6:e och sista Zometabehandlingen

Hej
Detta blir ett av mina sista inlägg i bröstcancerbranschen för min del.

Har precis kommit hem från onkologen efter att ha fått min sista Zometabehandling.
Zometa är ett läkemedel mot benskörhet och kan förhindra återfall av cancer hos kvinnor med tidigt upptäckt bröstcancer.

Efter förra behandlingen för ett halvår sedan fick jag ökade ryckningar  i allt som sticker ut på kroppen. Fingrar, tår, näsa, öron. Nerver i obalans med totally crazy behavor! Känns som myror som kryper under skinnet.
Återstår att se om det var tillfälligt eller om det är återkommande.

Fler och oftare kramper i fötter, lår och vader än annars. Ska se till att inte slarva med Magnesium+Calciumkostillskottet för att försöka undvika kramperna.

Blandade känslor
Det har ju varit en slags trygghet att ha fått zometa sedan cellgiftsbehandlingen våren 2017. När jag lämnade sjukhuset idag slog mig tanken på allvar att nu är jag helt på egen hand och behöver göra det bästa jag förmår för att ha en väl fungerande kropp och samtidigt göra vad jag kan för att undvika att hormonell cancer återkommer. Självklart kan jag ringa sjuksköterskorna på onken i Lund om jag behöver prata med någon.

Vad gör jag då för att göra något bra för mig och kroppen?
Sedan sommaren 2017 har jag ätit kosttillskott MSM+C-vitamin. MSM är organiskt svavel. Svavel utgör en del av innehållet i kollagen och keratin som bygger upp brosk, senor, bindväv, muskler, skelett, hår, hud, naglar. C-vitaminet kan öka upptaget av MSM i kroppen.

Dessutom tar jag Magnesium+Calcium som bidrar till normal benstomme och muskelfunktion. Magnesiumbrist i kroppen kan vara orsak till kramp i benen. Det kan jag skriva under på. Slarvar jag med att ta magnesium blir kramperna mer intensiva och oftare återkommande. Jag har också konstaterat att har jag druckit för lite vatten i några dagar så kommer kramperna som ett brev på posten.

Och mer då?
Jag stretchar och har en del olika pass på yogamattan hemma. Hålla lederna mjuka. Hålla kroppen mjuk och rörlig.
Powerwalks.
Dansar linedance. Något av det roligaste jag vet. Det kan se enkelt ut kanske, men det är många moment i en dans så både hjärnan och kroppen får jobba ordentligt. Dessutom lär vi oss ny dans varannan vecka. Dansar i 90 minuter varje gång. Det är lika svettigt som ett work-out pass.
Vår linedanseförening i Landskrona heter LA Westcoast Linedancers och detta är vad jag vill göra varje dag om jag haft möjlighet.

Galet roligt. Jag älskar att dansa.

Tamoxifen
Jag slutade med Tamoxifen för snart ett år sedan på grund av biverkningarna som eskalerade. Jag hann med ett års medicinering och meningen var att ta medicinen i fem år.

Tamoxifen är en anti-östrogen som hindrar det naturliga östrogenets verkan. Används vid bröstcancer, till behandling av tumörer som är beroende av hormonet östrogen för sin tillväxt.

Jag tar en risk att jag slutade med denna medicinering. Jag har tidigare skrivit om varför jag tog beslutet att bryta behandlingen. Sök på tamoxifen och letrozol i min sökmotor om du vill läsa om helvetet.

Svettig, stel fläskpadda? Nej tack.
Kortfattat: jag lever hellre ett friskt och härligt liv fast jag riskerar återfall av C än att vara en kvinna med så mycket biverkningar att det knappt kan kallas att leva normalt.
-Torra slemihinnor i underlivet så att det blir svårt att ha sex, ont när man kissar, ont när man torkar sig. Ont. Ont. Ont.
-Svettas som en gris och känna sig ofräsch.
-Ökad vikt och inte komma i sina kläder.
-Och dessutom riskera att få livmodercancer som är en annan biverkning om än risken sägs vara liten. Stor eller liten risk. Det kan kvitta. Jag kan drabbas lika väl som någon annan.

Då dör jag hellre för ung medan jag lever mitt liv och njuter den tid som finns.

Fånga dagen – lev livet fullt ut
Carpe Diem har fått en innebörd för mig och är inte längre ett uttjatat och förbrukat uttryck. Men jag tänker inte tatuera in det nånstans och inte brodera det på min huvudkudde 🙂

Ett av mina sista inlägg i denna bröstcancerblogg
Så detta är ett av mina sista inlägg i den här bloggen.

Om inget drastiskt händer som jag i så fall kommer skriva om innan dess, så blir nästa inlägg om pigmentering av vårtgården på mitt konstgjorda bröst.
Den behandlingen ser jag mycket fram till. Den blir av i början på år 2020.

Nu är det slutrapporterat på ett tag när det gäller sådant som rör mig i bröstcancerbranschen.

Mitt levande liv. Anna 2.0
Jag trivs i mitt liv. Trivs som Anna 2.0. Därför heter min andra blogg Mitt levande liv. Fast jag lever så himla mycket att jag inte bloggar så ofta.

Mina älskade ragdolls Cloetta och Charlie Napoleon älskar jag över allt annat.
Jag har blivit kär och har en störtskön kille. Han heter någonting på M och han är så himla härlig.  Hoppas han vill ha mig länge. För jag vill sannerligen ha honom länge.

Jag är lycklig.
Anna

IMG_20190919_084126.jpg

Förresten. Nu har kärringen kapat håret ordentligt. Det var på väg ner till axlarna och hopplöst att hålla snyggt utan hårband och sjukt mycket fixspray eller vad det heter. Jag har kommit fram till att jag inte vill ha långt hår. Been there – done that.

Nu har jag kort hår med fixspray istället. Ja ja.

Annonser

Blödning efter klimakteriet

Hej.

Jag förstår inte. Idag har jag haft eller har fortfarande en visserligen lätt, men dock blödning från underlivet. Först visste jag inte om det var blod i urinen eller ej men det är det inte.

Ingen blödning som kräver tampong eller binda . Räcker med ett tunt trosskydd.

Sist jag hade en liknande blödning var i samband med Tamoxifen. En av biverkningarna. Men jag la ju av med den medicineringen för mer än ett halvår sen.

Och nu ikväll känner jag visserligen bara diffusa men ändå , svag ömhet i trakten av ena äggstocken. Samma värk som när man ska få sin mens. Som när äggstockarna liksom rör sig.

Är detta normalt? Att få en slags blödning light bara så här? Det är ju snart två år sedan jag slutade med cellgifterna. Och runt sex år sedan jag hade sista mensen.

Jag googlade. Den första träffen handlar om Godartade polyper i livmoderhalsen kan blöda. Försvagade slemhinnor i slidan och urinledaren. Små sprickor kan ge mindre blödningar, särskilt eftersamlag. … Cancer i livmoderslemhinnan är vanligare än cancer i äggstockarna och cancer i livmoderhalsen.

Nästa träff är Cancerfonden som berättar:

Livmoderkroppscancer drabbar framför allt äldre kvinnor som passerat klimakteriet. Hälften av alla fall av gynekologisk cancer är livmoderkroppscancer. Första symtom är ofta en blödning.

Allting såg bra ut under senaste gynundersökningen i höstas. Men det var då det.

Jag käkade ju Tamoxifen som ska hålla östrogenet borta från kroppen , i ett år och valde att sluta ta pillerna i oktober 2018.

En av biverkningarna : Tamoxifen kan orsaka livmodercancer.

Jag tar inte ut oro i förskott. Jag bokar tid och kollar mig för att utesluta.

Jag känner den diffusa värken i äggstockstrakten fortfarande. I över tre timmar nu.

Jobbigt. För imorgon kväll ska jag ha en skön dejt med Han som inte heter Göran. Som jag berättat om. (Han jag träffade på krogen i januari i tron att han var någon annan. )

Därför är det jäkligt opassande att denna blödning dyker upp just nu.

Typiskt alltså.

Aldrig mer Tamoxifen

Hej

”Jag vill aldrig mer ha med Tamoxifen att göra”.
Så sa jag till Onken-systern som ringde mig igår och undrade hur det går efter uppehållet med pillerna.

Jag berättade om biverkningarna som kom krypande över mig redan efter några få dagar.

Den dagen jag dör, fram till den dagen vill jag leva mitt liv . Tänker inte leva fram tills dess som en zombie med stela leder, svidande slemhinnor, äckliga ofräscha svettningar och all annan skit som drar fram i Tamoxifenets farvatten.

(Du som läser detta och ska påbörja din Tamoxifentid, du vet redan om att alla inte drabbas hårt av biverkningar: Ge det en chans. Du kan tillhöra den lyckliga skara som kommer lindrigt undan beträffande biverkningarna).

Jag trivs så bra i mitt levande liv. Trivs med det mesta runt omkring mig.

Mina ragdolls har blivit föräldrar och har världens sötaste kattunge på knappt fyra veckor, har några beundrare på jobbet, trivs jättebra på nya jobbet , känner sexlust som jag måste göra något åt ☺️

Har av en slump fått kontakt med en kille som jag är nyfiken på att lära känna mer. Det är så mycket spännande grejer på gång så hur ska jag ha tid att må skit av Tamoxifen?

Den där killen jag träffat av en slump. Det var kanske nån mening med det som hände.

För snart två månader sedan ramlade jag och flera yngre släktingar in på en krog i stan efter att ha firat min mammas födelsedag. Salongsberusad och glad med rufsigt , ljuslila hår fick jag syn på Göran i baren. Göran är en kompis’ kompis. Söt kille. På väg fram till honom vinkade jag, log och sa:

-”Hallå Göööran men du är ju inte Göran!”

-”Jag kan va Göran om du vill”, svarade han och log och jag skrattade lite så där tjejfnissigt 🤭☺️

och hallå! Nice looking too. Sen satt vi i baren och snackade och sörplade alkohol i över två timmar. Jag brukar tänka att det är någon mening med det som händer så det vore dumt att säga adios utan att byta nummer.

Sedan dess har vi textat varandra lite och är väl inne på att träffas igen. Vi bor 30 minuters bilresa ifrån varandra.

Han frågade efter Görans adress och sa han vill skicka ett tackkort till honom. 🙂

Så hur ska jag kunna ha Tamoxifenbiverkningar mitt i mitt levande liv?

Jag bara undrar.

Tamoxifen: nej tack!

Hej,
Jag slutade ju med Tamoxifen den 15 oktober 2018 för att det blev olidligt.

Det går att läsa i mina tidigare inlägg hur olidligt det blev.

Sedan all Tamoxifen lämnade min kropp har jag mått så bra och fri.
Anna 2.0. Hurra!
Till och med glömt bort hur effekterna av Tamoxifen påverkade min kropp.

Jag bestämde mig för att ta ett uppehåll för att få svar på om de besvär jag fick sedan jag började med T i augusti 2017, beror på T.  För det finns ju något som heter ”övergångsbesvär” och som inte har ett dugg med medicinering att göra. Klart det är så. Men jag vet ju inte det om jag inte tar reda på det.

Och det kan jag säga: många av besvären berodde på T. För de klingade av i takt som jag slutade med T.

Nu i fyra dagar har jag tagit ungefär 1/4 Tamoxifen varje dag. Svårt att dela dem och jag har glömt köpa en delare. Så delarna blev olika stora.

Nu slutar jag med dem. Jag begriper inte att tre – fyra biverkningar kan komma tillbaka så där snabbt. Hade det varit en stycken hade jag kopplat ihop det med något annat. Men fyra stycken. Det kan väl inte vara en slump att det beror på T? Eller?

Ni som käkat Tamoxifen eller fått cytostatika efter bröstcancer vet vad jag snackar om. De där ”nervryckningarna” / krypandet under huden i tår och fingrar. Har inte känt av dessa på flera månader.  De har kommit tillbaka i mina tår. Känner det nu medan jag sitter här och skriver. Känt det flertalet gånger i dag och igår.

Har inte heller haft nämnvärda besvär med flytningar. Jo tack. De börjar visa sig och tack men nej tack!

Genomsvettas för minsta ansträngning. Det är skillnad på att svettas och svettas. Svettas som efter ett spinningpass fast jag bara cyklat helt vanligt i 10 minuter och bara en liten uppförsbacke, det beror på Tamoxifenen.  Har cyklat exakt samma sträcka nu i 6 veckor och märker skillnaden nu.

Kramp i benet har jag inte haft sedan tiden med T. Det fick jag i går kväll.
Ja, jag käkar Magnesium som motverkar kramper.
Orkar inte med att få kramp från lår till vad som jag hade innan.

Den fjärde är jag iofs lite osäker på men jag känner konstig stelhet vid knäna. Har inte känt så under tiden jag varit utan T.

Jag har funderat på om biverkning kan visas så här snabbt. Det jag minns när jag började med T 2017 så dök biverkningarna upp förvånansvärt snabbt. Likaså med Letrozol som jag fick sluta med efter någon vecka eftersom jag fick psykiska besvär och blev rädd för mig själv.

Visst. Jag kunde ge Tamoxifen en bättre chans denna gång men jag fasar för torra slemhinnor i underlivet. Jag klarar inte av en omgång till. Så otroligt ont jag hade i underlivet i så många månader. Grät när jag kissade, grät när jag skulle försöka torka mig, grät när jag försökte duscha underlivet, grät för att vi inte kunde ha sex till någon reda.

Jag har schyst ordning i underlivet nu sedan Tamoxifen lämnade kroppen.  Behöver sällan använda LIP (havtornsoljan för underlivet jag köpte på Bodystore). Det klarar sig med Membrasin havtornskapslar som man sväljer. Om jag får vara lite frispråkig och skämtsam kan jag säga så här: om man stoppar in något i mitt underliv så fastnar det inte som det kunde göra innan. Den eller det kommer att glida ut. Fniss.

Dessutom fick jag besvär med min Kocks blåsa under tiden jag fick cytostatika och tog Tamoxifen. Dessa besvär slutade när jag slutade med T. Idag börjar dessa besvär och det vet jag med säkerhet beror på T.

Så jag säger nej tack till ens 1/4 Tamoxifen per dag.

Onkensystern sa hon skulle ringa mig i början av mars och höra hur det går.
Jag kommer helt enkelt att säga så här:
Den dagen jag vill ha stelare leder, svettas som en gris, besvär med underlivet i form av flytningar och extremt torra slemhinnor, den dagen kan jag tänka mig att börja med Tamoxifen igen.

Det finns en anledning till att jag startat en ny blogg: MittLevandeLiv.home.blog
Jag vill leva mitt liv. Inte bli en surkossa som svettas och irriterar sig på folk. För det är ännu en effekt av T.

Det sista jag förhoppningsvis kommer att skriva i denna blogg så småningom är hur det går med min expanderbröstprotes som är för tung och gör ont emellanåt. Och bröstvårtan som ska konstrueras.  Det sistnämnda ser jag fram till. Ska bara bestämma mig för hur jag ska göra med mitt friska , plastikopererade bröst som är supersnyggt. Det behöver få ett mindre implantat ifall jag blir tvungen att tömma ur vätska ur expandern för att det ska bli mer behagligt.  Det lär dröja månaders månader innan det sker i så fall.
Vill ju ha bröstvårtorna på samma höjd så det friska bröstet måste i så fall fixas till först.

Under tiden: mycket välkommen in till min nya blogg
https://mittlevandeliv.home.blog/

Hälsningar Anna 2.0

 

 

 

10 veckor utan Tamoxifen

Hej

Usch så länge sen jag skrev.

Nu är det runt 10 veckor utan Tamoxifen.
Kan nog sluta rapportera om förändringar för nu känns det verkligen som jag är den där Anna före BC fast med en erfarenhet som förändrat mig som person. Mer om det har jag i ett annat inlägg, senare.

Här kommer jag så håll käften
kroppsligt mår jag jättebra.
Inte så lättretlig som jag var under Tamoxifentiden. Jag var typ ”här kommer jag och håll käften”.  Jag inte sån nu 🙂
Hyfsat smidig, hyfsat smalare och allt det där jag räknat upp tidigare.

Det mesta känns bra. Det som fortfarande är ett problem är mina torra slemhinnor. Det vill helt enkelt inte gå över i näsan. Jag har torra skorpor i båda näsborrar som inte vill försvinna. Använder Nosoil till och från men det blir inte riktigt bra ändå. Tar jag bort skorporna i tron att de vill ha hjälp att försvinna, så kommer det nya skorpor och det gör att jag blir täppt i näsan.

Aj, mina stackars slemhinnor
Underlivet är extremt känsligt. Betydligt bättre än tidigare och jag tar bara till Vagisan en gång i veckan ungefär. Dock märker jag att jag har riktigt känslig hud ”där nere” och vet inte riktigt hur jag ska lösa det heller faktiskt. Gillar inte att använda kemiska produkter (läkemedel exempelvis Replens och Vagisan) i och runt underlivet men verkar som att jag behöver det.

Med tanke på det är jag glad att jag lever ensam och inte har någon sexuell relation med någon.

Naturmedlet Membrasin (havtornskapslar) hjälper men inte till 100 % . Faaan också. Men jag tar 3 – 4 st per dag för annars finns risken att det blir ännu sämre. Det har jag redan fått erfara.

Min släkting Susan från USA som jag berättat om, hon har ju gått igenom bröstcancer för många år sedan och det är guld värt att prata med henne. Vi är dessutom jämngamla och förstår varandra.

Hon frågade mig vad min läkare rekommenderar mig eftersom jag slutat ta Tamoxifen. Jag sa att de rekommenderar ingenting annat än att ta en tablett per dag i fem år. Jag sa att det är snarare jag som talar om för dem vad jag tänker göra: ta ¼ tablett per dag med start 1 februari. De kan ju knappast komma med pistolhot och tvinga mig äta dem om jag inte vill hahaha.

Wake up call
Susan sa ”ja det är ju bättre med ¼ tablett än ingen alls. Du måste ju ta nånting för att hålla hormonerna borta”. Det hon sa fick mig att vakna ur ”mitt vanliga jag” och bli påmind om att det är inte speciellt bra att fortsätta så här. Jag ÄR i den tanken att risken för mig att få C igen är ytterst liten. Då menar jag att oavsett T eller ej så skulle jag kunna få C lika väl som en slumpvis person jag möter på stan. Vad som oroar mig är i så fall sockerkonsumtion. Jag menar sötsaker. Godis, bakelser, sötsaker. Inte tror jag socker orsakar C. Men jag har läst att cancer livnär sig på socker. Om jag mot förmodan har C eller får C så ska jag fasen inte göda den med socker. Så:

Fasta och socker
Från någon dag i januari är det dags med min fasta i vilket fall och i samband med det är min plan att sluta med socker. Det blir tufft för jag älskar Napoleonbakelser, M-Kulor och Salta S-märken och ….. ja.  Lång lista.  Hahaha.

Vilken dag jag startar får vi se. januari månad är en födelsedagsmånad i min släkt / familj. Vi är 7 stycken som fyller år så det blir en del kalas liksom….

En annan sak: jag har ont i mitt expander-protes-bröst. ONT.  Mycket tankar kring det! Mer om det i ett annat inlägg.

På tal om sex:
mina katter Charlie Napoleon och Cloetta Nefertiti har ett bättre sexliv än jag.
De är ju tonåringar nu. Drygt 8 månader gamla och har sexuellt umgänge med varandra.
Om cirka 10 dagar vet jag ifall Cloetta har bebisar i magen.
Det ser man genom att kolla in hennes tuttar. Är de knalllrosa så är det bebisar i magen.

Anna