Saknar inte Tamoxifen ett skvatt

Hej

Jag saknar inte min Tamoxifenperiod för fem öre. Efter försöket som varade i fyra fem dagar i februari märker jag att det mesta är återställt i kroppen. Väljer att säga ”ställt till rätta”.

När jag kom i klimakteriet för runt nja sju år sedan tror jag det var, när mensen slutat helt så var det knappt något jobbigt för mig. Inte speciellt besvärliga svettningar. Snarare tvärt om. Jag frös men jag har alltid varit frusen av mig.

Tamoxifenmedicinen som jag började med i augusti 2017 skickade min kropp i rasande fart till extrem-klimakterie med all jäkla skit. Det är bara att läsa inläggen i fliken Tamoxifen så behöver jag inte skriva det här (igen) .

Heja kroppen
Nu känner jag att väldigt mycket i min kropp är återställt. Klar med back-upen haha. Anna 2.0 är verkligen här. Så känns det på alla plan just nu. Det kan vara helt annorlunda i morgon eller nästa dag,

Jag cyklar varje dag, oavsett väder. Snabbt cyklar jag också. Alltid. Det är mitt spinningpass kan man säga. Till och från jobbet.  Jag svettas betydligt mindre nu än i januari exempelvis . Innan jag började med Tamoxifenen en andra omgång.

Det bara funkar nu
Om jag säger så här. Jag behöver inte längre använda trosskydd som jag alltid behövde under året med Tamoxifen. Behöver inte byta trosor två tre gånger om dagen för att de antingen blivit fuktiga av svett eller av flytningar.

Jag behöver inte tänka så mycket på hur jag ska klä mig när jag går ut för att få balans på frysandet och svettningarna som sköljde över mig hela tiden.

Hurra för normala slemhinnor 
Saker som jag nästan glömt bort men som jag kommer på nu medan jag skriver.
Jag har trappat ner intaget av Membrasin som varit en räddande ängel under min Tamoxifentid med svårt torra slemhinnor i underlivet framför allt och i näsan.  Nu tar jag en om dagen (innan tog jag 4 stycken) för att ta slut på kartan ungefär. Jag kommer köpa havtornsoljan LIP till underlivet och ha hemma i nödfall. Membrasin köper jag om det skulle behövas. Fast jag borde nog ha en låda hemma just in case.

Jag får kramp i benen emellanåt men inte alls på samma sätt. Nu är det mer ”normal” kramp – om det nu finns normal kramp hahaha. Jag menar att jag kan få lite känningar. Inte kramper från lår till ankel som jag faktiskt fick när det var som värst i samband med cellgifterna 2017 och Tamoxifenpillerna därefter.

Nu vet jag att kommer kramper så beror det troligen på för lite intag av vatten  eller kall om fötterna. Jag har slarvat med Magnesium-Calcium tillskotten så jag får skylla mig själv lite där. Jag har börjat ta dem igen.

Inget sex på länge men snart ändring på det
Jag har ju inte haft sex på åtta månader , d.v.s ungefär sedan  jag separerade från min dåvarande kille. Så jag vet inte riktigt hur det kommer funka. Jag har inte övat  i min ensamhet. Men jag är förberedd och har min jätteflaska Pjur Woman den vita flaskan. Den har varit en räddare i nöden när slemhinnorna skrek av törst.

Jag har träffat en kille och det lutar åt att vi kommer ha sex nån gång framöver.  Ifall inte någon av oss blir överkörd av tåget typ. Vi verkar vilja ha varandra så vem ska hindra oss?  (säg inget till mamma) haha.
Så jag är förberedd kan jag säga.

Mitt älskade liv
Jag trivs riktigt bra i mitt liv just nu. Och dessutom är ju våren på väg, mina vänner. Tänk att vi har en hel underbar sommar framför oss. Som väntar på oss där framme.

Men först ska vi ha lite vår och den är på väg med språng i mina trakter här nere i södra Skåneland. Och imorgon ska jag till frisören och jämna till håret hade jag tänkt.

Det där håret


Jag har ingen erfarenhet av kort hår så jag är helt lost in the pancake.  Vet icke vad som ska hända med mitt hår.  Nu ska det bara jämnas till sen får vi se. Vill inte ha det jättelångt igen. Fast Han som inte heter Göran tycker klar det. Alla killar verkar vilja ha ladies med lite längre hår och helst lockigt eller vågigt.

Ja ja jag gör som jag vill. Har jag alltid gjort . Tror det kommer bli som min idol på det här ganska opublicerade fotot. Marilyn Monroe eau de naturelle.

Så kan jag tänka mig ha håret. Vi får se. Jag gillar rufsigt bångstyrigt hår. För det är så jag känner mig.

Just nu kör jag med artificiellt knullrufs. Ogillar tillrättalagt hår.

Bon nuit

Välkommen till min nya blogg. Just nu: inlägg om drömtydning.
https://mittlevandeliv.home.blog/

Annonser

Aldrig mer Tamoxifen

Hej

”Jag vill aldrig mer ha med Tamoxifen att göra”.
Så sa jag till Onken-systern som ringde mig igår och undrade hur det går efter uppehållet med pillerna.

Jag berättade om biverkningarna som kom krypande över mig redan efter några få dagar.

Den dagen jag dör, fram till den dagen vill jag leva mitt liv . Tänker inte leva fram tills dess som en zombie med stela leder, svidande slemhinnor, äckliga ofräscha svettningar och all annan skit som drar fram i Tamoxifenets farvatten.

(Du som läser detta och ska påbörja din Tamoxifentid, du vet redan om att alla inte drabbas hårt av biverkningar: Ge det en chans. Du kan tillhöra den lyckliga skara som kommer lindrigt undan beträffande biverkningarna).

Jag trivs så bra i mitt levande liv. Trivs med det mesta runt omkring mig.

Mina ragdolls har blivit föräldrar och har världens sötaste kattunge på knappt fyra veckor, har några beundrare på jobbet, trivs jättebra på nya jobbet , känner sexlust som jag måste göra något åt ☺️

Har av en slump fått kontakt med en kille som jag är nyfiken på att lära känna mer. Det är så mycket spännande grejer på gång så hur ska jag ha tid att må skit av Tamoxifen?

Den där killen jag träffat av en slump. Det var kanske nån mening med det som hände.

För snart två månader sedan ramlade jag och flera yngre släktingar in på en krog i stan efter att ha firat min mammas födelsedag. Salongsberusad och glad med rufsigt , ljuslila hår fick jag syn på Göran i baren. Göran är en kompis’ kompis. Söt kille. På väg fram till honom vinkade jag, log och sa:

-”Hallå Göööran men du är ju inte Göran!”

-”Jag kan va Göran om du vill”, svarade han och log och jag skrattade lite så där tjejfnissigt 🤭☺️

och hallå! Nice looking too. Sen satt vi i baren och snackade och sörplade alkohol i över två timmar. Jag brukar tänka att det är någon mening med det som händer så det vore dumt att säga adios utan att byta nummer.

Sedan dess har vi textat varandra lite och är väl inne på att träffas igen. Vi bor 30 minuters bilresa ifrån varandra.

Han frågade efter Görans adress och sa han vill skicka ett tackkort till honom. 🙂

Så hur ska jag kunna ha Tamoxifenbiverkningar mitt i mitt levande liv?

Jag bara undrar.

Tamoxifen: nej tack!

Hej,
Jag slutade ju med Tamoxifen den 15 oktober 2018 för att det blev olidligt.

Det går att läsa i mina tidigare inlägg hur olidligt det blev.

Sedan all Tamoxifen lämnade min kropp har jag mått så bra och fri.
Anna 2.0. Hurra!
Till och med glömt bort hur effekterna av Tamoxifen påverkade min kropp.

Jag bestämde mig för att ta ett uppehåll för att få svar på om de besvär jag fick sedan jag började med T i augusti 2017, beror på T.  För det finns ju något som heter ”övergångsbesvär” och som inte har ett dugg med medicinering att göra. Klart det är så. Men jag vet ju inte det om jag inte tar reda på det.

Och det kan jag säga: många av besvären berodde på T. För de klingade av i takt som jag slutade med T.

Nu i fyra dagar har jag tagit ungefär 1/4 Tamoxifen varje dag. Svårt att dela dem och jag har glömt köpa en delare. Så delarna blev olika stora.

Nu slutar jag med dem. Jag begriper inte att tre – fyra biverkningar kan komma tillbaka så där snabbt. Hade det varit en stycken hade jag kopplat ihop det med något annat. Men fyra stycken. Det kan väl inte vara en slump att det beror på T? Eller?

Ni som käkat Tamoxifen eller fått cytostatika efter bröstcancer vet vad jag snackar om. De där ”nervryckningarna” / krypandet under huden i tår och fingrar. Har inte känt av dessa på flera månader.  De har kommit tillbaka i mina tår. Känner det nu medan jag sitter här och skriver. Känt det flertalet gånger i dag och igår.

Har inte heller haft nämnvärda besvär med flytningar. Jo tack. De börjar visa sig och tack men nej tack!

Genomsvettas för minsta ansträngning. Det är skillnad på att svettas och svettas. Svettas som efter ett spinningpass fast jag bara cyklat helt vanligt i 10 minuter och bara en liten uppförsbacke, det beror på Tamoxifenen.  Har cyklat exakt samma sträcka nu i 6 veckor och märker skillnaden nu.

Kramp i benet har jag inte haft sedan tiden med T. Det fick jag i går kväll.
Ja, jag käkar Magnesium som motverkar kramper.
Orkar inte med att få kramp från lår till vad som jag hade innan.

Den fjärde är jag iofs lite osäker på men jag känner konstig stelhet vid knäna. Har inte känt så under tiden jag varit utan T.

Jag har funderat på om biverkning kan visas så här snabbt. Det jag minns när jag började med T 2017 så dök biverkningarna upp förvånansvärt snabbt. Likaså med Letrozol som jag fick sluta med efter någon vecka eftersom jag fick psykiska besvär och blev rädd för mig själv.

Visst. Jag kunde ge Tamoxifen en bättre chans denna gång men jag fasar för torra slemhinnor i underlivet. Jag klarar inte av en omgång till. Så otroligt ont jag hade i underlivet i så många månader. Grät när jag kissade, grät när jag skulle försöka torka mig, grät när jag försökte duscha underlivet, grät för att vi inte kunde ha sex till någon reda.

Jag har schyst ordning i underlivet nu sedan Tamoxifen lämnade kroppen.  Behöver sällan använda LIP (havtornsoljan för underlivet jag köpte på Bodystore). Det klarar sig med Membrasin havtornskapslar som man sväljer. Om jag får vara lite frispråkig och skämtsam kan jag säga så här: om man stoppar in något i mitt underliv så fastnar det inte som det kunde göra innan. Den eller det kommer att glida ut. Fniss.

Dessutom fick jag besvär med min Kocks blåsa under tiden jag fick cytostatika och tog Tamoxifen. Dessa besvär slutade när jag slutade med T. Idag börjar dessa besvär och det vet jag med säkerhet beror på T.

Så jag säger nej tack till ens 1/4 Tamoxifen per dag.

Onkensystern sa hon skulle ringa mig i början av mars och höra hur det går.
Jag kommer helt enkelt att säga så här:
Den dagen jag vill ha stelare leder, svettas som en gris, besvär med underlivet i form av flytningar och extremt torra slemhinnor, den dagen kan jag tänka mig att börja med Tamoxifen igen.

Det finns en anledning till att jag startat en ny blogg: MittLevandeLiv.home.blog
Jag vill leva mitt liv. Inte bli en surkossa som svettas och irriterar sig på folk. För det är ännu en effekt av T.

Det sista jag förhoppningsvis kommer att skriva i denna blogg så småningom är hur det går med min expanderbröstprotes som är för tung och gör ont emellanåt. Och bröstvårtan som ska konstrueras.  Det sistnämnda ser jag fram till. Ska bara bestämma mig för hur jag ska göra med mitt friska , plastikopererade bröst som är supersnyggt. Det behöver få ett mindre implantat ifall jag blir tvungen att tömma ur vätska ur expandern för att det ska bli mer behagligt.  Det lär dröja månaders månader innan det sker i så fall.
Vill ju ha bröstvårtorna på samma höjd så det friska bröstet måste i så fall fixas till först.

Under tiden: mycket välkommen in till min nya blogg
https://mittlevandeliv.home.blog/

Hälsningar Anna 2.0

 

 

 

Min expanderprotes gör ont!

Hej
Innan jag berättar om mina problem så kommer en prolog.

Detta har hänt hahaha
Jag har ju en expanderprotes eftersom jag valde att ta bort hela högra bröstet istället för så kallad tårtbit. Allt om det finns att läsa i tidigare inlägg.

Mitt friska bröst har ett implantat. Jag fixade nya implantat nio månader innan upptäckten av bröstcancern. Snacka om dubbel otur.

Jag har D-kupa. Så stort bröst går inte att få med expanderprotes. Anledningen till det är bland annat att det blir för tungt. Det största man kan göra är den storlek jag har. Mitt expanderbröst är nästan D-kupa fast lite plattare framtill och därmed ser det mindre ut i jämförelse med det friska bröstet.

Expandern är fylld med koksalt, 565 ml. Det tynger eftersom allt som finns i det bröstet är en bröstmuskel och en fylld expanderprotes. All bröstmassa är ju borttagen i samband med BC-operationen den 28 december 2016.

Mitt friska bröst är supersnyggt, mjukt att klämma på och värt sina pengar 😊
Expanderbröstet är lite hårdare när man trycker med handflatan mitt på bröstet och trycker inåt. Trycker man lite i sidan av bröstet känns det hårdare men inte som en tennisboll. Det finns lite mjukhet. Gillar man att klämma på bröst så är mitt expanderbröst inte något att klämma på, tycker jag.

Allright. Nu till problemen

Problem 1.
Expanderprotesen har kvar sin ”kanyl” eller vad jag ska kalla den. En liten hård ”knapp”. Det är via den man fyllde på protesen.

Den knappen finns precis under huden i sidan och skaver emellanåt. Skaver även om jag inte gör någon särskild rörelse. Den gör ont men inte så illa så jag behöver ta smärtstillande. Förutom i förrgår natt när jag vaknade av att det gjorde sjukt ont. Som om någon klämt till ordentligt. Så ont att jag funderade på att slänga i mig smärtstillande om jag haft några hemma. (Jag undviker in i det längsta att ta värktabletter).  Och nej. Jag låg inte på mage. Jag låg på rygg och halvt på vänster sida som brukar vara skönt och okej.

Man kan ta bort ”knappen” under lokalbedövning. När man gjort det finns ingen återvändo. Då går det aldrig att tappa ut vatten om det skulle behöva göras mindre. Därför har jag den kvar.

När jag styrketränar eller lyfter tungt, typ lådor, tung matkasse eller drar något tungt, då får jag riktigt ont i det bröstet eller bröstmuskeln. Ganska kraftig träningsvärk som sitter i, i två dagar. Det gör ont!  Det gör att jag är försiktig med att bära och så där kan jag inte hålla på.

Jag vågar inte springa för det kommer göra riktigt ont då. Power walk funkar jättebra.

Jag kan inte sova utan bh. Råkar jag lägga mig på höger sida i sömnen så hamnar bröstet i ett läge som tynger ner och gör ont. Därför har jag alltid en mjuk bomulls-bh (faktiskt en amnings-bh från Lindex) utan byglar och sån´t. Ibland testar jag utan bh men då vaknar jag på natten av att det gör ont. Det är inte så att protesen hänger och slänger. Den tynger ner när jag råkar lägga mig på höger sida.

2.
Jag ska gå ner i vikt. Ska bli av med min fläskmage. Har faktiskt aldrig haft mage innan. Men nu efter allt eländet med BC, cellgifter, Tamoxifen, biverkningar och allt det där så ökade jag i vikt och omfång. Nästan 2 klädstorlekar. Brukade ha storlek 36 i brallor och 36/38 på överkroppen. Nu är det kanske 1 klädstorlek kvar som jag ska ner. (Jag säger klädstorlek eftersom jag inte har någon våg och har en noja som gör att jag inte klarar av att veta min vikt). Jag mäter mig istället.

(Jag vill inte behöva köpa helt ny garderob. Jag gillar mina kläder och vill komma i dem igen. Jag är på god väg och kommer i ganska många av dem men magen är lite i vägen.)

Nu till själva problemet.

När jag går ner i vikt brukar brösten också krympa lite.
Det gör att jag inte vet ifall det är bröstmassan som minskar. I så fall borde mitt friska bröst bli lite mindre. Kanske blir mindre än expanderbröstet? Det skulle betyda att jag kanske behöver tappa ut lite vätska för att få jämnstora bröst.

Jag ingen aning ifall expanderbröstet kan bli mindre vid viktnedgång. Logiskt sett: inte.

Det gör att jag får dras med att den där kanylen skaver och är besvärlig.
Det gör också att jag inte vet när det är rätt tid att skapa en bröstvårta.
Bröstvårtan skapar man genom att använda befintlig hud på bröstet och sy lite hit och dit och snörpa till (enkelt förklarat) hahaha.
Bröstvårtan ska ju sitta rätt placerad i förhållande till den andra.

Fler tankar
Brösten kommer kanske se onormalt ojämna ut när jag nått mitt mål med min kroppsform och krympt i omfång?

Kanske ser de helt okej ut tillsammans?
Kanske jag tycker det är nödvändigt med en operation av det friska bröstet. Göra det mindre alltså.
Kanske struntar jag i det och inser att ”vad spelar det för roll? Hur viktigt är det att ha jättesnygga bröst?  Kunde jag sola och bada topless i somras på stranden så kan jag väl göra det igen? Eller så struntar jag i att vara topless. Det är egentligen inte så viktigt. Bara jäkligt bekvämt att vara nästan naken varma sommardagar i solen.

Det finns säkert folk som tänker och tycker att jag ska vara tacksam och glad att jag lever och vara nöjd där.

Jag ÄR glad och tacksam att jag lever. Jag är otroligt tacksam att jag mår så bra som jag gör, efter bröstcancern. Otroligt tacksam över det gått så bra som det gjort och går så bra som det gör. Med det sagt så vill jag att mina bröst ska se någorlunda schysta ut tillsammans.

Jag kommer bara operera det friska bröstet om det blir en onormal skillnad i storlek på bröst när jag nått min rätta kroppsform. Ska låta det gå minst ett år från nu. Så går mina tankar.

Det som är värt att nämna är att vi som har bröstimplantat får dem inte utbytta på bekostnad av sjukvården. Man tar i så fall ut implantatet men ersätter inte med ett nytt. Det får man bekosta själv. Jag lägger ingen värdering i detta. Bara konstaterar.

Anna

 

10 veckor utan Tamoxifen

Hej

Usch så länge sen jag skrev.

Nu är det runt 10 veckor utan Tamoxifen.
Kan nog sluta rapportera om förändringar för nu känns det verkligen som jag är den där Anna före BC fast med en erfarenhet som förändrat mig som person. Mer om det har jag i ett annat inlägg, senare.

Här kommer jag så håll käften
kroppsligt mår jag jättebra.
Inte så lättretlig som jag var under Tamoxifentiden. Jag var typ ”här kommer jag och håll käften”.  Jag inte sån nu 🙂
Hyfsat smidig, hyfsat smalare och allt det där jag räknat upp tidigare.

Det mesta känns bra. Det som fortfarande är ett problem är mina torra slemhinnor. Det vill helt enkelt inte gå över i näsan. Jag har torra skorpor i båda näsborrar som inte vill försvinna. Använder Nosoil till och från men det blir inte riktigt bra ändå. Tar jag bort skorporna i tron att de vill ha hjälp att försvinna, så kommer det nya skorpor och det gör att jag blir täppt i näsan.

Aj, mina stackars slemhinnor
Underlivet är extremt känsligt. Betydligt bättre än tidigare och jag tar bara till Vagisan en gång i veckan ungefär. Dock märker jag att jag har riktigt känslig hud ”där nere” och vet inte riktigt hur jag ska lösa det heller faktiskt. Gillar inte att använda kemiska produkter (läkemedel exempelvis Replens och Vagisan) i och runt underlivet men verkar som att jag behöver det.

Med tanke på det är jag glad att jag lever ensam och inte har någon sexuell relation med någon.

Naturmedlet Membrasin (havtornskapslar) hjälper men inte till 100 % . Faaan också. Men jag tar 3 – 4 st per dag för annars finns risken att det blir ännu sämre. Det har jag redan fått erfara.

Min släkting Susan från USA som jag berättat om, hon har ju gått igenom bröstcancer för många år sedan och det är guld värt att prata med henne. Vi är dessutom jämngamla och förstår varandra.

Hon frågade mig vad min läkare rekommenderar mig eftersom jag slutat ta Tamoxifen. Jag sa att de rekommenderar ingenting annat än att ta en tablett per dag i fem år. Jag sa att det är snarare jag som talar om för dem vad jag tänker göra: ta ¼ tablett per dag med start 1 februari. De kan ju knappast komma med pistolhot och tvinga mig äta dem om jag inte vill hahaha.

Wake up call
Susan sa ”ja det är ju bättre med ¼ tablett än ingen alls. Du måste ju ta nånting för att hålla hormonerna borta”. Det hon sa fick mig att vakna ur ”mitt vanliga jag” och bli påmind om att det är inte speciellt bra att fortsätta så här. Jag ÄR i den tanken att risken för mig att få C igen är ytterst liten. Då menar jag att oavsett T eller ej så skulle jag kunna få C lika väl som en slumpvis person jag möter på stan. Vad som oroar mig är i så fall sockerkonsumtion. Jag menar sötsaker. Godis, bakelser, sötsaker. Inte tror jag socker orsakar C. Men jag har läst att cancer livnär sig på socker. Om jag mot förmodan har C eller får C så ska jag fasen inte göda den med socker. Så:

Fasta och socker
Från någon dag i januari är det dags med min fasta i vilket fall och i samband med det är min plan att sluta med socker. Det blir tufft för jag älskar Napoleonbakelser, M-Kulor och Salta S-märken och ….. ja.  Lång lista.  Hahaha.

Vilken dag jag startar får vi se. januari månad är en födelsedagsmånad i min släkt / familj. Vi är 7 stycken som fyller år så det blir en del kalas liksom….

En annan sak: jag har ont i mitt expander-protes-bröst. ONT.  Mycket tankar kring det! Mer om det i ett annat inlägg.

På tal om sex:
mina katter Charlie Napoleon och Cloetta Nefertiti har ett bättre sexliv än jag.
De är ju tonåringar nu. Drygt 8 månader gamla och har sexuellt umgänge med varandra.
Om cirka 10 dagar vet jag ifall Cloetta har bebisar i magen.
Det ser man genom att kolla in hennes tuttar. Är de knalllrosa så är det bebisar i magen.

Anna