Tamoxifen: nej tack!

Hej,
Jag slutade ju med Tamoxifen den 15 oktober 2018 för att det blev olidligt.

Det går att läsa i mina tidigare inlägg hur olidligt det blev.

Sedan all Tamoxifen lämnade min kropp har jag mått så bra och fri.
Anna 2.0. Hurra!
Till och med glömt bort hur effekterna av Tamoxifen påverkade min kropp.

Jag bestämde mig för att ta ett uppehåll för att få svar på om de besvär jag fick sedan jag började med T i augusti 2017, beror på T.  För det finns ju något som heter ”övergångsbesvär” och som inte har ett dugg med medicinering att göra. Klart det är så. Men jag vet ju inte det om jag inte tar reda på det.

Och det kan jag säga: många av besvären berodde på T. För de klingade av i takt som jag slutade med T.

Nu i fyra dagar har jag tagit ungefär 1/4 Tamoxifen varje dag. Svårt att dela dem och jag har glömt köpa en delare. Så delarna blev olika stora.

Nu slutar jag med dem. Jag begriper inte att tre – fyra biverkningar kan komma tillbaka så där snabbt. Hade det varit en stycken hade jag kopplat ihop det med något annat. Men fyra stycken. Det kan väl inte vara en slump att det beror på T? Eller?

Ni som käkat Tamoxifen eller fått cytostatika efter bröstcancer vet vad jag snackar om. De där ”nervryckningarna” / krypandet under huden i tår och fingrar. Har inte känt av dessa på flera månader.  De har kommit tillbaka i mina tår. Känner det nu medan jag sitter här och skriver. Känt det flertalet gånger i dag och igår.

Har inte heller haft nämnvärda besvär med flytningar. Jo tack. De börjar visa sig och tack men nej tack!

Genomsvettas för minsta ansträngning. Det är skillnad på att svettas och svettas. Svettas som efter ett spinningpass fast jag bara cyklat helt vanligt i 10 minuter och bara en liten uppförsbacke, det beror på Tamoxifenen.  Har cyklat exakt samma sträcka nu i 6 veckor och märker skillnaden nu.

Kramp i benet har jag inte haft sedan tiden med T. Det fick jag i går kväll.
Ja, jag käkar Magnesium som motverkar kramper.
Orkar inte med att få kramp från lår till vad som jag hade innan.

Den fjärde är jag iofs lite osäker på men jag känner konstig stelhet vid knäna. Har inte känt så under tiden jag varit utan T.

Jag har funderat på om biverkning kan visas så här snabbt. Det jag minns när jag började med T 2017 så dök biverkningarna upp förvånansvärt snabbt. Likaså med Letrozol som jag fick sluta med efter någon vecka eftersom jag fick psykiska besvär och blev rädd för mig själv.

Visst. Jag kunde ge Tamoxifen en bättre chans denna gång men jag fasar för torra slemhinnor i underlivet. Jag klarar inte av en omgång till. Så otroligt ont jag hade i underlivet i så många månader. Grät när jag kissade, grät när jag skulle försöka torka mig, grät när jag försökte duscha underlivet, grät för att vi inte kunde ha sex till någon reda.

Jag har schyst ordning i underlivet nu sedan Tamoxifen lämnade kroppen.  Behöver sällan använda LIP (havtornsoljan för underlivet jag köpte på Bodystore). Det klarar sig med Membrasin havtornskapslar som man sväljer. Om jag får vara lite frispråkig och skämtsam kan jag säga så här: om man stoppar in något i mitt underliv så fastnar det inte som det kunde göra innan. Den eller det kommer att glida ut. Fniss.

Dessutom fick jag besvär med min Kocks blåsa under tiden jag fick cytostatika och tog Tamoxifen. Dessa besvär slutade när jag slutade med T. Idag börjar dessa besvär och det vet jag med säkerhet beror på T.

Så jag säger nej tack till ens 1/4 Tamoxifen per dag.

Onkensystern sa hon skulle ringa mig i början av mars och höra hur det går.
Jag kommer helt enkelt att säga så här:
Den dagen jag vill ha stelare leder, svettas som en gris, besvär med underlivet i form av flytningar och extremt torra slemhinnor, den dagen kan jag tänka mig att börja med Tamoxifen igen.

Det finns en anledning till att jag startat en ny blogg: MittLevandeLiv.home.blog
Jag vill leva mitt liv. Inte bli en surkossa som svettas och irriterar sig på folk. För det är ännu en effekt av T.

Det sista jag förhoppningsvis kommer att skriva i denna blogg så småningom är hur det går med min expanderbröstprotes som är för tung och gör ont emellanåt. Och bröstvårtan som ska konstrueras.  Det sistnämnda ser jag fram till. Ska bara bestämma mig för hur jag ska göra med mitt friska , plastikopererade bröst som är supersnyggt. Det behöver få ett mindre implantat ifall jag blir tvungen att tömma ur vätska ur expandern för att det ska bli mer behagligt.  Det lär dröja månaders månader innan det sker i så fall.
Vill ju ha bröstvårtorna på samma höjd så det friska bröstet måste i så fall fixas till först.

Under tiden: mycket välkommen in till min nya blogg
https://mittlevandeliv.home.blog/

Hälsningar Anna 2.0

 

 

 

Annonser

Dag 9 – 14 utan Tamoxifen

Hej vänner
Ny rapport om den senaste veckans konstaterande.
Biverkningarna klingar av eller är borta.

– Rörlig i lederna, ja kroppen över huvud taget
-Klar i huvudet och mer skärpt
-Inga känningar av kramper
-Inga domningar i armar och händer och ingen annanstans heller
-Inga svullnader som jag kunde få om anklarna och fötterna om jag satt för länge eller gick i högklackat för länge.
-Har fortfarande en släng av likgiltighet i tankarna men inte på samma sätt som innan. Lindrigare.
-Min kropp har blivit aningen smalare. Inte mycket men tillräckligt för att det känns på kläderna. Dessutom sa en kompis att jag nog såg förändrad ut.
-Inga värmevallningar. De gånger jag blir varm så är det på ett annat sätt än de där vallningarna som gjorde att jag svettades på kroppen. Jag som aldrig haft problem med svettningar innan cellgifterna och Tamoxifen.

-Fryser mer eller mindre intensivt nästan konstant och avhjälper det med att dricka kokt vatten.

När jag blir varm så är det sån´t där ”vanligt varm” eller hur jag ska uttrycka det. Som när byltat på sig för mycket kläder. Inte som värmevallningar.
Blir inte svettig i hårfästet när jag går i snabb takt eller cyklar i lätt uppförsbacke, som det gjorde när jag käkade Tamoxifen.

-En sak jag upptäckte idag. Tydligen så bråkar Tamoxifen även med luktsinnet.

Först måste jag berätta att jag alltid haft ett riktigt bra luktsinne. För bra ibland. Ibland har det varit besvärande för jag kunde känna lukten av damm på golvet (fast det inte är ostädat eller damm i högar) .  Det finns massor med lukter jag gärna varit utan.

Nå väl. Jag har inte tänkt ordentligt på det förrän idag. Jo kanske under cellgifterna när det hände en massa konstiga grejer med kroppen. Att mitt luktsinne mattats av. Så bra då. Det finns så många lukter jag gärna slipper känna. Efter det har jag inte tänkt så mycket på det förrän idag när jag konstaterat att jag fått tillbaka mitt luktsinne.

Doftsinne är ju positivt eftersom doft är något man tycker om och lukt är något negativt. Har man jobbat i kosmetikbranschen så vet man när man ska använda ordet doft och lukt *ler * . Man säger inte att en parfym luktar gott. Den doftar gott. Ja ja ja. En parentes i sammanhanget.

Mitt LUKTsinne är visst tillbaka. Däremot tycker jag inte jag haft problem med DOFTsinnet. Och det är ju skumt.

Konstaterade det när jag gick ner i källaren idag för att hämta upp kattmat. Det luktade källare och damm. Jag funderade lite och drog mig till minnes att jag tänkt när jag flyttade in i huset, att så bra att det inte luktar källare i källaren. Jag har ju några vinterkappor i en klädgarderob där.

Jag har tänkt och kommit fram till att jag ska vara utan Tamoxifen ett bra tag till. Den gången i juli 2017 när jag fick psykiska besvär efter några veckor med Letrozol sa Onken att jag skulle sluta med dem. Vänta 3 – 4 veckor och därefter börja med T. Den tiden krävdes för att vara säker på att Letrozolen lämnat min kropp. Dessutom har jag inte bestämt OM jag ska ta T igen eller inte. Det blir nog inte denna sidan jul i alla fall.

Jävligt skönt att slippa känna mig som en halvkokt kräfta.
Jag får kanske äta upp det jag säger men den smällen tar jag i så fall.

Detta är vad jag kan komma på att rapportera om den senaste veckan.

Hej på ett tag
Anna

Dag 1 – 8 utan tamoxifen

Är du dum i hela huvudet?” är det kanske någon som vill säga till mig när man läser detta. Ja, jag är kanske det. Då får jag vara det i så fall.

Syftet är att ta reda på vilka av besvären som beror på Tamoxifen och vilka besvär hade jag dragits med ändå, så här i ”övergångsålder-tider”.

Prolog
Jag anklagar nämligen Tamoxifen för alla åkommor jag fått sedan jag började ta dessa helvetespiller i augusti 2017.

Jag är 57 år. Min mens slutade när jag var ungefär 52 år. Den slutade. Skönt tänkte jag. Inga nämnvärda ”övergångsbesvär”. Bara kände mig frusen men inget annat. Jag frågade mamma hur det var för henne. Hon hade inte heller några direkta besvär. Det påstås ju vara ärftligt.  Jag kände mig lyckligt lottad att ”slippa undan” så lätt liksom.

Några år senare drabbas man av BC och måste ta Tamoxifen. Då plötsligt hamnade jag i Övergångsåldern från helvetet. Inom loppet av några veckor. Rakt ner i helvetet. Sååååå, jag skyller ALLT på medicineringen tills motsatsen är bevisad och det är det jag håller på att ta reda på nu.

Nu har det gått 7 dagar sedan jag tog den sista Tamoxifen. Idag är 8:e dagen.
Jag vet inte hur länge jag ska göra uppehåll.  Syftet är att ta reda på vilka besvär jag har som inte är relaterade till Tamoxifen. Sedan överväga om jag ska börja ta dem igen eller inte. Om jag ändå ska dras med de värsta biverkningarna fast jag inte äter Tamoxifen, ja då fortsätter jag ta dem.

Dag 1, 2 och 3 utan Tamoxifen
(Jag räknar inte upp torra slemhinnor i underlivet som annars är en vanlig biverkning och som även drabbade mig riktigt mycket. Då jag ätit 4 st havtornskapslar (Membrasin) dagligen sedan 10 månader tillbaka ungefär så har slemhinnorna stabiliserats så pass att de inte besvärar mig nämnvärt. Än så länge, ska tilläggas).

Besvären: samma besvär som när jag tar Tamoxifen.
Det vill säga stel i kroppen, besvärligt att resa mig till stående efter att ha suttit på huk,  värmevallningar vid minsta ansträngning (t.ex cykla i svag uppförsbacke, gå för fort i trappor), svettig i hårfästet och håret vid minsta ansträngning, känning av kramp i fötter och lår när sova inför kvällen, domningar i händer och armar framförallt på morgnarna om jag haft armarna i vinkel (exempelvis ha dem liggande på magen), svullnad om ben och domningar i benen om jag sitter för länge, cirka efter 30-45 minuter domnar benen, tydliga och återkommande stickningar i tårna framförallt när jag gått och lagt mig. Stickningarna och krampkänslan löser av varandra.
Känner mig likgiltig inför mycket. Orkar inte ”bry mig”. Utom på jobbet. Där trivs jag fantastiskt bra och känner harmoni och glädje. Ingen där skulle tro vad de läser om de läser detta jag skriver här.

Dag 4
Inte känt domningar i händerna eller benen på morgonen eller på natten
Ingen krampkänsla varken i fötter, ben eller lår.
Spår efter vaginal blödning. Det är två månader sedan jag hade en släng av detta senast.
I övrigt: samma besvär som dag 1 – 3.

Dag 5
Fötterna kändes extra ömma undertill när jag steg upp denna morgon.
Rikligare flytning då och då under dagen.
Stickningar i fingrarna. Har inte känt det i fingrarna på mycket länge.
Lätta stickningar under fötterna.
Känt mig smidigare i kroppen när jag suttit på huk.
Vet inte om det är inbillning eller så, men känt mig ”klar i huvudet”.
Har jag varit ”grumlig i huvudet” innan?
Värmevallningar ett fåtal gånger under dagen, på jobbet.
Inte intensiva som tidigare.
Stickningar i tårna precis som alla andra dagar.
Öm under fötterna efter en dag i högklackat. (kan nog inte beskylla Tamoxifen för det).
Ingen krampkänsla.

Dag 6
Lätta stickningar i några tår på kvällstid och när jag suttit still en stund.
Inga värmevallningar på hela dagen.
Inga domningar i armar eller ben.
I sängen på kvällen: kunde sträcka ut fötterna helt utan att få krampkänsla. Hurra!
Fryser mer frekvent än innan. Ungefär så som jag gjorde innan jag började med Tamoxifen.
Fryser strax efter jag ätit en måltid.
Känner mig klar i huvudet. Kan tänka mig det är samma upplevelse som när man dricker en energidryck. Klar och skärpt i huvudet.

Dag 7
Inga känningar av kramp i fötter. Inga vallningar.
Minskad vaginal flytning.
Frusen. Klar i huvudet.
Känner mig smidigare, rörligare, lättare.
Inte så jobbigt att resa mig upp efter att ha suttit på huk. Med Tamoxifen har jag behövt ta tag i något för att komma upp i stående.
Börjar känna igen mig lite mer ”som innan”.  Eller som i mars eller april (för ett halvår sedan) när jag fick ordning på mina slemhinnor i underlivet och det funkade att ha sex igen. Fast nu är sex en stor bristvara så det är inte tillfredsställelsen som är orsak till att jag den senaste dagen känt mig ”som innan”.
Känner mig mindre trött.

Dag 8 – idag
Det är kväll, åttonde dagen, eller huitième jour som det heter på franska 😊
Inga värmevallningar.
Ingen kramp någonstans.
Diffusa stickningar i tår och fingrar (kommer ihåg nu att detta kan vara kroniskt efter cellgiftbehandlingen och beror kanske inte på Tamoxifen).
Vaginal flytning men inom vad jag anser vara ”normalt”.
Känner mig smidigare och lättare i kroppen.
Betydligt smidigare rörelser och från sitta på huk till stående.
Inga värmevallningar, inte svettig någonstans på kroppen, på hela dagen.
Känner mig ”vanlig”.
Klar i huvudet. Kan tänka klart.
Bättre koncentrationsförmåga.
Suttit ner i flera timmar utan att få domningar i benen.
Känner mig piggare.

En biverkning som är löjlig att nämna i sammanhanget men dock en biverkning; hes i halsen idag. Brukar vara över kommande dag de gånger jag drabbats.

Lämnat kroppen?
Nu förstår jag att effekten av Tamoxifen har lämnat min kropp. I går och idag har tankarna dykt upp i huvudet, tankar som gör mig vilsen. Inte rädd, snarare att jag förstår allvaret med att göra ett uppehåll med tabletterna.

Som jag skrivit innan: syftet med Tamoxifen är att dra ner på östrogenet i kroppen eftersom jag hade hormonell bröstcancer. Inte ta någon slags medicin, hälsokost eller vad det är, som innehåller någon form av östrogen. Detta gäller även vegetabilisk östrogen. Soja är det jag skräms av. Googlar man på ”soja östrogen” får man en uppsjö träffar.

Jag tänker inte länka någonting utan var och en får själv googla och bilda sig en uppfattning. Vissa menar att östrogenet i soja inte kan påverka kroppen så som mänskligt östrogen kan göra.  Andra menar att det visst det kan det.

Även om vissa menar att östrogenet i soja (fytoöstrogener) inte kan jämföras med mänskligt östrogen så undviker jag soja helt och hållet. Det är mitt beslut.

Tamoxifen ska hålla östrogenet i kroppen borta för att undvika återkommande hormonell cancer.

Men medicinen kan orsaka livmodercancer, kan orsaka blodpropp, gör lederna stela i hela kroppen (vilket kan få allvarliga konsekvenser) och en rad annat allvarligt.

Att tacka nej till Tamoxifen gör att kroppen fortsätter producera östrogen och därmed tar man en risk att få C igen. Dock finns det inga garantier att BC håller sig borta oavsett hur man gör. Ingen läkare har sagt till mig att Tamoxifen är en garanti att ens slippa C de kommande fyra – fem åren.

Jag resonerar så här:
Det finns risk att jag får C igen vare sig jag tar Tamoxifen eller ej.
Jag hade tur och är oerhört tacksam att jag upptäckte C i så tidigt stadium.
Läkarna kunde inte förstå hur jag ens kunde upptäcka den pyttelilla knutan på bröstet.
All C opererades bort. Ingen spridning. C var bara 1,3 cm och det hade räckt att ta en ”tårtbit” men jag valde att ta bort hela bröstet. En gång för alla. Därmed slapp jag strålning.
Läkaren som opererade mig sa att jag knappt ens behövde ta cellgifter men att han rådde mig att göra det. Inte skulle jag våra att låta bli.

Därför vågar jag göra ett uppehåll med medicineringen.

Tänk om jag ändå drabbas av C igen fastän jag tar Tamoxifen i fyra år till och DESSUTOM dras med biverkningarna jag räknat upp. Är det värt att leva som en svettig kärring-zombie som knappt kan böja sig ner och ta på sig strandsandaletterna eller dansa salsa efter kvällsdrinken?

Nej tack. Jag är inte klar med mitt livliga liv jag ska ha, det är så mycket jag vill och ska göra. Vill inte vänta med det i 4 år till när det är dags att avsluta Tamoxifen. En dag när jag kommit över min senaste kärlek helt och hållet, då vill jag träffa en ny man att göra kul grejer med. Resa, njuta, leva, bara vara. Tamoxifen passar inte in i min livsstil.

Så resonerar jag just nu och det känns bra.

God kväll
Anna

Mer om min Tamoxifen-tillvaro

Igår var jag verkligen less och förbannad när jag skrev osammanhängande om mitt hatobjekt Tamoxifen.  Idag är jag också det. Tänkte att nu skriver jag mitt testamente så får allt gå som det går sen. Fadder till mina kattungar har jag redan.

Min uppfattning är att antingen åker man på bröstcancer igen eller inte. Antingen har man tur eller otur. Oavsett vad man har för livsstil, vad man äter och dricker.  Likaså när det gäller livmodercancer. Tur eller otur. Oavsett om man äter Tamoxifen eller inte.

Fick ett tips i mitt förra inlägg av intesammaannaefterbc, att få akupunktur.
Tack snälla för det tipset. Googlade och hittade detta:
https://www.mabra.com/forskning-akupunktur-lindrar-vallningar-och-svettningar-2/

Jag ska verkligen leta efter någon som kan hjälpa mig med akupunktur.

Fortfarande är det så att jag fryser när jag kryper ner i sängen. Ligger under ett duntäcke och ett tunt täcke plus en bomullsfilt. Det tar en bra stund innan jag kan plocka av mig duntäcket och filten.  Alltså runt en timme eller två.

För att förebygga kramp i fötterna använder jag fortfarande alpacka-ullstrumporna på natten. Jag äter även magnesium + Calcium i rätt proportioner för att förebygga kramperna men de hjälper inte till 100 %.  Ibland räcker det med att jag ligger på rygg och sträcker ut mig så långt jag kan, ja då får jag kramp i höger lår! Hela framlåret alltså! Fy faaaaen vad det gör ont.

Jag upplever att biverkningarna har blivit mer intensiva sedan två månader tillbaka ungefär.  Ödets ironi är väl att jag inte blivit likgiltig för sex. Annars verkar detta vara en vanlig biverkning.  När jag var sambo kunde vi inte ha sex på evigheter på grund av bland annat torra slemhinnor. Nu sedan juli månad och jag lever själv så önskar jag nästan att jag skulle slippa ha den sexuella lusten men den försvinner ju inte. Jag vill leva ensam men har behov av att ha sex med någon man.

Är det verkligen värt alla dessa besvär?
Så, jag funderar: att äta Tamoxifen…..
….är det värt kraftiga kramper, svettningar på hela kroppen inklusive hårfästet och fötterna åtskilliga gånger om dagen, frossa på kvällar och flera tillfällen på dagen, halvtorra slemhinnor, flytningar, domningar varje dag i händer, armar, fötter, riskera livmodercancer, ökade stickningar i händer, fingrar och tårna, lättare att bli trött, stel i kroppen, nerver som hoppar. Ja jag har säkert glömt räkna upp några .

Jag vet verkligen inte. Jag vill inte påverka andra att sluta med Tamoxifen. Var och en måste själv överväga mycket noga. Precis som jag gör.  Funderar på hur jag kommer vara om jag bestämmer mig för att sluta. Kommer jag att börja noja och oroa mig att jag kanske får C igen. Kommer det att ta över min hjärna? Att oroa mig? Jag som aldrig tar ut oro i förskott. Kommer jag börja göra det om jag slutar med Tamoxifen?

Ingen aning.

Biverkningar Tamoxifen
Under punkt 4 i denna länk finns listan på möjliga biverkningar:
https://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=19860829000074#side-effects

I nästa vecka när jag är ledig ska jag ringa vårdcentralen angående akupunktur mot svettningarna. Kanske kan jag stå ut med andra biverkningar om jag blir av med svettningarna.

Tänk om det finns hopp ändå?

Tamoxifen i 1350 dagar till

Jag börjar hata biverkningarna som börjat göra sig påminda.

För en vecka sedan började jag seriöst att fundera på att sluta med dem. Ja faktiskt.

Jag som skrivit tidigare och rådde kvinnor i min situation att fortsätta med dem trots biverkningar. Nu står jag knappt ut själv längre.

I augusti har jag ätit Tamoxifen i 1 år och har 4 år minus två månader kvar.

För att få ordning på mina torra slemhinnor har jag ätit Membrasin, havtornskapslar som normaliserar slemhinnorna i underlivet. Det har funkar bra. På grund av glömska att köpa hem när de tog slut så var jag utan i en dryg månad. På den tiden hann slemhinnorna bli lite torra även i näsborrarna.

Jag vet inte ifall Membrasin även kan ha bra effekt och hålla vallningar borta för jag har inte besvärats så där jättemycket av det. Snarare tvärtom, att jag får frysningar eller vad det heter. Fryser mer än jag blir varm.

Men nu i nja 6 veckor har det blivit jäkligt jobbigt. Minsta lilla ansträngning så blir jag jättevarm. Cykla i minsta lilla uppförsbacke så svettas jag och blir svettig i hårfästet.

Fräscht! Jag har jobbat en del den senaste tiden på ett ställe, som Office Assistant och receptionist. Det är inte så fräscht att bli så här varm åtskilliga gånger om dagen.

Inte nog med det. Stelheten i kroppen, nerver i tårna som kommer i kläm i skorna oavsett vilka skor jag har och på jobbet är det ju ofta klackar som gäller, och klänning eller kjol. Inte lågskor precis.

Dessutom ska man ju se trevlig och fräsch ut. Jättesvårt att klä sig.

Jävla Tamoxifen. Förstör så mycket. Och ska samtidigt hjälpa mig att hålla C borta.

Men en biverkning är att det är ökad risk att få livmoderhalscancer när man käkar Tamoxifen.

När jag var på väg att sluta ta dem så funderade jag på vad som är värst ; att riskera livmoderhalscancer eller riskera att dö i annan cancer.

Googlade och hittade detta:

http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Temaartikel/2017/02/Biverkningar-vid-antihormonell-behandling-paverkar-foljsamhet/

Det omnämns i texten att Citalopram minskar värmevallningar och förbättrar humöret. Hmmmm. Jag googlade igen eftersom jag inte vet vad citalopram är för något.

Nu vet jag. Antidepressiva piller . Nej tack.

Det jag läste i denna länk fick mig att förstå allvaret om jag avbryter behandlingen. Så jag fortsätter överväga hur jag ska göra och vilken risk jag tar om jag slutar.

https://www.lakemedelsvarlden.se/hog-dodlighet-vid-avbruten-tamoxifenbehandling/

Jävligt trött på dessa biverkningar. Vaknar av att händer och armar är bortdomnade. På kvällarna är det oftast fötterna som domnar. Dessutom kramp i ben, lår, fötter hur lätt som helst när jag ligger i sängen. Och nej: jag ligger bara i sängen i runt 8 timmar per dygn .

Kanske, kanske dämpas biverkningarna med tiden men när då?

Har ju ungefär 1350 piller kvar att ta. Minus de jag glömmer, för jag glömmer dem ibland.

Jävligt less på detta!