Måste hålla igång kroppen!

Hej.

Det har gått ett drygt år med Tamoxifen och jag har 4 år kvar. Det har inte tillkommit några fler biverkningar och inte färre heller sedan sist jag skrivit om Tamoxifen.

Ifall det bara är som det är nu så är det okej med mig. Jag står ut. Är glad att ha kommit lindrigt undan med tanke på vilka hemska biverkningar man kan dra på sig.

Motion är A och O för att må okej i kroppen och undvika stelhet så mycket som möjligt.

Har inte kunnat power walka på länge , på grund av min stukade fot som jag trampat fel med -igen – som gjort att jag måste ta det lugnt med gåendet.

Surt!

Det går snabbt att gå miste om smidigheten i kroppen när man inte motionerar. Stel i kroppen igen och öm under fötterna nästan som det var i samband med cellgifterna.

Så här om dagen kunde jag ta min första motionspromenad på länge. Vill inte kalla det power walk. Gick på halvfart och runt 9000 steg plus styrketräning utomhus.

För att komma in i rutin med motion igen är att schemalägga det och ta en walk varje dag. Så måste jag göra. Efter en vecka sitter nog rutinen där av sig själv hoppas jag.

Sedan bröstoperationen i april och påfyllnaden av expander-bröstprotesen har jag inte fått styrketräna alls. Det får jag nu så häromdagen tog jag nog i för mycket för attan vad jag fick träningsvärk i bröstmusklerna.

När ska jag lära mig att ta det lite lugnare?

Lite bilder från Landskrona under min senaste walk.

Detta är Seminariedammen

Här har vi bron över vallgraven till Slottet -Citadellet.

Halvmånen strand med Citadellkliniken i bakgrunden. Där kan man fixa snygga tuttar och diverse lyft och sånna saker 🙂

Allén i parken intill konsthallen. Citadellet och slottet med sina vallgravar. Följer man allén kommer man till utegymmet där jag brukar träna.

Ha en härlig söndag.

Idag har vi 21 grader och molnigt. Solen försöker dock att tränga sig fram men det förblir nog mulet.

Anna

avslutar med en bild på Charlie som letar efter något…..

Till ruta ett nästan

Hej

Jag stukade ju foten rejält den 22 juni. Innan dess var det seriös power walk dagligen för att hålla igång kroppen. Jättehärligt !

Leder och sånt har förmåga att stelna till efter cellgifter och när man käkar Tamoxifen. Detta har jag berättat om i tidigare inlägg. Därför är det extra viktigt för oss som är eller har varit i cytostatikabranschen att motionera extra mycket. Hädanefter. Forever.

Med stukad fot med bandage i över en månad har jag inte kunnat power walka. Det har blivit att cykla när jag väl lyckades med det utan att få ont i vristen.

Nu är det tillbaka till ruta ett när det gäller konditionen och stelheten i kroppen är tillbaka.

Skit också!

Lite får jag skylla mig själv också . Jag hade nog kunnat power walka igen för drygt en vecka sedan. Då först kunde jag skippa bandaget. Ankeln hade förmåga att svullna om jag inte hade bandaget på.

Men den senaste tiden har det varit stekhett i mina trakter (och resten av Sverige) att ska man motionera ute utan att riskera uttorkning och utmattning av värmen skulle man nog behöva träna i svinottan innan kl 6. Det har jag inte haft lust med så tidigt så… ja jag får skylla mig själv lite.

Jag har bara gjort lite stretchövningar och böja hit och dit. Men nu har det där ”runda under fötterna” som jag hade i samband med cytodtatikan, kommit tillbaka. Öm under fötterna på morgnarna.

Första promenaden sedan skadan

Idag blev det min andra promenad sedan jag stukade vristen.

Den första var i lördags em. Var på stranden och upptäckte punka på cykeldäcket. Jo men tack så himla mycket.

Tog 50 minuter att gå hem. Stekhett och i plastsandaler som jag bara har när jag plumsar i havet. Inte så värst sköna att gå med i 50 minuter.

Idag blev det en promenad till. Ta cykeln till cykelmekaren. Byte av slang och däck.

Passade på att bjuda mig själv på en fika på stan.

Idag har det varit liiiite svalare stundom. Runt 25 grader. Snacka om svalt !

Imorgon blir det runt 28 grader och på onsdag 29 grader. Hoppas min cykel är klar till onsdag förmiddag för då vill jag till stranden och steka mig ytterligare. Har pepparkaksfärg men tänkte uppgradera till bränd pepparkaka 🌞

Jag äääälskar solen och tar igen två somrar av taskigt sommarväder .

Denna sommaren har verkligen varit kompensationen för två skitsomrar.

Läste något kul som nån la ut på Facebook : ”Kommer ni ihåg då förr i tiden, när man behövde ta på kofta när det blev mulet”.

Sååå himla bra Hahaha.

Simma lugnt

Anna

Ta-det-lugnt-dag

Hej
Jag tog ut mig alldeles för mycket igår så jag nästan svimmade.
Vi har runt 26-28 grader här nere i mina trakter.

Dumdristig
Jag är lite dumdristig. I solens hetta redan kl 9.30 igår drog jag ut på en lång runda. 14400 steg i ett sträck. Hade med mig 500 ml vatten i en pet-flaska.
Gick i solen utan keps. Gick alldeles för fort visade det sig.
PW i 75 minuter. Utan att ha ätit någonting. Jag kan inte äta på morgnarna utan att få ont i magen.

Efter 6500 steg ungefär började jag känna mig trött och saktade farten omedvetet. Fasen. Då var jag långt hemifrån. Hinkade i mig av vattnet och fick fördela det. Satte mig på en bänk i skuggan vid havet och pustade ut i några minuter.

Hade tänkt ta en sväng in om kolonin på hemvägen för att fylla på mer vatten i flaskan men jag orkade inte gå den lilla omvägen hem. Jag hade behövt fågelvägen. Några hundra meter innan jag var hemma hade jag fan tagit taxi om det kom en förbi….

Yr
Väl hemma blev jag yr. Kravlade ur mig alla kläder. Pannbandet hade jag kunnat vrida ur. Så är det varje gång jag varit ute. Har extremt tjockt hår så det är löjligt nästan.
Det är för kort att sätta upp men om några centimetrar ska det nog kunna bli två tottar om jag nu vill ha det. Det vill jag kanske? Det märker vi.

Av med alla genomvåta kläder. In i duschen och svalkade mig utan duschgelé. Bara svalt, underbart vatten på hela kroppen. Duscha på riktigt gör jag på kvällarna.

Törstig
Törstig som en elefant på lång vandring. Jag hinkade massor med vatten. Trots det kände jag mig fortfarande yr, lite illamående, svimfärdig och började sedan frysa. FRYSA. Vi har inte kvavt i lägenheten men inte heller jättesvalt. Jo, i sovrummet är det svalt från lunchtid till nästa morgon. 

Orkade inte äta någonting fast jag vet jag borde. Tog ett kexchoklad, hinkade mer vatten och kröp ner under lakanet och en filt och somnade till slut. Vaknade en timme senare strax innan André kom hem.

Vatten
När André kom hem berättade jag om dagens upplevelse eftersom han frågade.
Istället för att kalla mig dum, sa han:
Anna, du ska ladda ner en ”vatten-app”.
Ååååkeeeej sa jag lydigt och letade appar.

Hittade en igår kväll som jag tycker verkar bra och gratis.
WaterReminder heter den. Jag skrev in allt jag druckit. Appen påminner var annan timme att det är dags att dricka. Fast det vore bättre med en ringsignal än en notis som burrar lite.

Ta det lite piano idag
I dag måste jag ta det lugnt. Ingen power walk eller träning. Ska ta cykeln och åka och handla lite förnödenheter (rengöringsservetter för ansiktet och skor för fötterna) . 🙂

Just nu har vi 21 grader och klockan är 09.07. Ska ”bara” bli upp mot 25 grader idag och vindigt som tur är. Fast vinden är varm till lite sval. Imorgon ska det visst bli 28 grader sägs det. Jag ska fylla på protesen på förmiddagen. Vill gärna åka över till Helsingør och äta smørrebrød och dricka en Tuborg Classic efteråt. Jag är ju ändå i Helsingborg där färjan över till Helsingør går ifrån, var 20:e minut. Fast vill ju inte åka dit ensam. Alla jobbar ju. 😦

Fast innan jag bestämmer mig måste jag klart känna efter hur det känns efter påfyllningen.

Ja ja. Nu ska jag dricka vatten. Fick just en påminnelse om det.
Sen iväg ut när butikerna öppnar i stan.

Må gott.
Drick vatten.
Njut av vädret för jag tror vi har fantastiskt i hela landet.
Jag har även läsare i USA, Finland, Canada. Hoppas vädret är bra där också.

Anna

 

31 maj. Ett år sedan sista cellgiftbehandlingen

Hej
Idag är det exakt ett år sedan min sista cellgiftbehandling.
Jag tycker att jag mår bra.

När jag väl blev av med svullnaden på hela kroppen – vilket tog ganska många månader efter sista behandlingen – så kändes det som ett steg i rätt riktning. En befrielse.

Tamoxifen som jag ska äta i sammanlagt fem år gav biverkningar som varit ytterst besvärliga. Det har jag redan berättat om.

Hyfsat normala slemhinnor
Mina stackars slemhinnor i underlivet har varit ett av de största besvären. Fy farao säger jag bara. Vi kunde inte ha sex på jättelänge. Under tiden med cellgifterna fungerade det inte så bra på grund av att jag mådde dåligt i långa perioder. När jag började äta Tamoxifen några månader efter avslutad cellgiftsbehandling gick det inte att ha sex med penetrering på grund av att mina slemhinnor i underlivet blivit otroligt torra. Stört omöjligt.

Sexlivet började fungera

IMG_3541

Efter att ha ätit havtornskapslar (märkena Bucktorn och Membrasin) i två månader började slemhinnorna normaliseras en hel del. Med lite försiktighetsåtgärder och med mycket Pjur Woman som vi råkat ha hemma innan sjukdomen och som är en fantastisk produkt , så har vi kunnat ha sex med penetrering och vi behöver inte längre vara så där jätteförsiktiga. Jag vill inte vara en porslinsdocka. Pjur Woman är smak-, och doftfri och den kan jag verkligen rekommendera. Finns flera olika sorter.

Samtliga Pjur Woman-produkter är fria från östrogen.

Tillverkaren för Membrasin, Aromtech i Finland har garanterat att Membrasin inte innehåller något östrogen eller östrogenliknande ämnen. Har ingen hormonell påverkan överhuvudtaget.

LIP havtornsolja

Svar från tillverkaren via Bodystore.com:

Citat: Det enda i produkten som är östrogent är Glycine Soja Oil som är en del i antioxidanten. Det är så extremt liten mängd så jag är säker att det inte har någon effekt. Men den innehåller ändå det och kanske inte ska rekommenderas då för att vara på den säkra sidan.

Slut citat.

Produkten innehåller tydligen så liten mängd östrogent ämne att jag vågar använda den. Använder den knappt en gång per dygn och endast 2 pump = nån milliliter åt gången.

Var och en får följa sitt omdöme och låt inte mig påverka.

Nu är jag kanske lite väl privat igen men som jag skrivit innan också så vill jag berätta om allt som har med den här jävla skitjobbiga cancerbehandlingen att göra. Kan jag hjälpa någon blir jag glad. Det är mitt syfte med bloggen.  Jag är annars ingen person som har behov av att ventilera intima saker med personer jag inte känner.

Fortfarande använder jag ekologisk havtornsolja av märket Lip. Applicerar den ”där nere” . Den använder jag en gång om dagen numera. Den vågar jag inte heller sluta med. Ifall jag inte använder den varje dag så märker jag att det börjar bli lite torrt ”där nere” igen.

Träning
Träningen gör susen. Eftersom jag inte får träna fullt ut på gymet, har jag fått pausa mitt gymkort hos Friskis & Svettis. Istället power walkar jag dagligen och tränar benen i benpress och annan träning som inte påverkar bröstmusklerna eftersom jag är nyopererad.

En sak: det gäller att hålla igång någon form av träning gärna också yoga och stretching. Varje dag ska tilläggas. Biverkingarna har gjort att jag fått stelare leder. Vanlig biverkning som många drabbats av som också är i bröstcancerbranchen.

Jag är ingen träningsnörd. tro inte det. Men jag gillar att röra på mig så att säga.
Börja träna någonting. Vad som helst utan att skjuta upp det till en annan dag. Börja med promenader och kanske power walks om inget annat. Boka in din träning i ditt dagliga schema . Avsätt tid för det och låt annat vara. Det är mitt råd. Jag gör det för jag är livrädd att kroppen ska krascha annars. Faktum är att om jag inte tränat på tre dagar (vilket är sällsynt förekommande) så börjar jag känna stelheten komma krypande.


Mjukare i kroppen
Jag har blivit rörligare och mjukare i kroppen. Underbart. Inte så stel i lederna som i samband med cellgifterna och Tamoxifen. Mycket tack vare min träning och säkert också MSM som jag äter.

Kramperna i ben, vader, lår, fötter
Kramperna vill inte ge med sig. Fortfarande känningar varje kväll natt. Eller rättare sagt när jag ligger ner. Nu har vi haft sommarvärme under större delen av maj månad så det har inte varit läge med ullstrumpor precis. Här om kvällen tog jag ändå på mina alpacka-ullstrumpor och den natten kände jag inte av någon kramp. Tillfällighet kanske.

Även nu när vi har medelhavsvärme på mellan 26-29 grader och jag ligger och solar så gör sig krampen påmind. Så jävla tröttsamt.

Jag har ätit Magnesium mot kramp i en månad och det har (ännu) inte hjälpt. Dock är det nog en vecka sedan jag fick kramp som utlöstes så att säga. Ofta är det ”bara” känning av kramp som går tillbaka om jag ligger still med benet. Oftast är det bara högra benet som drabbas. Skumt.

Jag fick tips att kombinera magnesium med kalcium. På bodystore.com där jag beställer regelbundet, hittade jag detta och hämtade leveransen igår och tog den första tabletten.
https://www.bodystore.com/super-cal-mag-600-300-mg-100-tabletter

Det jag också äter dagligen är MSM med c-vitamin för att bland annat stärka lederna.
https://www.bodystore.com/msm-1000-mg-och-vitamin-c-120-tabletter?q=great%20earth%20msm

Så ligger landet just nu. Måtte nu allting bli bättre. I augusti har jag ätit Tamoxifen i ett år. Det sägs att många som tar denna medicin upplever att biverkningarna klingar av eller lindras och att man tycker det är okej att äta dem. Hoppas jag kommer tillhöra den gruppen.

Jag har också hört och läst att vissa kvinnor har så stora besvär att de avbryter behandlingen. Det kommer jag inte våga göra även om tankarna fanns där när jag mådde som värst och led så jag grät på grund av mina stackars slemhinnor.

Kära läsare som drabbats

Har jag en läsare som ska äta dessa och får hemska biverkningar. Ge inte upp! Medicinen är viktig för din hälsa. Kämpa. Rid ut stormen hur jobbigt du än tycker det är. Försök! Lova det.

Du ska se att det blir bättre om du bara har tålamod.

Många hälsningar
Anna

Jävla kramper i ben, vader, fötter.

Hej
Det är mycket som gör att jag inte har tiden att skriva inlägg så ofta. Dessutom är det saker på G som inte är något intressant i min bröstcancerblogg.

Jag har märkt att mina dagliga power walks och träning på strandgymet håller sig till vardagarna och att jag tar lite ledigt från detta på lördagar och söndagar. Så har det varit i två helger som gått.

Ganska okej men det är värst vad man vänjer sig vid power walk med mera och hur dåligt samvete jag får på lördagar och söndagar för att jag tar det lite piano och cyklar istället. Tittar på stegräknaren i mobilen och stammar ”men men men…. jag har inte gjort några steg nästan… ”.

IMG_3377

Vädret är helt fantastiskt och jag tror det gäller för hela landet. I stort sett hela maj månad har varit rena drömmen. Den sommarvärme vi så väl är värda. Jag har varit / är mycket i solen och har en pepparkakssolbränna. Jag älskar solen. Jag tål solen bra och blir riktigt brun.
Borde ta det försiktigt eftersom jag inte solat på två somrar. Inte så som jag brukar.
Nu är det revansch 🙂

Till dig som nyligen drabbats av bröstcamcer eller annat allvarligt
Du som läser detta och har drabbas av en allvarlig sjukdom, till exempel bröstcancer som jag drabbades av, det är sååå ledsamt kära nya läsare, som kanske nyss fått beskedet eller nyss börjat med cellgifter. Från mitt hjärta säger jag att jag är såååå ledsen att även du drabbats. Jag känner dig inte och oavsett så är det så tråkigt att även du ska behöva gå igenom allt detta med cellgifter, kanske strålning, garanterat förlora håret vilket är en petetess i sammanhanget. Tor mig. Jag rakade bort 74 cm hår i januari 2017. Jag skriver inte detta för att klappa mig på bröstet, jag gör det för att trösta dig som gråter över att bli tillfälligt skallig. Jag grät en skvätt. Och sen gick det upp för mig: det är bara hår. Det växer ut. Det blir antagligen väldigt tjockt, vackert, lockigt och du får chansen till olika nya frisyrer allltsom det växer ut. Ha tålamod kära du. Du kommer bli vacker.

Jag mådde skit under cellgiftsbehandlingen och var helt sjukskriven. Du kan ha lyckan att må så pass ”bra” som min närmsta bloggvän Maria som också drabbades strax efter mig och har kunnat arbeta under sin sjukdomstid. Hon är en fantastisk tjej och hon inspirerar mig mycket. Jag vet hon haft elände hon också så jag bagatelliserar inte hennes tid med cellgifter och strålning.
Läs gärna hennes blogg
https://mittlivmedcancerblog.wordpress.com/

Ett av mina problem: kramperna i fötter, vad, lår, ben.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till.Tamoxifentabletterna jag ska ta för att hålla östogenet nere (jag hade hormonell cancer), en av biverkningarna är kramper. Jag är sååå tacksam att jag inte dras med jättemånga biverkningar (längre). Kramperna är dock ett bekymmer.

Som jag berättat innan så går det inte en kväll som jag inte få känning av kramp men som inte löses ut i full kramp uitan mer som en ”förvarning” att ligg still med foten / vaden / benet så klingar den av innan den bryter ut. Grejen är att ibland kan jag få denna förvarning i en foten bara av att täcket ligger mot foten. Det är så jäkla jobbigt. Vänder jag då på det benet , ja då gör sig krampen påmind i vaden eller låret i samma ben. Helt sjukt är det och det är jävligt störigt. Nu när vi har lyckats få till lite sex (äntligen) ja då ska jävla krampen störa hela ceremonin. Faaan!

Har alltid hört att magnesium kan lindra eller eliminera kramper så jag käkar magensiumkapslar.
Men det hjälper inte riktigt. Hittade denna länk:
https://sv.stories.newsner.com/vetenskap/anledningar-till-att-du-far-kramper-i-benen-pa-natten-och-hur-man-fixar-det/

Kan vara en kombination av flera saker.

  • Muskelslitage som orsakas av åldrande
  • Om du är gravid
  • Mycket stark fysisk aktivitet
  • Obalans i kosten
  • Uttorkad
  • Stillasittande livsstil
  • Överdriven ansträngning i musklerna

Okej. För min del så kan jag räkna bort alla punkter utom möjligen för lite vätska. Inte uttorkad men för lite intag av vatten. Obalans i kosten skulle kunna vara en annan orsak men framför allt: Orsaken är Tamoxifentabletterna eftersom kramperna startade när jag började med dem.

Eftersom jag fortfarande har besvär trots magnesium undrar jag vad mer man kan göra. Någon som har en teori? Eller tips?

En tanke är att göra en mjuk kvällsyoga eller stretsching. Eller båda delar. Grejen är att eftersom jag är nyopererad i bröstet får jag inte anstränga bröstmusklerna och inte heller tynga armarna och inte ens stå ”hunden”. Ingenting som påverkar armarna. Inte på två månader till ungefär.

Redan nu ligger jag på rygg och försöker sträcka ut mig ordentligt. Fast när jag gör det så kommer de där jäkla kramperna. Som på beställning. Jag vill inte ta något läkemedel (om det finns) mot kramper. Inga fler läkemedel i min kropp förutom Tamoxifen.

 

Shabby Chic-Anna 🙂

IMG_3353 (1)

Jag som aldrig gillat att fotograferas utan att jag granskat bilderna med lupp. Jag har blivit en selfie-kossa som inte bryr mig. Jag tycker jag är okej sen får andra tycka vad de vill.  Såååå, här är jag i senaste ”frisyren”. Nja frisyr är det inte för det ska bara växa så jag har klippt topparna 2 gånger. Bara hår som växer som bara den 🙂 Hurra. Jag har ingen erfarenhet av att vara korthårig och jag gillar det inte. Men den här Marilyn Monroe-frisyren är ganska okej. 

Anna: vithårig och Shabby Chic. Haha