7 veckor med sprängfylld expanderprotes

Hej

Den 11 juni var sista påfyllningen av min expanderprotes.

Jag slutade använda bröstbandet i början av juli. Stod inte ut att använda det längre. Obekvämt och skavde. Tänk att jag haft bröstbandet sedan mitten av april. Sjukt lång tid att använda dygnet runt.

Bröstbandet har haft som syfte att trycka ner bröstet i samma position som det friska. Jag tycker bröstet blivit lite deformerat av bröstbandet. Lite intryckt upptill.

När jag bytte mina implantat 2016, nio månader innan jag gick bröstcancerbeskedet, då skulle jag ha bröstband i två månader. Så jag gjorde samma sak denna gången. Använde det i två månader. Jag tycker brösten är i samma höjd. Det enda är att expanderprotesen fortfarande är plattare framtill och fylligare i sidan jämfört med mitt friska bröst med vanligt silikonimplantat. Detta bekymrar mig lite.

Ska försöka få tag i någon på plastikenheten imorgon och förhöra mig.

Dessutom har det börjat ”spränga” i expanderbröstet. Huden är ju sprängfylld och ska vara så till mitten av september. Det ät ju 6 veckor dit. Det stramar ute i sidan emellanåt när jag ligger ner och det värker till liksom. Inte så att jag behöver värktabletter. Jag tar till min hjärtekudde och klämmer fast i armhålan när jag lägger mig ner.

Sedan mitten av juli har jag fått börja styrketräna bröstmusklerna. Det vill säga att jag inte behöver ta så stor hänsyn . Dock har jag inte styrketränat. Däremot har jag packat upp lådor och gjort en del lyft i och med min flytt till annan lägenhet.

Hade förvisso anlitat flyttfirma men det är ju ändå en massa ansträngningar för bröstmusklerna med att flytta lådor och sånt.

Ja ja. Jag ska ha tag i någon sjuksyster imorgon. Hade gärna velat att någon tog en titt på brösten och se att allt är normalt.

Hur jag än försöker föreställa mig resultatet kan jag inte få till det att expanderbröstet kommer bli lika stort som det friska.

Hur ska det kunna det när det redan nu ser mindre ut? Ska ju dessutom tömma ut runt 70 ml . Då blir det ju ännu mindre! Jag behöver lite inlägg i bh:n för att de ska se lila stora ut.

Dessutom: ifall brösten får ojämn storlek kommer de inte byta ut implantatet i mitt friska bröst till ett mindre. Det är tydligt sagt till mig. Det betyder att jag själv får kosta på en operation av det friska i så fall. Så jäkla surt alltså!

Jag fixade ju om mina bröst för att slippa använda bh. Och nu lär jag inte kunna vara utan bh eftersom jag antagligen måste använda inlägg för att de ska se lika stora ut när jag är klädd.

Skit också! Saker blir inte som man tänkt. Jag är så tacksam att C är borta och att jag mår så bra som jag trots allt gör, men faaan . Jag vill ha två lika stora bröst.

Jag har en D-kupa och en C-kupa. Snyggt! Inte.

Är jag fåfäng och otacksam nu eller?

Smackar in en bild som inte alls har med dagens ämne att göra. Det är bara jag på en power walk vid avkopplande området runt Slottet i Landskrona. Citadellets vallgravar.

Påfyllning nr 3 av bröstexpandern

Hej

I fredags den 25 maj fyllde jag på 100 ml i min expanderprotes.

Jag lovar, denna gången tog det bara 10 minuter från det att jag lagt mig på britsen.
Känns inte ett smack när sjuksystern sprutar in koksaltlösningen. Nålsticket känns i princip ingenting.

Längre ner i inlägget finns bilder på mitt bröst. Jag tycker det ser fint ut och det tycker även de som jag visat bröstet för, så jag tror inte jag kommer att skrämma någon 🙂

Du som läser detta och ska få en expander bröstprotes

IMG_3502   IMG_3503

Först vill jag berätta för dig att jag har en mycket låg smärttröskel och anser mig vara lite sjåpig när det gäller den typen av smärta som nålstick och liknande.
Det känns verkligen bara pytte lite när de sticker in nålen genom huden till kanylen. Nålen är mycket tunn. Det känns betydligt mer när de ska sticka i armen och ta blodprover exempelvis. Jag har hört från flera håll att många andra säger samma sak. Sååå, kära du, oroa dig inte.  Det kommer alla gånger gå fint.  Det kan kännas lite spänt när man fyllt på ett par gånger eftersom huden blir mer och mer spänd. Jag har D-kupa och jag räknar med att det kommer spänna mer och mer de sista gångerna. Jag kommer att berätta om det när jag har kommit dit. Har man mindre byst kan det tänkas att det inte spänner lika mycket. Det beror väl mest på hur mycket hud som kunde sparas när bröstet opererades bort.
100 ml
Detta var tredje gången jag fyllt på. Varje gång blir ju bröstet något lite större. Därför är det kanonbra med de här ”läke-proteserna” med ficka fyllt med lös vadd. Jag tar ut lite vadd varje gång för att brösten ska se lika stora ut. Fungerar bra tycker jag.

Nu är det cirka 170 ml till att fylla på med och det delar vi upp i två omgångar. Man bör inte pressa in så mycket på en och samma gång. Egentligen är det sagt 50 ml per gång men faktum är att det har inte känts något speciellt att fylla på med 100 ml.  Behöver man ta smärtstillande brukar det visst räcka med vanliga Panodil. Jag har inte behövt ta någonting.

Aningen ömt i sidan
Idag, tre dagar efter senaste påfyllningen känns det aningen ömt i sidan där själva kanylen sitter. Det ömmar. Kanylen sitter ytligt under huden. Vet inte om jag kan skylla på påfyllningen tre dagar efteråt. Kan mycket väl vara att jag råkat anstränga bröstmusklerna lite extra idag. Jag har burit några lådor faktiskt. Jag får ju lyfta och bära om det inte är mer än 2 kg. Eller kanske gjorde jag något konstigt på utegymet idag, fast jag inte tränar armarna.

Ja ja strunt samma. Ingenting att pipa om.

IMG_3529       IMG_3530

På bilden från sidan kan man se det lilla nålsticket som en luten prick i sidan. Man ser även ärret där de öppnade för att sätta in protesen. De har använt samma snitt som när de opererade bort bröstet.

Eftersom jag fyllt på mer än vad som rekommenderas så är det dags någon gång i mitten av juni att överfylla protesen. Då blir det så att jag nog behöver använda ”läkeprotesen” på mitt friska bröst för att de ska se lika stora ut. Ska ha överfyllnaden i vad det nu var; två månader tror jag läkaren sa.  Liiite väl länge.

Shit. Jag kommer ha Dolly Parton-meloner. Hoppas jag kommer i mina kläder ändå.
Fast det är inte helt säkert att det kommer behövas överfyllning med 25 %. Vi får helt enkelt se. Överfyllningen är till för att huden ska töjas och att bröstet inte ska bli hårt och spänt som en tennisboll när man klämmer på det. Klämvänliga bröst är att rekommendera 🙂

Allt känns okej med min hälsa så här snart ett år efter sista cytostatikabehandlingen.

Ha det härligt.
Anna

 

Första påfyllningen av expanderprotesen

Hej

I förmiddags var jag på plastikmottagningen i Malmö och fyllde på expanderprotesen med 50 ml koksalt.

Hela alltet tog en kvart bara. Det var bara att lägga mig på vänster sida på britsen med höger arm uppsträckt över huvudet.

Det var läkaren som opererade mig som skötte påfyllnaden. Det stämmer exakt som min third cousin Susan berättat.

”You almost doesn’t feel anything”. Och hon har så rätt.

Nu glömde jag ta en bild. Ska göra det nästa gång. De använder en spruta med en mycket tunn ganska lång nål. Sprutan rymmer 10 ml så man fyller alltså på den fem gånger. Sjuksyrran och läkaren hade lite besvärligt att hitta själva kanylen.

Expanderprotesen har en liten ”slang” som sträcker sig precis under min hud i höger sida en liten bit nedanför armhålan. När man trycker i sidan känner man kanylen.

Innan hade jag ett ”fjortisbröst”. Nu liknar det mer en femtonårings bröst. 🙂

Nu har det gått fyra timmar sedan påfyllningen och det har spänt lite men inget att pipa om. Min syster åkte med mig så vi strosade runt i Malmö och gjorde av med pengar efteråt. Och passerade bland annat denna härliga orkester. Undrar vad de spelar 🤔 Hoppas det är ”When the saints go marching in”. Den är svängig och bra. Jag gillar den. Spelade den gärna på piano . 🎹

Vädret är helt underbart idag också. 23 grader, sval bris i luften och helt fantastiskt.

Nu sitter vi fast på tåget på Malmö central sedan en timme tillbaka på grund av att det är strömlöst i Lund och tåget kan inte fortsätta. Ungefär 50-elva gånger har en gammal gubbe skrikit i högtalarna så vi nästan blivit lomhörda att ”this train will not stop at Lund. ”

Sååå nu vet vi inte när vi är hemma. Klockan är nu 14.10. Hoppas vi hinner hem till första deltävlingen av Eurovision Song Contest kl 21.00.

Tur vi tog med var sin bok. Så nu blir det ”Omgiven av idioter”.

Må gott

Anna

Don’t sweat the small shit

Hej
Kan berätta att jag har lite känning av träningsvärk i låren från benträningen igår. Oavsett hur många antal benpress det blev igår, så känns det i låren. Det är ju ett ute-gym och alla maskinerna har ett sånt där lagom motstånd som ska passa de flesta så jag tyckte inte det var speciellt jobbigt. Ni som är vana vid denna träning hade nog inte tyckt det var något att hålla på med, kanske. Inte vet jag. Det passar mig perfekt nu iallafall 🙂

Jag pratade med min third cousin Susan i Main, USA igår.  Jag vet inte riktigt vad det heter på svenska. Hennes mormor och min mormor var kusiner

Susan och jag är i samma ålder. Lika galna båda två och har otroligt roligt när vi träffas. Snacka om att få kramp i magmusklerna av allt skrattande 🙂

Vill börja med att säga att hon har sagt okej till att jag skriver om henne.
Hon är eller har varit i bröstcancerbranschen hon också, men för 12 år sedan, när hon bara var runt 45 år. Det kände jag inte till vid det tillfället och när jag fick veta det långt senare var jag som alla andra som inte varit där: jag förstod inte hur jobbigt hon haft det. Hon berättade aldrig ingående om hur hon haft haft det. Varken då eller senare. Inte förrän jag gick ut på facebook och berättade för min lilla vänkrets där.

Hon har dessutom inte haft familjmedlemmar eller sambo runt omkring sig när hon hade det jobbigt. Dock många vänner. På den tiden bode hon på Manhattan och hade alla sina vänner och arbetskamrater omkring sig. Nu är hon nyinflyttad i Maine, mår bra och har nya vänner såklart och fri från skiten.

Susan mår bra och är frisk från C. Hon är den enda riktigt nära vännen jag känner som har haft bröstcancer. Jag har Susan och några bröstcancer-bloggvänner och det är jag så tacksam över.

Igår när vi pratade berättade hon att även hon fick expanderprotes och berättade exakt hur det känns och hur man går till väga. Läkaren har ju redan berättat men bra för mig att få veta hur från en som upplevt detta.

Det kommer inte kännas så mycket när de fyller på protesen. Nålen är så tunn att man knappt känner något. När bröstet är färdigfyllt och med 25% extra för att sedan få en fin form och naturligt utseende, då har man det så i cirka två månader. Sedan är det dags med ny operation där man ersätter expanderprotesen med ett riktigt silikonimplantat eller protes som de kallar det fast jag tycker nästan protes är ett fult ord. Protes låter som man har ett handikapp liksom.

Ni som följt mig sedan starten har läst i en av mina första inlägg att en släkting sa ”It will change your life forever”. Detta var innan cytostatikabehandlingarna. Jag förstod inte då vad hon menade. Nu vet jag exakt vad hon menar.

Jag har förändrats mycket under tiden som gått. Om 4 veckor är det ett år sedan jag fick sista behandlingen. Jag håller på att bli Anna 2.0. Därmed inte sagt att det blir en bättre eller uppgraderad Anna, men i allafall en annan Anna.

Susan sa igen att it changes your life for ever. You will become another person. Jag förstår exakt och höll med om att jag redan märker förändringar hos mig. Mitt tänk, sätt att se saker och ting på. Så gör typ alla som går igenom något svårt. Flera bloggerskor i den här branschen skriver liknande.

Man tjafsar inte om saker, jag förstår inte folk som älter bagatellgrejer och vardagstjafs så som klassikern hur man klämmer på en tandkrämstub och hur man ställer skorna i hallen och liknande. Håll käften och lev ditt liv och lev det väl. Var glad att ha ett liv att leva.

Sluta negga,. Gå igenom ett cancerår eller skaffa en annan allvarlig sjukdom så ska du se att du får annat att prioritera än skitgrejer som kan kvitta.

Så tänker jag.

Susan sa: Don´t sweat the small shit. Ett uttryck de har i USA.
Hahaha. Så jäkla bra.

Exakt så är det. Varför över huvudtaget lägga tid på att gräla om skitsaker?
Varför?

Män är från Mars och Kvinnor är från Venus
Om sanningen ska fram så har jag för min del inte varit en sån där tjafsare.  Inte de senaste 15-20 åren iallafall. Inte sedan jag läst boken Män är från Mars och Kvinnor är från Venus av John Gray. Då köpte jag den boken och den har verkligen gett mig så mycket förståelse för relationer mellan män och kvinnor och vanliga vardagstjafs-exempel som är så jäkla onödigt. Jag köpte den för att bli en bättre partner efter ett tjafsigt förhållande på den tiden.

Jag utger mig inte för att vara bäst på förhållanden och har svaret på hur man får det perfekta förhållandet 🙂 Men jag försöker lära mig något, utveckla mig och inte upprepa misstag, men jag kan säga att André och jag har inte grälat en enda gång. Inte en enda på drygt 2 år. Det vill säga den tid vi varit tillsammans.

Ni som inte läst boken än. Gör det. Den är lättsamt skriven och är underhållande. Han beskriver situationer och sådant på ett lättsamt, enkelt sätt så den är verkligen lättläst. Jag kan lova att alla känner igen exempel på scenarion i boken. Man får lite aha- upplevelser 🙂 Det gjorde att jag faktiskt kunde förstå på ett annat sätt.

Kom just på att jag har haft den utlånad till en person i flera år nu. Det har jag totalt glömt. Äsch. Skit samma. Jag sa kanske hon fick behålla den. Jag har ju läst den.

Lite mindre smärta i sidan. Hurra
Idag känns det något bättre i sidan och har inte vaknat i natt utan sovit. Inte så konstigt. Somnade sent igår. Jag är ingen nattmänniska men somnade inte förrän efter midnatt. När hände det sist?

Ingen aning. Det var nog mitt Egg Head Event jag hade i slutet av januari 2017. Då när jag rakade av mitt 74 cm långa hår, inför cellgiftbehandlingarna. Här kan man läsa om det, den som vill:
https://annabloggar.com/2017/01/28/det-var-en-gang-74-cm-har/

Soligt och underbart
Nu tittar solen fram, klockan är 9 på morgonen och det blir en fin dag idag. 15 grader och 5 m/s.

Jag har beställning på ett virkat sadeltäcke så jag tänkte ta itu med det idag. Jag har aldrig virkat leopardmönster men ska försöka. Hoppas det funkar. Om några timmar packar jag ihop mitt virke och går ut och sätter mig och virkar. André är ute på vandring sedan i fredags så jag är solo.

Jag avslutar med en bild till Susan´s ära 🙂

Hon spelar dragspel och dansar folkdans med andra svensk-ättlingar i USA. Såg detta dragspel i skylten hos en loppis i stan och tänkte på Susan. Jag har lust att köpa det enbart för att det är så fint. Jag kan inte spela utan kan tänka mig att ha det som display, hemma någonstans. Men det kostar 1200 kr och det är alldeles för mycket pengar bara för att ha det för att det är fint att titta på.

Ha en bra söndag allihopa.
Och kom ihåg: Don´t sweat the small shit.

Anna