Min plan med Tamoxifen

Hjärnan har gått varm. Jag har bestämt mig. Jag har börjat göra ett uppehåll med Tamoxifen. Ska föra dagbok för nu vill jag veta vilka av alla åkommor jag dras med, beror på Tamoxifen. Det är ju lätt att ”skylla” allting på medicinering och cellgifternas fel och så vidare. Vi som drabbats av hormonell BC och måste få bort östrogen som bildas, tänker så klart att all slags negativ förändring i kroppen är medicinens fel eller cellgifternas fel. Vissa saker KAN ju faktiskt ha med ”det vanliga” klimakteriet att göra.

Hänger ni med på tänket? 🙂

Så nu vill jag veta. Jag tog den senaste Tamoxifen i förrgår, den 15 oktober. Än så länge har jag inte märkt någon skillnad.

Så jag för dagbok och rapporterar här vecka för vecka tänkte jag.
OCH: jag tänker inte berätta detta för mamma. Och ni släktingar som följer mig: detta får inte komma fram till mamma. I trust you.

Nu ska jag duscha och sen kolla något på Netflix med Charlie och Cloetta. Eller rättare sagt jag tittar , Charlie ligger uppe på mig och vill bli klappad på magen. Cloetta ligger vid sidan om och spinner.

❤️

Anna

Mer om min Tamoxifen-tillvaro

Igår var jag verkligen less och förbannad när jag skrev osammanhängande om mitt hatobjekt Tamoxifen.  Idag är jag också det. Tänkte att nu skriver jag mitt testamente så får allt gå som det går sen. Fadder till mina kattungar har jag redan.

Min uppfattning är att antingen åker man på bröstcancer igen eller inte. Antingen har man tur eller otur. Oavsett vad man har för livsstil, vad man äter och dricker.  Likaså när det gäller livmodercancer. Tur eller otur. Oavsett om man äter Tamoxifen eller inte.

Fick ett tips i mitt förra inlägg av intesammaannaefterbc, att få akupunktur.
Tack snälla för det tipset. Googlade och hittade detta:
https://www.mabra.com/forskning-akupunktur-lindrar-vallningar-och-svettningar-2/

Jag ska verkligen leta efter någon som kan hjälpa mig med akupunktur.

Fortfarande är det så att jag fryser när jag kryper ner i sängen. Ligger under ett duntäcke och ett tunt täcke plus en bomullsfilt. Det tar en bra stund innan jag kan plocka av mig duntäcket och filten.  Alltså runt en timme eller två.

För att förebygga kramp i fötterna använder jag fortfarande alpacka-ullstrumporna på natten. Jag äter även magnesium + Calcium i rätt proportioner för att förebygga kramperna men de hjälper inte till 100 %.  Ibland räcker det med att jag ligger på rygg och sträcker ut mig så långt jag kan, ja då får jag kramp i höger lår! Hela framlåret alltså! Fy faaaaen vad det gör ont.

Jag upplever att biverkningarna har blivit mer intensiva sedan två månader tillbaka ungefär.  Ödets ironi är väl att jag inte blivit likgiltig för sex. Annars verkar detta vara en vanlig biverkning.  När jag var sambo kunde vi inte ha sex på evigheter på grund av bland annat torra slemhinnor. Nu sedan juli månad och jag lever själv så önskar jag nästan att jag skulle slippa ha den sexuella lusten men den försvinner ju inte. Jag vill leva ensam men har behov av att ha sex med någon man.

Är det verkligen värt alla dessa besvär?
Så, jag funderar: att äta Tamoxifen…..
….är det värt kraftiga kramper, svettningar på hela kroppen inklusive hårfästet och fötterna åtskilliga gånger om dagen, frossa på kvällar och flera tillfällen på dagen, halvtorra slemhinnor, flytningar, domningar varje dag i händer, armar, fötter, riskera livmodercancer, ökade stickningar i händer, fingrar och tårna, lättare att bli trött, stel i kroppen, nerver som hoppar. Ja jag har säkert glömt räkna upp några .

Jag vet verkligen inte. Jag vill inte påverka andra att sluta med Tamoxifen. Var och en måste själv överväga mycket noga. Precis som jag gör.  Funderar på hur jag kommer vara om jag bestämmer mig för att sluta. Kommer jag att börja noja och oroa mig att jag kanske får C igen. Kommer det att ta över min hjärna? Att oroa mig? Jag som aldrig tar ut oro i förskott. Kommer jag börja göra det om jag slutar med Tamoxifen?

Ingen aning.

Biverkningar Tamoxifen
Under punkt 4 i denna länk finns listan på möjliga biverkningar:
https://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=19860829000074#side-effects

I nästa vecka när jag är ledig ska jag ringa vårdcentralen angående akupunktur mot svettningarna. Kanske kan jag stå ut med andra biverkningar om jag blir av med svettningarna.

Tänk om det finns hopp ändå?

Tamoxifen i 1350 dagar till

Jag börjar hata biverkningarna som börjat göra sig påminda.

För en vecka sedan började jag seriöst att fundera på att sluta med dem. Ja faktiskt.

Jag som skrivit tidigare och rådde kvinnor i min situation att fortsätta med dem trots biverkningar. Nu står jag knappt ut själv längre.

I augusti har jag ätit Tamoxifen i 1 år och har 4 år minus två månader kvar.

För att få ordning på mina torra slemhinnor har jag ätit Membrasin, havtornskapslar som normaliserar slemhinnorna i underlivet. Det har funkar bra. På grund av glömska att köpa hem när de tog slut så var jag utan i en dryg månad. På den tiden hann slemhinnorna bli lite torra även i näsborrarna.

Jag vet inte ifall Membrasin även kan ha bra effekt och hålla vallningar borta för jag har inte besvärats så där jättemycket av det. Snarare tvärtom, att jag får frysningar eller vad det heter. Fryser mer än jag blir varm.

Men nu i nja 6 veckor har det blivit jäkligt jobbigt. Minsta lilla ansträngning så blir jag jättevarm. Cykla i minsta lilla uppförsbacke så svettas jag och blir svettig i hårfästet.

Fräscht! Jag har jobbat en del den senaste tiden på ett ställe, som Office Assistant och receptionist. Det är inte så fräscht att bli så här varm åtskilliga gånger om dagen.

Inte nog med det. Stelheten i kroppen, nerver i tårna som kommer i kläm i skorna oavsett vilka skor jag har och på jobbet är det ju ofta klackar som gäller, och klänning eller kjol. Inte lågskor precis.

Dessutom ska man ju se trevlig och fräsch ut. Jättesvårt att klä sig.

Jävla Tamoxifen. Förstör så mycket. Och ska samtidigt hjälpa mig att hålla C borta.

Men en biverkning är att det är ökad risk att få livmoderhalscancer när man käkar Tamoxifen.

När jag var på väg att sluta ta dem så funderade jag på vad som är värst ; att riskera livmoderhalscancer eller riskera att dö i annan cancer.

Googlade och hittade detta:

http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Temaartikel/2017/02/Biverkningar-vid-antihormonell-behandling-paverkar-foljsamhet/

Det omnämns i texten att Citalopram minskar värmevallningar och förbättrar humöret. Hmmmm. Jag googlade igen eftersom jag inte vet vad citalopram är för något.

Nu vet jag. Antidepressiva piller . Nej tack.

Det jag läste i denna länk fick mig att förstå allvaret om jag avbryter behandlingen. Så jag fortsätter överväga hur jag ska göra och vilken risk jag tar om jag slutar.

https://www.lakemedelsvarlden.se/hog-dodlighet-vid-avbruten-tamoxifenbehandling/

Jävligt trött på dessa biverkningar. Vaknar av att händer och armar är bortdomnade. På kvällarna är det oftast fötterna som domnar. Dessutom kramp i ben, lår, fötter hur lätt som helst när jag ligger i sängen. Och nej: jag ligger bara i sängen i runt 8 timmar per dygn .

Kanske, kanske dämpas biverkningarna med tiden men när då?

Har ju ungefär 1350 piller kvar att ta. Minus de jag glömmer, för jag glömmer dem ibland.

Jävligt less på detta!

Justerat expanderbröstprotesen

Hej
Så var det äntligen dags för besök hos plastikkirurgen för att tömma ut lite vätska ur min expanderprotes. Den har ju varit överfylld i flera månader för att töja ut huden på bröstet. Bröstet har varit överfyllt med 70 ml.

Flera gånger i veckan har jag varit öm i sidan där själva kanylen till protesen sitter. Kanylen är hård som en knapp och kanske 6 mm i diameter gissningsvis. Det känns som om den är ganska tjock. Den har smärtat, oftast bara nattetid när jag råkat vända mig på höger sida så att den tryckt till så det gör ont och jag vaknar.

Jag måste säga att hela uppfinningen med expanderprotes och sättet fylla den och tömma den är riktigt bra uppfinning.

Idag satt jag upp när vi skulle tömma ut och hade en helkroppsspegel framför mig.

Känns i princip ingenting
Det går till som så att i kanylen i sidan, där sticker man in en riktigt tunn nål genom huden. Jag har ganska låg smärttröskel vill jag berätta. Det känns knappt någonting när nålen sticker igenom huden i sidan. Så du som ska gå igenom detta, jag påstår att det finns ingen anledning till oro att det ska göra jätteont. Eller ont. Det gör mer ont att bli stucken i armvecket kan jag säga.

Meningen med spegeln är att under tiden som läkaren suger ut vätska via sprutan så ska man med blotta ögat kunna se skillnad. Se och känna hur huden blir mindre spänd och får lite mer mjukhet som mitt friska, fina silikonbröst.

Expanderprotesen var överfylld med 70 ml så bröstet har varit hårt som en bongotrumma. Hård som en boll nästan. När vi tömt bort 30 ml började bröstet kännas mjukt. Vi kom fram till att inte tömma ut mer.  Nu några dagar efteråt och jag klämmer lite på bröstet runt om så är det ganska mjukt. Inte lika mjukt som mitt friska bröst men ändå ganska okej-mjukt.

När jag trycker på båda brösten framtill så känns de likadana. Så, när någon vill krama om mig så bör det inte kännas skumt. Hurra!

Olika stora
Det jag visste från början och som jag skrivit i tidigare inlägg om min expanderprotes är att ingen ska inbilla mig att expanderbröstet kommer vara lika stort som det friska bröstet. Hur skulle det kunna vara det när jag med 70 ml extra fyllnad behövde två bikini-bh-inlägg i bh:n för att brösten ska se lika stora ut? Så det har jag fattat hela tiden att resultatet inte kommer att vara speciellt jättebra. Jag vet att de aldrig skulle kunna se likadana ut, vilka bröst gör det? Men jag vill ju såklart att storleken kunde vara mer jämn även om själva formen runt om inte var exakt lika. Så trodde jag det skulle vara från början.

Vad händer nu då?
Jo nu ska jag ha det så här och känna efter hur det känns och så vidare.
Ifall jag anser att vi ska ta ut lite mer vätska så bokar jag tid för det. När jag känner mig mogen att få en bröstvårta så bokar jag tid.

Det viktiga i min situation är att OM jag funderar på att konsultera plastikkirurgen som bytte mina implantat 2016, och bestämma mig för att byta ut implantatet i mitt friska bröst till ett lite mindre, ja då måste det göras innan jag får en bröstvårta på mitt expanderbröst. Det är tydligen lättare att synka en ”konstgjord” bröstvårta än att få min egna bröstvårta synkad med en ”konstgjord” …. om ni fattar vad jag menar *ler *

Hur gör man då en ”konstgjord” bröstvårta?
Man använder helt enkelt huden på bröstet och ”snörper åt” på något vis med lite stygn och så. Då krävs det att det finns lite extra hud utan att huden stramar för mycket. Detta var ju inte sagt idag, men jag kan tänka mig att vi kanske behöver tömma ut några fler milliliter ut bröstet för att undvika för hårt bröst. Ingen aning. Mitt antagande.
Bröstvårtan skapas under lokalbedövning. Ja mig kvittar det för jag har ju typ ingen känsel på det bröstet i vilket fall.

Sista etappen i detta när bröstvårtan är på plats och läkt, då kan man göra det sista momentet: tatuera vårtgården. Även detta under lokalbedövning.
Min third cousin i USA, Susan, som jag berättat om, hon ångrade att hon lät sig tatueras. Hon sa det gjorde jätteont så hon avbröt det mitt i alltihopa. Om jag minns rätt så tatuerades hon i omgångar – vid olika tillfällen och att hon avbokade de resterande gångerna.

Pengar i sjön?
Jag vill ha bröstvårta och vårtgård. Jag vet bara inte när detta ska ske. Först och främst måste jag bestämma mig för om jag ska palla ge mig på att för tredje gången operera mitt friska bröst och den här gången byta till ett lite mindre implantat. Då behövs ju bröstvårtan flyttas lite och snart liknar väl även det bröstet ett jäkla lapptäcke. Ja faktiskt hela min överkropp för jag har ju ett lodrätt ”blixtlås” på 35 cm eller vad det är, mitt på bålen, börjar cirka 10 cm ovanför naveln och slutar nedanför bikinilinjen.

Jag är ganska impulsiv men ska försöka att inte vara det nu. Ska tänka igenom allting mycket noga. Kanske vänder jag mig till plastikkliniken som fixade mina bröst 2016 för konsultation. Bara för att höra hans åsikt. Och det är klart jag redan vet svaret. Klart han kan fixa till mitt friska bröst. Det kommer han säga. Sen vet man ju aldrig om det verkligen blir det resultat jag förväntar mig och därmed ännu mer pengar i sjön.

Det kan ju också vara så att när bröstvårtan är på plats så kanske brösten kommer att se lika stora ut. Det är kanske förvillande att jämföra ett Barbibröst med ett bröst med bröstvårta?
Önskar att någon som gått genom just detta, har ett svar till mig om hennes upplevelse.

Mina tankar strömmar fritt nu. Hur viktigt är det egentligen för mig att sträva efter att få så perfekta bröst som möjligt? Är det värt att spendera så mycket pengar?  Kommer det göra mig lyckligare? Bättre självkänsla? Vad är jag rädd för, om jag inte kan få någorlunda likadana bröst? Orolig att inte träffa någon man som accepterar ett bröst utan känsel och med påhittad bröstvårta?

Det andra bröstet kompenserar det hela i så fall, för där finns överskott av känsel 😊

Att inte kunna vara utan bh i vissa kläder där det inte är snyggt med bh under?
I somras har jag badat topless och struntat i att dölja mitt överfyllda Barbiebröst i en bikini-bh.
Nästa sommar har jag kanske hunnit få bröstvårta och vårtgård på plats. Varför skulle jag inte kunna vara topless då? Varför skulle jag inte kunna ha den där sexiga ”lilla svarta” urringade byxdressen fast det ena bröstet kanske är lite mindre än det andra?

Ja det är sånt jag får bolla med mig själv, nu framöver.  Dessutom: 30 000 kr kan man ha till något viktigare än att fixa ett bröst som kanske inte blir som jag tänkt.

Anna

Måste hålla igång kroppen!

Hej.

Det har gått ett drygt år med Tamoxifen och jag har 4 år kvar. Det har inte tillkommit några fler biverkningar och inte färre heller sedan sist jag skrivit om Tamoxifen.

Ifall det bara är som det är nu så är det okej med mig. Jag står ut. Är glad att ha kommit lindrigt undan med tanke på vilka hemska biverkningar man kan dra på sig.

Motion är A och O för att må okej i kroppen och undvika stelhet så mycket som möjligt.

Har inte kunnat power walka på länge , på grund av min stukade fot som jag trampat fel med -igen – som gjort att jag måste ta det lugnt med gåendet.

Surt!

Det går snabbt att gå miste om smidigheten i kroppen när man inte motionerar. Stel i kroppen igen och öm under fötterna nästan som det var i samband med cellgifterna.

Så här om dagen kunde jag ta min första motionspromenad på länge. Vill inte kalla det power walk. Gick på halvfart och runt 9000 steg plus styrketräning utomhus.

För att komma in i rutin med motion igen är att schemalägga det och ta en walk varje dag. Så måste jag göra. Efter en vecka sitter nog rutinen där av sig själv hoppas jag.

Sedan bröstoperationen i april och påfyllnaden av expander-bröstprotesen har jag inte fått styrketräna alls. Det får jag nu så häromdagen tog jag nog i för mycket för attan vad jag fick träningsvärk i bröstmusklerna.

När ska jag lära mig att ta det lite lugnare?

Lite bilder från Landskrona under min senaste walk.

Detta är Seminariedammen

Här har vi bron över vallgraven till Slottet -Citadellet.

Halvmånen strand med Citadellkliniken i bakgrunden. Där kan man fixa snygga tuttar och diverse lyft och sånna saker 🙂

Allén i parken intill konsthallen. Citadellet och slottet med sina vallgravar. Följer man allén kommer man till utegymmet där jag brukar träna.

Ha en härlig söndag.

Idag har vi 21 grader och molnigt. Solen försöker dock att tränga sig fram men det förblir nog mulet.

Anna

avslutar med en bild på Charlie som letar efter något…..