Bröstvårta-info

Har pratat med en riktigt trevlig kille på plastikkirurgens mottagning som svarade. Han hade så nice röst och tonläge att han bara måste vara snygg 🙂

Han skulle se till att läkarsekreteraren kontaktar mig.

Angående mina frågor kring själva ingreppet, fick jag numret till sjuksyrran.

-Ingreppet sker med lokalbedövning

-Tar knappt en timme inklusive förberedelser

-De kan inte garantera att resultatet blir likt min andra bröstvårta. Detta sa hon utan att jag ställt frågan. Jag räknar med att de blir pittögda så blir jag inte besviken 🙂

-Om det är fritt från komplikationer är det läkt efter 14 dagar.

-Gör inga sådana ingrepp under sommaren. Glömde fråga när sjukvårdens sommartid börjar.

-Tatuera vårtgård (kallas areolapigmentering) kan göras tidigast tre månader efter konstruktion av själva bröstvårtan.

Här hittade jag en länk som beskriver:

http://medicalbeautyhouse.com/areola-pigmentering/

Nu när jag bestämt mig vill jag ha det gjort i rödaste rappet. Sån är jag. Innan sommaren. Annars blir det väl inte förrän efter rötmånaden.

Så nu vet vi detta.

🌸

Annonser

Tamoxifen: nej tack!

Hej,
Jag slutade ju med Tamoxifen den 15 oktober 2018 för att det blev olidligt.

Det går att läsa i mina tidigare inlägg hur olidligt det blev.

Sedan all Tamoxifen lämnade min kropp har jag mått så bra och fri.
Anna 2.0. Hurra!
Till och med glömt bort hur effekterna av Tamoxifen påverkade min kropp.

Jag bestämde mig för att ta ett uppehåll för att få svar på om de besvär jag fick sedan jag började med T i augusti 2017, beror på T.  För det finns ju något som heter ”övergångsbesvär” och som inte har ett dugg med medicinering att göra. Klart det är så. Men jag vet ju inte det om jag inte tar reda på det.

Och det kan jag säga: många av besvären berodde på T. För de klingade av i takt som jag slutade med T.

Nu i fyra dagar har jag tagit ungefär 1/4 Tamoxifen varje dag. Svårt att dela dem och jag har glömt köpa en delare. Så delarna blev olika stora.

Nu slutar jag med dem. Jag begriper inte att tre – fyra biverkningar kan komma tillbaka så där snabbt. Hade det varit en stycken hade jag kopplat ihop det med något annat. Men fyra stycken. Det kan väl inte vara en slump att det beror på T? Eller?

Ni som käkat Tamoxifen eller fått cytostatika efter bröstcancer vet vad jag snackar om. De där ”nervryckningarna” / krypandet under huden i tår och fingrar. Har inte känt av dessa på flera månader.  De har kommit tillbaka i mina tår. Känner det nu medan jag sitter här och skriver. Känt det flertalet gånger i dag och igår.

Har inte heller haft nämnvärda besvär med flytningar. Jo tack. De börjar visa sig och tack men nej tack!

Genomsvettas för minsta ansträngning. Det är skillnad på att svettas och svettas. Svettas som efter ett spinningpass fast jag bara cyklat helt vanligt i 10 minuter och bara en liten uppförsbacke, det beror på Tamoxifenen.  Har cyklat exakt samma sträcka nu i 6 veckor och märker skillnaden nu.

Kramp i benet har jag inte haft sedan tiden med T. Det fick jag i går kväll.
Ja, jag käkar Magnesium som motverkar kramper.
Orkar inte med att få kramp från lår till vad som jag hade innan.

Den fjärde är jag iofs lite osäker på men jag känner konstig stelhet vid knäna. Har inte känt så under tiden jag varit utan T.

Jag har funderat på om biverkning kan visas så här snabbt. Det jag minns när jag började med T 2017 så dök biverkningarna upp förvånansvärt snabbt. Likaså med Letrozol som jag fick sluta med efter någon vecka eftersom jag fick psykiska besvär och blev rädd för mig själv.

Visst. Jag kunde ge Tamoxifen en bättre chans denna gång men jag fasar för torra slemhinnor i underlivet. Jag klarar inte av en omgång till. Så otroligt ont jag hade i underlivet i så många månader. Grät när jag kissade, grät när jag skulle försöka torka mig, grät när jag försökte duscha underlivet, grät för att vi inte kunde ha sex till någon reda.

Jag har schyst ordning i underlivet nu sedan Tamoxifen lämnade kroppen.  Behöver sällan använda LIP (havtornsoljan för underlivet jag köpte på Bodystore). Det klarar sig med Membrasin havtornskapslar som man sväljer. Om jag får vara lite frispråkig och skämtsam kan jag säga så här: om man stoppar in något i mitt underliv så fastnar det inte som det kunde göra innan. Den eller det kommer att glida ut. Fniss.

Dessutom fick jag besvär med min Kocks blåsa under tiden jag fick cytostatika och tog Tamoxifen. Dessa besvär slutade när jag slutade med T. Idag börjar dessa besvär och det vet jag med säkerhet beror på T.

Så jag säger nej tack till ens 1/4 Tamoxifen per dag.

Onkensystern sa hon skulle ringa mig i början av mars och höra hur det går.
Jag kommer helt enkelt att säga så här:
Den dagen jag vill ha stelare leder, svettas som en gris, besvär med underlivet i form av flytningar och extremt torra slemhinnor, den dagen kan jag tänka mig att börja med Tamoxifen igen.

Det finns en anledning till att jag startat en ny blogg: MittLevandeLiv.home.blog
Jag vill leva mitt liv. Inte bli en surkossa som svettas och irriterar sig på folk. För det är ännu en effekt av T.

Det sista jag förhoppningsvis kommer att skriva i denna blogg så småningom är hur det går med min expanderbröstprotes som är för tung och gör ont emellanåt. Och bröstvårtan som ska konstrueras.  Det sistnämnda ser jag fram till. Ska bara bestämma mig för hur jag ska göra med mitt friska , plastikopererade bröst som är supersnyggt. Det behöver få ett mindre implantat ifall jag blir tvungen att tömma ur vätska ur expandern för att det ska bli mer behagligt.  Det lär dröja månaders månader innan det sker i så fall.
Vill ju ha bröstvårtorna på samma höjd så det friska bröstet måste i så fall fixas till först.

Under tiden: mycket välkommen in till min nya blogg
https://mittlevandeliv.home.blog/

Hälsningar Anna 2.0

 

 

 

Min expanderprotes gör ont!

Hej
Innan jag berättar om mina problem så kommer en prolog.

Detta har hänt hahaha
Jag har ju en expanderprotes eftersom jag valde att ta bort hela högra bröstet istället för så kallad tårtbit. Allt om det finns att läsa i tidigare inlägg.

Mitt friska bröst har ett implantat. Jag fixade nya implantat nio månader innan upptäckten av bröstcancern. Snacka om dubbel otur.

Jag har D-kupa. Så stort bröst går inte att få med expanderprotes. Anledningen till det är bland annat att det blir för tungt. Det största man kan göra är den storlek jag har. Mitt expanderbröst är nästan D-kupa fast lite plattare framtill och därmed ser det mindre ut i jämförelse med det friska bröstet.

Expandern är fylld med koksalt, 565 ml. Det tynger eftersom allt som finns i det bröstet är en bröstmuskel och en fylld expanderprotes. All bröstmassa är ju borttagen i samband med BC-operationen den 28 december 2016.

Mitt friska bröst är supersnyggt, mjukt att klämma på och värt sina pengar 😊
Expanderbröstet är lite hårdare när man trycker med handflatan mitt på bröstet och trycker inåt. Trycker man lite i sidan av bröstet känns det hårdare men inte som en tennisboll. Det finns lite mjukhet. Gillar man att klämma på bröst så är mitt expanderbröst inte något att klämma på, tycker jag.

Allright. Nu till problemen

Problem 1.
Expanderprotesen har kvar sin ”kanyl” eller vad jag ska kalla den. En liten hård ”knapp”. Det är via den man fyllde på protesen.

Den knappen finns precis under huden i sidan och skaver emellanåt. Skaver även om jag inte gör någon särskild rörelse. Den gör ont men inte så illa så jag behöver ta smärtstillande. Förutom i förrgår natt när jag vaknade av att det gjorde sjukt ont. Som om någon klämt till ordentligt. Så ont att jag funderade på att slänga i mig smärtstillande om jag haft några hemma. (Jag undviker in i det längsta att ta värktabletter).  Och nej. Jag låg inte på mage. Jag låg på rygg och halvt på vänster sida som brukar vara skönt och okej.

Man kan ta bort ”knappen” under lokalbedövning. När man gjort det finns ingen återvändo. Då går det aldrig att tappa ut vatten om det skulle behöva göras mindre. Därför har jag den kvar.

När jag styrketränar eller lyfter tungt, typ lådor, tung matkasse eller drar något tungt, då får jag riktigt ont i det bröstet eller bröstmuskeln. Ganska kraftig träningsvärk som sitter i, i två dagar. Det gör ont!  Det gör att jag är försiktig med att bära och så där kan jag inte hålla på.

Jag vågar inte springa för det kommer göra riktigt ont då. Power walk funkar jättebra.

Jag kan inte sova utan bh. Råkar jag lägga mig på höger sida i sömnen så hamnar bröstet i ett läge som tynger ner och gör ont. Därför har jag alltid en mjuk bomulls-bh (faktiskt en amnings-bh från Lindex) utan byglar och sån´t. Ibland testar jag utan bh men då vaknar jag på natten av att det gör ont. Det är inte så att protesen hänger och slänger. Den tynger ner när jag råkar lägga mig på höger sida.

2.
Jag ska gå ner i vikt. Ska bli av med min fläskmage. Har faktiskt aldrig haft mage innan. Men nu efter allt eländet med BC, cellgifter, Tamoxifen, biverkningar och allt det där så ökade jag i vikt och omfång. Nästan 2 klädstorlekar. Brukade ha storlek 36 i brallor och 36/38 på överkroppen. Nu är det kanske 1 klädstorlek kvar som jag ska ner. (Jag säger klädstorlek eftersom jag inte har någon våg och har en noja som gör att jag inte klarar av att veta min vikt). Jag mäter mig istället.

(Jag vill inte behöva köpa helt ny garderob. Jag gillar mina kläder och vill komma i dem igen. Jag är på god väg och kommer i ganska många av dem men magen är lite i vägen.)

Nu till själva problemet.

När jag går ner i vikt brukar brösten också krympa lite.
Det gör att jag inte vet ifall det är bröstmassan som minskar. I så fall borde mitt friska bröst bli lite mindre. Kanske blir mindre än expanderbröstet? Det skulle betyda att jag kanske behöver tappa ut lite vätska för att få jämnstora bröst.

Jag ingen aning ifall expanderbröstet kan bli mindre vid viktnedgång. Logiskt sett: inte.

Det gör att jag får dras med att den där kanylen skaver och är besvärlig.
Det gör också att jag inte vet när det är rätt tid att skapa en bröstvårta.
Bröstvårtan skapar man genom att använda befintlig hud på bröstet och sy lite hit och dit och snörpa till (enkelt förklarat) hahaha.
Bröstvårtan ska ju sitta rätt placerad i förhållande till den andra.

Fler tankar
Brösten kommer kanske se onormalt ojämna ut när jag nått mitt mål med min kroppsform och krympt i omfång?

Kanske ser de helt okej ut tillsammans?
Kanske jag tycker det är nödvändigt med en operation av det friska bröstet. Göra det mindre alltså.
Kanske struntar jag i det och inser att ”vad spelar det för roll? Hur viktigt är det att ha jättesnygga bröst?  Kunde jag sola och bada topless i somras på stranden så kan jag väl göra det igen? Eller så struntar jag i att vara topless. Det är egentligen inte så viktigt. Bara jäkligt bekvämt att vara nästan naken varma sommardagar i solen.

Det finns säkert folk som tänker och tycker att jag ska vara tacksam och glad att jag lever och vara nöjd där.

Jag ÄR glad och tacksam att jag lever. Jag är otroligt tacksam att jag mår så bra som jag gör, efter bröstcancern. Otroligt tacksam över det gått så bra som det gjort och går så bra som det gör. Med det sagt så vill jag att mina bröst ska se någorlunda schysta ut tillsammans.

Jag kommer bara operera det friska bröstet om det blir en onormal skillnad i storlek på bröst när jag nått min rätta kroppsform. Ska låta det gå minst ett år från nu. Så går mina tankar.

Det som är värt att nämna är att vi som har bröstimplantat får dem inte utbytta på bekostnad av sjukvården. Man tar i så fall ut implantatet men ersätter inte med ett nytt. Det får man bekosta själv. Jag lägger ingen värdering i detta. Bara konstaterar.

Anna

 

Justerat expanderbröstprotesen

Hej
Så var det äntligen dags för besök hos plastikkirurgen för att tömma ut lite vätska ur min expanderprotes. Den har ju varit överfylld i flera månader för att töja ut huden på bröstet. Bröstet har varit överfyllt med 70 ml.

Flera gånger i veckan har jag varit öm i sidan där själva kanylen till protesen sitter. Kanylen är hård som en knapp och kanske 6 mm i diameter gissningsvis. Det känns som om den är ganska tjock. Den har smärtat, oftast bara nattetid när jag råkat vända mig på höger sida så att den tryckt till så det gör ont och jag vaknar.

Jag måste säga att hela uppfinningen med expanderprotes och sättet fylla den och tömma den är riktigt bra uppfinning.

Idag satt jag upp när vi skulle tömma ut och hade en helkroppsspegel framför mig.

Känns i princip ingenting
Det går till som så att i kanylen i sidan, där sticker man in en riktigt tunn nål genom huden. Jag har ganska låg smärttröskel vill jag berätta. Det känns knappt någonting när nålen sticker igenom huden i sidan. Så du som ska gå igenom detta, jag påstår att det finns ingen anledning till oro att det ska göra jätteont. Eller ont. Det gör mer ont att bli stucken i armvecket kan jag säga.

Meningen med spegeln är att under tiden som läkaren suger ut vätska via sprutan så ska man med blotta ögat kunna se skillnad. Se och känna hur huden blir mindre spänd och får lite mer mjukhet som mitt friska, fina silikonbröst.

Expanderprotesen var överfylld med 70 ml så bröstet har varit hårt som en bongotrumma. Hård som en boll nästan. När vi tömt bort 30 ml började bröstet kännas mjukt. Vi kom fram till att inte tömma ut mer.  Nu några dagar efteråt och jag klämmer lite på bröstet runt om så är det ganska mjukt. Inte lika mjukt som mitt friska bröst men ändå ganska okej-mjukt.

När jag trycker på båda brösten framtill så känns de likadana. Så, när någon vill krama om mig så bör det inte kännas skumt. Hurra!

Olika stora
Det jag visste från början och som jag skrivit i tidigare inlägg om min expanderprotes är att ingen ska inbilla mig att expanderbröstet kommer vara lika stort som det friska bröstet. Hur skulle det kunna vara det när jag med 70 ml extra fyllnad behövde två bikini-bh-inlägg i bh:n för att brösten ska se lika stora ut? Så det har jag fattat hela tiden att resultatet inte kommer att vara speciellt jättebra. Jag vet att de aldrig skulle kunna se likadana ut, vilka bröst gör det? Men jag vill ju såklart att storleken kunde vara mer jämn även om själva formen runt om inte var exakt lika. Så trodde jag det skulle vara från början.

Vad händer nu då?
Jo nu ska jag ha det så här och känna efter hur det känns och så vidare.
Ifall jag anser att vi ska ta ut lite mer vätska så bokar jag tid för det. När jag känner mig mogen att få en bröstvårta så bokar jag tid.

Det viktiga i min situation är att OM jag funderar på att konsultera plastikkirurgen som bytte mina implantat 2016, och bestämma mig för att byta ut implantatet i mitt friska bröst till ett lite mindre, ja då måste det göras innan jag får en bröstvårta på mitt expanderbröst. Det är tydligen lättare att synka en ”konstgjord” bröstvårta än att få min egna bröstvårta synkad med en ”konstgjord” …. om ni fattar vad jag menar *ler *

Hur gör man då en ”konstgjord” bröstvårta?
Man använder helt enkelt huden på bröstet och ”snörper åt” på något vis med lite stygn och så. Då krävs det att det finns lite extra hud utan att huden stramar för mycket. Detta var ju inte sagt idag, men jag kan tänka mig att vi kanske behöver tömma ut några fler milliliter ut bröstet för att undvika för hårt bröst. Ingen aning. Mitt antagande.
Bröstvårtan skapas under lokalbedövning. Ja mig kvittar det för jag har ju typ ingen känsel på det bröstet i vilket fall.

Sista etappen i detta när bröstvårtan är på plats och läkt, då kan man göra det sista momentet: tatuera vårtgården. Även detta under lokalbedövning.
Min third cousin i USA, Susan, som jag berättat om, hon ångrade att hon lät sig tatueras. Hon sa det gjorde jätteont så hon avbröt det mitt i alltihopa. Om jag minns rätt så tatuerades hon i omgångar – vid olika tillfällen och att hon avbokade de resterande gångerna.

Pengar i sjön?
Jag vill ha bröstvårta och vårtgård. Jag vet bara inte när detta ska ske. Först och främst måste jag bestämma mig för om jag ska palla ge mig på att för tredje gången operera mitt friska bröst och den här gången byta till ett lite mindre implantat. Då behövs ju bröstvårtan flyttas lite och snart liknar väl även det bröstet ett jäkla lapptäcke. Ja faktiskt hela min överkropp för jag har ju ett lodrätt ”blixtlås” på 35 cm eller vad det är, mitt på bålen, börjar cirka 10 cm ovanför naveln och slutar nedanför bikinilinjen.

Jag är ganska impulsiv men ska försöka att inte vara det nu. Ska tänka igenom allting mycket noga. Kanske vänder jag mig till plastikkliniken som fixade mina bröst 2016 för konsultation. Bara för att höra hans åsikt. Och det är klart jag redan vet svaret. Klart han kan fixa till mitt friska bröst. Det kommer han säga. Sen vet man ju aldrig om det verkligen blir det resultat jag förväntar mig och därmed ännu mer pengar i sjön.

Det kan ju också vara så att när bröstvårtan är på plats så kanske brösten kommer att se lika stora ut. Det är kanske förvillande att jämföra ett Barbiebröst med ett bröst med bröstvårta?
Önskar att någon som gått genom just detta, har ett svar till mig om hennes upplevelse.

Mina tankar strömmar fritt nu. Hur viktigt är det egentligen för mig att sträva efter att få så perfekta bröst som möjligt? Är det värt att spendera så mycket pengar?  Kommer det göra mig lyckligare? Bättre självkänsla? Vad är jag rädd för, om jag inte kan få någorlunda likadana bröst? Orolig att inte träffa någon man som accepterar ett bröst utan känsel och med påhittad bröstvårta?

Det andra bröstet kompenserar det hela i så fall, för där finns överskott av känsel 😊

Att inte kunna vara utan bh i vissa kläder där det inte är snyggt med bh under?
I somras har jag badat topless och struntat i att dölja mitt överfyllda Barbiebröst i en bikini-bh.
Nästa sommar har jag kanske hunnit få bröstvårta och vårtgård på plats. Varför skulle jag inte kunna vara topless då? Varför skulle jag inte kunna ha den där sexiga ”lilla svarta” urringade byxdressen fast det ena bröstet kanske är lite mindre än det andra?

Ja det är sånt jag får bolla med mig själv, nu framöver.  Dessutom: 30 000 kr kan man ha till något viktigare än att fixa ett bröst som kanske inte blir som jag tänkt.

Anna