Kategori: Cytostatika

Torra fötter efter cellgifterna

Hej
Under tiden jag fick cellgifter mot min bröstcancer februari till maj 2017 fick jag ohyggligt torr hud på fötterna. Gick till en fotvårdsspecialist som trodde jag hade psoriasis.
-Nä, det är sviter från cellgifter jag håller på med, svarade jag.

Fortfarande har jag problem med torr hud under fötterna. Tror att besvären även är en biverkning av Tamoxifen.

Du som har extremt torra fötter oavsett anledning men framförallt du som fått ”kroniskt” torra fötter: mitt råd till dig är att verkligen komma ihåg att smörja dina fötter varje dag. Jag behöver smörja mina morgon och kväll för att undvika att de blir för torra.

Så här i sommartider, sandaler, klor och barfota är det extra viktigt att sköta om fötterna.

Detta är mitt råd i korta drag:
-skrubb för fötterna en gång i veckan
-varmt fotbad med bikarbonat en gång i veckan
-en riktigt bra fotcrème (utan mineralolja)  morgon och kväll

Har du besvär med fotsvett så finns det bra produkter för det också. Här kan jag inte råda eftersom jag inte har de besvären.

Vill ni läsa den långa versionen så har du den här 🙂
https://annabloggar.com/?s=fotv%C3%A5rd

Hurra för mjuka, sköna, fräscha fötter.
Anna

31 maj. Ett år sedan sista cellgiftbehandlingen

Hej
Idag är det exakt ett år sedan min sista cellgiftbehandling.
Jag tycker att jag mår bra.

När jag väl blev av med svullnaden på hela kroppen – vilket tog ganska många månader efter sista behandlingen – så kändes det som ett steg i rätt riktning. En befrielse.

Tamoxifen som jag ska äta i sammanlagt fem år gav biverkningar som varit ytterst besvärliga. Det har jag redan berättat om.

Hyfsat normala slemhinnor
Mina stackars slemhinnor i underlivet har varit ett av de största besvären. Fy farao säger jag bara. Vi kunde inte ha sex på jättelänge. Under tiden med cellgifterna fungerade det inte så bra på grund av att jag mådde dåligt i långa perioder. När jag började äta Tamoxifen några månader efter avslutad cellgiftsbehandling gick det inte att ha sex med penetrering på grund av att mina slemhinnor i underlivet blivit otroligt torra. Stört omöjligt.

Sexlivet började fungera

IMG_3541

Efter att ha ätit havtornskapslar (märkena Bucktorn och Membrasin) i två månader började slemhinnorna normaliseras en hel del. Med lite försiktighetsåtgärder och med mycket Pjur Woman som vi råkat ha hemma innan sjukdomen och som är en fantastisk produkt , så har vi kunnat ha sex med penetrering och vi behöver inte längre vara så där jätteförsiktiga. Jag vill inte vara en porslinsdocka. Pjur Woman är smak-, och doftfri och den kan jag verkligen rekommendera. Finns flera olika sorter.

Samtliga Pjur Woman-produkter är fria från östrogen.

Tillverkaren för Membrasin, Aromtech i Finland har garanterat att Membrasin inte innehåller något östrogen eller östrogenliknande ämnen. Har ingen hormonell påverkan överhuvudtaget.

LIP havtornsolja

Svar från tillverkaren via Bodystore.com:

Citat: Det enda i produkten som är östrogent är Glycine Soja Oil som är en del i antioxidanten. Det är så extremt liten mängd så jag är säker att det inte har någon effekt. Men den innehåller ändå det och kanske inte ska rekommenderas då för att vara på den säkra sidan.

Slut citat.

Produkten innehåller tydligen så liten mängd östrogent ämne att jag vågar använda den. Använder den knappt en gång per dygn och endast 2 pump = nån milliliter åt gången.

Var och en får följa sitt omdöme och låt inte mig påverka.

Nu är jag kanske lite väl privat igen men som jag skrivit innan också så vill jag berätta om allt som har med den här jävla skitjobbiga cancerbehandlingen att göra. Kan jag hjälpa någon blir jag glad. Det är mitt syfte med bloggen.  Jag är annars ingen person som har behov av att ventilera intima saker med personer jag inte känner.

Fortfarande använder jag ekologisk havtornsolja av märket Lip. Applicerar den ”där nere” . Den använder jag en gång om dagen numera. Den vågar jag inte heller sluta med. Ifall jag inte använder den varje dag så märker jag att det börjar bli lite torrt ”där nere” igen.

Träning
Träningen gör susen. Eftersom jag inte får träna fullt ut på gymet, har jag fått pausa mitt gymkort hos Friskis & Svettis. Istället power walkar jag dagligen och tränar benen i benpress och annan träning som inte påverkar bröstmusklerna eftersom jag är nyopererad.

En sak: det gäller att hålla igång någon form av träning gärna också yoga och stretching. Varje dag ska tilläggas. Biverkingarna har gjort att jag fått stelare leder. Vanlig biverkning som många drabbats av som också är i bröstcancerbranchen.

Jag är ingen träningsnörd. tro inte det. Men jag gillar att röra på mig så att säga.
Börja träna någonting. Vad som helst utan att skjuta upp det till en annan dag. Börja med promenader och kanske power walks om inget annat. Boka in din träning i ditt dagliga schema . Avsätt tid för det och låt annat vara. Det är mitt råd. Jag gör det för jag är livrädd att kroppen ska krascha annars. Faktum är att om jag inte tränat på tre dagar (vilket är sällsynt förekommande) så börjar jag känna stelheten komma krypande.


Mjukare i kroppen
Jag har blivit rörligare och mjukare i kroppen. Underbart. Inte så stel i lederna som i samband med cellgifterna och Tamoxifen. Mycket tack vare min träning och säkert också MSM som jag äter.

Kramperna i ben, vader, lår, fötter
Kramperna vill inte ge med sig. Fortfarande känningar varje kväll natt. Eller rättare sagt när jag ligger ner. Nu har vi haft sommarvärme under större delen av maj månad så det har inte varit läge med ullstrumpor precis. Här om kvällen tog jag ändå på mina alpacka-ullstrumpor och den natten kände jag inte av någon kramp. Tillfällighet kanske.

Även nu när vi har medelhavsvärme på mellan 26-29 grader och jag ligger och solar så gör sig krampen påmind. Så jävla tröttsamt.

Jag har ätit Magnesium mot kramp i en månad och det har (ännu) inte hjälpt. Dock är det nog en vecka sedan jag fick kramp som utlöstes så att säga. Ofta är det ”bara” känning av kramp som går tillbaka om jag ligger still med benet. Oftast är det bara högra benet som drabbas. Skumt.

Jag fick tips att kombinera magnesium med kalcium. På bodystore.com där jag beställer regelbundet, hittade jag detta och hämtade leveransen igår och tog den första tabletten.
https://www.bodystore.com/super-cal-mag-600-300-mg-100-tabletter

Det jag också äter dagligen är MSM med c-vitamin för att bland annat stärka lederna.
https://www.bodystore.com/msm-1000-mg-och-vitamin-c-120-tabletter?q=great%20earth%20msm

Så ligger landet just nu. Måtte nu allting bli bättre. I augusti har jag ätit Tamoxifen i ett år. Det sägs att många som tar denna medicin upplever att biverkningarna klingar av eller lindras och att man tycker det är okej att äta dem. Hoppas jag kommer tillhöra den gruppen.

Jag har också hört och läst att vissa kvinnor har så stora besvär att de avbryter behandlingen. Det kommer jag inte våga göra även om tankarna fanns där när jag mådde som värst och led så jag grät på grund av mina stackars slemhinnor.

Kära läsare som drabbats
Har jag en läsare som ska äta dessa och får hemska biverkningar. Ge inte upp! Medicinen är viktig för din hälsa. Kämpa. Rid ut stormen hur jobbigt du än tycker det är. Försök! Lova det.

Du ska se att det blir bättre om du bara har tålamod.

Många hälsningar
Anna

Don’t sweat the small shit

Hej
Kan berätta att jag har lite känning av träningsvärk i låren från benträningen igår. Oavsett hur många antal benpress det blev igår, så känns det i låren. Det är ju ett ute-gym och alla maskinerna har ett sånt där lagom motstånd som ska passa de flesta så jag tyckte inte det var speciellt jobbigt. Ni som är vana vid denna träning hade nog inte tyckt det var något att hålla på med, kanske. Inte vet jag. Det passar mig perfekt nu iallafall 🙂

Jag pratade med min third cousin Susan i Main, USA igår.  Jag vet inte riktigt vad det heter på svenska. Hennes mormor och min mormor var kusiner

Susan och jag är i samma ålder. Lika galna båda två och har otroligt roligt när vi träffas. Snacka om att få kramp i magmusklerna av allt skrattande 🙂

Vill börja med att säga att hon har sagt okej till att jag skriver om henne.
Hon är eller har varit i bröstcancerbranschen hon också, men för 12 år sedan, när hon bara var runt 45 år. Det kände jag inte till vid det tillfället och när jag fick veta det långt senare var jag som alla andra som inte varit där: jag förstod inte hur jobbigt hon haft det. Hon berättade aldrig ingående om hur hon haft haft det. Varken då eller senare. Inte förrän jag gick ut på facebook och berättade för min lilla vänkrets där.

Hon har dessutom inte haft familjmedlemmar eller sambo runt omkring sig när hon hade det jobbigt. Dock många vänner. På den tiden bode hon på Manhattan och hade alla sina vänner och arbetskamrater omkring sig. Nu är hon nyinflyttad i Maine, mår bra och har nya vänner såklart och fri från skiten.

Susan mår bra och är frisk från C. Hon är den enda riktigt nära vännen jag känner som har haft bröstcancer. Jag har Susan och några bröstcancer-bloggvänner och det är jag så tacksam över.

Igår när vi pratade berättade hon att även hon fick expanderprotes och berättade exakt hur det känns och hur man går till väga. Läkaren har ju redan berättat men bra för mig att få veta hur från en som upplevt detta.

Det kommer inte kännas så mycket när de fyller på protesen. Nålen är så tunn att man knappt känner något. När bröstet är färdigfyllt och med 25% extra för att sedan få en fin form och naturligt utseende, då har man det så i cirka två månader. Sedan är det dags med ny operation där man ersätter expanderprotesen med ett riktigt silikonimplantat eller protes som de kallar det fast jag tycker nästan protes är ett fult ord. Protes låter som man har ett handikapp liksom.

Ni som följt mig sedan starten har läst i en av mina första inlägg att en släkting sa ”It will change your life forever”. Detta var innan cytostatikabehandlingarna. Jag förstod inte då vad hon menade. Nu vet jag exakt vad hon menar.

Jag har förändrats mycket under tiden som gått. Om 4 veckor är det ett år sedan jag fick sista behandlingen. Jag håller på att bli Anna 2.0. Därmed inte sagt att det blir en bättre eller uppgraderad Anna, men i allafall en annan Anna.

Susan sa igen att it changes your life for ever. You will become another person. Jag förstår exakt och höll med om att jag redan märker förändringar hos mig. Mitt tänk, sätt att se saker och ting på. Så gör typ alla som går igenom något svårt. Flera bloggerskor i den här branschen skriver liknande.

Man tjafsar inte om saker, jag förstår inte folk som älter bagatellgrejer och vardagstjafs så som klassikern hur man klämmer på en tandkrämstub och hur man ställer skorna i hallen och liknande. Håll käften och lev ditt liv och lev det väl. Var glad att ha ett liv att leva.

Sluta negga,. Gå igenom ett cancerår eller skaffa en annan allvarlig sjukdom så ska du se att du får annat att prioritera än skitgrejer som kan kvitta.

Så tänker jag.

Susan sa: Don´t sweat the small shit. Ett uttryck de har i USA.
Hahaha. Så jäkla bra.

Exakt så är det. Varför över huvudtaget lägga tid på att gräla om skitsaker?
Varför?

Män är från Mars och Kvinnor är från Venus
Om sanningen ska fram så har jag för min del inte varit en sån där tjafsare.  Inte de senaste 15-20 åren iallafall. Inte sedan jag läst boken Män är från Mars och Kvinnor är från Venus av John Gray. Då köpte jag den boken och den har verkligen gett mig så mycket förståelse för relationer mellan män och kvinnor och vanliga vardagstjafs-exempel som är så jäkla onödigt. Jag köpte den för att bli en bättre partner efter ett tjafsigt förhållande på den tiden.

Jag utger mig inte för att vara bäst på förhållanden och har svaret på hur man får det perfekta förhållandet 🙂 Men jag försöker lära mig något, utveckla mig och inte upprepa misstag, men jag kan säga att André och jag har inte grälat en enda gång. Inte en enda på drygt 2 år. Det vill säga den tid vi varit tillsammans.

Ni som inte läst boken än. Gör det. Den är lättsamt skriven och är underhållande. Han beskriver situationer och sådant på ett lättsamt, enkelt sätt så den är verkligen lättläst. Jag kan lova att alla känner igen exempel på scenarion i boken. Man får lite aha- upplevelser 🙂 Det gjorde att jag faktiskt kunde förstå på ett annat sätt.

Kom just på att jag har haft den utlånad till en person i flera år nu. Det har jag totalt glömt. Äsch. Skit samma. Jag sa kanske hon fick behålla den. Jag har ju läst den.

Lite mindre smärta i sidan. Hurra
Idag känns det något bättre i sidan och har inte vaknat i natt utan sovit. Inte så konstigt. Somnade sent igår. Jag är ingen nattmänniska men somnade inte förrän efter midnatt. När hände det sist?

Ingen aning. Det var nog mitt Egg Head Event jag hade i slutet av januari 2017. Då när jag rakade av mitt 74 cm långa hår, inför cellgiftbehandlingarna. Här kan man läsa om det, den som vill:
https://annabloggar.com/2017/01/28/det-var-en-gang-74-cm-har/

Soligt och underbart
Nu tittar solen fram, klockan är 9 på morgonen och det blir en fin dag idag. 15 grader och 5 m/s.

Jag har beställning på ett virkat sadeltäcke så jag tänkte ta itu med det idag. Jag har aldrig virkat leopardmönster men ska försöka. Hoppas det funkar. Om några timmar packar jag ihop mitt virke och går ut och sätter mig och virkar. André är ute på vandring sedan i fredags så jag är solo.

Jag avslutar med en bild till Susan´s ära 🙂

Hon spelar dragspel och dansar folkdans med andra svensk-ättlingar i USA. Såg detta dragspel i skylten hos en loppis i stan och tänkte på Susan. Jag har lust att köpa det enbart för att det är så fint. Jag kan inte spela utan kan tänka mig att ha det som display, hemma någonstans. Men det kostar 1200 kr och det är alldeles för mycket pengar bara för att ha det för att det är fint att titta på.

Ha en bra söndag allihopa.
Och kom ihåg: Don´t sweat the small shit.

Anna

Akuttid hos plastikkir. avdelingen

Hej

Idag var jag på extra koll eftersom jag varit orolig att något varit fel efter operationen av expander-bröstprotesen.

Först: jag är absolut ingen hypokondriker. Hade jag varit det, hade jag inte behövt operera bort tjocktarmen och ändtarmen den där gången 1984. Då hade jag kollat mig typ INNAN jag hade symptom…. just in case…… Som hypokondriker VET man mer än vad andra tror…… ööööh.

Ja ja. Nu är det 2018 och detta handlar om min expander-bröstprotes som opererades in den 11 april, för drygt 2 veckor sedan.

Jag har ett bråck på höger bröstmuskel , den är liksom delad lite i två delar , två vingar men som hänger ihop. Inget jag lider av eller märker så det är fine.

Första kollen var en vecka efter opereation och systern kallade på mig i väntrummet. Går att läsa här: annabloggar.com/2018/04/19/pa-ratt-hall/

Hon sa hon är förvånad att jag har så ont, när hon såg hur jag kravlade mig upp ur soffan och skulle rafsa ihop mina saker som jag spritt ut i soffan.
Då började jag blir liiite orolig jag med.

Hon tittade på medan jag tog av mig skortan och konstaterade att jag var lite bakvänd i mina rörelser. Hon undersökte mig och tyckte det såg bra och normalt ut.
Igen sa hon att hon var bekymrad över att jag hade ont och tyckte det var märkligt. Hon rynkade pannan. Detta planterades i mitt huvud.

Dettta sa hon, vad jag minns, tre gånger. Dock tyckte hon allt såg normalt ut.
Hon ordnade att jag fick mer smärtstillande eftersom pillrena höll på att ta slut.

Väl hemma går dagarna och jag äter flitigt 2 Panodil 4 ggr per dag för att behålla effekten av dem. Dessutom kunna ta en av de där Oxycodone – snurrig-i-huvudet-pillrena vid behov max 3 ggr per dag.

Oftast känns det nästan ingenting. Inte konstigt, jag tar piller konstant och regelbundet och det gör att jag inte känner smärtan. Utom nattetid. Jag brukar aldrig vakna på nätterna. Jag är privilligierad med att ha god sömn och somnar snabbt. Men jag har börjat vakna om nätterna för att det gör ont i sidan. Aj. Skrik. Orolig. Pillerna har slutat verka.

Något drar inuti känns det som. Livrädd att protesen drar sig ut mot sidan under höger armhåla för att jag MÅSTE använda höger arm och hand många gånger om dagen för att suga upp vatten i en 100 ml spruta, när jag ska tömma min Kocks blåsa. DETTA har oroat mig också.

Nu har jag tre orsaker till oro:
-bröstmuskel som är defekt
-smärta fast det gått över en vecka (enligt systern som tyckte jag inte borde ha så ont)
-måste använda högerarmen på ett sätt som inte alls är bra när man är nyopererad i ena bröstet.

Akuttid
I onsdags ringde jag oroligt till avdelningen och pratade länge och väl med en mycket rar sjuksyrra. Hon ordnade en akuttid till mig till idag fast de var fullbokade. Det skulle ändå dröja till den 8 maj innan jag skulle träffa läkaren och fylla på mitt fjortisbröst för första gången och vänta så länge finns inte på kartan.

För att undvika att få ont har jag en liten kudde i sängen som högerarmen vilar på. Detta för att det inte ska göra ont när den ligger ner mot madrassen. Det stramar då nämligen.
Inatt vaknade jag av att det gjorde ont. Det är inte sånt ont som när nervtrådar ska hitta tillbaka. Det är inget jag tycker gör ont. Har varit med om det de andra två gångerna jag opererat mina bröst (men av estetiska skäl som alla andra kvinnor gör).

Nu fick jag bekräftat att det verkligen draaaar i sidan. Det var så tydligt denna gången.
Orolig igen. Pju. Tur. Ska ju kollas snart.

Min käre storebror körde mig ner till Malmö. Hade fasen inte fixat ta mig ner med tåg.

En annan sjuksyster tittade på mig. Inte samma som förra gången. Hon var betydligt mer noggrann att beskriva ditten och datten och sa att det såg absolut helt normalt ut. Ingen anledning till oro.

Jag berättade VARFÖR jag var orolig. Att hennes kollega en dryg vecka innan hade bekymmersrynkor i pannan när hon sa att hon inte förstod hur kag kunde ha så där ont efter en vecka. Och bråcket på bröstmuskeln och det där med vattensprutan jag måste greja med.

Efter operation kom läkaren också och tittade på mig och klämde och sa samma sak som sjuksyrran. Och jag sa samma sak till läkaren om varför jag har denna oro.

Summa summarum:
läkaren fick mig totalt lugn när hon sa att protesten ligger där den ska.
-Ligger där mitt silikmonimplantat en gång låg.
-Helt omöjligt att protesen flyttar på sig.
-Kan inte ”dras loss” eller hamna fel.

Bokstavligt talat alltså
Nu är jag lugn. Har inga problem att ha smärta nu när jag VET att allting är okej.
Så även om jag bokstavligt talat inte sover gott hela natten så kan jag bildligt talat säga att nu kan jag sova gott om ni fattar 🙂

Och vet ni vad gott folk? Nu säger jag godnatt för nu är Anna lite trött och ska titta på förtexten till Elementery för sen är det nog goodnight.

Sova lika gott som dotterns Bengaler? 🧡 Ja tack.

Anna