Jävla kramper i ben, vader, fötter.

Hej
Det är mycket som gör att jag inte har tiden att skriva inlägg så ofta. Dessutom är det saker på G som inte är något intressant i min bröstcancerblogg.

Jag har märkt att mina dagliga power walks och träning på strandgymet håller sig till vardagarna och att jag tar lite ledigt från detta på lördagar och söndagar. Så har det varit i två helger som gått.

Ganska okej men det är värst vad man vänjer sig vid power walk med mera och hur dåligt samvete jag får på lördagar och söndagar för att jag tar det lite piano och cyklar istället. Tittar på stegräknaren i mobilen och stammar ”men men men…. jag har inte gjort några steg nästan… ”.

IMG_3377

Vädret är helt fantastiskt och jag tror det gäller för hela landet. I stort sett hela maj månad har varit rena drömmen. Den sommarvärme vi så väl är värda. Jag har varit / är mycket i solen och har en pepparkakssolbränna. Jag älskar solen. Jag tål solen bra och blir riktigt brun.
Borde ta det försiktigt eftersom jag inte solat på två somrar. Inte så som jag brukar.
Nu är det revansch 🙂

Till dig som nyligen drabbats av bröstcamcer eller annat allvarligt
Du som läser detta och har drabbas av en allvarlig sjukdom, till exempel bröstcancer som jag drabbades av, det är sååå ledsamt kära nya läsare, som kanske nyss fått beskedet eller nyss börjat med cellgifter. Från mitt hjärta säger jag att jag är såååå ledsen att även du drabbats. Jag känner dig inte och oavsett så är det så tråkigt att även du ska behöva gå igenom allt detta med cellgifter, kanske strålning, garanterat förlora håret vilket är en petetess i sammanhanget. Tor mig. Jag rakade bort 74 cm hår i januari 2017. Jag skriver inte detta för att klappa mig på bröstet, jag gör det för att trösta dig som gråter över att bli tillfälligt skallig. Jag grät en skvätt. Och sen gick det upp för mig: det är bara hår. Det växer ut. Det blir antagligen väldigt tjockt, vackert, lockigt och du får chansen till olika nya frisyrer allltsom det växer ut. Ha tålamod kära du. Du kommer bli vacker.

Jag mådde skit under cellgiftsbehandlingen och var helt sjukskriven. Du kan ha lyckan att må så pass ”bra” som min närmsta bloggvän Maria som också drabbades strax efter mig och har kunnat arbeta under sin sjukdomstid. Hon är en fantastisk tjej och hon inspirerar mig mycket. Jag vet hon haft elände hon också så jag bagatelliserar inte hennes tid med cellgifter och strålning.
Läs gärna hennes blogg
https://mittlivmedcancerblog.wordpress.com/

Ett av mina problem: kramperna i fötter, vad, lår, ben.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till.Tamoxifentabletterna jag ska ta för att hålla östogenet nere (jag hade hormonell cancer), en av biverkningarna är kramper. Jag är sååå tacksam att jag inte dras med jättemånga biverkningar (längre). Kramperna är dock ett bekymmer.

Som jag berättat innan så går det inte en kväll som jag inte få känning av kramp men som inte löses ut i full kramp uitan mer som en ”förvarning” att ligg still med foten / vaden / benet så klingar den av innan den bryter ut. Grejen är att ibland kan jag få denna förvarning i en foten bara av att täcket ligger mot foten. Det är så jäkla jobbigt. Vänder jag då på det benet , ja då gör sig krampen påmind i vaden eller låret i samma ben. Helt sjukt är det och det är jävligt störigt. Nu när vi har lyckats få till lite sex (äntligen) ja då ska jävla krampen störa hela ceremonin. Faaan!

Har alltid hört att magnesium kan lindra eller eliminera kramper så jag käkar magensiumkapslar.
Men det hjälper inte riktigt. Hittade denna länk:
https://sv.stories.newsner.com/vetenskap/anledningar-till-att-du-far-kramper-i-benen-pa-natten-och-hur-man-fixar-det/

Kan vara en kombination av flera saker.

  • Muskelslitage som orsakas av åldrande
  • Om du är gravid
  • Mycket stark fysisk aktivitet
  • Obalans i kosten
  • Uttorkad
  • Stillasittande livsstil
  • Överdriven ansträngning i musklerna

Okej. För min del så kan jag räkna bort alla punkter utom möjligen för lite vätska. Inte uttorkad men för lite intag av vatten. Obalans i kosten skulle kunna vara en annan orsak men framför allt: Orsaken är Tamoxifentabletterna eftersom kramperna startade när jag började med dem.

Eftersom jag fortfarande har besvär trots magnesium undrar jag vad mer man kan göra. Någon som har en teori? Eller tips?

En tanke är att göra en mjuk kvällsyoga eller stretsching. Eller båda delar. Grejen är att eftersom jag är nyopererad i bröstet får jag inte anstränga bröstmusklerna och inte heller tynga armarna och inte ens stå ”hunden”. Ingenting som påverkar armarna. Inte på två månader till ungefär.

Redan nu ligger jag på rygg och försöker sträcka ut mig ordentligt. Fast när jag gör det så kommer de där jäkla kramperna. Som på beställning. Jag vill inte ta något läkemedel (om det finns) mot kramper. Inga fler läkemedel i min kropp förutom Tamoxifen.

 

Shabby Chic-Anna 🙂

IMG_3353 (1)

Jag som aldrig gillat att fotograferas utan att jag granskat bilderna med lupp. Jag har blivit en selfie-kossa som inte bryr mig. Jag tycker jag är okej sen får andra tycka vad de vill.  Såååå, här är jag i senaste ”frisyren”. Nja frisyr är det inte för det ska bara växa så jag har klippt topparna 2 gånger. Bara hår som växer som bara den 🙂 Hurra. Jag har ingen erfarenhet av att vara korthårig och jag gillar det inte. Men den här Marilyn Monroe-frisyren är ganska okej. 

Anna: vithårig och Shabby Chic. Haha


Känns bra och det typ funkar med sex

Hej

Nu har det gått två dagar sedan första påfyllningen av expander-bröstprotesen.
Det har spänt pyttelite emellanåt men inget alarmerande. Skööönt.
Tar det lugnt med armen och har börjat med övningarna morgon och kväll som sjukgymnasten ordinerat för att få tillbaka rörligheten.ar. Armarna ska komma längre och längre upp ovanför huvudet varje dag.

  1. Ligga ner på rygg med armarna i 90 graders vinkel med överarmarna uppåt så att det stramar.
  2. Knäppa händerna och sträcka båda armarna uppåt över huvudet så högt jag kan och ligga så i ett par minuter.
  3. Knäppa händerna bakom huvudet/i nacken. Töja armbågarna utåt ett par minuter.

Jag gör även dessa övningarna stående någon gång under dagen. Tänja mjukt. Det känns okej och är inte orolig att inte få rörligheten tillbaka.

Hade en jäkla otur som fick en blåsa under foten precis på trampdynan liksom, som gjort att jag inte kunnat gå normalt på flera dagar. Igår var första dagen som jag kunnat gå normalt och kunna ha skor på mig.

Den dagen jag var i Malmö och fyllde på protesen fick jag ta en tjock kompress för att kunna gå länge och lyckades som väl var att få på mig löparskorna.

Föresten. Jag berättade i förra inlägget att vi satt fast på tåget i Malmö och kom ingentstans. Ett elavbrott i Lund som gjorde att tåget inte fick klartecken att lämna centralstationen. Tåget skulle gå 13.08. När klockan var närmre 15.00 fick vi besked att lämna tåget och underförstått ”ta er hem bäst ni kan på annat sätt”. Det var ju inte bara vårat tåg. Hela perrongen var proppfull med mäniskor och allt var halvt kaotiskt. Tåg stod i kö efter varandra och allt var en enda korvstoppning.

Syrran och jag hade tur för vi hade ingen tid att passa hemma så vi tog det piano.
Vi gick till en uteservering och satte oss i solen och tog något att dricka. Vi hade redan tömt våra vattenflaskor på tåget.

Där träffade vi andra ”strandsatta”. Bland annat två brittiska par som skulle spendera dagen i Lund men de blev fast i Malmö och var lika glada för det. Vi pratade en bra stund och vad pratar man då med britter om, om inte vädret 🙂 . Så vi pratade väder och svarade på frågor om Skåne och Sverige. Självklart passade jag på att göra reklam för vår älskade ö Hven som tillhör Landskrona.

Sedan kom tre businessklädda personer och slog sig ner hos oss. De skulle med tåget till Stockholm. Syrran sa till den ena tjejen att ”vi har nog träffats förut” och tjejen nickade lite vant men ändå så där tveksamt. Sen när min syster tänkt klart frågade hon om hon hette och sa hennes namn. ”Ja” sa hon. ”Okej”sa syrran. ”Då har vi inte träffats. Nu vet jag var jag sett dig” sa syrran och log. Det var ett känt ansikte i Miljöpartiet.

Det här med att tycka att man känner igen en person. En när vän till mig berättade för många år sedan, när vi pratade om att ibland vet man inte om man ska hälsa på vissa eller ej. Känner igen dem men kan inte placera personen. Kanske någon som jobbar i en klädbutik, apoteket eller liknande. Min nära vän fick en sådan upplevelse i ett sammanhang.

”Jag känner så väl igen dig men jag kan inte placera dig”.

”Jag jobbar på Systembolaget” svarade kvinnan. Hahahaha. Liiite pinsamt hahaha.

De senaste dagarna har vi haft riktig sommarvärme med runt 25 grader men det känns varmare. Jag har lyckats bränna mig fast inte så där jätteilla. Har börjat använda solskyddsprodukter. Har ju inte solat mig på två år så huden blev nog chockad.

Igår lyckades jag kränga på mig min nya bikiniöverdel trots hyfsat nyopererad och lite svårt med rörelserna i höger arm . Men det gick bra utan att jag fick ont. Hurra.
Förra sommaren köpte jag två exakt likadan bikinis och i två storlekar eftersom jag inte visste hur mitt kroppsmått skullle förändras. Nu har jag varit duktig och lyckats smalna till utan större ansträngning. Så jag är glad.

Längtar tills jag får träna armarna. Det får jag inte göra förrän om 2 månader och det stör mig. Jag som hade satt fart med att försöka träna bort hänget på överarmarna . Ja ja det blir nog bra någon gång där framme. Tre månader efter nästa operation. Suck.

Nu blir jag lite väl personlig men min blogg handlar om hur allting funkar så här efter bröstcancer, cellgifter och alla biverkningar av Tamoxifen medicinen som drar ner östrogenet i kroppen. Det i sin tur har gett mig extremt torra slemhinnor i underlivet. Extremt torra! Detta har jag berättat om i tidigare inlägg och tänker inte upprepa det nu. Har inte lyckats ha vettig sex på evigheters evigheter känns det som.

André och jag har lyckats ha sex vid några tillfällen den senaste dryga veckan. Det funkar ganska okej med massor med Pjur Woman klet ”där nere”. Och havtornsoljan som jag tycker är så bra. Visserligen gick jag som John Wayne dagen efter men sen gick det över.

Dock måste vi ta det lugnt på grund av mitt nyopererade bröst som inte får ansträngas för mycket. Men jag har ju en mjuk bh (faktiskt en amnings-bh i mjukaste bomull) och utanpå den har jag ett bröstband av kraftig resår och kardborreband. Det ska sitta på dygnet runt i tre månader. Det ska göra att protesen ska tryckas ner lite så man inte har bröstet uppe vid hakan hahaha.

Kolla in bilden och mina Karl-Alfred armar. Ska inte va mer spenat där hahaha.

Fick ett skitfult bröstband på sjukhuset. Jag kom på att jag fick två snygga bröstband (det på bilden) när jag bytte mina silikonimplantat för två år sedan. Så nu använder jag det istället. Bandaget syns ju ovanför när jag klätt mig och då är det snyggare med ett kritvitt, fräscht resårband med en broderad blomma än det skitfula ”hudfärgade” som sjukhuset gav mig.

Har tillbringat mycket tid i solen i kolonin och där är man ju ganska ensam. Då funkar det med bikini och resårbandet utanpå. Jag till och med tar av den lösa bh-utfyllnaden jag har i bh:n. Struntar väl jag i ifall kolonigrannarna eller de som passerar tycker jag har ojämna bröst.
Ett litet tonårsbröst med A-kupa och ett med D-kupa.

Nu har klockan blivit halv 9 och jag ska dra på mig träningskläder, pw till utegymmet vid havet och träna benen och midjan höfterna.

Tidiga eftermiddagen blir det grillning med familjen i kolonin.

Hoppas ni kära läsare också har ett underbart väder var ni än befinner er. Passa på att fånga dagen och solen. I våra trakter i nordvästra Skåne snackas det om att vi ska få 15 grader och nordanvind imorgon, fredag. Neeeeej. Hoppas det är totalt fel.

Ha det bra
Anna

Biverkningarnas återkomst

Hej

Det är 15 dagar sedan förra Zometabehandlingen.

Biverkningar som klingat av sedan flera månader tillbaka och som jag faktiskt nästan glömt bort, är tillbaka och det har garanterat med Zometan att göra.

Sedan  behandlingen den 16 mars har jag fått ökade ryckningar i fingerspetsar, tår och faktiskt en öronsnibb igen. Ja, kroppsdelar som sticker ut så att säga. Glad jag är kvinna i det avseendet…….

Kliandet jag hade på kroppen för några månader sedan försvann och har nu kommit tillbaka. Framförallt nattetid så jävla lägligt.

Tätare mellan kramperna i benen eller vaderna igen. Jävligt jobbigt emellanåt. Vågar knappt röra benen i sängen. Och för minsta lilla så sätter det igång.

Kan verkligen inte rekommendera kombinationen yrvaken mitt i natten, strumpor på fötterna,  bonat parkettgolv och kramp i höger vad och lår.
Verkligen ingen bra kombo.

Vaknade i panik och yrvaket kravlade upp från sängen med värsta krampen och ska pressa ner benet som man ska göra för att krampen ska släppa.

Jo tack. Skrek så jag väckte André, halkade omkull när jag kämpade för att pressa ner foten i golvet och landade på ena skinkan med en elefantduns.

Inget ont som inte har något gott med sig.
krampen släppte. Minns inte om det var före eller efter jag höll på att braka in i byrån i fallet.

Jag är happy och står ut med situationen. Måste bara svära ut min klagan sen blir det typ bra igen. Jag är tacksam att jag lever. Otroligt glad att jag haft sådan tur och att all cancer är borta.

Ska bara ha ordning på mina stackars torra slemhinnor ”där nere”.
Köpte en ekologisk olja på bodystore.com med havtorn som jag börjat testa.
Snart kan jag skriva en bok om allt jag testar …….

Glad Påsk allihopa
Anna

Trix mot biverkningar

Nu har jag käkat Tamoxifen i drygt sex månader. Och ska käka dem i sammanlagt fem år.

Biverkningar jag åkte på:
rejäl stelhet i muskler och leder
torra slemhinnor i näsa och underliv
svullnad om benen om jag sitter stilla för länge
vallningar eller snarare frossa / frusen
kramp eller tendens till kramp i tår, fötter, ben, lår
pirrande, stickande känsla i huden

För att få ordning på detta behövde jag ta saken i egna händer och försöka få bort eller dämpa graden av biverkningar och undvika läkemedel mot biverkningarna så gått det går.

Här är vad jag gör och som jag hoppas kan vara till hjälp till någon stackare med dessa besvär. Man kan ju dras med dem utan att behöva medicineras med Tamoxifen.

För min del är det största problemet mina torra slemhinnor i underlivet som inte blivit helt bra ännu. Bättre men inte bra. Det svider inte längre när jag ska torka mig ”där nere” efter duschen men det känns stramt och huden svider ibland, inte hela tiden som innan. Jag gråter inte längre om man säger så.

Torra slemhinnor i underlivet
Vagisan salva receptfri. En tub i månaden går åt. Applicerar flera gånger per dag.
Replen på recept att använda inne i själva vaginan.

Jag har bytt tvättmedel till oparfymerat sådant om ifall det kan ha inverkan på underlivet.
Har dessutom ekologiska, mjuka, tunna trosskydd för att ha något bra närmst huden och inte trosor av färgad bomull eller syntet närmst huden.

Allt det jag räknat upp fungerar bra på mig.

Torra slemhinnor i näsborrarna
Detta är märkligt tycker jag. Det är inte torrt i båda näsborrar samtidigt. Först den ena, sen går det över till den andra och sen tillbaka till den första igen.

Hur som helst så hjälper det ganska bra med Nozoil nässpray med sesamolja. Det blir mjukt och behagligt. Det har slutat klia och strama .

Dessutom har jag fått tips från andra bloggerskor att äta havtornskapslar.  Havtorn har förmågan att återställa slemhinnorna till det normala. Nu har jag bara ätit dem i en månad och det tar två månader innan man märker effekt läste jag någonstans. Så jag fortsätter.

Stelhet i leder och muskler
Trots att det känns för jävligt i början så är det extremt viktigt att mjuka upp kroppen.
Börja enkelt. Behöver inte ta i för Kung och fosterland det första man gör.

Gå promenader varje dag. Öka takten. Gå längre och längre.
Stretcha kroppen varje dag. En gång på morgonen och en på kvällen. Kolla in katterna. De sträcker på sig när de varit stilla för länge.
Sök på youtube och hitta ett stretchprogram som passar dig. Stretcha igenom hela kroppen dagligen.

Jag går även på jympapass för att få lite diciplin och även för att få igång min kondition plus att det är roligt att jympa med andra. Man behöver ju inte gå på jympa om man inte vill men det sociala kan också bidra till att man mår bättre. Så är det för mig.

Jag kan berätta att de jympapassen som jag går på just nu, där sänker jag medelåldern rejält. Och jag är 57 år. Jag är näst yngst. De äldsta är nog kanske närmre 80 år.  Jag är så imponerad av de äldsta i gruppen. Alla gör vad de klarar av och ingen sätter press på någon annan.

Det ena passet är världens bästa stretchpass för leder och muskler. Det andra är både styrka och kondition. Ja och sedan är det ju medi-yogan som ger lugnet och stunden att vara ensam med sig och sin andning i all stillhet.

Vi som blir stela i kroppen på grund av medicinering bara MÅSTE ta tag i stretch och träning mer än andra eftersom vi jobbar lite i uppförsbacke. Det får inte bli ett steg fram och två tillbaka. Våra kroppar kommer att crascha om vi inte brukar allvar.

Prova yoga kanske? På youtube finns massor med olika slags yogapass. Min favorit heter Sanela på Psyche Truth kanalen.

Kramp i tår, fötter, ben, lår
mer eller mindre varje kväll när jag lagt mig känner jag av tendensen till kramp. Det är bara ett par gånger som krampen verkligen brutit ut.

Min sambo tipsade mig att dricka mycket vatten. Vissa dagar är jag slarvig med mitt vattenintag så det kan kanske vara en anledning till krampkänningarna också.

Jag har en tjock kudde inlindnad i en mjuk filt som jag har under knäna och vaderna i sängen. Dessutom halvtjocka ullstrumpor. Jag har taskig blodcirkulation i fötterna sedan ungefär 98 år tillbaka i tiden så utan strumpor fixar jag inte att leva 🙂

Fick tips nyligen av min bloggvän Maria att käka magnesium som kan motverka krampkänningar. Av en händelse fick jag en burk Magnesium citrat från bodystore.com när jag handlade hos dem nu senast så idag stoppade jag i mig några kapslar.

Vallningar frossa frusenhet
De första månaderna med Tamoxifen var det tydliga svängningar. Frös i tre kvart och sedan kom värmeslaget en kort stund och däremellan normal kroppstemperatur. Och så där höll det på dagligen.

Värmevallningarna är i princip försvunnit. Det kommer en nån gång ibland men inget jag hinner störa mig på.

Fryser gör jag däremot fortfarande. Nästan hela tiden.
Det enda jag kommit på att göra är att dricka kokt vatten ofta och bylta på mig kläder. Bomullskläder och ullkläder som andas. Inget akryl-skit på kroppen.
Planera klädkombinationen och se till att ha en tunn kofta att ta av och på. Inte tröjor för min del.
Och en snygg sjal att svepa om mig och kunna ta av.

Pirrande och stickande i fingrar och tår
Dessa biverkningar fick jag i samband med cellgifterna. Nu så här 10 månader efter sista behandlingen märker jag knappt av stickningarna. Någon gång ibland när jag gått och lagt mig kan det komma men jag bara ignorera det för vad kan man göra?

Jag vet hur det var som värst så detta lilla är bara som en liten fis i rymden.

Däremot har jag märkt att två dagar efter Zometabehandling kommer stickningarna tillbaka tydligt och flera gånger på en dag. I fingrar, inne i handflatan och tårna. Jag räknar med att det klingar av.  Fick Zometan för fyra dagar sedan.

Oavsett så är det bara att gilla läget. Blir ju inte bättre om man klagar och gnäller om det.

Då är det bara att tänka på mina nära vänner som jag berättat om som aldrig klagar. Engelsmannen som är förlamad från bröstet och ner , knappt 30 år fyllda. Och min bästa vän som fick Parkinson vid 49 års ålder.

Vad är då lite stickningar i fingrar och tår? Jag bara undrar?

Godnatt
Anna

 

 

De som har det värre klagar sällan

Hejsan
Jag bara måste börja med vädret här i nordvästra Skåne.

I onsdags var det snökaos runt omkring. Bokstavligt talat.
Jag befann mig i Helsingborg. Minus 6 grader. Brrr. Inte tillstymmelse till snö. Inte hemma i Landskrona heller. Snökaoset började tydligen i Lundtrakten. Lund ligger några mil söderom Landskrona. Där var det rejält kaosända ner till de södraste delarna av Skåne. Norr om Helsingborg var det också snökaos.

Och just exakt i min trakter var det kallt men inte ens enda snöflinga.  Fast väder måste ju börja och sluta någonstans. Annars hade det ju varit samma väder överallt. Jaaaaa, karibisk värme hemmavid. Ja tack. 30-35 grader året om. 🙂

Rapport om mitt mående och välmående.
Det är några månader sedan jag accepterat de besvär jag dragit på mig i samband med att jag började med Tamoxifen som jag ska äta i fem år. Det vill säga i fyra och ett halvt år till.

Sluta älta biverkningar
När jag väl insåg att jag måste acceptera biverkningarna, så har jag fått lite mer ro i huvudet.
Jag har tyckt det varit så jävla orättvist att behöva ha det så här. Känner mig som en kärring.

Två mycket nära vänner till mig och min familj har drabbats illa och dessa två personer lever sina liv utan att klaga fast jag vet att de båda har det otroligt besvärligt.

Den ena personen är runt 55 år och fick Parkinsons vid 49 års-ålder. Äter medicin varannan timme mot sina skakningar. Och äter medicin mot biverkningarna …….

Den andra personen är strax över 30 år och är en äventyrare. Har alltid varit. Bergsklättrare och allt vad det är. Under en klättring sommaren 2016 föll han så illa att han skadade ryggraden. Han förlamades från bröstet och ner. Han är en fantastisk kille. Han tränar inför Storbrittaniens Paralympics sedan han kom ut från sjukhuset, julen 2016.

Kan dessa två fantastiska människor fixa sin tillvaro utan klagan så kan jag fixa mina ynkliga problem också.

Hitta sätt att lösa ”problem”
Jag har läkemedel och salva mot mina torra slemhinnor i underlivet och i näsan. Lite mer tålamod så blir slemihinnorna säkert bra och normala igen.

Får väldigt lätt känning av kramp i fötter och ben framförallt när jag gått och lagt mig. Därför har jag ullsockar på fötterna nattetid. För att hålla värme i mina iskalla fötter.
Ibland när jag gör vissa rörelser med fötterna på träningspass får jag känning av kramp. Jag har lärt mig vilka övningar jag ska vara försiktig med så jag kan handskas med detta.

Innan sänggående masserar jag fötterna och benen för att få igång blodcirkulationen.
Stretchar ben och fötter och gör enklare yogarörelser på yogamattan. Både liggandes och sittandes.
Jag tycker att dessa enkla saker hjälper.

Kroppens termostat är helt fuckad fortfarande. Istället för värmevallningar fryser jag i stort sett hela tiden. Så jag har lärt mig hur jag ska klä mig inomhus och utomhus. Jag har ett system hahaha.

Nöden är uppfinningarnas moder hahaha
Ett klädsystem som funkar bra för mig är att dra på en träningsjacka som är tunn och vindtät. Har den utanpå en långärmad t-shirt och sen på med vinterjackan. Det funkar bra eftersom vi inte har svinkallt. Funkar så länge det inte blåser kraftigt och temperaturen är runt nollan och några plusgrader. Utanpå kappan har jag min stora ullsjal som jag sveper om mig.

I onsdags när vi hade -6 grader och blåsigt, då drog jag på en tätvävd, halvtjock bomullskofta utanpå den långärmade t-shirten och utanpå kappan den tjocka sjalen. Det blev perfekt temperatur för kroppen. Varken frös eller blev varm. Och jag kunde röra mig utan att känna mig som en michelingubbe. Huvudbonaden på bilden representerar mitt hår som står rakt ut 🙂

Relaterad bild

En sak som jag lärt mig: det är att dricka något varmt innan jag klär på mig och ska ut. Det är nog något fel i mitt huvud för om jag fryser när jag ska ut så byltar jag på mig så mycket att jag svettas när jag promenerat i några minuter. För jag är rädd att jag ska frysa.

Så jag dricker något varmt, oftast kokt vatten för att lura min hjärna hahaha.
Då klär jag mig lagom vettigt och går ut. Det funkar 🙂
Ja jag vet. Det ÄR något fel i mitt huvud.

Vädret här i mina trakter
Idag har vi solsken och +5 grader. Vi har ju inte haft någon snö på ett bra tag.

Igår morse kl 9.15 cyklade jag iväg till gymet. Inget ont anande vad som komma skulle.
Klockan 11.15 var det plötsligt snöoväder och blåsigt. Stora, tjocka snöflingor. Ja, ni somk bor norrut tycker ju inte detta är något märkvärdigt hahaha, men oftast blir det bara slask här nere i Skåne så när det kommer lite snö så rycker man på axlarna för den försvinner lika snabbt. Inte igår kan jag säga. No no.

Det gick ganska bra att cykla hem fast jag inte kunde se ordentligt på grund av snön som kom emot mig. Ingen hade hunnit skotta bort snön på cykelvägarna så det vara bara att chansa och trampa på. Lite spänning måste man ju ha 🙂 Jag var beredd på att cykla omkull men jag klarade det hela vägen hem. Är ju bara en cykeltur på 10 minuter.

Jag tog på mina glasögon för att slippa snö i ögonen. Jag hade ju såklart motvind hem. Drog ner mössan till ögonen och halsduken upp till näsan. Hade ett tjockt lager snö som fastnat på min ullkappa, när jag kom hem. 

Idag kom belöningen. Solsken, vindstilla, +5 grader. Perfekt väder för att ta en promenad och det ska jag göra nu.

Hej hopp
Anna


Slut i huvudet?

Hej
När ska jag lära mig att komma ihåg medicinen?

IMG_2667

Sedan drygt sju månader tillbaka tar jag ju medicin en gång om dagen, ett östrogendämpande piller.  Ska ta dem i fem år.

Fortfarande glömmer jag dem. Har ställt mobilen på påminnelse varje morgon för att inte glömma. FORTFARANDE glömmer jag ta dem tills mobilen talar om det för mig.

Snacka om cytostatika-hjärna. Eller så har jag bara blivit så här i huvudet, med eller utan cytostatika? Inte vet jag?!

I vissa avseenden är jag skärpt och jag är glad att jag inte är glömsk och disträ i allt jag gör. Jag jobbar ideellt med en grej som kräver att jag är klar i knoppen och skärpt och då fungerar hjärnan bra, men varför inte alltid?

Har dessutom pratat med en tjej som startat ett SFI-företag och jag funderar på att bli volontär hos henne, hjälpa henne med eleverna. Hur ska jag kunna våga detta när hjärnan är slö emellanåt?

Bara att prova va?

Anna

Cyto-hjärnan

Hej

IMG_2399

Inatt har det snöat i södra Skåne. Jippi. Inte. Har väl inte jättemycket emot snö, men här nere i mina trakter brukar den nämligen inte ligga kvar utan blir bara slaskigt. Fast när den väl ligger kvar är det fint och ljust.

Cyto-hjärnan. Cellgifthjärnan
Har läst att det är vanligt att hjärnan fungerar skumt under och efter en cytostatikabehandling. Jag har ingen aning om hur länge det sitter i. När jag läst i andra bloggar verkar det vara länge, åratal.

Detta kan man läsa i lakemedelsvärlden.se http://www.lakemedelsvarlden.se/cellgift-paverkar-hjarnan-ar-efter-behandling/

Min hjärna är knäpp. Ibland får jag inte fram rätt ord när jag ska säga något. Jag får beskriva grejen som jag glömt vad den heter. Ibland blir det som en löjlig lek här hemma där André gissar vad jag försöker beskriva och det blir bara fel hahaha. Minnet är så slappt just nu att jag inte minns det senaste jag försökte beskriva. Det hade med en grönsak att göra.

Ibland är jag bombis på att jag berättat en grej för André och nästa gång vi pratar om just den saken säger han att jag inte berättat det för honom. Det kan vara bagatellgrejer men ändå. Himla irriterande. Jag vet inte inte om man kan göra något åt det. Någon som vet? Hittar inget om det när jag googlat. Verkar bara att ”gilla läget”. och visst kan man det.

Hjärnan är slö. Den tänker oklart och jag har svårt att formulera mig ibland.

Nu kom jag på vad det var för grönsak jag inte kom på vad den hette, innan. Och det var ingen grönsak utan en rotfrukt: palsternacka, en av mina favoriter att rosta i ugnen * mums* .Hur kunde jag glömma vad den hette? Förlåt, palsternacka. hihi.

Vad jag längtar efter Grekisk sallad med gröna oliver. Sååå fräscht.”
Detta har André hört till leda de senaste två dagarna, fast jag kommer inte ihåg att jag sagt det sååå många gånger. Han blir inte irriterad. Han tycker det är lite roligt, men han har ju också ett sällsynt tålamod över lag. Han är världens bästa. *puss *
Föresten; jag ska lägga till mitt grekiska köttfärsbollar eller biffar i min receptsamling om någon är intresserad 🙂 Inget märkvärdigt. Bara så himla gott.

Dag 8. Hej Energi !
Åttonde fastedagen. Mellan varven i detta inlägg har jag varit i tvättstugan. Strax dags att städa hemmet. Var ett tag sedan. Jag har energi! Tjohej och då är det roligt att städa. Det är bara att starta igång min ”Städa-nu-då” spellista i macen.

Det är fullt ös med rock och pop. Mycket 70-90tal och även annat.

Exempelvis:
Bitch is back- Elton
Because we can – Fat Boy Slim
Walking on the sun – Smash Mouth
Poison – Alice Cooper
Och slutar men en soft favorit från 70-talet:
You make me feel like dancing – Leo Sayer
* smile*

IMG_2398 (2)

Njut av söndagen.
Anna