Ta-det-lugnt-dag

Hej
Jag tog ut mig alldeles för mycket igår så jag nästan svimmade.
Vi har runt 26-28 grader här nere i mina trakter.

Dumdristig
Jag är lite dumdristig. I solens hetta redan kl 9.30 igår drog jag ut på en lång runda. 14400 steg i ett sträck. Hade med mig 500 ml vatten i en pet-flaska.
Gick i solen utan keps. Gick alldeles för fort visade det sig.
PW i 75 minuter. Utan att ha ätit någonting. Jag kan inte äta på morgnarna utan att få ont i magen.

Efter 6500 steg ungefär började jag känna mig trött och saktade farten omedvetet. Fasen. Då var jag långt hemifrån. Hinkade i mig av vattnet och fick fördela det. Satte mig på en bänk i skuggan vid havet och pustade ut i några minuter.

Hade tänkt ta en sväng in om kolonin på hemvägen för att fylla på mer vatten i flaskan men jag orkade inte gå den lilla omvägen hem. Jag hade behövt fågelvägen. Några hundra meter innan jag var hemma hade jag fan tagit taxi om det kom en förbi….

Yr
Väl hemma blev jag yr. Kravlade ur mig alla kläder. Pannbandet hade jag kunnat vrida ur. Så är det varje gång jag varit ute. Har extremt tjockt hår så det är löjligt nästan.
Det är för kort att sätta upp men om några centimetrar ska det nog kunna bli två tottar om jag nu vill ha det. Det vill jag kanske? Det märker vi.

Av med alla genomvåta kläder. In i duschen och svalkade mig utan duschgelé. Bara svalt, underbart vatten på hela kroppen. Duscha på riktigt gör jag på kvällarna.

Törstig
Törstig som en elefant på lång vandring. Jag hinkade massor med vatten. Trots det kände jag mig fortfarande yr, lite illamående, svimfärdig och började sedan frysa. FRYSA. Vi har inte kvavt i lägenheten men inte heller jättesvalt. Jo, i sovrummet är det svalt från lunchtid till nästa morgon. 

Orkade inte äta någonting fast jag vet jag borde. Tog ett kexchoklad, hinkade mer vatten och kröp ner under lakanet och en filt och somnade till slut. Vaknade en timme senare strax innan André kom hem.

Vatten
När André kom hem berättade jag om dagens upplevelse eftersom han frågade.
Istället för att kalla mig dum, sa han:
Anna, du ska ladda ner en ”vatten-app”.
Ååååkeeeej sa jag lydigt och letade appar.

Hittade en igår kväll som jag tycker verkar bra och gratis.
WaterReminder heter den. Jag skrev in allt jag druckit. Appen påminner var annan timme att det är dags att dricka. Fast det vore bättre med en ringsignal än en notis som burrar lite.

Ta det lite piano idag
I dag måste jag ta det lugnt. Ingen power walk eller träning. Ska ta cykeln och åka och handla lite förnödenheter (rengöringsservetter för ansiktet och skor för fötterna) . 🙂

Just nu har vi 21 grader och klockan är 09.07. Ska ”bara” bli upp mot 25 grader idag och vindigt som tur är. Fast vinden är varm till lite sval. Imorgon ska det visst bli 28 grader sägs det. Jag ska fylla på protesen på förmiddagen. Vill gärna åka över till Helsingør och äta smørrebrød och dricka en Tuborg Classic efteråt. Jag är ju ändå i Helsingborg där färjan över till Helsingør går ifrån, var 20:e minut. Fast vill ju inte åka dit ensam. Alla jobbar ju. 😦

Fast innan jag bestämmer mig måste jag klart känna efter hur det känns efter påfyllningen.

Ja ja. Nu ska jag dricka vatten. Fick just en påminnelse om det.
Sen iväg ut när butikerna öppnar i stan.

Må gott.
Drick vatten.
Njut av vädret för jag tror vi har fantastiskt i hela landet.
Jag har även läsare i USA, Finland, Canada. Hoppas vädret är bra där också.

Anna

 

31 maj. Ett år sedan sista cellgiftbehandlingen

Hej
Idag är det exakt ett år sedan min sista cellgiftbehandling.
Jag tycker att jag mår bra.

När jag väl blev av med svullnaden på hela kroppen – vilket tog ganska många månader efter sista behandlingen – så kändes det som ett steg i rätt riktning. En befrielse.

Tamoxifen som jag ska äta i sammanlagt fem år gav biverkningar som varit ytterst besvärliga. Det har jag redan berättat om.

Hyfsat normala slemhinnor
Mina stackars slemhinnor i underlivet har varit ett av de största besvären. Fy farao säger jag bara. Vi kunde inte ha sex på jättelänge. Under tiden med cellgifterna fungerade det inte så bra på grund av att jag mådde dåligt i långa perioder. När jag började äta Tamoxifen några månader efter avslutad cellgiftsbehandling gick det inte att ha sex med penetrering på grund av att mina slemhinnor i underlivet blivit otroligt torra. Stört omöjligt.

Sexlivet började fungera

IMG_3541

Efter att ha ätit havtornskapslar (märkena Bucktorn och Membrasin) i två månader började slemhinnorna normaliseras en hel del. Med lite försiktighetsåtgärder och med mycket Pjur Woman som vi råkat ha hemma innan sjukdomen och som är en fantastisk produkt , så har vi kunnat ha sex med penetrering och vi behöver inte längre vara så där jätteförsiktiga. Jag vill inte vara en porslinsdocka. Pjur Woman är smak-, och doftfri och den kan jag verkligen rekommendera. Finns flera olika sorter.

Samtliga Pjur Woman-produkter är fria från östrogen.

Tillverkaren för Membrasin, Aromtech i Finland har garanterat att Membrasin inte innehåller något östrogen eller östrogenliknande ämnen. Har ingen hormonell påverkan överhuvudtaget.

LIP havtornsolja

Svar från tillverkaren via Bodystore.com:

Citat: Det enda i produkten som är östrogent är Glycine Soja Oil som är en del i antioxidanten. Det är så extremt liten mängd så jag är säker att det inte har någon effekt. Men den innehåller ändå det och kanske inte ska rekommenderas då för att vara på den säkra sidan.

Slut citat.

Produkten innehåller tydligen så liten mängd östrogent ämne att jag vågar använda den. Använder den knappt en gång per dygn och endast 2 pump = nån milliliter åt gången.

Var och en får följa sitt omdöme och låt inte mig påverka.

Nu är jag kanske lite väl privat igen men som jag skrivit innan också så vill jag berätta om allt som har med den här jävla skitjobbiga cancerbehandlingen att göra. Kan jag hjälpa någon blir jag glad. Det är mitt syfte med bloggen.  Jag är annars ingen person som har behov av att ventilera intima saker med personer jag inte känner.

Fortfarande använder jag ekologisk havtornsolja av märket Lip. Applicerar den ”där nere” . Den använder jag en gång om dagen numera. Den vågar jag inte heller sluta med. Ifall jag inte använder den varje dag så märker jag att det börjar bli lite torrt ”där nere” igen.

Träning
Träningen gör susen. Eftersom jag inte får träna fullt ut på gymet, har jag fått pausa mitt gymkort hos Friskis & Svettis. Istället power walkar jag dagligen och tränar benen i benpress och annan träning som inte påverkar bröstmusklerna eftersom jag är nyopererad.

En sak: det gäller att hålla igång någon form av träning gärna också yoga och stretching. Varje dag ska tilläggas. Biverkingarna har gjort att jag fått stelare leder. Vanlig biverkning som många drabbats av som också är i bröstcancerbranchen.

Jag är ingen träningsnörd. tro inte det. Men jag gillar att röra på mig så att säga.
Börja träna någonting. Vad som helst utan att skjuta upp det till en annan dag. Börja med promenader och kanske power walks om inget annat. Boka in din träning i ditt dagliga schema . Avsätt tid för det och låt annat vara. Det är mitt råd. Jag gör det för jag är livrädd att kroppen ska krascha annars. Faktum är att om jag inte tränat på tre dagar (vilket är sällsynt förekommande) så börjar jag känna stelheten komma krypande.


Mjukare i kroppen
Jag har blivit rörligare och mjukare i kroppen. Underbart. Inte så stel i lederna som i samband med cellgifterna och Tamoxifen. Mycket tack vare min träning och säkert också MSM som jag äter.

Kramperna i ben, vader, lår, fötter
Kramperna vill inte ge med sig. Fortfarande känningar varje kväll natt. Eller rättare sagt när jag ligger ner. Nu har vi haft sommarvärme under större delen av maj månad så det har inte varit läge med ullstrumpor precis. Här om kvällen tog jag ändå på mina alpacka-ullstrumpor och den natten kände jag inte av någon kramp. Tillfällighet kanske.

Även nu när vi har medelhavsvärme på mellan 26-29 grader och jag ligger och solar så gör sig krampen påmind. Så jävla tröttsamt.

Jag har ätit Magnesium mot kramp i en månad och det har (ännu) inte hjälpt. Dock är det nog en vecka sedan jag fick kramp som utlöstes så att säga. Ofta är det ”bara” känning av kramp som går tillbaka om jag ligger still med benet. Oftast är det bara högra benet som drabbas. Skumt.

Jag fick tips att kombinera magnesium med kalcium. På bodystore.com där jag beställer regelbundet, hittade jag detta och hämtade leveransen igår och tog den första tabletten.
https://www.bodystore.com/super-cal-mag-600-300-mg-100-tabletter

Det jag också äter dagligen är MSM med c-vitamin för att bland annat stärka lederna.
https://www.bodystore.com/msm-1000-mg-och-vitamin-c-120-tabletter?q=great%20earth%20msm

Så ligger landet just nu. Måtte nu allting bli bättre. I augusti har jag ätit Tamoxifen i ett år. Det sägs att många som tar denna medicin upplever att biverkningarna klingar av eller lindras och att man tycker det är okej att äta dem. Hoppas jag kommer tillhöra den gruppen.

Jag har också hört och läst att vissa kvinnor har så stora besvär att de avbryter behandlingen. Det kommer jag inte våga göra även om tankarna fanns där när jag mådde som värst och led så jag grät på grund av mina stackars slemhinnor.

Kära läsare som drabbats

Har jag en läsare som ska äta dessa och får hemska biverkningar. Ge inte upp! Medicinen är viktig för din hälsa. Kämpa. Rid ut stormen hur jobbigt du än tycker det är. Försök! Lova det.

Du ska se att det blir bättre om du bara har tålamod.

Många hälsningar
Anna

Jävla kramper i ben, vader, fötter.

Hej
Det är mycket som gör att jag inte har tiden att skriva inlägg så ofta. Dessutom är det saker på G som inte är något intressant i min bröstcancerblogg.

Jag har märkt att mina dagliga power walks och träning på strandgymet håller sig till vardagarna och att jag tar lite ledigt från detta på lördagar och söndagar. Så har det varit i två helger som gått.

Ganska okej men det är värst vad man vänjer sig vid power walk med mera och hur dåligt samvete jag får på lördagar och söndagar för att jag tar det lite piano och cyklar istället. Tittar på stegräknaren i mobilen och stammar ”men men men…. jag har inte gjort några steg nästan… ”.

IMG_3377

Vädret är helt fantastiskt och jag tror det gäller för hela landet. I stort sett hela maj månad har varit rena drömmen. Den sommarvärme vi så väl är värda. Jag har varit / är mycket i solen och har en pepparkakssolbränna. Jag älskar solen. Jag tål solen bra och blir riktigt brun.
Borde ta det försiktigt eftersom jag inte solat på två somrar. Inte så som jag brukar.
Nu är det revansch 🙂

Till dig som nyligen drabbats av bröstcamcer eller annat allvarligt
Du som läser detta och har drabbas av en allvarlig sjukdom, till exempel bröstcancer som jag drabbades av, det är sååå ledsamt kära nya läsare, som kanske nyss fått beskedet eller nyss börjat med cellgifter. Från mitt hjärta säger jag att jag är såååå ledsen att även du drabbats. Jag känner dig inte och oavsett så är det så tråkigt att även du ska behöva gå igenom allt detta med cellgifter, kanske strålning, garanterat förlora håret vilket är en petetess i sammanhanget. Tor mig. Jag rakade bort 74 cm hår i januari 2017. Jag skriver inte detta för att klappa mig på bröstet, jag gör det för att trösta dig som gråter över att bli tillfälligt skallig. Jag grät en skvätt. Och sen gick det upp för mig: det är bara hår. Det växer ut. Det blir antagligen väldigt tjockt, vackert, lockigt och du får chansen till olika nya frisyrer allltsom det växer ut. Ha tålamod kära du. Du kommer bli vacker.

Jag mådde skit under cellgiftsbehandlingen och var helt sjukskriven. Du kan ha lyckan att må så pass ”bra” som min närmsta bloggvän Maria som också drabbades strax efter mig och har kunnat arbeta under sin sjukdomstid. Hon är en fantastisk tjej och hon inspirerar mig mycket. Jag vet hon haft elände hon också så jag bagatelliserar inte hennes tid med cellgifter och strålning.
Läs gärna hennes blogg
https://mittlivmedcancerblog.wordpress.com/

Ett av mina problem: kramperna i fötter, vad, lår, ben.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till.Tamoxifentabletterna jag ska ta för att hålla östogenet nere (jag hade hormonell cancer), en av biverkningarna är kramper. Jag är sååå tacksam att jag inte dras med jättemånga biverkningar (längre). Kramperna är dock ett bekymmer.

Som jag berättat innan så går det inte en kväll som jag inte få känning av kramp men som inte löses ut i full kramp uitan mer som en ”förvarning” att ligg still med foten / vaden / benet så klingar den av innan den bryter ut. Grejen är att ibland kan jag få denna förvarning i en foten bara av att täcket ligger mot foten. Det är så jäkla jobbigt. Vänder jag då på det benet , ja då gör sig krampen påmind i vaden eller låret i samma ben. Helt sjukt är det och det är jävligt störigt. Nu när vi har lyckats få till lite sex (äntligen) ja då ska jävla krampen störa hela ceremonin. Faaan!

Har alltid hört att magnesium kan lindra eller eliminera kramper så jag käkar magensiumkapslar.
Men det hjälper inte riktigt. Hittade denna länk:
https://sv.stories.newsner.com/vetenskap/anledningar-till-att-du-far-kramper-i-benen-pa-natten-och-hur-man-fixar-det/

Kan vara en kombination av flera saker.

  • Muskelslitage som orsakas av åldrande
  • Om du är gravid
  • Mycket stark fysisk aktivitet
  • Obalans i kosten
  • Uttorkad
  • Stillasittande livsstil
  • Överdriven ansträngning i musklerna

Okej. För min del så kan jag räkna bort alla punkter utom möjligen för lite vätska. Inte uttorkad men för lite intag av vatten. Obalans i kosten skulle kunna vara en annan orsak men framför allt: Orsaken är Tamoxifentabletterna eftersom kramperna startade när jag började med dem.

Eftersom jag fortfarande har besvär trots magnesium undrar jag vad mer man kan göra. Någon som har en teori? Eller tips?

En tanke är att göra en mjuk kvällsyoga eller stretsching. Eller båda delar. Grejen är att eftersom jag är nyopererad i bröstet får jag inte anstränga bröstmusklerna och inte heller tynga armarna och inte ens stå ”hunden”. Ingenting som påverkar armarna. Inte på två månader till ungefär.

Redan nu ligger jag på rygg och försöker sträcka ut mig ordentligt. Fast när jag gör det så kommer de där jäkla kramperna. Som på beställning. Jag vill inte ta något läkemedel (om det finns) mot kramper. Inga fler läkemedel i min kropp förutom Tamoxifen.

 

Shabby Chic-Anna 🙂

IMG_3353 (1)

Jag som aldrig gillat att fotograferas utan att jag granskat bilderna med lupp. Jag har blivit en selfie-kossa som inte bryr mig. Jag tycker jag är okej sen får andra tycka vad de vill.  Såååå, här är jag i senaste ”frisyren”. Nja frisyr är det inte för det ska bara växa så jag har klippt topparna 2 gånger. Bara hår som växer som bara den 🙂 Hurra. Jag har ingen erfarenhet av att vara korthårig och jag gillar det inte. Men den här Marilyn Monroe-frisyren är ganska okej. 

Anna: vithårig och Shabby Chic. Haha

 


Många steg, sol och Prosecco

Hej

Tycker jag gått och gått och gått idag men så visar det ”bara” 2 timmar. Nu får jag accelerera mitt gående eftersom ärret på bröstet är läkt och ingen risk för infektion så det är ingen fara att blir svettig där längre.

Vi har haft fantastiskt väder idag. Jag knallade ut vid 10-tiden tror jag. Jag har faktiskt minskat i omfång och inte känt så mycket smärta i sidan så jag lyckades dra på mig mina gamla, tighta power walking-brallor utan att det satt åt för mycket och utan att behöva anstränga högerarmen på fel sätt.
På med keps och solglasögon och ut i underbara solen. Hej sol! Jag älskar dig!
Gick ganska raskt raka spåret ner till havet, en av stränderna i stan,10 minut er bort .

Där har vi ett av våra utegym. Jag får ju börja träna benen så jag körde 200 st benpress olika fort och det kändes bra. Jag har starka ben. Det är resten av kroppen som har kassa muskler och de ska få veta att de lever den dagen jag får köra core och armar och sånt.

Efter benpress testade jag den där vad-den-nu-heter som faktiskt tränar just bålen eller midja och höfter. En platta man står på och svänger från höger till vänster fram och tillbaka med underkroppen.  tror faktiskt det stod ”core” på maskinen.

Ja där stod jag och vred mig en bra stund. Sen fortsatte jag snabbgå genom stan och bort till syrrans koloni som min morfar byggde på 50-talet när min mamma var ung. En härlig oas mitt i stan. Ingen aktivitet där idag. Bara en av mina kusiner som kom på samma sak som jag, att softa i lugn och ro där.  Ja ja, tre kvart senare gick jag fort hem och fick upp ångan rätt så bra. Kände mig så nöjd, harmonisk och nja tillfreds men jag tror faktiskt det är de smärtstillande som spelar spratt med mitt huvud för inne i mitt hjärta har jag min sorg men det håller på att bli bättre. Går upp och ner.

Väl hemma duschade jag och bytte om. Jag är glad att jag har två ”operationsbh:ar” och två mjukisproteser som jag kallar för ”läkeproteser” typ bröstformade ”fickor som man fyller med lämplig mängd vadd. För när jag promenerat är jag svettig och måste byta vart enda plagg jag har på kroppen och ”läkeprotesen”.

Prosecco just nu

På med andra kläder och ut i solen igen. Kom på att jag var lite sugen på Prosecco – något jag inte smakat till någon reda förr men tycker det är porlande gott i små portioner just nu, så jag pinnade iväg till Systembolaget och köpte två små flaskor och en stor. De kommer troligen räcka i två månader tror jag eftersom jag bara blir sugen på detta som om man skulle bli lite sugen på ja köttbullar. Man äter ju inte köttbullar varje dag bara för att det är gott. Ungefär så är jag med alkohol sedan ett drygt år tillbaka.

Bra jobbat för att vara jag just nu

Idag blev det – inklusive stegen inne på Systembolaget – 12 726 steg. Hurra. Vad mycket!
Och dessutom trapporna upp till femte våningen hemma. Två gånger.

Jag har minskat midjemått, höftmått och lår. Inte så att jag är stolt att ha minskat för grejen är denna: när jag hade så ont efter kommit hem från sjukhuset efter operationen för 17 dagar sedan, slutade jag äta för att slippa behöva tömma min Kocks blåsa så ofta eftersom jag var livrädd att skada något där inne plus att det gjorde ju så jäkla ont. Det har jag redan ältat i mina tidigare inlägg så det får räcka.

Genidrag? Nej men

Därför kom jag på genidraget att inte äta utan körde vattenfasta, tog nån Nutrilettdricka någon dag, klämde någon enstaka Nutrition Bar utan socker någon annan dag. Så där har jag hållit på i 11 dagar.  De senaste fyra dagarna har jag ätit lite. Typ 500 kcal om dagen kan jag gissa. Kalvfärsbiffar med sallad exempelvis.

Detta är lite väl destruktivt men saken är att jag har inte haft någon aptit ändå sedan den nja 14 april ungefär. Glad att slippa äta. Glad att komma i en hel del av mina kläder.

Nu stänger jag butiken för idag och ska göra lite annat.
Trevlig lördagkväll kära alla ni

Ikväll siktar jag på att bli salongsberusad.
Skååål ta-mej-faaan.
🥂

Anna

Trix mot biverkningar

Nu har jag käkat Tamoxifen i drygt sex månader. Och ska käka dem i sammanlagt fem år.

Biverkningar jag åkte på:
rejäl stelhet i muskler och leder
torra slemhinnor i näsa och underliv
svullnad om benen om jag sitter stilla för länge
vallningar eller snarare frossa / frusen
kramp eller tendens till kramp i tår, fötter, ben, lår
pirrande, stickande känsla i huden

För att få ordning på detta behövde jag ta saken i egna händer och försöka få bort eller dämpa graden av biverkningar och undvika läkemedel mot biverkningarna så gått det går.

Här är vad jag gör och som jag hoppas kan vara till hjälp till någon stackare med dessa besvär. Man kan ju dras med dem utan att behöva medicineras med Tamoxifen.

För min del är det största problemet mina torra slemhinnor i underlivet som inte blivit helt bra ännu. Bättre men inte bra. Det svider inte längre när jag ska torka mig ”där nere” efter duschen men det känns stramt och huden svider ibland, inte hela tiden som innan. Jag gråter inte längre om man säger så.

Torra slemhinnor i underlivet
Vagisan salva receptfri. En tub i månaden går åt. Applicerar flera gånger per dag.
Replen på recept att använda inne i själva vaginan.

Jag har bytt tvättmedel till oparfymerat sådant om ifall det kan ha inverkan på underlivet.
Har dessutom ekologiska, mjuka, tunna trosskydd för att ha något bra närmst huden och inte trosor av färgad bomull eller syntet närmst huden.

Allt det jag räknat upp fungerar bra på mig.

Torra slemhinnor i näsborrarna
Detta är märkligt tycker jag. Det är inte torrt i båda näsborrar samtidigt. Först den ena, sen går det över till den andra och sen tillbaka till den första igen.

Hur som helst så hjälper det ganska bra med Nozoil nässpray med sesamolja. Det blir mjukt och behagligt. Det har slutat klia och strama .

Dessutom har jag fått tips från andra bloggerskor att äta havtornskapslar.  Havtorn har förmågan att återställa slemhinnorna till det normala. Nu har jag bara ätit dem i en månad och det tar två månader innan man märker effekt läste jag någonstans. Så jag fortsätter.

Stelhet i leder och muskler
Trots att det känns för jävligt i början så är det extremt viktigt att mjuka upp kroppen.
Börja enkelt. Behöver inte ta i för Kung och fosterland det första man gör.

Gå promenader varje dag. Öka takten. Gå längre och längre.
Stretcha kroppen varje dag. En gång på morgonen och en på kvällen. Kolla in katterna. De sträcker på sig när de varit stilla för länge.
Sök på youtube och hitta ett stretchprogram som passar dig. Stretcha igenom hela kroppen dagligen.

Jag går även på jympapass för att få lite diciplin och även för att få igång min kondition plus att det är roligt att jympa med andra. Man behöver ju inte gå på jympa om man inte vill men det sociala kan också bidra till att man mår bättre. Så är det för mig.

Jag kan berätta att de jympapassen som jag går på just nu, där sänker jag medelåldern rejält. Och jag är 57 år. Jag är näst yngst. De äldsta är nog kanske närmre 80 år.  Jag är så imponerad av de äldsta i gruppen. Alla gör vad de klarar av och ingen sätter press på någon annan.

Det ena passet är världens bästa stretchpass för leder och muskler. Det andra är både styrka och kondition. Ja och sedan är det ju medi-yogan som ger lugnet och stunden att vara ensam med sig och sin andning i all stillhet.

Vi som blir stela i kroppen på grund av medicinering bara MÅSTE ta tag i stretch och träning mer än andra eftersom vi jobbar lite i uppförsbacke. Det får inte bli ett steg fram och två tillbaka. Våra kroppar kommer att crascha om vi inte brukar allvar.

Prova yoga kanske? På youtube finns massor med olika slags yogapass. Min favorit heter Sanela på Psyche Truth kanalen.

Kramp i tår, fötter, ben, lår
mer eller mindre varje kväll när jag lagt mig känner jag av tendensen till kramp. Det är bara ett par gånger som krampen verkligen brutit ut.

Min sambo tipsade mig att dricka mycket vatten. Vissa dagar är jag slarvig med mitt vattenintag så det kan kanske vara en anledning till krampkänningarna också.

Jag har en tjock kudde inlindnad i en mjuk filt som jag har under knäna och vaderna i sängen. Dessutom halvtjocka ullstrumpor. Jag har taskig blodcirkulation i fötterna sedan ungefär 98 år tillbaka i tiden så utan strumpor fixar jag inte att leva 🙂

Fick tips nyligen av min bloggvän Maria att käka magnesium som kan motverka krampkänningar. Av en händelse fick jag en burk Magnesium citrat från bodystore.com när jag handlade hos dem nu senast så idag stoppade jag i mig några kapslar.

Vallningar frossa frusenhet
De första månaderna med Tamoxifen var det tydliga svängningar. Frös i tre kvart och sedan kom värmeslaget en kort stund och däremellan normal kroppstemperatur. Och så där höll det på dagligen.

Värmevallningarna är i princip försvunnit. Det kommer en nån gång ibland men inget jag hinner störa mig på.

Fryser gör jag däremot fortfarande. Nästan hela tiden.
Det enda jag kommit på att göra är att dricka kokt vatten ofta och bylta på mig kläder. Bomullskläder och ullkläder som andas. Inget akryl-skit på kroppen.
Planera klädkombinationen och se till att ha en tunn kofta att ta av och på. Inte tröjor för min del.
Och en snygg sjal att svepa om mig och kunna ta av.

Pirrande och stickande i fingrar och tår
Dessa biverkningar fick jag i samband med cellgifterna. Nu så här 10 månader efter sista behandlingen märker jag knappt av stickningarna. Någon gång ibland när jag gått och lagt mig kan det komma men jag bara ignorera det för vad kan man göra?

Jag vet hur det var som värst så detta lilla är bara som en liten fis i rymden.

Däremot har jag märkt att två dagar efter Zometabehandling kommer stickningarna tillbaka tydligt och flera gånger på en dag. I fingrar, inne i handflatan och tårna. Jag räknar med att det klingar av.  Fick Zometan för fyra dagar sedan.

Oavsett så är det bara att gilla läget. Blir ju inte bättre om man klagar och gnäller om det.

Då är det bara att tänka på mina nära vänner som jag berättat om som aldrig klagar. Engelsmannen som är förlamad från bröstet och ner , knappt 30 år fyllda. Och min bästa vän som fick Parkinson vid 49 års ålder.

Vad är då lite stickningar i fingrar och tår? Jag bara undrar?

Godnatt
Anna