Min plan med Tamoxifen

Hjärnan har gått varm. Jag har bestämt mig. Jag har börjat göra ett uppehåll med Tamoxifen. Ska föra dagbok för nu vill jag veta vilka av alla åkommor jag dras med, beror på Tamoxifen. Det är ju lätt att ”skylla” allting på medicinering och cellgifternas fel och så vidare. Vi som drabbats av hormonell BC och måste få bort östrogen som bildas, tänker så klart att all slags negativ förändring i kroppen är medicinens fel eller cellgifternas fel. Vissa saker KAN ju faktiskt ha med ”det vanliga” klimakteriet att göra.

Hänger ni med på tänket? 🙂

Så nu vill jag veta. Jag tog den senaste Tamoxifen i förrgår, den 15 oktober. Än så länge har jag inte märkt någon skillnad.

Så jag för dagbok och rapporterar här vecka för vecka tänkte jag.
OCH: jag tänker inte berätta detta för mamma. Och ni släktingar som följer mig: detta får inte komma fram till mamma. I trust you.

Nu ska jag duscha och sen kolla något på Netflix med Charlie och Cloetta. Eller rättare sagt jag tittar , Charlie ligger uppe på mig och vill bli klappad på magen. Cloetta ligger vid sidan om och spinner.

❤️

Anna

Mer om min Tamoxifen-tillvaro

Igår var jag verkligen less och förbannad när jag skrev osammanhängande om mitt hatobjekt Tamoxifen.  Idag är jag också det. Tänkte att nu skriver jag mitt testamente så får allt gå som det går sen. Fadder till mina kattungar har jag redan.

Min uppfattning är att antingen åker man på bröstcancer igen eller inte. Antingen har man tur eller otur. Oavsett vad man har för livsstil, vad man äter och dricker.  Likaså när det gäller livmodercancer. Tur eller otur. Oavsett om man äter Tamoxifen eller inte.

Fick ett tips i mitt förra inlägg av intesammaannaefterbc, att få akupunktur.
Tack snälla för det tipset. Googlade och hittade detta:
https://www.mabra.com/forskning-akupunktur-lindrar-vallningar-och-svettningar-2/

Jag ska verkligen leta efter någon som kan hjälpa mig med akupunktur.

Fortfarande är det så att jag fryser när jag kryper ner i sängen. Ligger under ett duntäcke och ett tunt täcke plus en bomullsfilt. Det tar en bra stund innan jag kan plocka av mig duntäcket och filten.  Alltså runt en timme eller två.

För att förebygga kramp i fötterna använder jag fortfarande alpacka-ullstrumporna på natten. Jag äter även magnesium + Calcium i rätt proportioner för att förebygga kramperna men de hjälper inte till 100 %.  Ibland räcker det med att jag ligger på rygg och sträcker ut mig så långt jag kan, ja då får jag kramp i höger lår! Hela framlåret alltså! Fy faaaaen vad det gör ont.

Jag upplever att biverkningarna har blivit mer intensiva sedan två månader tillbaka ungefär.  Ödets ironi är väl att jag inte blivit likgiltig för sex. Annars verkar detta vara en vanlig biverkning.  När jag var sambo kunde vi inte ha sex på evigheter på grund av bland annat torra slemhinnor. Nu sedan juli månad och jag lever själv så önskar jag nästan att jag skulle slippa ha den sexuella lusten men den försvinner ju inte. Jag vill leva ensam men har behov av att ha sex med någon man.

Är det verkligen värt alla dessa besvär?
Så, jag funderar: att äta Tamoxifen…..
….är det värt kraftiga kramper, svettningar på hela kroppen inklusive hårfästet och fötterna åtskilliga gånger om dagen, frossa på kvällar och flera tillfällen på dagen, halvtorra slemhinnor, flytningar, domningar varje dag i händer, armar, fötter, riskera livmodercancer, ökade stickningar i händer, fingrar och tårna, lättare att bli trött, stel i kroppen, nerver som hoppar. Ja jag har säkert glömt räkna upp några .

Jag vet verkligen inte. Jag vill inte påverka andra att sluta med Tamoxifen. Var och en måste själv överväga mycket noga. Precis som jag gör.  Funderar på hur jag kommer vara om jag bestämmer mig för att sluta. Kommer jag att börja noja och oroa mig att jag kanske får C igen. Kommer det att ta över min hjärna? Att oroa mig? Jag som aldrig tar ut oro i förskott. Kommer jag börja göra det om jag slutar med Tamoxifen?

Ingen aning.

Biverkningar Tamoxifen
Under punkt 4 i denna länk finns listan på möjliga biverkningar:
https://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=19860829000074#side-effects

I nästa vecka när jag är ledig ska jag ringa vårdcentralen angående akupunktur mot svettningarna. Kanske kan jag stå ut med andra biverkningar om jag blir av med svettningarna.

Tänk om det finns hopp ändå?

Till ruta ett nästan

Hej

Jag stukade ju foten rejält den 22 juni. Innan dess var det seriös power walk dagligen för att hålla igång kroppen. Jättehärligt !

Leder och sånt har förmåga att stelna till efter cellgifter och när man käkar Tamoxifen. Detta har jag berättat om i tidigare inlägg. Därför är det extra viktigt för oss som är eller har varit i cytostatikabranschen att motionera extra mycket. Hädanefter. Forever.

Med stukad fot med bandage i över en månad har jag inte kunnat power walka. Det har blivit att cykla när jag väl lyckades med det utan att få ont i vristen.

Nu är det tillbaka till ruta ett när det gäller konditionen och stelheten i kroppen är tillbaka.

Skit också!

Lite får jag skylla mig själv också . Jag hade nog kunnat power walka igen för drygt en vecka sedan. Då först kunde jag skippa bandaget. Ankeln hade förmåga att svullna om jag inte hade bandaget på.

Men den senaste tiden har det varit stekhett i mina trakter (och resten av Sverige) att ska man motionera ute utan att riskera uttorkning och utmattning av värmen skulle man nog behöva träna i svinottan innan kl 6. Det har jag inte haft lust med så tidigt så… ja jag får skylla mig själv lite.

Jag har bara gjort lite stretchövningar och böja hit och dit. Men nu har det där ”runda under fötterna” som jag hade i samband med cytodtatikan, kommit tillbaka. Öm under fötterna på morgnarna.

Första promenaden sedan skadan

Idag blev det min andra promenad sedan jag stukade vristen.

Den första var i lördags em. Var på stranden och upptäckte punka på cykeldäcket. Jo men tack så himla mycket.

Tog 50 minuter att gå hem. Stekhett och i plastsandaler som jag bara har när jag plumsar i havet. Inte så värst sköna att gå med i 50 minuter.

Idag blev det en promenad till. Ta cykeln till cykelmekaren. Byte av slang och däck.

Passade på att bjuda mig själv på en fika på stan.

Idag har det varit liiiite svalare stundom. Runt 25 grader. Snacka om svalt !

Imorgon blir det runt 28 grader och på onsdag 29 grader. Hoppas min cykel är klar till onsdag förmiddag för då vill jag till stranden och steka mig ytterligare. Har pepparkaksfärg men tänkte uppgradera till bränd pepparkaka 🌞

Jag äääälskar solen och tar igen två somrar av taskigt sommarväder .

Denna sommaren har verkligen varit kompensationen för två skitsomrar.

Läste något kul som nån la ut på Facebook : ”Kommer ni ihåg då förr i tiden, när man behövde ta på kofta när det blev mulet”.

Sååå himla bra Hahaha.

Simma lugnt

Anna

Villkorslös kärlek

Hej

Hur länge sedan är det inte sedan jag skrev senast?

Det är mycket som hänt som gjort att jag inte orkat skriva.
Inget som har med C att göra så ingen anledning till oro.

Allt är helt på det privata planet. Jag har mått dåligt stundom och varit stressad, ledsen och förvirrad.

Villkorslös kärlek?
Jag älskar André så otroligt mycket. Han är faktiskt den mest underbara kille jag varit tillsammans med.

Han är drygt 18 år yngre än jag.  Vi träffades i december 2015. Hade exakt ett underbart år tillsammans innan C kom och förstörde.

När jag upptäckte hur förändrat allt blev med mig i samband med Tamoxifenmedicinen jag började med i augusti förra året och måste ta i fem år, sa jag till André (detta var i augusti eller september förra året). Jag sa till honom:
-Är det sån här skit (effekten av biverkningarna) vi ska dras med så vill jag verkligen inte att du ska behöva ha det så här. Det räcker med att jag själv måste stå ut med mig.
-Lägg av, sa han. Sen pratade vi inte mer om det.

Ni som följt mig länge vet vad jag snackar om. (Kolla mina inlägg om Tamoxifen).
Biverkningarna jag dragits med. Framförallt mina torra slemhinnor som gjorde att vi inte kunde ha sex på jättelänge. Vi hade inte riktig sex på ja riktigt många månader. De få gånger vi fixade få till det under cellgiftbehandlingen februari – maj 2017 kan man räkna på ena handen. När jag kände att NU börjar det kännas okej, ja då börjar man med Tamoxifen och en massa jävla biverkningar dyker upp. Störst problem var slemhinnorna i underlivet som torkade så himla mycket att jag grät när jag skulle kissa, torka mig, duscha mig där nere. Det tog åtskilliga månader innan det rättade till sig.

I början var det också som att jag var totalt ointresserad av sex. Detta gick över i samband med att slemhinnorna sakta återgick till det nästan normala. Detta tack vare Membrasin havtornskapslarna och LIP havtornsolja för underlivet. Får väl även tacka två läkemedlen: Repleen och Vagisan fuktkräm.

Snubbla på målsnöret
För tre månader sedan bestämde vi att separera. Flytta ifrån varandra.
Vid det laget kunde vi börja ha sex och det hade vi som om vi tog igen det vi missat i alla de där månaderna. Efter att ha beslutat att gå skilda vägar började sexlusten komma riktigt ordentligt nu när slemhinnorna började normaliseras. Vi tog även Pjur Woman till hjälp och det funkade bra.

Nu ska man kanske känna oss väl för att förstå hur vi kunde ha en massa sex efter att vi beslutat att gå skilda vägar. Och hur vi kan gå skilda vägar fast vi tycker så  mycket om varandra.

Jag kan bara säga så här, det jag sagt till André ett antal gånger sedan i höstas:
-Jag älskar dig så mycket och du är värd att ha det allra bästa. Du ska aldrig nöja dig med annat än det bästa för det är du verkligen värd.

Jag vill inte vara indiskret mot André och har ingen anledning att gå in på fler detaljer.

Jag säger bara igen att jag älskar honom så otroligt mycket. Han ska träffa någon i sin egen ålder och någon som förhoppningsvis inte drabbas av sån här skit som förstör ett samliv. Tills dess har jag inget emot att vi är intima tillsammans när vi känner för det.

Nya adress
För en dryg vecka sedan flyttade jag. Inom stan. Har fått schyst ordning i lägenheten.

Charlie Napoleon
Jag hämtade min kattunge Charlie 6 dagar innan jag flyttade. För att han skulle slippa flytstök passade min syrra och yngsta systerdottern 15 år honom. Jag var där och hälsade på. Det funkade bra fast han var busig och ett yrväder utan dess like.

Flyttade in en lördag förmiddag. På eftermiddagen när flytten var klar hämtade jag hem honom. Det gick jättebra. Han hade roligt bland alla flyttlådor och bråte. På natten la han sig på min huvudkudde ovanför mitt huvud tryckt mot väggen. Där låg han och somnade det lilla livet * hjärta *

IMG_3964 IMG_3959

Sa jag att han jag döpte honom till Napoleon efter världens godaste bakelse? *ler *


Leta efter en kompis

När jag i april bestämt mig för att köpa en ragdollflicka fick jag kontakt med en uppfödare. Hennes honor var tingade. Jag sa till henne att om hon mot förmodan skulle få ett återbud, får hon gärna höra av sig.

Sen fortsatte jag leta ragdollhona. Fick kontakt med en trevlig kvinna som hade två tjejer och en kille. Jag ville ju ha en tjej enbart för att jag bestämt att min nästa katt ska heta Cloetta *ler *.
Kvällen innan jag skulle besöka henne och kattungarna hör hon av sig och berättar att en person som hört av sig innan mig, beslutade att köpa båda honorna. Kvar var en kille. Jag sa jag kommer och hälsar på.

Samtidigt som jag var lite besviken. Jag var så insnöad på att ha en hona, blev jag glad att båda flickorna tingats. Jag var brydd över hur jag skulle kunna välja bort en av kattungarna. Det kommer ta flera dagar. Jag kommer att sitta där på golvet hos uppfödaren och bara stirra på de två flickorna.

Problemet löste sig. Kvar var en kille och vilken kille sen. Helt underbar och charmig liten plutt. Så kom Charlie Napoleon in i mitt liv och jag slapp välja bort.

Under tiden jag väntade på att kunna få hem honom började jag tänka att jag borde skaffa en kompis till Charlie. Tänkte att så snart jag kommit till ro i nya hemmet så ska jag leta efter en ragdollflicka. Idén började växa fram att skaffa kattkull. Då blev det lite brådis för det är bra ifall katterna är jämngamla.

Cloetta Nefertiti
Det jag inte hunnit berätta i bloggen är om Cloetta Nefertiti.

Telepati! Veckan innan jag skulle hämta hem Charlie, ja då hör den andra uppfödaren av sig till mig. Henna hade jag glömt. Hon hade fått återbud på en av kattflickorna. Vilket sammanträffande.

Hon skickade bilder på lilltjejen och hon var helt bedårande.

IMG_3927
Henne hämtade jag hem på söndagen. Det tog en dag sedan var de igång och började nosa på varandra. Sedan efter det är det full rulle här hemma. De är så himla roliga och härliga. Charlie sover fortfarande på huvudkudden fast han fått en egen intill min kudde. Cloetta ligger gärna och sover någon annanstans i lägenheten. Men på morgnarna är de i sängen båda två. På var sin sida om mig.

Livet är härligt vill jag säga.
Jag mår bra. André och jag har kontakt och han kommer över ikväll och det längtar jag efter.

Nu ska jag strax till stranden med två väninnor. Idag ska det bli rekordvarmt IGEN. Och idag börjar Landskronakarnevalen och den varar till och med lördag. Massor med artister, massor med öltält, massor med människor och massor av sol.

Härligt.
Anna

31 maj. Ett år sedan sista cellgiftbehandlingen

Hej
Idag är det exakt ett år sedan min sista cellgiftbehandling.
Jag tycker att jag mår bra.

När jag väl blev av med svullnaden på hela kroppen – vilket tog ganska många månader efter sista behandlingen – så kändes det som ett steg i rätt riktning. En befrielse.

Tamoxifen som jag ska äta i sammanlagt fem år gav biverkningar som varit ytterst besvärliga. Det har jag redan berättat om.

Hyfsat normala slemhinnor
Mina stackars slemhinnor i underlivet har varit ett av de största besvären. Fy farao säger jag bara. Vi kunde inte ha sex på jättelänge. Under tiden med cellgifterna fungerade det inte så bra på grund av att jag mådde dåligt i långa perioder. När jag började äta Tamoxifen några månader efter avslutad cellgiftsbehandling gick det inte att ha sex med penetrering på grund av att mina slemhinnor i underlivet blivit otroligt torra. Stört omöjligt.

Sexlivet började fungera

IMG_3541

Efter att ha ätit havtornskapslar (märkena Bucktorn och Membrasin) i två månader började slemhinnorna normaliseras en hel del. Med lite försiktighetsåtgärder och med mycket Pjur Woman som vi råkat ha hemma innan sjukdomen och som är en fantastisk produkt , så har vi kunnat ha sex med penetrering och vi behöver inte längre vara så där jätteförsiktiga. Jag vill inte vara en porslinsdocka. Pjur Woman är smak-, och doftfri och den kan jag verkligen rekommendera. Finns flera olika sorter.

Samtliga Pjur Woman-produkter är fria från östrogen.

Tillverkaren för Membrasin, Aromtech i Finland har garanterat att Membrasin inte innehåller något östrogen eller östrogenliknande ämnen. Har ingen hormonell påverkan överhuvudtaget.

LIP havtornsolja

Svar från tillverkaren via Bodystore.com:

Citat: Det enda i produkten som är östrogent är Glycine Soja Oil som är en del i antioxidanten. Det är så extremt liten mängd så jag är säker att det inte har någon effekt. Men den innehåller ändå det och kanske inte ska rekommenderas då för att vara på den säkra sidan.

Slut citat.

Produkten innehåller tydligen så liten mängd östrogent ämne att jag vågar använda den. Använder den knappt en gång per dygn och endast 2 pump = nån milliliter åt gången.

Var och en får följa sitt omdöme och låt inte mig påverka.

Nu är jag kanske lite väl privat igen men som jag skrivit innan också så vill jag berätta om allt som har med den här jävla skitjobbiga cancerbehandlingen att göra. Kan jag hjälpa någon blir jag glad. Det är mitt syfte med bloggen.  Jag är annars ingen person som har behov av att ventilera intima saker med personer jag inte känner.

Fortfarande använder jag ekologisk havtornsolja av märket Lip. Applicerar den ”där nere” . Den använder jag en gång om dagen numera. Den vågar jag inte heller sluta med. Ifall jag inte använder den varje dag så märker jag att det börjar bli lite torrt ”där nere” igen.

Träning
Träningen gör susen. Eftersom jag inte får träna fullt ut på gymet, har jag fått pausa mitt gymkort hos Friskis & Svettis. Istället power walkar jag dagligen och tränar benen i benpress och annan träning som inte påverkar bröstmusklerna eftersom jag är nyopererad.

En sak: det gäller att hålla igång någon form av träning gärna också yoga och stretching. Varje dag ska tilläggas. Biverkingarna har gjort att jag fått stelare leder. Vanlig biverkning som många drabbats av som också är i bröstcancerbranchen.

Jag är ingen träningsnörd. tro inte det. Men jag gillar att röra på mig så att säga.
Börja träna någonting. Vad som helst utan att skjuta upp det till en annan dag. Börja med promenader och kanske power walks om inget annat. Boka in din träning i ditt dagliga schema . Avsätt tid för det och låt annat vara. Det är mitt råd. Jag gör det för jag är livrädd att kroppen ska krascha annars. Faktum är att om jag inte tränat på tre dagar (vilket är sällsynt förekommande) så börjar jag känna stelheten komma krypande.


Mjukare i kroppen
Jag har blivit rörligare och mjukare i kroppen. Underbart. Inte så stel i lederna som i samband med cellgifterna och Tamoxifen. Mycket tack vare min träning och säkert också MSM som jag äter.

Kramperna i ben, vader, lår, fötter
Kramperna vill inte ge med sig. Fortfarande känningar varje kväll natt. Eller rättare sagt när jag ligger ner. Nu har vi haft sommarvärme under större delen av maj månad så det har inte varit läge med ullstrumpor precis. Här om kvällen tog jag ändå på mina alpacka-ullstrumpor och den natten kände jag inte av någon kramp. Tillfällighet kanske.

Även nu när vi har medelhavsvärme på mellan 26-29 grader och jag ligger och solar så gör sig krampen påmind. Så jävla tröttsamt.

Jag har ätit Magnesium mot kramp i en månad och det har (ännu) inte hjälpt. Dock är det nog en vecka sedan jag fick kramp som utlöstes så att säga. Ofta är det ”bara” känning av kramp som går tillbaka om jag ligger still med benet. Oftast är det bara högra benet som drabbas. Skumt.

Jag fick tips att kombinera magnesium med kalcium. På bodystore.com där jag beställer regelbundet, hittade jag detta och hämtade leveransen igår och tog den första tabletten.
https://www.bodystore.com/super-cal-mag-600-300-mg-100-tabletter

Det jag också äter dagligen är MSM med c-vitamin för att bland annat stärka lederna.
https://www.bodystore.com/msm-1000-mg-och-vitamin-c-120-tabletter?q=great%20earth%20msm

Så ligger landet just nu. Måtte nu allting bli bättre. I augusti har jag ätit Tamoxifen i ett år. Det sägs att många som tar denna medicin upplever att biverkningarna klingar av eller lindras och att man tycker det är okej att äta dem. Hoppas jag kommer tillhöra den gruppen.

Jag har också hört och läst att vissa kvinnor har så stora besvär att de avbryter behandlingen. Det kommer jag inte våga göra även om tankarna fanns där när jag mådde som värst och led så jag grät på grund av mina stackars slemhinnor.

Kära läsare som drabbats

Har jag en läsare som ska äta dessa och får hemska biverkningar. Ge inte upp! Medicinen är viktig för din hälsa. Kämpa. Rid ut stormen hur jobbigt du än tycker det är. Försök! Lova det.

Du ska se att det blir bättre om du bara har tålamod.

Många hälsningar
Anna