Blödning efter klimakteriet

Hej.

Jag förstår inte. Idag har jag haft eller har fortfarande en visserligen lätt, men dock blödning från underlivet. Först visste jag inte om det var blod i urinen eller ej men det är det inte.

Ingen blödning som kräver tampong eller binda . Räcker med ett tunt trosskydd.

Sist jag hade en liknande blödning var i samband med Tamoxifen. En av biverkningarna. Men jag la ju av med den medicineringen för mer än ett halvår sen.

Och nu ikväll känner jag visserligen bara diffusa men ändå , svag ömhet i trakten av ena äggstocken. Samma värk som när man ska få sin mens. Som när äggstockarna liksom rör sig.

Är detta normalt? Att få en slags blödning light bara så här? Det är ju snart två år sedan jag slutade med cellgifterna. Och runt sex år sedan jag hade sista mensen.

Jag googlade. Den första träffen handlar om Godartade polyper i livmoderhalsen kan blöda. Försvagade slemhinnor i slidan och urinledaren. Små sprickor kan ge mindre blödningar, särskilt eftersamlag. … Cancer i livmoderslemhinnan är vanligare än cancer i äggstockarna och cancer i livmoderhalsen.

Nästa träff är Cancerfonden som berättar:

Livmoderkroppscancer drabbar framför allt äldre kvinnor som passerat klimakteriet. Hälften av alla fall av gynekologisk cancer är livmoderkroppscancer. Första symtom är ofta en blödning.

Allting såg bra ut under senaste gynundersökningen i höstas. Men det var då det.

Jag käkade ju Tamoxifen som ska hålla östrogenet borta från kroppen , i ett år och valde att sluta ta pillerna i oktober 2018.

En av biverkningarna : Tamoxifen kan orsaka livmodercancer.

Jag tar inte ut oro i förskott. Jag bokar tid och kollar mig för att utesluta.

Jag känner den diffusa värken i äggstockstrakten fortfarande. I över tre timmar nu.

Jobbigt. För imorgon kväll ska jag ha en skön dejt med Han som inte heter Göran. Som jag berättat om. (Han jag träffade på krogen i januari i tron att han var någon annan. )

Därför är det jäkligt opassande att denna blödning dyker upp just nu.

Typiskt alltså.

Aldrig mer Tamoxifen

Hej

”Jag vill aldrig mer ha med Tamoxifen att göra”.
Så sa jag till Onken-systern som ringde mig igår och undrade hur det går efter uppehållet med pillerna.

Jag berättade om biverkningarna som kom krypande över mig redan efter några få dagar.

Den dagen jag dör, fram till den dagen vill jag leva mitt liv . Tänker inte leva fram tills dess som en zombie med stela leder, svidande slemhinnor, äckliga ofräscha svettningar och all annan skit som drar fram i Tamoxifenets farvatten.

(Du som läser detta och ska påbörja din Tamoxifentid, du vet redan om att alla inte drabbas hårt av biverkningar: Ge det en chans. Du kan tillhöra den lyckliga skara som kommer lindrigt undan beträffande biverkningarna).

Jag trivs så bra i mitt levande liv. Trivs med det mesta runt omkring mig.

Mina ragdolls har blivit föräldrar och har världens sötaste kattunge på knappt fyra veckor, har några beundrare på jobbet, trivs jättebra på nya jobbet , känner sexlust som jag måste göra något åt ☺️

Har av en slump fått kontakt med en kille som jag är nyfiken på att lära känna mer. Det är så mycket spännande grejer på gång så hur ska jag ha tid att må skit av Tamoxifen?

Den där killen jag träffat av en slump. Det var kanske nån mening med det som hände.

För snart två månader sedan ramlade jag och flera yngre släktingar in på en krog i stan efter att ha firat min mammas födelsedag. Salongsberusad och glad med rufsigt , ljuslila hår fick jag syn på Göran i baren. Göran är en kompis’ kompis. Söt kille. På väg fram till honom vinkade jag, log och sa:

-”Hallå Göööran men du är ju inte Göran!”

-”Jag kan va Göran om du vill”, svarade han och log och jag skrattade lite så där tjejfnissigt 🤭☺️

och hallå! Nice looking too. Sen satt vi i baren och snackade och sörplade alkohol i över två timmar. Jag brukar tänka att det är någon mening med det som händer så det vore dumt att säga adios utan att byta nummer.

Sedan dess har vi textat varandra lite och är väl inne på att träffas igen. Vi bor 30 minuters bilresa ifrån varandra.

Han frågade efter Görans adress och sa han vill skicka ett tackkort till honom. 🙂

Så hur ska jag kunna ha Tamoxifenbiverkningar mitt i mitt levande liv?

Jag bara undrar.

Försenad 1-årskontroll.Gyn.

Hej

Var på en rätt så försenad 1 års-kontroll på gynmottagningen igår. Man ska ju tydligen kollas ett år efter cellgifter eller Tamoxifen eller vad det nu var. Tamoxifen kan ju ge cancer i livmodern.

Allt såg bra och normalt ut förutom torra slemhinnor. Inte så torra som när det var som värst för ett år sedan när jag grät när jag skulle kissa och torka mig efter duschen och så vidare.

Jag har startat en veckas omgång med Replens och äter mina havtornskapslar Membrasin så slemhinnorna håller på att stabiliseras.

Inget besked från onkologen ännu
Ännu har jag inte hört något från onkologen angående svaret på blodproverna jag tog för två veckor sedan. Hon sa det kunde dröja den tiden innan hon ringde tillbaka.

Nu vill jag snart få det där samtalet.
Inget har blivit varken sämre eller bättre beträffande hur jag mår. Har samma besvär i form av extrem frusenhet flertal gånger om dagen. Kan inte påstå att jag känner av andra symptom som kan härröra till sköldkörteln.

Vet inte ifall godissug är en symptom. Har börjat äta choklad och salta S-märken. Och inte bara två, tre bitar liksom.

Jag vill ha samtalet för att prata om idéer om alternativ till Tamoxifen. Min third cousin Susan i USA fick Femar istället för Tamoxifen. Hon tog Femar i sju år (fast hon bara behövde ta dem i fem), utan att få någon biverkning förutom viktuppgång som rasade av henne några veckor efter att hon slutade med medicinen. ”Som att gå på en riktigt bra diet” beskrev hon det som. Viktnedgången alltså.

När jag läser i FASS om Femar står det att det är Letrozol som är den aktiva substansen och det var ju Letrozol som fick mig att känna mig psykiskt sjuk och rejält deprimerad och rädd för mig själv när jag åt dessa i några veckor. Men det kan kanske vara så att mängden aktiv substans varierar i medicinen. Kanske man är överdoserad?

Så mitt viktigaste ärende med onken är:
vad det finns för alternativ för mig så får jag ta ställning till hur jag ska göra.

Viktigt för oss att få förståelse
Jag fick förståelse av gynekologen när jag berättade lite snabbt för henne om mina besvär av T och känsla av att vara en likgiltig zombie som knappt kan knyta skorna på grund av stelhet i kroppen. En helt annan Anna än före BC. Så pass förändrad att jag övervägde att separera från mannen jag älskade. Han är för underbar för att behöva dras med en sån som jag blev. Det tycker jag fortfarande. När tiden kommer när jag kommit över honom så vill jag nog bara ha någon att vara intim med då och då när andan faller på så att säga.

Zombie – nej tack
Att känna mig som en zombie OCH riskera antingen den ena cancerformen eller den andra är för mig som att dra en nitlott. Då föredrar jag att känna att jag är en människa, en rätt så rolig kvinna med sexlust och känna sig levande tills den dagen jag kanske åker på C en gång till. Vara mitt vanliga jag.

Risktagande
Min uppfattning det jag läst mig till är att det är större risk att få BC igen om man inte tar Tamoxifen eller liknande. Jämfört med risken att få livmodercancer som är en biverkning man kan åka på av Tamoxifen.

Sen tänkte jag på en annan sak som Susan sa: i USA får man CAT-scan regelbundet – en eller två ggr per år i några år efter C. Detta för att hålla koll på eventuell spridning av C i kroppen.

Detta är också en sak som jag absolut ska prata med onkologen om.

Jag fick även tipset av min bloggvän som har bloggen En annorlunda sommar 2017. Tack för det tipset. Bloggvänner som också är i ”cancerbranschen” är verkligen värda allt fint som finns.

Guld värt.

Förresten. Ordnade till en asymmetrisk frisyr nyligen. Var nöjd i 1/2 dag. Jag har döpt den till ”kraftig sidvind” och är rätt ok baktill. Men jag trivs bättre i ”knullrufs” så jag ska låta det växa.

Anna

Kroppstermostaten

Kom på en sak jag nu angående min knepiga kroppstermostat.

Likaväl som man under och efter klimakteriet får värmevallningar kan man få motsatsen, som jag tycks ha: ”frysningar” kallar jag det för. Jag läste om detta en gång för länge sen.

Jag har försökt att analysera mina temperaturförändringar. ”Då och nu”.

Efter cellgiftsbehandlingen (som slutade den 31 maj 2017) och från det att jag käkade Tamoxifen (augusti 2017 till 15 oktober 2018) har jag haft värmevallningar. Temperaturförändringarna har varierat i perioder.

Det var hela spektrat : frusenhet som övergick till normal och behaglig temperatur till värmevallningar som även kunde gå så långt att jag svettats rejält. Svettas rejält började i augusti och fram till oktober när jag la av med Tamoxifen på eget bevåg.

Innan augusti har det varit mer en känsla av att svettas men gör det inte.

Fast med tanke på den fantastiska medelhavstemperatur vi haft hela sommaren så antar jag att svettningarna periodvis i sommar har med klimatet att göra.

Nu

Well, nu sedan jag slutade med T går inte kroppdmätaren hela varvet så att säga. Nu hoppar den liksom över värmevallningarna och svettningar.

Jag fryser säkert tre gånger längre än tiden jag har en normal temperatur. När jag gått och lagt mig för kvällen krävs det för att inte frysa : ett duntäcke och ett tunt täcke och en ragdoll som sträcker ut sig längs min mage och upp till min haka. Människoälskaren Charlie Napoleon 😻 3 cm från mitt ansikte 😘

Svalt i sovrummet

Till saken hör att jag har elementet avstängt och en liten springa öppet i två fönster i sovrummet. Kan inte sova om det är varmt i rummet. Sådan har jag varit sedan jag varit sedan tonåren.

Nattetid kan det hända att jag vaknar till av att jag är varm eller lätt svettig. Då flyttar jag på mina två ragdolls ❤️

Skämt åsido. Då tar jag bort det ena täcket .

Än så länge funkar det bra. Blir det besvärligt kommer jag göra som Maria tipsar om : ull-täcke och ullmadrass.

För övrigt tipsar jag om hennes blogg som handlar om hennes bröstcancer. En riktigt bra bröstcancerblogg.

https://mittlivmedcancerblog.wordpress.com/2018/10/20/sager-det-igen/

Anna

Torra fötter efter cellgifterna

Hej
Under tiden jag fick cellgifter mot min bröstcancer februari till maj 2017 fick jag ohyggligt torr hud på fötterna. Gick till en fotvårdsspecialist som trodde jag hade psoriasis.
-Nä, det är sviter från cellgifter jag håller på med, svarade jag.

Fortfarande har jag problem med torr hud under fötterna. Tror att besvären även är en biverkning av Tamoxifen.

Du som har extremt torra fötter oavsett anledning men framförallt du som fått ”kroniskt” torra fötter: mitt råd till dig är att verkligen komma ihåg att smörja dina fötter varje dag. Jag behöver smörja mina morgon och kväll för att undvika att de blir för torra.

Så här i sommartider, sandaler, klor och barfota är det extra viktigt att sköta om fötterna.

Detta är mitt råd i korta drag:
-skrubb för fötterna en gång i veckan
-varmt fotbad med bikarbonat en gång i veckan
-en riktigt bra fotcrème (utan mineralolja)  morgon och kväll

Har du besvär med fotsvett så finns det bra produkter för det också. Här kan jag inte råda eftersom jag inte har de besvären.

Vill ni läsa den långa versionen så har du den här 🙂
https://annabloggar.com/?s=fotv%C3%A5rd

Hurra för mjuka, sköna, fräscha fötter.
Anna