Medicinsk tatuering av vårtgård

Hej,
Den 9 januari 2020 var det dags att låta mitt bröst få en vårtgård.
Har varit aningen tomt ut utan 😊

Jag vill inte gärna visa bild på mitt friska bröst. Att visa ett 100 % fejkat bröst är en annan sak. Jag ser det som att visa bild på en fot, en arm eller ett öra 🙂

Vårtgård. Dagen efter tatuering. Lägg märke till färgskillnaden två veckor senare.
(Det mörka som visas över kroppen är en skugga från min arm).
wp-1580811198223.jpg

Vårtgården två veckor senare

wp-1580811198246.jpg

Jag checkade in på plastikkirurgens mottagning i Malmö.
Inga egna förberedelser behövdes.

Tips!
-Ta på en mjuk bh i bomull utan vaddering.
-Köp hem Helosansalva som ska användas på tatueringen dagligen och bomullsrondeller eller liknande för att skydda bh:n från den feta salvan.

Förberedelser på plats
Innan själva gaddningen tar det en stund att vara överens om vårtgårdens storlek och vilken färgnyans i färgburkarna som stämmer mest överens med färgen på vårtgården på mitt friska bröst. Fanns inte jättemånga nyanser att välja mellan men den vi valde var kanske aningen mer beige än nyansen på min andra vårtgård.
Nu när jag skriver detta så tänker jag det är som när jag är i tygaffären och ska hitta en sytråd ton i ton med färgen på tyget jag ska sy en kjol av hahaha.

Denna tatuering är inte som att gå till Tattoo Jack i Köpenhamn precis, och få en bestående tatuering. Där gjorde jag för övrigt en liten gullig tatuering när jag var 16 eller 17 år.

Medicinsk tatuering kallas mikropigmentering och är något helt annat. Man använder medicinska färger godkända av socialstyrelsen. En mikropigmentering är inte bestående utan behöver göras om. Kanske efter fem år. Eller om tre eller kanske åtta år. Det är individuellt. Detta lär man märka 😊 . Pigmenteringen suddas sakta ut med tiden.

När vårtgården är helt borta kan man boka tid för ny behandling. Kostnadsfri behandling.
Det som är bra tycker jag, med att den kan göras om, är att man då kan välja en annan storlek eller nyans om det visade sig att det inte blev som man tänkt sig. 

Ingreppet
Allt sker utan lokalbedövning eftersom jag ändå inte har nämnvärd känsel just i det området.

Själva tatueringen tog 20 minuter. Förberedelserna nästan lika kort stund.

Finns inte mycket att berätta. Tar 20 minuter. Själva gaddningen kändes inte värst mycket. Stack till lite här och där så nog märkte jag att jag inte helt saknar känsel. Jag har rätt så låg smärttröskel. Vill ändå inte påstå att jag hade behövt bedövning.

När allt var klart var det bara att beskåda resultatet, smörja med Helosansalva, tacka för ett bra jobb, på med bh:n och checka ut från avdelningen. Sticka iväg och ta en fika. Ungefär så. 🙂

Färgen på vårtgården i detta skede är betydligt mörkare än vårtgården på det andra bröstet. Efter ungefär två veckor efteråt har vårtgården sin rätta, ljusare nyans och stämmer ganska bra överens med vårtgården på det andra bröstet. Så bra!

Det kändes inget särskilt efteråt. Aningen ömt på området men inget som hindrar en från att återgå till det vanliga. Ifall man inte jobbar som badvakt, simtränare eller har ett trängande behov av att bada i pool.

Tiden efteråt
Får inte lov att duscha på 24 timmar. Inte bada förrän allt är läkt.
Läkningstiden är 7 – 10 dagar.
Efter 24 timmar kan man duscha och använda mild rengöringscrème. Jag använde parfymfri Lactacyd duschcrème och tvättade varsamt.

Sårskorpa bildas och den ska hållas mjuk och ramla av när den själv ramlar av. Fram till dess smörja med Helosansalva. När skorpan väl är helt borta och det gått två veckor, funkar det att duscha som vanligt.

En månad senare
Nu har det gått närmre en månad och tänker inte nämnvärt mycket på att bröstvårtan och vårtgården är en tatuering. 

Min bröstprotes
Ett besvär jag har är att mitt opererade bröst ömmar ibland, fortfarande. Mest nattetid och när jag inte har bh på mig. Anledningen är att protesen är sprängfylld och väger en hel del.  Bröstet består ju bara av en vätskefylld protes och det väger. Ingen bomullsmjuk  bröstmassa som i friska bröst. Det gör protesbröstet hårt och tungt. Jag har fortfarande tankar på att tömma ut vätska för att slippa att det är ömt.

Grejen är att mitt friska bröst är D-kupa och protesbröstet C-kupa. Tömmer jag ut blir skillnaden för stor. Jag använder redan inlägg i bh:n och det är opraktiskt . Det leder tankarna till att jag i så fall måste byta ut implantatet i mitt friska bröst mot ett mindre. Detta är jag dock inte redo att orka genomföra ännu. Detta är en annan grej och det lär jag skriva om vid det tillfället det sker. Kanske om ett år eller så.

Till dess, ha det bra.
Tack för ditt besök.

Anna

Blödning efter klimakteriet

Hej.

Jag förstår inte. Idag har jag haft eller har fortfarande en visserligen lätt, men dock blödning från underlivet. Först visste jag inte om det var blod i urinen eller ej men det är det inte.

Ingen blödning som kräver tampong eller binda . Räcker med ett tunt trosskydd.

Sist jag hade en liknande blödning var i samband med Tamoxifen. En av biverkningarna. Men jag la ju av med den medicineringen för mer än ett halvår sen.

Och nu ikväll känner jag visserligen bara diffusa men ändå , svag ömhet i trakten av ena äggstocken. Samma värk som när man ska få sin mens. Som när äggstockarna liksom rör sig.

Är detta normalt? Att få en slags blödning light bara så här? Det är ju snart två år sedan jag slutade med cellgifterna. Och runt sex år sedan jag hade sista mensen.

Jag googlade. Den första träffen handlar om Godartade polyper i livmoderhalsen kan blöda. Försvagade slemhinnor i slidan och urinledaren. Små sprickor kan ge mindre blödningar, särskilt eftersamlag. … Cancer i livmoderslemhinnan är vanligare än cancer i äggstockarna och cancer i livmoderhalsen.

Nästa träff är Cancerfonden som berättar:

Livmoderkroppscancer drabbar framför allt äldre kvinnor som passerat klimakteriet. Hälften av alla fall av gynekologisk cancer är livmoderkroppscancer. Första symtom är ofta en blödning.

Allting såg bra ut under senaste gynundersökningen i höstas. Men det var då det.

Jag käkade ju Tamoxifen som ska hålla östrogenet borta från kroppen , i ett år och valde att sluta ta pillerna i oktober 2018.

En av biverkningarna : Tamoxifen kan orsaka livmodercancer.

Jag tar inte ut oro i förskott. Jag bokar tid och kollar mig för att utesluta.

Jag känner den diffusa värken i äggstockstrakten fortfarande. I över tre timmar nu.

Jobbigt. För imorgon kväll ska jag ha en skön dejt med Han som inte heter Göran. Som jag berättat om. (Han jag träffade på krogen i januari i tron att han var någon annan. )

Därför är det jäkligt opassande att denna blödning dyker upp just nu.

Typiskt alltså.

Väntar på operationstid

Hej

Pratade just med min plastikkirurg på onkologen.

Det finns två metoder att få till en bröstvårta. Detta vet jag redan eftersom jag är en googlare av stora mått. Och plastikläkaren berättade också för mig i somras.

Den ena metoden är att man av den bröstvårta jag har, tar halva och gör en ny bröstvårta av.

No way jag vill göra det. Aldrig i livet vill jag slakta bröstvårtan. Den är ju jättefin och bra på alla vis.

Den andra metoden är att man snörper åt med den hud som finns på det opererade bröstet och trixar till en bröstvårta. Tror jag redan berättat detta.

Vi kommer tillsammans fram till hur det ska se ut och placeras. Allt är klart på en dryg halvtimme och sker under lokalbedövning.

Jo, det fanns en tredje metod. Fast då blir det ingen bröstvårta. Man tatuerar helt enkelt en vårtgård . No option for me.

Jag vill ha två bröstvårtor.

Har jag tur, kan ingreppet ske innan sommaren. Läkaren har inte fått operationsschemat ännu så hon kunde inte säga hur lång väntetiden är. Hon vet att jag kan med kort varsel.

Ja ja. Det blir när det blir.

Ska bli skönt när detta är klart. Då kan jag lägga hela bröstcancer-tiden bakom mig på riktigt.

Det är bara en Zometabehandling kvar också. I september.

Det är bara att ta det lugnt, andas in och andas ut 🙂

Aldrig mer Tamoxifen

Hej

”Jag vill aldrig mer ha med Tamoxifen att göra”.
Så sa jag till Onken-systern som ringde mig igår och undrade hur det går efter uppehållet med pillerna.

Jag berättade om biverkningarna som kom krypande över mig redan efter några få dagar.

Den dagen jag dör, fram till den dagen vill jag leva mitt liv . Tänker inte leva fram tills dess som en zombie med stela leder, svidande slemhinnor, äckliga ofräscha svettningar och all annan skit som drar fram i Tamoxifenets farvatten.

(Du som läser detta och ska påbörja din Tamoxifentid, du vet redan om att alla inte drabbas hårt av biverkningar: Ge det en chans. Du kan tillhöra den lyckliga skara som kommer lindrigt undan beträffande biverkningarna).

Jag trivs så bra i mitt levande liv. Trivs med det mesta runt omkring mig.

Mina ragdolls har blivit föräldrar och har världens sötaste kattunge på knappt fyra veckor, har några beundrare på jobbet, trivs jättebra på nya jobbet , känner sexlust som jag måste göra något åt ☺️

Har av en slump fått kontakt med en kille som jag är nyfiken på att lära känna mer. Det är så mycket spännande grejer på gång så hur ska jag ha tid att må skit av Tamoxifen?

Den där killen jag träffat av en slump. Det var kanske nån mening med det som hände.

För snart två månader sedan ramlade jag och flera yngre släktingar in på en krog i stan efter att ha firat min mammas födelsedag. Salongsberusad och glad med rufsigt , ljuslila hår fick jag syn på Göran i baren. Göran är en kompis’ kompis. Söt kille. På väg fram till honom vinkade jag, log och sa:

-”Hallå Göööran men du är ju inte Göran!”

-”Jag kan va Göran om du vill”, svarade han och log och jag skrattade lite så där tjejfnissigt 🤭☺️

och hallå! Nice looking too. Sen satt vi i baren och snackade och sörplade alkohol i över två timmar. Jag brukar tänka att det är någon mening med det som händer så det vore dumt att säga adios utan att byta nummer.

Sedan dess har vi textat varandra lite och är väl inne på att träffas igen. Vi bor 30 minuters bilresa ifrån varandra.

Han frågade efter Görans adress och sa han vill skicka ett tackkort till honom. 🙂

Så hur ska jag kunna ha Tamoxifenbiverkningar mitt i mitt levande liv?

Jag bara undrar.

Tamoxifen: nej tack!

Hej,
Jag slutade ju med Tamoxifen den 15 oktober 2018 för att det blev olidligt.

Det går att läsa i mina tidigare inlägg hur olidligt det blev.

Sedan all Tamoxifen lämnade min kropp har jag mått så bra och fri.
Anna 2.0. Hurra!
Till och med glömt bort hur effekterna av Tamoxifen påverkade min kropp.

Jag bestämde mig för att ta ett uppehåll för att få svar på om de besvär jag fick sedan jag började med T i augusti 2017, beror på T.  För det finns ju något som heter ”övergångsbesvär” och som inte har ett dugg med medicinering att göra. Klart det är så. Men jag vet ju inte det om jag inte tar reda på det.

Och det kan jag säga: många av besvären berodde på T. För de klingade av i takt som jag slutade med T.

Nu i fyra dagar har jag tagit ungefär 1/4 Tamoxifen varje dag. Svårt att dela dem och jag har glömt köpa en delare. Så delarna blev olika stora.

Nu slutar jag med dem. Jag begriper inte att tre – fyra biverkningar kan komma tillbaka så där snabbt. Hade det varit en stycken hade jag kopplat ihop det med något annat. Men fyra stycken. Det kan väl inte vara en slump att det beror på T? Eller?

Ni som käkat Tamoxifen eller fått cytostatika efter bröstcancer vet vad jag snackar om. De där ”nervryckningarna” / krypandet under huden i tår och fingrar. Har inte känt av dessa på flera månader.  De har kommit tillbaka i mina tår. Känner det nu medan jag sitter här och skriver. Känt det flertalet gånger i dag och igår.

Har inte heller haft nämnvärda besvär med flytningar. Jo tack. De börjar visa sig och tack men nej tack!

Genomsvettas för minsta ansträngning. Det är skillnad på att svettas och svettas. Svettas som efter ett spinningpass fast jag bara cyklat helt vanligt i 10 minuter och bara en liten uppförsbacke, det beror på Tamoxifenen.  Har cyklat exakt samma sträcka nu i 6 veckor och märker skillnaden nu.

Kramp i benet har jag inte haft sedan tiden med T. Det fick jag i går kväll.
Ja, jag käkar Magnesium som motverkar kramper.
Orkar inte med att få kramp från lår till vad som jag hade innan.

Den fjärde är jag iofs lite osäker på men jag känner konstig stelhet vid knäna. Har inte känt så under tiden jag varit utan T.

Jag har funderat på om biverkning kan visas så här snabbt. Det jag minns när jag började med T 2017 så dök biverkningarna upp förvånansvärt snabbt. Likaså med Letrozol som jag fick sluta med efter någon vecka eftersom jag fick psykiska besvär och blev rädd för mig själv.

Visst. Jag kunde ge Tamoxifen en bättre chans denna gång men jag fasar för torra slemhinnor i underlivet. Jag klarar inte av en omgång till. Så otroligt ont jag hade i underlivet i så många månader. Grät när jag kissade, grät när jag skulle försöka torka mig, grät när jag försökte duscha underlivet, grät för att vi inte kunde ha sex till någon reda.

Jag har schyst ordning i underlivet nu sedan Tamoxifen lämnade kroppen.  Behöver sällan använda LIP (havtornsoljan för underlivet jag köpte på Bodystore). Det klarar sig med Membrasin havtornskapslar som man sväljer. Om jag får vara lite frispråkig och skämtsam kan jag säga så här: om man stoppar in något i mitt underliv så fastnar det inte som det kunde göra innan. Den eller det kommer att glida ut. Fniss.

Dessutom fick jag besvär med min Kocks blåsa under tiden jag fick cytostatika och tog Tamoxifen. Dessa besvär slutade när jag slutade med T. Idag börjar dessa besvär och det vet jag med säkerhet beror på T.

Så jag säger nej tack till ens 1/4 Tamoxifen per dag.

Onkensystern sa hon skulle ringa mig i början av mars och höra hur det går.
Jag kommer helt enkelt att säga så här:
Den dagen jag vill ha stelare leder, svettas som en gris, besvär med underlivet i form av flytningar och extremt torra slemhinnor, den dagen kan jag tänka mig att börja med Tamoxifen igen.

Det finns en anledning till att jag startat en ny blogg: MittLevandeLiv.home.blog
Jag vill leva mitt liv. Inte bli en surkossa som svettas och irriterar sig på folk. För det är ännu en effekt av T.

Det sista jag förhoppningsvis kommer att skriva i denna blogg så småningom är hur det går med min expanderbröstprotes som är för tung och gör ont emellanåt. Och bröstvårtan som ska konstrueras.  Det sistnämnda ser jag fram till. Ska bara bestämma mig för hur jag ska göra med mitt friska , plastikopererade bröst som är supersnyggt. Det behöver få ett mindre implantat ifall jag blir tvungen att tömma ur vätska ur expandern för att det ska bli mer behagligt.  Det lär dröja månaders månader innan det sker i så fall.
Vill ju ha bröstvårtorna på samma höjd så det friska bröstet måste i så fall fixas till först.

Under tiden: mycket välkommen in till min nya blogg
https://mittlevandeliv.home.blog/

Hälsningar Anna 2.0