6:e och sista Zometabehandlingen

Hej
Detta blir ett av mina sista inlägg i bröstcancerbranschen för min del.

Har precis kommit hem från onkologen efter att ha fått min sista Zometabehandling.
Zometa är ett läkemedel mot benskörhet och kan förhindra återfall av cancer hos kvinnor med tidigt upptäckt bröstcancer.

Efter förra behandlingen för ett halvår sedan fick jag ökade ryckningar  i allt som sticker ut på kroppen. Fingrar, tår, näsa, öron. Nerver i obalans med totally crazy behavor! Känns som myror som kryper under skinnet.
Återstår att se om det var tillfälligt eller om det är återkommande.

Fler och oftare kramper i fötter, lår och vader än annars. Ska se till att inte slarva med Magnesium+Calciumkostillskottet för att försöka undvika kramperna.

Blandade känslor
Det har ju varit en slags trygghet att ha fått zometa sedan cellgiftsbehandlingen våren 2017. När jag lämnade sjukhuset idag slog mig tanken på allvar att nu är jag helt på egen hand och behöver göra det bästa jag förmår för att ha en väl fungerande kropp och samtidigt göra vad jag kan för att undvika att hormonell cancer återkommer. Självklart kan jag ringa sjuksköterskorna på onken i Lund om jag behöver prata med någon.

Vad gör jag då för att göra något bra för mig och kroppen?
Sedan sommaren 2017 har jag ätit kosttillskott MSM+C-vitamin. MSM är organiskt svavel. Svavel utgör en del av innehållet i kollagen och keratin som bygger upp brosk, senor, bindväv, muskler, skelett, hår, hud, naglar. C-vitaminet kan öka upptaget av MSM i kroppen.

Dessutom tar jag Magnesium+Calcium som bidrar till normal benstomme och muskelfunktion. Magnesiumbrist i kroppen kan vara orsak till kramp i benen. Det kan jag skriva under på. Slarvar jag med att ta magnesium blir kramperna mer intensiva och oftare återkommande. Jag har också konstaterat att har jag druckit för lite vatten i några dagar så kommer kramperna som ett brev på posten.

Och mer då?
Jag stretchar och har en del olika pass på yogamattan hemma. Hålla lederna mjuka. Hålla kroppen mjuk och rörlig.
Powerwalks.
Dansar linedance. Något av det roligaste jag vet. Det kan se enkelt ut kanske, men det är många moment i en dans så både hjärnan och kroppen får jobba ordentligt. Dessutom lär vi oss ny dans varannan vecka. Dansar i 90 minuter varje gång. Det är lika svettigt som ett work-out pass.
Vår linedanseförening i Landskrona heter LA Westcoast Linedancers och detta är vad jag vill göra varje dag om jag haft möjlighet.

Galet roligt. Jag älskar att dansa.

Tamoxifen
Jag slutade med Tamoxifen för snart ett år sedan på grund av biverkningarna som eskalerade. Jag hann med ett års medicinering och meningen var att ta medicinen i fem år.

Tamoxifen är en anti-östrogen som hindrar det naturliga östrogenets verkan. Används vid bröstcancer, till behandling av tumörer som är beroende av hormonet östrogen för sin tillväxt.

Jag tar en risk att jag slutade med denna medicinering. Jag har tidigare skrivit om varför jag tog beslutet att bryta behandlingen. Sök på tamoxifen och letrozol i min sökmotor om du vill läsa om helvetet.

Svettig, stel fläskpadda? Nej tack.
Kortfattat: jag lever hellre ett friskt och härligt liv fast jag riskerar återfall av C än att vara en kvinna med så mycket biverkningar att det knappt kan kallas att leva normalt.
-Torra slemihinnor i underlivet så att det blir svårt att ha sex, ont när man kissar, ont när man torkar sig. Ont. Ont. Ont.
-Svettas som en gris och känna sig ofräsch.
-Ökad vikt och inte komma i sina kläder.
-Och dessutom riskera att få livmodercancer som är en annan biverkning om än risken sägs vara liten. Stor eller liten risk. Det kan kvitta. Jag kan drabbas lika väl som någon annan.

Då dör jag hellre för ung medan jag lever mitt liv och njuter den tid som finns.

Fånga dagen – lev livet fullt ut
Carpe Diem har fått en innebörd för mig och är inte längre ett uttjatat och förbrukat uttryck. Men jag tänker inte tatuera in det nånstans och inte brodera det på min huvudkudde 🙂

Ett av mina sista inlägg i denna bröstcancerblogg
Så detta är ett av mina sista inlägg i den här bloggen.

Om inget drastiskt händer som jag i så fall kommer skriva om innan dess, så blir nästa inlägg om pigmentering av vårtgården på mitt konstgjorda bröst.
Den behandlingen ser jag mycket fram till. Den blir av i början på år 2020.

Nu är det slutrapporterat på ett tag när det gäller sådant som rör mig i bröstcancerbranschen.

Mitt levande liv. Anna 2.0
Jag trivs i mitt liv. Trivs som Anna 2.0. Därför heter min andra blogg Mitt levande liv. Fast jag lever så himla mycket att jag inte bloggar så ofta.

Mina älskade ragdolls Cloetta och Charlie Napoleon älskar jag över allt annat.
Jag har blivit kär och har en störtskön kille. Han heter någonting på M och han är så himla härlig.  Hoppas han vill ha mig länge. För jag vill sannerligen ha honom länge.

Jag är lycklig.
Anna

IMG_20190919_084126.jpg

Förresten. Nu har kärringen kapat håret ordentligt. Det var på väg ner till axlarna och hopplöst att hålla snyggt utan hårband och sjukt mycket fixspray eller vad det heter. Jag har kommit fram till att jag inte vill ha långt hår. Been there – done that.

Nu har jag kort hår med fixspray istället. Ja ja.

Annonser

Väntar på operationstid

Hej

Pratade just med min plastikkirurg på onkologen.

Det finns två metoder att få till en bröstvårta. Detta vet jag redan eftersom jag är en googlare av stora mått. Och plastikläkaren berättade också för mig i somras.

Den ena metoden är att man av den bröstvårta jag har, tar halva och gör en ny bröstvårta av.

No way jag vill göra det. Aldrig i livet vill jag slakta bröstvårtan. Den är ju jättefin och bra på alla vis.

Den andra metoden är att man snörper åt med den hud som finns på det opererade bröstet och trixar till en bröstvårta. Tror jag redan berättat detta.

Vi kommer tillsammans fram till hur det ska se ut och placeras. Allt är klart på en dryg halvtimme och sker under lokalbedövning.

Jo, det fanns en tredje metod. Fast då blir det ingen bröstvårta. Man tatuerar helt enkelt en vårtgård . No option for me.

Jag vill ha två bröstvårtor.

Har jag tur, kan ingreppet ske innan sommaren. Läkaren har inte fått operationsschemat ännu så hon kunde inte säga hur lång väntetiden är. Hon vet att jag kan med kort varsel.

Ja ja. Det blir när det blir.

Ska bli skönt när detta är klart. Då kan jag lägga hela bröstcancer-tiden bakom mig på riktigt.

Det är bara en Zometabehandling kvar också. I september.

Det är bara att ta det lugnt, andas in och andas ut 🙂

Bröstvårta-info

Har pratat med en riktigt trevlig kille på plastikkirurgens mottagning som svarade. Han hade så nice röst och tonläge att han bara måste vara snygg 🙂

Han skulle se till att läkarsekreteraren kontaktar mig.

Angående mina frågor kring själva ingreppet, fick jag numret till sjuksyrran.

-Ingreppet sker med lokalbedövning

-Tar knappt en timme inklusive förberedelser

-De kan inte garantera att resultatet blir likt min andra bröstvårta. Detta sa hon utan att jag ställt frågan. Jag räknar med att de blir pittögda så blir jag inte besviken 🙂

-Om det är fritt från komplikationer är det läkt efter 14 dagar.

-Gör inga sådana ingrepp under sommaren. Glömde fråga när sjukvårdens sommartid börjar.

-Tatuera vårtgård (kallas areolapigmentering) kan göras tidigast tre månader efter konstruktion av själva bröstvårtan.

Här hittade jag en länk som beskriver:

http://medicalbeautyhouse.com/areola-pigmentering/

Nu när jag bestämt mig vill jag ha det gjort i rödaste rappet. Sån är jag. Innan sommaren. Annars blir det väl inte förrän efter rötmånaden.

Så nu vet vi detta.

🌸

Dags för bröstvårta

Jag har bestämt mig för att ta tag i den sista grejen som har med min bröstcancer att göra.

Imorgon ska jag ringa plastikenheten och prata bröstvårta. Har ingen aning om hur det är med väntetiden. Tydligen är det inget stort ingrepp. Det är väl bara att ta lite hud och snörpa åt lite och så 🙂

Värre är det med vårtgården som ska tatueras dit. Min third cousin i USA sa det gjorde skitont så hon avslutade mitt i alltihop. Nån form av bedövning ska jag ha annars skriker jag!