn och vilande ett tag. So far so good.

Så länge jag inte skriver mer här, är allt okej med ileostomin.

Det är tråkigt med bara text så därför lägger jag in en mysig bild på Lilla Skorpans mjuka tassar *ler*

skorpans-tassar

Hej så länge.
Anna
 

 

 

Annonser