6:e och sista Zometabehandlingen

Hej
Detta blir ett av mina sista inlägg i bröstcancerbranschen för min del.

Har precis kommit hem från onkologen efter att ha fått min sista Zometabehandling.
Zometa är ett läkemedel mot benskörhet och kan förhindra återfall av cancer hos kvinnor med tidigt upptäckt bröstcancer.

Efter förra behandlingen för ett halvår sedan fick jag ökade ryckningar  i allt som sticker ut på kroppen. Fingrar, tår, näsa, öron. Nerver i obalans med totally crazy behavor! Känns som myror som kryper under skinnet.
Återstår att se om det var tillfälligt eller om det är återkommande.

Fler och oftare kramper i fötter, lår och vader än annars. Ska se till att inte slarva med Magnesium+Calciumkostillskottet för att försöka undvika kramperna.

Blandade känslor
Det har ju varit en slags trygghet att ha fått zometa sedan cellgiftsbehandlingen våren 2017. När jag lämnade sjukhuset idag slog mig tanken på allvar att nu är jag helt på egen hand och behöver göra det bästa jag förmår för att ha en väl fungerande kropp och samtidigt göra vad jag kan för att undvika att hormonell cancer återkommer. Självklart kan jag ringa sjuksköterskorna på onken i Lund om jag behöver prata med någon.

Vad gör jag då för att göra något bra för mig och kroppen?
Sedan sommaren 2017 har jag ätit kosttillskott MSM+C-vitamin. MSM är organiskt svavel. Svavel utgör en del av innehållet i kollagen och keratin som bygger upp brosk, senor, bindväv, muskler, skelett, hår, hud, naglar. C-vitaminet kan öka upptaget av MSM i kroppen.

Dessutom tar jag Magnesium+Calcium som bidrar till normal benstomme och muskelfunktion. Magnesiumbrist i kroppen kan vara orsak till kramp i benen. Det kan jag skriva under på. Slarvar jag med att ta magnesium blir kramperna mer intensiva och oftare återkommande. Jag har också konstaterat att har jag druckit för lite vatten i några dagar så kommer kramperna som ett brev på posten.

Och mer då?
Jag stretchar och har en del olika pass på yogamattan hemma. Hålla lederna mjuka. Hålla kroppen mjuk och rörlig.
Powerwalks.
Dansar linedance. Något av det roligaste jag vet. Det kan se enkelt ut kanske, men det är många moment i en dans så både hjärnan och kroppen får jobba ordentligt. Dessutom lär vi oss ny dans varannan vecka. Dansar i 90 minuter varje gång. Det är lika svettigt som ett work-out pass.
Vår linedanseförening i Landskrona heter LA Westcoast Linedancers och detta är vad jag vill göra varje dag om jag haft möjlighet.

Galet roligt. Jag älskar att dansa.

Tamoxifen
Jag slutade med Tamoxifen för snart ett år sedan på grund av biverkningarna som eskalerade. Jag hann med ett års medicinering och meningen var att ta medicinen i fem år.

Tamoxifen är en anti-östrogen som hindrar det naturliga östrogenets verkan. Används vid bröstcancer, till behandling av tumörer som är beroende av hormonet östrogen för sin tillväxt.

Jag tar en risk att jag slutade med denna medicinering. Jag har tidigare skrivit om varför jag tog beslutet att bryta behandlingen. Sök på tamoxifen och letrozol i min sökmotor om du vill läsa om helvetet.

Svettig, stel fläskpadda? Nej tack.
Kortfattat: jag lever hellre ett friskt och härligt liv fast jag riskerar återfall av C än att vara en kvinna med så mycket biverkningar att det knappt kan kallas att leva normalt.
-Torra slemihinnor i underlivet så att det blir svårt att ha sex, ont när man kissar, ont när man torkar sig. Ont. Ont. Ont.
-Svettas som en gris och känna sig ofräsch.
-Ökad vikt och inte komma i sina kläder.
-Och dessutom riskera att få livmodercancer som är en annan biverkning om än risken sägs vara liten. Stor eller liten risk. Det kan kvitta. Jag kan drabbas lika väl som någon annan.

Då dör jag hellre för ung medan jag lever mitt liv och njuter den tid som finns.

Fånga dagen – lev livet fullt ut
Carpe Diem har fått en innebörd för mig och är inte längre ett uttjatat och förbrukat uttryck. Men jag tänker inte tatuera in det nånstans och inte brodera det på min huvudkudde 🙂

Ett av mina sista inlägg i denna bröstcancerblogg
Så detta är ett av mina sista inlägg i den här bloggen.

Om inget drastiskt händer som jag i så fall kommer skriva om innan dess, så blir nästa inlägg om pigmentering av vårtgården på mitt konstgjorda bröst.
Den behandlingen ser jag mycket fram till. Den blir av i början på år 2020.

Nu är det slutrapporterat på ett tag när det gäller sådant som rör mig i bröstcancerbranschen.

Mitt levande liv. Anna 2.0
Jag trivs i mitt liv. Trivs som Anna 2.0. Därför heter min andra blogg Mitt levande liv. Fast jag lever så himla mycket att jag inte bloggar så ofta.

Mina älskade ragdolls Cloetta och Charlie Napoleon älskar jag över allt annat.
Jag har blivit kär och har en störtskön kille. Han heter någonting på M och han är så himla härlig.  Hoppas han vill ha mig länge. För jag vill sannerligen ha honom länge.

Jag är lycklig.
Anna

IMG_20190919_084126.jpg

Förresten. Nu har kärringen kapat håret ordentligt. Det var på väg ner till axlarna och hopplöst att hålla snyggt utan hårband och sjukt mycket fixspray eller vad det heter. Jag har kommit fram till att jag inte vill ha långt hår. Been there – done that.

Nu har jag kort hår med fixspray istället. Ja ja.

Biverkningarnas återkomst

Hej

Det är 15 dagar sedan förra Zometabehandlingen.

Biverkningar som klingat av sedan flera månader tillbaka och som jag faktiskt nästan glömt bort, är tillbaka och det har garanterat med Zometan att göra.

Sedan  behandlingen den 16 mars har jag fått ökade ryckningar i fingerspetsar, tår och faktiskt en öronsnibb igen. Ja, kroppsdelar som sticker ut så att säga. Glad jag är kvinna i det avseendet…….

Kliandet jag hade på kroppen för några månader sedan försvann och har nu kommit tillbaka. Framförallt nattetid så jävla lägligt.

Tätare mellan kramperna i benen eller vaderna igen. Jävligt jobbigt emellanåt. Vågar knappt röra benen i sängen. Och för minsta lilla så sätter det igång.

Kan verkligen inte rekommendera kombinationen yrvaken mitt i natten, strumpor på fötterna,  bonat parkettgolv och kramp i höger vad och lår.
Verkligen ingen bra kombo.

Vaknade i panik och yrvaket kravlade upp från sängen med värsta krampen och ska pressa ner benet som man ska göra för att krampen ska släppa.

Jo tack. Skrek så jag väckte André, halkade omkull när jag kämpade för att pressa ner foten i golvet och landade på ena skinkan med en elefantduns.

Inget ont som inte har något gott med sig.
krampen släppte. Minns inte om det var före eller efter jag höll på att braka in i byrån i fallet.

Jag är happy och står ut med situationen. Måste bara svära ut min klagan sen blir det typ bra igen. Jag är tacksam att jag lever. Otroligt glad att jag haft sådan tur och att all cancer är borta.

Ska bara ha ordning på mina stackars torra slemhinnor ”där nere”.
Köpte en ekologisk olja på bodystore.com med havtorn som jag börjat testa.
Snart kan jag skriva en bok om allt jag testar …….

Glad Påsk allihopa
Anna

Trix mot biverkningar

Nu har jag käkat Tamoxifen i drygt sex månader. Och ska käka dem i sammanlagt fem år.

Biverkningar jag åkte på:
rejäl stelhet i muskler och leder
torra slemhinnor i näsa och underliv
svullnad om benen om jag sitter stilla för länge
vallningar eller snarare frossa / frusen
kramp eller tendens till kramp i tår, fötter, ben, lår
pirrande, stickande känsla i huden

För att få ordning på detta behövde jag ta saken i egna händer och försöka få bort eller dämpa graden av biverkningar och undvika läkemedel mot biverkningarna så gått det går.

Här är vad jag gör och som jag hoppas kan vara till hjälp till någon stackare med dessa besvär. Man kan ju dras med dem utan att behöva medicineras med Tamoxifen.

För min del är det största problemet mina torra slemhinnor i underlivet som inte blivit helt bra ännu. Bättre men inte bra. Det svider inte längre när jag ska torka mig ”där nere” efter duschen men det känns stramt och huden svider ibland, inte hela tiden som innan. Jag gråter inte längre om man säger så.

Torra slemhinnor i underlivet
Vagisan salva receptfri. En tub i månaden går åt. Applicerar flera gånger per dag.
Replen på recept att använda inne i själva vaginan.

Jag har bytt tvättmedel till oparfymerat sådant om ifall det kan ha inverkan på underlivet.
Har dessutom ekologiska, mjuka, tunna trosskydd för att ha något bra närmst huden och inte trosor av färgad bomull eller syntet närmst huden.

Allt det jag räknat upp fungerar bra på mig.

Torra slemhinnor i näsborrarna
Detta är märkligt tycker jag. Det är inte torrt i båda näsborrar samtidigt. Först den ena, sen går det över till den andra och sen tillbaka till den första igen.

Hur som helst så hjälper det ganska bra med Nozoil nässpray med sesamolja. Det blir mjukt och behagligt. Det har slutat klia och strama .

Dessutom har jag fått tips från andra bloggerskor att äta havtornskapslar.  Havtorn har förmågan att återställa slemhinnorna till det normala. Nu har jag bara ätit dem i en månad och det tar två månader innan man märker effekt läste jag någonstans. Så jag fortsätter.

Stelhet i leder och muskler
Trots att det känns för jävligt i början så är det extremt viktigt att mjuka upp kroppen.
Börja enkelt. Behöver inte ta i för Kung och fosterland det första man gör.

Gå promenader varje dag. Öka takten. Gå längre och längre.
Stretcha kroppen varje dag. En gång på morgonen och en på kvällen. Kolla in katterna. De sträcker på sig när de varit stilla för länge.
Sök på youtube och hitta ett stretchprogram som passar dig. Stretcha igenom hela kroppen dagligen.

Jag går även på jympapass för att få lite diciplin och även för att få igång min kondition plus att det är roligt att jympa med andra. Man behöver ju inte gå på jympa om man inte vill men det sociala kan också bidra till att man mår bättre. Så är det för mig.

Jag kan berätta att de jympapassen som jag går på just nu, där sänker jag medelåldern rejält. Och jag är 57 år. Jag är näst yngst. De äldsta är nog kanske närmre 80 år.  Jag är så imponerad av de äldsta i gruppen. Alla gör vad de klarar av och ingen sätter press på någon annan.

Det ena passet är världens bästa stretchpass för leder och muskler. Det andra är både styrka och kondition. Ja och sedan är det ju medi-yogan som ger lugnet och stunden att vara ensam med sig och sin andning i all stillhet.

Vi som blir stela i kroppen på grund av medicinering bara MÅSTE ta tag i stretch och träning mer än andra eftersom vi jobbar lite i uppförsbacke. Det får inte bli ett steg fram och två tillbaka. Våra kroppar kommer att crascha om vi inte brukar allvar.

Prova yoga kanske? På youtube finns massor med olika slags yogapass. Min favorit heter Sanela på Psyche Truth kanalen.

Kramp i tår, fötter, ben, lår
mer eller mindre varje kväll när jag lagt mig känner jag av tendensen till kramp. Det är bara ett par gånger som krampen verkligen brutit ut.

Min sambo tipsade mig att dricka mycket vatten. Vissa dagar är jag slarvig med mitt vattenintag så det kan kanske vara en anledning till krampkänningarna också.

Jag har en tjock kudde inlindnad i en mjuk filt som jag har under knäna och vaderna i sängen. Dessutom halvtjocka ullstrumpor. Jag har taskig blodcirkulation i fötterna sedan ungefär 98 år tillbaka i tiden så utan strumpor fixar jag inte att leva 🙂

Fick tips nyligen av min bloggvän Maria att käka magnesium som kan motverka krampkänningar. Av en händelse fick jag en burk Magnesium citrat från bodystore.com när jag handlade hos dem nu senast så idag stoppade jag i mig några kapslar.

Vallningar frossa frusenhet
De första månaderna med Tamoxifen var det tydliga svängningar. Frös i tre kvart och sedan kom värmeslaget en kort stund och däremellan normal kroppstemperatur. Och så där höll det på dagligen.

Värmevallningarna är i princip försvunnit. Det kommer en nån gång ibland men inget jag hinner störa mig på.

Fryser gör jag däremot fortfarande. Nästan hela tiden.
Det enda jag kommit på att göra är att dricka kokt vatten ofta och bylta på mig kläder. Bomullskläder och ullkläder som andas. Inget akryl-skit på kroppen.
Planera klädkombinationen och se till att ha en tunn kofta att ta av och på. Inte tröjor för min del.
Och en snygg sjal att svepa om mig och kunna ta av.

Pirrande och stickande i fingrar och tår
Dessa biverkningar fick jag i samband med cellgifterna. Nu så här 10 månader efter sista behandlingen märker jag knappt av stickningarna. Någon gång ibland när jag gått och lagt mig kan det komma men jag bara ignorera det för vad kan man göra?

Jag vet hur det var som värst så detta lilla är bara som en liten fis i rymden.

Däremot har jag märkt att två dagar efter Zometabehandling kommer stickningarna tillbaka tydligt och flera gånger på en dag. I fingrar, inne i handflatan och tårna. Jag räknar med att det klingar av.  Fick Zometan för fyra dagar sedan.

Oavsett så är det bara att gilla läget. Blir ju inte bättre om man klagar och gnäller om det.

Då är det bara att tänka på mina nära vänner som jag berättat om som aldrig klagar. Engelsmannen som är förlamad från bröstet och ner , knappt 30 år fyllda. Och min bästa vän som fick Parkinson vid 49 års ålder.

Vad är då lite stickningar i fingrar och tår? Jag bara undrar?

Godnatt
Anna

 

 

Zometabehandling nr 3 och fullt upp om dagarna

Hej
I fredags fick jag den tredje Zometabehandlingen. Det tar bara en kvart och jag känner ingenting. Kanske lite halvtrött när jag kom hem på eftermiddagen men inte vet jag ifall det beror på Zometan.

Läkemedlet Zometa används mot benskörhet och kan hjälpa kvinnor som drabbats av bröstcancer. Zometa kan förhindra återfall hos kvinnor med tidigt upptäckt bröstcancer.  Vill någon veta mer om Zometa så var så god och googla *ler *

Tiden har rusat iväg och det har varit (och är) full rulle i mitt liv just nu så jag har inte haft utrymme att blogga. Har mest dåligt samvete över att jag inte ens ringt min barndomsvän i Sundsvall på jättelänge. Nästan två månader sedan. Fy skäms på mig.

Volontär
Två dagar i veckan, en dryg timme åt gången är jag volontär på ett av stans SFI-företag. Riktigt trevligt och roligt. Sitter och pratar helt enkelt, med tjejerna i min grupp. Jag är så imponerad över hur snabbt de lär sig svenska. På bara några få månader. Fantastiskt. 
Så vi pratar om allt möjligt så att de får öva att presentera sig och öva på att konversera. Inte bara läsa och lära sig stava.

Där kan jag tänka mig att jobba på deltid om de ska anställa.

Känner mig så frisk och pigg. Mycket energi tycker jag. Ska bara se till att ta och avlägsna mina extrakilon som jag drog på mig under cellgiftbehandlingen och tiden efteråt. Vikten har iallafall inte ökat mer. Det tror jag inte. Har ingen våg men jag har måttband och ögon att se med 🙂

Träning
Jag tränar två till tre dagar i veckan. Tyvärr har jag inte haft tid med yogan de senaste fredgarna och det blir inte av denna veckan heller. Däremot har jag hittat en tjej på Youtube som gör riktigt bra yoga. Hon är naturlig och lite lättsam och inte nån som stannar upp och pratar om sitt hår mitt i alltihopa som en annan yoga-tjej på youtube gör.

Detta passet gör jag mer eller mindre dagligen. Man kan antingen reta sig på hennes vältränade kropp eller så kan man säga: ”sån där kropp ska jag också skaffa mig”.

https://www.youtube.com/watch?v=WmSIMpIDa_A

Sen har jag en massa andra grejer på gång som jag kanske berättar om en annan gång. Just nu har jag inte mer att komma med och det känns ju lite ynkligt faktiskt.

Mitt hår
Jo, en sak till. Mitt hår. Det är inte längre rosa och det har vuxit mycket tycker jag. Har faktiskt varit hos frisören för några veckor sedan. Bara för att få bort det rosa och för att klippa håret jämnt. Det var olika längd här och där. Kan tänka mig rosa igen men nu hade jag ju haft det i ett halvår.

Det kommer en bild snart.

Ögonfransar
Grejen är att jag är så trött på mina ögonfransar att jag inte målar dem. De har inte växt ut ordentligt och det tror jag inte har med cellgiftsbehandlingen att göra. Det blir tydligen så ”med åldern”.

Så imorgon ska jag på salong och sätta volymögonfransar. Min kompis har det och det är så himla snyggt på henne. Jag har haft lösfransar flera gånger innan fast inte volym utan singel-förlängning. Man sätter lösfransen en och en. Fatta vad det tar tiiiid!

Med volym är det tre stycken lösfransar per egen frans. Ja, det kommer en bild.
Ska se om de på salongen kan styla mitt hår när jag ändå är där så jag kan ta en ordentlig bild att ha på som profilbild i olika sammanhang.

Mitt hår har ingen frisyr ännu nämligen. Jag kör med mina pannband och håret står som bladen på en yuccapalm på huvudet hahaha. Mitt hår ska bara växa så detta är en övergångsperiod som pågår. Just nu är det i stil med Eva Dahlgrens hår om jag tar i mousse och får det att ligga ner lite så där.  Samma hårfärg om inget annat.

Detta blev ett hattigt inlägg och nu ska jag göra mig iordning för att dra till gymet. Därefter är det SFI.

Dagens väder
Vi har lite snö idag på taken och lite på marken. Har visst snöat under natten för det var ingen snö igår. Solsken. Ingen blåst. +3 grader. Underbart.

Ha en härlig dag allihopa.
Anna