31 maj. Ett år sedan sista cellgiftbehandlingen

Hej
Idag är det exakt ett år sedan min sista cellgiftbehandling.
Jag tycker att jag mår bra.

När jag väl blev av med svullnaden på hela kroppen – vilket tog ganska många månader efter sista behandlingen – så kändes det som ett steg i rätt riktning. En befrielse.

Tamoxifen som jag ska äta i sammanlagt fem år gav biverkningar som varit ytterst besvärliga. Det har jag redan berättat om.

Hyfsat normala slemhinnor
Mina stackars slemhinnor i underlivet har varit ett av de största besvären. Fy farao säger jag bara. Vi kunde inte ha sex på jättelänge. Under tiden med cellgifterna fungerade det inte så bra på grund av att jag mådde dåligt i långa perioder. När jag började äta Tamoxifen några månader efter avslutad cellgiftsbehandling gick det inte att ha sex med penetrering på grund av att mina slemhinnor i underlivet blivit otroligt torra. Stört omöjligt.

Sexlivet började fungera

IMG_3541

Efter att ha ätit havtornskapslar (märkena Bucktorn och Membrasin) i två månader började slemhinnorna normaliseras en hel del. Med lite försiktighetsåtgärder och med mycket Pjur Woman som vi råkat ha hemma innan sjukdomen och som är en fantastisk produkt , så har vi kunnat ha sex med penetrering och vi behöver inte längre vara så där jätteförsiktiga. Jag vill inte vara en porslinsdocka. Pjur Woman är smak-, och doftfri och den kan jag verkligen rekommendera. Finns flera olika sorter.

Samtliga Pjur Woman-produkter är fria från östrogen.

Tillverkaren för Membrasin, Aromtech i Finland har garanterat att Membrasin inte innehåller något östrogen eller östrogenliknande ämnen. Har ingen hormonell påverkan överhuvudtaget.

LIP havtornsolja

Svar från tillverkaren via Bodystore.com:

Citat: Det enda i produkten som är östrogent är Glycine Soja Oil som är en del i antioxidanten. Det är så extremt liten mängd så jag är säker att det inte har någon effekt. Men den innehåller ändå det och kanske inte ska rekommenderas då för att vara på den säkra sidan.

Slut citat.

Produkten innehåller tydligen så liten mängd östrogent ämne att jag vågar använda den. Använder den knappt en gång per dygn och endast 2 pump = nån milliliter åt gången.

Var och en får följa sitt omdöme och låt inte mig påverka.

Nu är jag kanske lite väl privat igen men som jag skrivit innan också så vill jag berätta om allt som har med den här jävla skitjobbiga cancerbehandlingen att göra. Kan jag hjälpa någon blir jag glad. Det är mitt syfte med bloggen.  Jag är annars ingen person som har behov av att ventilera intima saker med personer jag inte känner.

Fortfarande använder jag ekologisk havtornsolja av märket Lip. Applicerar den ”där nere” . Den använder jag en gång om dagen numera. Den vågar jag inte heller sluta med. Ifall jag inte använder den varje dag så märker jag att det börjar bli lite torrt ”där nere” igen.

Träning
Träningen gör susen. Eftersom jag inte får träna fullt ut på gymet, har jag fått pausa mitt gymkort hos Friskis & Svettis. Istället power walkar jag dagligen och tränar benen i benpress och annan träning som inte påverkar bröstmusklerna eftersom jag är nyopererad.

En sak: det gäller att hålla igång någon form av träning gärna också yoga och stretching. Varje dag ska tilläggas. Biverkingarna har gjort att jag fått stelare leder. Vanlig biverkning som många drabbats av som också är i bröstcancerbranchen.

Jag är ingen träningsnörd. tro inte det. Men jag gillar att röra på mig så att säga.
Börja träna någonting. Vad som helst utan att skjuta upp det till en annan dag. Börja med promenader och kanske power walks om inget annat. Boka in din träning i ditt dagliga schema . Avsätt tid för det och låt annat vara. Det är mitt råd. Jag gör det för jag är livrädd att kroppen ska krascha annars. Faktum är att om jag inte tränat på tre dagar (vilket är sällsynt förekommande) så börjar jag känna stelheten komma krypande.


Mjukare i kroppen
Jag har blivit rörligare och mjukare i kroppen. Underbart. Inte så stel i lederna som i samband med cellgifterna och Tamoxifen. Mycket tack vare min träning och säkert också MSM som jag äter.

Kramperna i ben, vader, lår, fötter
Kramperna vill inte ge med sig. Fortfarande känningar varje kväll natt. Eller rättare sagt när jag ligger ner. Nu har vi haft sommarvärme under större delen av maj månad så det har inte varit läge med ullstrumpor precis. Här om kvällen tog jag ändå på mina alpacka-ullstrumpor och den natten kände jag inte av någon kramp. Tillfällighet kanske.

Även nu när vi har medelhavsvärme på mellan 26-29 grader och jag ligger och solar så gör sig krampen påmind. Så jävla tröttsamt.

Jag har ätit Magnesium mot kramp i en månad och det har (ännu) inte hjälpt. Dock är det nog en vecka sedan jag fick kramp som utlöstes så att säga. Ofta är det ”bara” känning av kramp som går tillbaka om jag ligger still med benet. Oftast är det bara högra benet som drabbas. Skumt.

Jag fick tips att kombinera magnesium med kalcium. På bodystore.com där jag beställer regelbundet, hittade jag detta och hämtade leveransen igår och tog den första tabletten.
https://www.bodystore.com/super-cal-mag-600-300-mg-100-tabletter

Det jag också äter dagligen är MSM med c-vitamin för att bland annat stärka lederna.
https://www.bodystore.com/msm-1000-mg-och-vitamin-c-120-tabletter?q=great%20earth%20msm

Så ligger landet just nu. Måtte nu allting bli bättre. I augusti har jag ätit Tamoxifen i ett år. Det sägs att många som tar denna medicin upplever att biverkningarna klingar av eller lindras och att man tycker det är okej att äta dem. Hoppas jag kommer tillhöra den gruppen.

Jag har också hört och läst att vissa kvinnor har så stora besvär att de avbryter behandlingen. Det kommer jag inte våga göra även om tankarna fanns där när jag mådde som värst och led så jag grät på grund av mina stackars slemhinnor.

Kära läsare som drabbats

Har jag en läsare som ska äta dessa och får hemska biverkningar. Ge inte upp! Medicinen är viktig för din hälsa. Kämpa. Rid ut stormen hur jobbigt du än tycker det är. Försök! Lova det.

Du ska se att det blir bättre om du bara har tålamod.

Många hälsningar
Anna

Känns bra och det typ funkar med sex

Hej

Nu har det gått två dagar sedan första påfyllningen av expander-bröstprotesen.
Det har spänt pyttelite emellanåt men inget alarmerande. Skööönt.
Tar det lugnt med armen och har börjat med övningarna morgon och kväll som sjukgymnasten ordinerat för att få tillbaka rörligheten.ar. Armarna ska komma längre och längre upp ovanför huvudet varje dag.

  1. Ligga ner på rygg med armarna i 90 graders vinkel med överarmarna uppåt så att det stramar.
  2. Knäppa händerna och sträcka båda armarna uppåt över huvudet så högt jag kan och ligga så i ett par minuter.
  3. Knäppa händerna bakom huvudet/i nacken. Töja armbågarna utåt ett par minuter.

Jag gör även dessa övningarna stående någon gång under dagen. Tänja mjukt. Det känns okej och är inte orolig att inte få rörligheten tillbaka.

Hade en jäkla otur som fick en blåsa under foten precis på trampdynan liksom, som gjort att jag inte kunnat gå normalt på flera dagar. Igår var första dagen som jag kunnat gå normalt och kunna ha skor på mig.

Den dagen jag var i Malmö och fyllde på protesen fick jag ta en tjock kompress för att kunna gå länge och lyckades som väl var att få på mig löparskorna.

Föresten. Jag berättade i förra inlägget att vi satt fast på tåget i Malmö och kom ingentstans. Ett elavbrott i Lund som gjorde att tåget inte fick klartecken att lämna centralstationen. Tåget skulle gå 13.08. När klockan var närmre 15.00 fick vi besked att lämna tåget och underförstått ”ta er hem bäst ni kan på annat sätt”. Det var ju inte bara vårat tåg. Hela perrongen var proppfull med mäniskor och allt var halvt kaotiskt. Tåg stod i kö efter varandra och allt var en enda korvstoppning.

Syrran och jag hade tur för vi hade ingen tid att passa hemma så vi tog det piano.
Vi gick till en uteservering och satte oss i solen och tog något att dricka. Vi hade redan tömt våra vattenflaskor på tåget.

Där träffade vi andra ”strandsatta”. Bland annat två brittiska par som skulle spendera dagen i Lund men de blev fast i Malmö och var lika glada för det. Vi pratade en bra stund och vad pratar man då med britter om, om inte vädret 🙂 . Så vi pratade väder och svarade på frågor om Skåne och Sverige. Självklart passade jag på att göra reklam för vår älskade ö Hven som tillhör Landskrona.

Sedan kom tre businessklädda personer och slog sig ner hos oss. De skulle med tåget till Stockholm. Syrran sa till den ena tjejen att ”vi har nog träffats förut” och tjejen nickade lite vant men ändå så där tveksamt. Sen när min syster tänkt klart frågade hon om hon hette och sa hennes namn. ”Ja” sa hon. ”Okej”sa syrran. ”Då har vi inte träffats. Nu vet jag var jag sett dig” sa syrran och log. Det var ett känt ansikte i Miljöpartiet.

Det här med att tycka att man känner igen en person. En när vän till mig berättade för många år sedan, när vi pratade om att ibland vet man inte om man ska hälsa på vissa eller ej. Känner igen dem men kan inte placera personen. Kanske någon som jobbar i en klädbutik, apoteket eller liknande. Min nära vän fick en sådan upplevelse i ett sammanhang.

”Jag känner så väl igen dig men jag kan inte placera dig”.

”Jag jobbar på Systembolaget” svarade kvinnan. Hahahaha. Liiite pinsamt hahaha.

De senaste dagarna har vi haft riktig sommarvärme med runt 25 grader men det känns varmare. Jag har lyckats bränna mig fast inte så där jätteilla. Har börjat använda solskyddsprodukter. Har ju inte solat mig på två år så huden blev nog chockad.

Igår lyckades jag kränga på mig min nya bikiniöverdel trots hyfsat nyopererad och lite svårt med rörelserna i höger arm . Men det gick bra utan att jag fick ont. Hurra.
Förra sommaren köpte jag två exakt likadan bikinis och i två storlekar eftersom jag inte visste hur mitt kroppsmått skullle förändras. Nu har jag varit duktig och lyckats smalna till utan större ansträngning. Så jag är glad.

Längtar tills jag får träna armarna. Det får jag inte göra förrän om 2 månader och det stör mig. Jag som hade satt fart med att försöka träna bort hänget på överarmarna . Ja ja det blir nog bra någon gång där framme. Tre månader efter nästa operation. Suck.

Nu blir jag lite väl personlig men min blogg handlar om hur allting funkar så här efter bröstcancer, cellgifter och alla biverkningar av Tamoxifen medicinen som drar ner östrogenet i kroppen. Det i sin tur har gett mig extremt torra slemhinnor i underlivet. Extremt torra! Detta har jag berättat om i tidigare inlägg och tänker inte upprepa det nu. Har inte lyckats ha vettig sex på evigheters evigheter känns det som.

Det har funkat hyfsat att ha sex vid några tillfällen den senaste dryga veckan. Det funkar ganska okej med massor med Pjur Woman klet ”där nere”. Och havtornsoljan som jag tycker är så bra. Visserligen gick jag som John Wayne dagen efter men sen gick det över.

Dock måste vi ta det lugnt på grund av mitt nyopererade bröst som inte får ansträngas för mycket. Men jag har ju en mjuk bh (faktiskt en amnings-bh i mjukaste bomull) och utanpå den har jag ett bröstband av kraftig resår och kardborreband. Det ska sitta på dygnet runt i tre månader. Det ska göra att protesen ska tryckas ner lite så man inte har bröstet uppe vid hakan hahaha.

Kolla in bilden och mina Karl-Alfred armar. Ska inte va mer spenat där hahaha.

Fick ett skitfult bröstband på sjukhuset. Jag kom på att jag fick två snygga bröstband (det på bilden) när jag bytte mina silikonimplantat för två år sedan. Så nu använder jag det istället. Bandaget syns ju ovanför när jag klätt mig och då är det snyggare med ett kritvitt, fräscht resårband med en broderad blomma än det skitfula ”hudfärgade” som sjukhuset gav mig.

Har tillbringat mycket tid i solen i kolonin och där är man ju ganska ensam. Då funkar det med bikini och resårbandet utanpå. Jag till och med tar av den lösa bh-utfyllnaden jag har i bh:n. Struntar väl jag i ifall kolonigrannarna eller de som passerar tycker jag har ojämna bröst.
Ett litet tonårsbröst med A-kupa och ett med D-kupa.

Nu har klockan blivit halv 9 och jag ska dra på mig träningskläder, pw till utegymmet vid havet och träna benen och midjan höfterna.

Tidiga eftermiddagen blir det grillning med familjen i kolonin.

Hoppas ni kära läsare också har ett underbart väder var ni än befinner er. Passa på att fånga dagen och solen. I våra trakter i nordvästra Skåne snackas det om att vi ska få 15 grader och nordanvind imorgon, fredag. Neeeeej. Hoppas det är totalt fel.

Ha det bra
Anna

Efter regn kommer sol

Hej,

Det sägs ju att efter regn kommer sol. Fast 2016 var det var tvärtom för mig. Det var så otroligt mycket sol i mitt liv så jag fick nypa mig i armen för se att det var sant. Allt var så underbart.

Sen kom bomben
Cancerbomben den 30 november. Sen kom regnet. Sommaren 2017 när jag började repa mig från cellgiftsbehandlingen började solen titta fram bakom de tunga molnen.  Det blev ljusare och ljusare allt eftersom jag började få tillbaka krafter och kroppen försökte återställa sig i sakta mak. Tålamod, tålamod så blir det bra.

Det var soligt ett tag. Sedan kom nästa smäll och det var effekten av den förbannade medicinen Letrozol som kom med sina jävla biverkningar som gjorde att jag blev rädd för mig själv. Det blev så jävligt att jag fick ny medicin. Den ”snällare” varianten Tamoxifen. Jo tack. Hej då fina normala slemhinnor, hej då sexliv, hej då smidiga, mjuka kropp, hej då alla kläder jag växte ur. Hej då!

Lyste inte ens med sin frånvaro
Jag väntade på solen efter regn men den visade sig inte. Varken André eller jag såg till någon sol. Nu, så här ett år efter cancerskiten, cellgifterna och allt det dragit med sig så kändes nog allt som att solen skulle visa sig och allt skulle bli så soligt. Så blev det ändå inte så. Det har varit både regn och åskväder och det är jättejobbigt.

Någonstans där framme kommer den där härliga solen efter regn men när?
Anna

Tredje cellgiftsbehandlingen

Hej
Cellgiftbehandling nummer tre idag den 15 mars 2017.

Fick du också se filmen hur ett bröd blir till, i skolan? En svartvit film. Säkert tvåhundra år gammal eller tusen. Den hette ”från ax till limpa”.

Den som sett den filmen kan ju skriva det i kommentarsfältet. Kanske var det bara min klass som fick se den. Fröken kanske hade fått ärva filmen av sin mormors mosters fasters son.

Jag har ju inte berättat om hur själva cellgiftbehandlingen går till. Så nu ska jag berätta om den från ax till limpa. Från början till slut.

Egentligen är det inte så mycket att berätta. Händer inte speciellt mycket. Om jag börjar från början så blir jag hämtad av Serviceresor utanför min port en timme innan behandlingen börjar. Resorna ringer jag själv och bokar.  Minst två dagar i förväg måste det göras.

Jag har med mig kapseln Emend som jag ska svälja exakt en timme innan behandlingen börjar. Denna medicin ska motverka illamående. Jag tar även en sådan de två kommande dagarna efter behandling.

En och en halvtimme brukar behandlingen ta, allt som allt. Därför brukar jag boka hemresa två timmar senare. Jag får mina behandlingar på Onkologimottagningen i Malmö. Jag blir avsläppt utanför entrén.

På avdelningen har de ett rum för oss som får behandlingar utan att vara inlagda. Rummet har tre bäddar. Sjuksystern frågar hur jag mår och vi har en liten uppföljning. Första gången var det ingående information och diverse frågor. Systern förklarade vad som skulle hända och berättade om de olika medikamenten som ska droppa in i min kropp via PiccLinen i armen. Jag bäddar ner mig i sängen med filt. Har med min bag med korsord, virke, vatten och lite annat. Allt för att fördriva tiden. Fast jag brukar somna för man blir dåsig

piccline  IMG_0440
Först rengörs PiccLine genom att spruta in Natriumklorid-lösning. Sedan hänger sjuksystern två olika vätskor på dropställningen. Två olika sorters cytostatika. Det tar en halvtimme vardera att droppa in via Piccline och pulsera ut i mitt omlopp. Första gången kändes det något diffust i hela kroppen. Kan inte förklara hur det kändes men det kändes som något slöjliknande och svalt for igenom min kropp på ett underligt sätt. Inget som gjorde ont utan bara ja, kändes. Denna känsla har inte varit lika tydlig de andra två gångerna. Däremot känner jag mig lätt illamående och yrsel ganska direkt när den första cytostatikan pumpas ut i blodet.

Efter tjugo minuter blir jag mer yr, suddig i ögonen och trött. Dessutom känner jag av den där grumligheten jag berättat om innan. Just nu när jag skriver detta (fyra timmar efter behandlingens start) känner jag inte av grumligheten. Illamåendet har också gått över för stunden.

Idag fördrev jag tiden med att surfa runt och kollade långresor. Drömma mig bort till öar i Västindien och till Mexico. När allt detta är över med mina behandlingar, vilat upp mig från allting, få lite sommarsemester här hemmavid, börja jobba och komma in i de vanliga gängorna så att säga så ska André och jag på en lång, avkopplande resa. Det får bli innan jag ska på opererationsbordet igen och få ett nytt snyggt bröst.

När och var resan blir av får vi se. Kanske i januari eller februari 2018. Just nu lutar det åt Isla de Holbox, Mexico. Lugnare ställe får man leta länge efter. Två till tre veckors total avkoppling vill vi ha. Gärna på ett ställe med taskigt wi-fi och det råkar vara så på denna ö. Så här kan vi ha det exempelvis. För det är vi värda!

Isla de Holbox1

Åter till verkligheten.

När all vätska pumpats in sakta i min kropp kopplar sjuksystern bort de två påsarna och rengör Piccline igen. Därefter tar hon bort hela bandaget och sätter på ett nytt.

Denna gång tog behandling en kvart längre tid på grund av att jag ska ha ytterligare ett cytostatika läkemedel . Det heter Paxene. Den är till för att stärka skelettet eller rättare sagt blockera cellernas förmåga att bryta ner skelettet. Detta läkemedel ska jag ta en gång var sjätte månad i tre år. Dessutom ska jag börja ta kalcium och D-vitamin i pillerform för att stärka skelettet.,

De vanligaste biverkningarna när man får Paxene är dessa: infektion, lågt antal vita och röda blodkroppar,  blodplättar, aptitlöshet, stickningar eller myrkrypningar i huden, trötthet, illamående, kräkningar, kan påverka tarmarna det vill säga min Kocks blåsa som jag är då rädd om, slemhinneinflammation, magsmärtor, ledvärk, muskelvärk, svullnader, sömnsvårigheter.

Hud och naglar kan bli extra känsliga för solljus. Därför ska man undvika att utsätta händer och fötter för solljus under behandlingen. En ovanlig biverkning är risk för tandlossning. Jag kollade ju mina tänder hos tandläkaren extra noga i januari, innan första behandlingen. Tandläkaren sa att tänderna såg bra ut, välskötta. Inga hål, ingen tendens till tandlossning.  Jag hoppas innerligt att slippa denna biverkning. Hjälp mig att hoppas på det bästa!  Jag är orolig. Verkligen orolig. Jag kan ta alla de andra biverkningarna men inte tandlossning!

Måste fråga hur länge de eventuella biverkningarna sitter i. Jag ska ju bara ta detta läkemedel en gång i halvåret.

Dessutom måste jag höra om jag ska vara extra mycket försiktig med att träffa ”folk”, eftersom mängden vita blodkroppar minskar. Jag måste veta mer helt enkelt.

Biverkningarna kan ju omöjligt sitta i, i tre år.

Innan jag får åka hem rengörs Piccline igen med natriumkloridlösning och omläggning av Piccline. Jag får en ny datum för nästa behandling och några påsar med allt som behövs för omläggning av Piccline som jag ger till distriktssköterskan i Landskrona.

Klockan är nu 16.45 och det är drygt 6 timmar sedan behandlingen började. Jag känner mig fortfarande dåsig och lätt berusad. Inte konstigt. Paxene innehåller alkohol och man får inte köra bil på flera timmar efteråt.

På kvällen på behandlingsdagen och kommande tre dagar tar jag två läkemedel mot illamående och inflammation. Betapred och Ondansteron. Dessutom:  24 timmar efter behandlingen tar jag Longuex. Ett läkemedel som sprutas in i magen. Jag började skriva något här som skulle kunna missuppfattas *fniss* så jag formulerar om det så här:
André sköter sprutan och jag grabbar tag i bukfettet. Utan nedräkning trycker han in nålen. Klart på några sekunder.

IMG_0447
När det gäller sex så är det kanske någon följare som undrar hur privatlivet fungerar. Jag svarar att det är lite si och så med det. Två dagar efter behandlingen får man inte ha sex. Detta är enkelt att avstå ifrån så dåligt som jag mår de dagarna. Bästa dagarna är veckan eller kanske 10 dagarna innan kommande behandling så då tar vi igen det vi missat. Så nu vet ni det, gott folk. *ler*

Känner mig mer och mer dåsig och yr nu. Trött i ögonen. Lätt illamående.

Två saker ska jag se till att göra eller verkligen försöka att göra även när det är motigt.
-förmå mig att skriva lite i bloggen var tredje dag eller oftare.
-förmå mig att klä på mig och gå ut på promenader minst var tredje dag.

Nu vill jag slänga mig i sängen. André jobbar ju natt och sover nog två timmar till. Det blir lagom för min del också.

Kram & hej från Anna