Akuttid hos plastikkir. avdelingen

Hej

Idag var jag på extra koll eftersom jag varit orolig att något varit fel efter operationen av expander-bröstprotesen.

Först: jag är absolut ingen hypokondriker. Hade jag varit det, hade jag inte behövt operera bort tjocktarmen och ändtarmen den där gången 1984. Då hade jag kollat mig typ INNAN jag hade symptom…. just in case…… Som hypokondriker VET man mer än vad andra tror…… ööööh.

Ja ja. Nu är det 2018 och detta handlar om min expander-bröstprotes som opererades in den 11 april, för drygt 2 veckor sedan.

Jag har ett bråck på höger bröstmuskel , den är liksom delad lite i två delar , två vingar men som hänger ihop. Inget jag lider av eller märker så det är fine.

Första kollen var en vecka efter opereation och systern kallade på mig i väntrummet. Går att läsa här: annabloggar.com/2018/04/19/pa-ratt-hall/

Hon sa hon är förvånad att jag har så ont, när hon såg hur jag kravlade mig upp ur soffan och skulle rafsa ihop mina saker som jag spritt ut i soffan.
Då började jag blir liiite orolig jag med.

Hon tittade på medan jag tog av mig skortan och konstaterade att jag var lite bakvänd i mina rörelser. Hon undersökte mig och tyckte det såg bra och normalt ut.
Igen sa hon att hon var bekymrad över att jag hade ont och tyckte det var märkligt. Hon rynkade pannan. Detta planterades i mitt huvud.

Dettta sa hon, vad jag minns, tre gånger. Dock tyckte hon allt såg normalt ut.
Hon ordnade att jag fick mer smärtstillande eftersom pillrena höll på att ta slut.

Väl hemma går dagarna och jag äter flitigt 2 Panodil 4 ggr per dag för att behålla effekten av dem. Dessutom kunna ta en av de där Oxycodone – snurrig-i-huvudet-pillrena vid behov max 3 ggr per dag.

Oftast känns det nästan ingenting. Inte konstigt, jag tar piller konstant och regelbundet och det gör att jag inte känner smärtan. Utom nattetid. Jag brukar aldrig vakna på nätterna. Jag är privilligierad med att ha god sömn och somnar snabbt. Men jag har börjat vakna om nätterna för att det gör ont i sidan. Aj. Skrik. Orolig. Pillerna har slutat verka.

Något drar inuti känns det som. Livrädd att protesen drar sig ut mot sidan under höger armhåla för att jag MÅSTE använda höger arm och hand många gånger om dagen för att suga upp vatten i en 100 ml spruta, när jag ska tömma min Kocks blåsa. DETTA har oroat mig också.

Nu har jag tre orsaker till oro:
-bröstmuskel som är defekt
-smärta fast det gått över en vecka (enligt systern som tyckte jag inte borde ha så ont)
-måste använda högerarmen på ett sätt som inte alls är bra när man är nyopererad i ena bröstet.

Akuttid
I onsdags ringde jag oroligt till avdelningen och pratade länge och väl med en mycket rar sjuksyrra. Hon ordnade en akuttid till mig till idag fast de var fullbokade. Det skulle ändå dröja till den 8 maj innan jag skulle träffa läkaren och fylla på mitt fjortisbröst för första gången och vänta så länge finns inte på kartan.

För att undvika att få ont har jag en liten kudde i sängen som högerarmen vilar på. Detta för att det inte ska göra ont när den ligger ner mot madrassen. Det stramar då nämligen.
Inatt vaknade jag av att det gjorde ont. Det är inte sånt ont som när nervtrådar ska hitta tillbaka. Det är inget jag tycker gör ont. Har varit med om det de andra två gångerna jag opererat mina bröst (men av estetiska skäl som alla andra kvinnor gör).

Nu fick jag bekräftat att det verkligen draaaar i sidan. Det var så tydligt denna gången.
Orolig igen. Pju. Tur. Ska ju kollas snart.

Min käre storebror körde mig ner till Malmö. Hade fasen inte fixat ta mig ner med tåg.

En annan sjuksyster tittade på mig. Inte samma som förra gången. Hon var betydligt mer noggrann att beskriva ditten och datten och sa att det såg absolut helt normalt ut. Ingen anledning till oro.

Jag berättade VARFÖR jag var orolig. Att hennes kollega en dryg vecka innan hade bekymmersrynkor i pannan när hon sa att hon inte förstod hur kag kunde ha så där ont efter en vecka. Och bråcket på bröstmuskeln och det där med vattensprutan jag måste greja med.

Efter operation kom läkaren också och tittade på mig och klämde och sa samma sak som sjuksyrran. Och jag sa samma sak till läkaren om varför jag har denna oro.

Summa summarum:
läkaren fick mig totalt lugn när hon sa att protesten ligger där den ska.
-Ligger där mitt silikmonimplantat en gång låg.
-Helt omöjligt att protesen flyttar på sig.
-Kan inte ”dras loss” eller hamna fel.

Bokstavligt talat alltså
Nu är jag lugn. Har inga problem att ha smärta nu när jag VET att allting är okej.
Så även om jag bokstavligt talat inte sover gott hela natten så kan jag bildligt talat säga att nu kan jag sova gott om ni fattar 🙂

Och vet ni vad gott folk? Nu säger jag godnatt för nu är Anna lite trött och ska titta på förtexten till Elementery för sen är det nog goodnight.

Sova lika gott som dotterns Bengaler? 🧡 Ja tack.

Anna

Två veckor efter expander-operationen

Hej
Nu har det gått två veckor sedan jag fick min expander-bröstprotes. Jag har promenerat i princip varje dag och följt all ordination.

Det som bekymrar mig är att jag ännu inte är 100 % smärtfri. Inte på grund av själva smärtan utan för att protesen kanske inte ligger rätt, utan kanske drar sig ut mot sidan. Inget man kan se bedömma med oerfarna ögon. Det är ju lite svullet och lite vätskefyllt som kroppen ska ta hand om. Undrar när. Det kan kanske vara det som orsakar smärtan. Vad vet jag?

Det är betydligt lindrigare smärta som kommer om jag slutar ta värktabletterna. Man skulle ju vara smärtfri efter en vecka ju.

Jag försöker få tag i plastiksyrran på avdelningen bara för att berätta och att det skrivs i journalen om det skulle vara något längre fram.

Jag är orolig att protesen inte är på rätt plats. Att den flyttat sig ut mot sidan. Har varit ytterst försiktig och bara klätt mig i lösa kläder som är lätta att ta på och av. Dragit på mig lite för stora jeans för att inte anstränga bröstmusklerna och högerarmen.

Lyckas tvätta håret med en hand och allt det där. Jag ni fattar. Det är bara att klistra fast sin ena arm och sen försöka göra allt man brukar göra och se hur det går 🙂 Eller komma på nya sätt att göra det med en arm.

Jag äter fortfarande Panodil 2 tabletter 4 gånger per dag och då är smärtan i princip borta.

Plastiksyrran som tittade på mig förra onsdagen sa jag skulle göra så, kände smärta och sjuksyrran var förvånad över det. Och i natt när jag vaknade och behövde stiga upp en stund, fick jag bekräftat att det stramade och stack till i sidan som om man försöker dra tag i något ur min hud. Ja, svårt att förklara.

Får ju bara sova på rygg fram till om två veckor. För att undvika att armen faller ner till madrassen när jag sover (för att undvika problem) har jag en liten kudde som armen vilar på och det känns jäkligt bra.

Först om två veckor får jag köra bil, cykla, dra kundvagn, bära ryggsäck, dammsuga.
När det gått 4 veckor från operation får jag successivt bära tyngre och föra armen högre och högre upp, än de 90 grader som gäller nu.

Så ligger landet med detta.

Vi har varit privilligierade i min trakter med näst intill ”sommarvärme” eller i alla fall runt 20 grader de senaste kanske 5 dagarna. I går natt vaknade jag av åska och blixtar. Långt bort men ändå. Tre åskoväder på kort stund. Igår förmiddag började det klarna upp så jag lyckades iallafall med nästan 8000 steg. Sen blev det kallt och dags att vända hem.

Idag blir det promenad med tjock jacka. 13 grader, mulet, risk för regn, 11 m/sek. Men ut ut ut. Annars blir man galen.

Anna

Jobbiga dagar på många plan

Godmorgon
Efter ännu en natt med taskig sömn är det lika bra att stiga upp och göra någonting. Det knepiga är att jag känner mig inte trött fastän jag vaknat och somnat typ hela natten.

Igår morse fick jag ett bryt hemma i min ensamhet och tårarna sprutade. Jag är inte den som gråter särskilt ofta. Sist jag minns att jag grät var när min älskade katt, Gargamel Moses fick somna in. Jag saknar honom fortfarande men det var inte därför jag grät igår. Eller så har jag kanske gråtit någon enstaka gång under cytostatikan. Jag minns inte nu men det kan kvitta.

Jag tror det är en kombination av de smärtstillande jag tar plus min sorg i hjärtat som kommer ta tid att läka. Man kan säga att jag snubblat på målsnöret. Så känns det. Jag orkar inte berätta mer om detta just nu.

Jag har längtat efter att få normala slemhinnor. Det har blivit bra i näsan så jag behöver inte Nosoil sedan en vecka tillbaka. Hurra! Havtornskapslarna har banne mig gjort susen och likaså havtornsoljan jag smörjer underlivet med. Det börjar kännas normalt. Jag är så glad för det! Att slippa ha ont.

Kan inte undvika att ha oro angående att jag (fortfarande) har ont i bröstet efter op för 9 dagar sedan. Systern som kollade mig var förvånad att jag hade ont. Normalt sjukskriver man tydligen bara i en vecka efter en sån här op.  Dock tyckte hon att protesen sitter där den ska. Den kanske har flyttat sig en aning utåt mot sidan men ansåg det inte vara något att oroa sig för. Men JAG är orolig eftersom det gör satans ont några gånger under dagen. Det är samma typ av smärta som jag beskrivit innan. Var tvungen att ta en Oxycodone, nytt recept av läkaren. Blir helt snurrig, trött och slö av dem. Får bara ta dem i krisläge så att säga och det var det igår. Kunde fan inte lägga mig ner förrän pillan började verka efter 15 minuter.

Jag är glad att jag inte känt något ont under natten.

Vi har sommar minsann
Idag är en ny dag. Just nu 18 grader och klockan är inte ens 8.00. Solen är underbar och det bidrar till endorfiner och jag behöver varenda endoforfin som finns! 🙂 . Dags att lägga ullmössan på hyllan och ta fram kepsen. Provade den för en stund sedan. Haha. Jo tack. Antingen har mitt huvud blivit lite större eller så är det allt mitt tjocka hår för jag var tvungen att spänna ut remmen där bak hahaha. Jag är egentligen ingen ”kepsmänniska” men gillar att ha den när jag är ute och går. Så idag blir det keps och solglasögon.

Ska bara ta och hitta sommarbrallor eftersom jag ännu inte kommer i mina kläder. Men jag jobbar på det 🙂 om en vecka behöver jag inte längre tänka på att inte bli svettig. Då ska såret vara läkt och jag kan börja testa att powerwalka igen. Har saknat det. Det är inte min grej att ta mig fram i snigelfart.

Ja detta var ännu ett jättetråkigt inlägg. Och jag är inte på humör att vara glad just nu även om jag borde och även om jag försöker. Så tack för att du ändå pallade läsa ända hit.

Ha en trevlig fredag.
Anna

Snart jämnvikt på hyllan

Hej

Snart blir det lite mer balans på hyllan.

På onsdag är det dags att sätta in en expanderprotes som successivt under någon månad eller så, kommer att fyllas och förhoppningsvis få ungefär likadan form som det andra bröstet.

Jag är redo!

Hälsning

Anna

Bröstrekonstruktion på G

Hej
Nedräkning till operation:
21 dagar

Nu har jag fått operationsdag för rekonstruktion av mitt högra bröst.
Äntligen! Tjoho!

Den 28 december 2016 opererades bröstet bort på grund av cancer.
Jag ska läggas in den 10 april och opereras dagen därpå.

Sedan innan har jag silikonbröst så nu är det meningen att det nya bröstet ska se ungefär likadant ut som mitt friska, fina hitte-påbröst. 🙂
Normalt får man komma hem dagen efter men i mitt fall behöver jag stanna några dagar tydligen.

Så här går det till ungefär
Man placerar en expanderprotes bakom stora bröstmuskeln på bröstkorgen. Protesen består av två hålrum. Ett som innehåller silikon-gel och ett som fylls med koksalt.

Påfyllning av protesen sker cirka en månad efter opertaionen.
Man fyller expandern lite åt gången, en gång i veckan. Totalt 4-6 gånger.
Överfyller protesen med 25 % så att bröstmuskeln och huden töjs. Efter tre månader tappar man ut överskottet och bröstet blir mjukt och fint.

Nu börjar jag räkna lite i huvudet. Det skulle betyda att i slutet av juli någon gång är det dags att tappa ut överskottet.
I samband med detta, planeras nästa steg och det är konstruktion av bröstvårta och även kontroll att brösten ser någorlunda lika ut. Om inte, blir det diskussion om någon slags rekonstruktion av det friska bröstet.

Här blir det problem för mig och det har jag berättat om. Jag har ju som sagt ett silikonimplantat (så kallat geléhallon-implantat) i mitt friska bröst sedan tidigare. Sjukvården ersätter inte ett silikonimplantat med ett annat. Så frågan är vad som sker ifall det nya bröstet inte blir likt det friska.

Just nu orkar jag inte tänka på det och tar inte ut problem i förskott. Vi vet ingenting förrän efter operation och efter hela påfyllnadsprocessen. Nu ska det först och främst bli den 10 april.

Träning och motion
De två första veckorna får jag bara ta lugna promenader utan att bli svettig. Efter sex till åtta veckor efter operationen får jag börja styrketräna. Och bara lätt träning. Benen får jag däremot börja träna redan två veckor efter op.

Ska ta reda på när man kan börja med gympapass och yoga. Antar man måste vänta med det eftersom gympapass tar rejält på kroppen och brösten.

Viktiga punkter
Nu till mycket viktiga punkter. Under de första fyra veckorna får jag inte bära tungt, får inte dra kundvagnar, får inte putsa fönster eller dammsuga (hör du det André 😉  ) . Däremot står det att det är viktigt att jag bli uppassad, få presenter och sånt….. och en till två kattungar.

Hade jag arbetat, hade jag blivit sjukskriven i en månad. Däremot behöver jag sjukintyg att visa på gymet. De är nämligen schysta och pausar mitt årskort tills jag är bra och kan träna igen.
Kalasbra juuu .

Innan bröstvårtefixandet så vill jag att André och jag kommer iväg på lite solsemester. Hoppas det kommer gå vägen. Struntar i vart vi åker, bara vi kommer iväg och äntligen får koppla av lite.
För det är vi värda.

Mitt hår här och nu idag
Kära nån vad det växer. Ändå har frisören klippt bort lite för att göra det jämnlångt.
Vet inte ens hur man grejar med mousse och sånt och vet inte ens vilken sort man ska ha. Köpte en gelé men snälla nån. Det blev inte alls bra. Klistrigt och kladdigt. Så jag kör style naturelle och pannband. Funkar för mig.

IMG_2806
Anna

 

 

 

 

 


 

 

Angående kommande bröstrekonstruktion

Hej
Nu har jag träffat plastikkirurgen och diskuterat rekonstruktion av mitt bortopererade bröst.
Det har gått ett drygt år sedan det opererades bort. 28 december 2016 närmare bestämt.

Jag tog tåget till Malmö. Vi har snö och -2 grader. Brrrr och som väl är har vädret varit okej så tågen går som de ska. Det ska snart bli varmare temperaturer i mina trakter och det är välkommet.

IMG_2515

Rekonstruktionsalternativ
Vi pratade om olika alternativ. Läkaren som opererade bort bröstet berättade för mig att man kan skapa ett nytt bröst med kroppens egen fettvävnad, som alternativ till att sätta in ett implantat. Plastikirurgen jag träffade idag sa att man bara gör det på personer som genomgått strålning och strålning är inget jag behövde få. Orsaken var något med att den strålade huden blir hård och att det därför skulle vara ett bättre alternativ att använda kroppens egna fett.

Jag fick veta att man tar bort hud nästan från sida till sida och cirka 15 cm brett mitt på magpartiet. Sedan drar man ner huden så att snittet hamnar i bikinilinjen.

Nu är inte denna operation aktuell för mig av en anledning till och det hade jag redan räknat ut på egen hand: eftersom min Kocks blåsa är i vägen går det inte att operera bort någon hud alls på min mage. Men jaaag ville ju få bort min kanelbullemage gratis juuu ! 

Nu är det så att jag har bröstimplantat i mitt friska bröst. Det gick inte att rädda implantatet i det cancerdrabbade bröstet. Man behövde ta bort det under operationen.

Alternativen i mitt fall är två.
Det ena:
att sätta i en expanderprotes under stora bröstmuskeln. Protesen har en liten slang och ventil kan man säga. Protesen innehåller liten mängd silikon från början. En gång i veckan eller varannan vecka fyller man på med 50 ml koksalt eller silikon. Så bröstet är ganska platt direkt efter operationen. När mitt cancerbröst opererades bort sparade läkaren överskottshud eftersom jag har stor byst. D-kupa. Expanderprotesen fylls med 50 ml åt gången för att töja ut huden. Just nu är den en skrynklig skinnpåse kan man säga.

Meningen är att kunna fylla expanderprotesen så att det nya bröstet blir lika stort och samma form som mitt friska bröst. Problemet är att min byst är stor och läkaren var osäker på ifall huden kommer att klara sådan stor mängd.

Alternativ två:
att ta bort implantatet i mitt friska bröst, men då ersätter man inte med ett mindre implantat. Hängbröst med andra ord. Och sedan konstruera ett bröst i mindre storlek anpassat efter det friska bröstet. Hur jag än vrider och vänder på detta, kan jag inte se att det skulle bli något bra. Resultatet blir ett hängbröst och ett snyggt silikonbröst. Dåligt alternativ.

Är det någon som känner någon som gjort just detta? Och som är nöjd? Eller någon som läser detta som själv genomgått denna variant?

Med dessa alternativen har jag bestämt mig för att inte börja greja med mitt friska bröst.
Jag räknar med att det blir ett bra resultat med expandermetoden. Blir det problem får jag ta det då. Inte nu. Uppstår det något estetiskt problem som stör mig om några år så får jag ta det problemet då.

Min enda tanke är att det ska bli så himla skönt att slippa protesen i bh:n.

Jag vet att jag behöver använda någon form av utfyllnad i bh:n tills expandern är färdigfylld. Jag vet att jag kommer ha ont och värk en tid men det klarar jag av. Jag har varit med om betydligt mer omfatande operationer än denna så det här kommer jag att fixa.

Läkaren sa att hela läkeprocessen kommer ta närmre ett år. Det tar tre månader att fylla protesen har jag för mig. Efter sex månader är det dags att rekonstruera en bröstvårta.

Jag har varit optimistisk och räknat med att kunna resa på solsemester och om jag skjuter på att greja med bröstvårta så kanske André och jag kan komma iväg på semester i september. För frågan är om vi hinner och har utrymme att dra iväg en vecka innan operationen. Låt säga i april. Det är ju inte ordentligt varmt i sydeuropa i april månad. Nja jo Cypern i slutet av april. Runt 24 grader. Vill ha varmare. Hurghada, Egypten har runt 27 grader då men jag är inte så sugen på att resa dit. Nu får jag sluta svamla om semesterresor.

Får först vänta på besked om operationsdatum innan jag ens funderar på sol och semester. Läkaren trodde det skulle dröja minst två månader innan det finns operationstid.  Huhuhu. Jag vill jag göra det nuuuu. Utan dröjsmål. Så det är undanstökat.

Anna

Läkarbesöket den 18 dec.

Jo, jag träffade en annan överläkare och läkare den 18 dec. Det var vad de kallade ”vad har hänt, vad händer nu, vad händer sedan”.

Kortfattat.

Fick bland annat veta att risken är extremt liten att jag får cancer i mitt friska bröst. Läkaren menade att det inte finns någon anledning att ta bort det friska . Jag berättade att jag börjat bli nojig och orolig. Vill inte vara det. Det tar över i mitt huvud. Jag erbjöds därför att ”gå och prata med någon” om detta.

Jag blev faktiskt lugn att veta att risken är liten. Men tänk ifall….. ?

När jag beklagade mig angående det som förpestar min tillvaro : Tamoxifen som ger alla de där biverkningarna som jag skrivit om nyligen. Jag verkligen hatar dem. Om man nu kan hata döda ting…..

Fick veta att det är av yttersta vikt att jag tar dem. Jo jag vet men hur ska man stå ut i då många år? Och dras med biverkningarna? Jag har kommit in i en slags depression eller likgiltighet. Likgiltig, Couldn’t care less- syndrom som jag kallar det. Jag vill inte vara sån.

Fick veta det jag redan vet: att man kan få medicin mot detta. Jo jag vet. Det ska gå långt innan jag ens tar en Ipren om jag får huvudvärk. Undviker läkemedel så mycket jag kan. Vet inte om jag är så intresserad av att ta antidepressiva läkemedel.

Jävla helvetes skitcancer. Trodde i min enfald att allt skulle vara bra och som vanligt när skiten var borta och behandlingarna över.

Jag sa till läkarna att jag vill få operation snart, för rekonstruktion av mitt saknade bröst.

En positiv sak. Det kom ett brev från plastikkirurgen i Malmö kvickt som attan. De bad om foto på ”problemet” så jag mejlade foto på ”problemet”. På hudskrynklet som en gång var ett bröst.

Nu har jag fått tid att träffa plastikkirurgen om en knapp månad .

Tjoho! Lycklig stund .

Anna Googlaren har klart kollat upp olika operationsmetoder. Att bästa resultat verkar vara att använda kroppens egna fett. Man tar en bra bit hud och fett från magen. Ett snitt i bikinilinjen typ. Från sida till sida . Grejen är att min ”bikinilinje” är redan upptagen. På bikinilinjens högra sida sitter nippeln till min Kocks blåsa. Så i den höjden kan man inte skära bort hud. Och antagligen inte under linjen för under huden sitter ju min Kocks blåsa. Så jag har ingen aning hur man gör. Tar i navelhöjd? Kvittar mig. Har ju redan 30 cm långt lodrätt ärr så ett vågrätt också, kan kvitta mig.

Eller så är kanske enda alternativet att sätta i ett implantat fast jag helst vill slippa ett sådant. Det blir tydligen inte så bra resultat.

Mer om detta om en knapp månad.

Avslutar för idag med en seriös bild. Man måste vara lite knäpp för att inte bli helt tokig .

8 cm rosa ståhår och mina första glasögon anno 1974. 😆

Trevlig kväll alla!

Anna