31 maj. Ett år sedan sista cellgiftbehandlingen

Hej
Idag är det exakt ett år sedan min sista cellgiftbehandling.
Jag tycker att jag mår bra.

När jag väl blev av med svullnaden på hela kroppen – vilket tog ganska många månader efter sista behandlingen – så kändes det som ett steg i rätt riktning. En befrielse.

Tamoxifen som jag ska äta i sammanlagt fem år gav biverkningar som varit ytterst besvärliga. Det har jag redan berättat om.

Hyfsat normala slemhinnor
Mina stackars slemhinnor i underlivet har varit ett av de största besvären. Fy farao säger jag bara. Vi kunde inte ha sex på jättelänge. Under tiden med cellgifterna fungerade det inte så bra på grund av att jag mådde dåligt i långa perioder. När jag började äta Tamoxifen några månader efter avslutad cellgiftsbehandling gick det inte att ha sex med penetrering på grund av att mina slemhinnor i underlivet blivit otroligt torra. Stört omöjligt.

Sexlivet började fungera

IMG_3541

Efter att ha ätit havtornskapslar (märkena Bucktorn och Membrasin) i två månader började slemhinnorna normaliseras en hel del. Med lite försiktighetsåtgärder och med mycket Pjur Woman som vi råkat ha hemma innan sjukdomen och som är en fantastisk produkt , så har vi kunnat ha sex med penetrering och vi behöver inte längre vara så där jätteförsiktiga. Jag vill inte vara en porslinsdocka. Pjur Woman är smak-, och doftfri och den kan jag verkligen rekommendera. Finns flera olika sorter.

Samtliga Pjur Woman-produkter är fria från östrogen.

Tillverkaren för Membrasin, Aromtech i Finland har garanterat att Membrasin inte innehåller något östrogen eller östrogenliknande ämnen. Har ingen hormonell påverkan överhuvudtaget.

LIP havtornsolja

Svar från tillverkaren via Bodystore.com:

Citat: Det enda i produkten som är östrogent är Glycine Soja Oil som är en del i antioxidanten. Det är så extremt liten mängd så jag är säker att det inte har någon effekt. Men den innehåller ändå det och kanske inte ska rekommenderas då för att vara på den säkra sidan.

Slut citat.

Produkten innehåller tydligen så liten mängd östrogent ämne att jag vågar använda den. Använder den knappt en gång per dygn och endast 2 pump = nån milliliter åt gången.

Var och en får följa sitt omdöme och låt inte mig påverka.

Nu är jag kanske lite väl privat igen men som jag skrivit innan också så vill jag berätta om allt som har med den här jävla skitjobbiga cancerbehandlingen att göra. Kan jag hjälpa någon blir jag glad. Det är mitt syfte med bloggen.  Jag är annars ingen person som har behov av att ventilera intima saker med personer jag inte känner.

Fortfarande använder jag ekologisk havtornsolja av märket Lip. Applicerar den ”där nere” . Den använder jag en gång om dagen numera. Den vågar jag inte heller sluta med. Ifall jag inte använder den varje dag så märker jag att det börjar bli lite torrt ”där nere” igen.

Träning
Träningen gör susen. Eftersom jag inte får träna fullt ut på gymet, har jag fått pausa mitt gymkort hos Friskis & Svettis. Istället power walkar jag dagligen och tränar benen i benpress och annan träning som inte påverkar bröstmusklerna eftersom jag är nyopererad.

En sak: det gäller att hålla igång någon form av träning gärna också yoga och stretching. Varje dag ska tilläggas. Biverkingarna har gjort att jag fått stelare leder. Vanlig biverkning som många drabbats av som också är i bröstcancerbranchen.

Jag är ingen träningsnörd. tro inte det. Men jag gillar att röra på mig så att säga.
Börja träna någonting. Vad som helst utan att skjuta upp det till en annan dag. Börja med promenader och kanske power walks om inget annat. Boka in din träning i ditt dagliga schema . Avsätt tid för det och låt annat vara. Det är mitt råd. Jag gör det för jag är livrädd att kroppen ska krascha annars. Faktum är att om jag inte tränat på tre dagar (vilket är sällsynt förekommande) så börjar jag känna stelheten komma krypande.


Mjukare i kroppen
Jag har blivit rörligare och mjukare i kroppen. Underbart. Inte så stel i lederna som i samband med cellgifterna och Tamoxifen. Mycket tack vare min träning och säkert också MSM som jag äter.

Kramperna i ben, vader, lår, fötter
Kramperna vill inte ge med sig. Fortfarande känningar varje kväll natt. Eller rättare sagt när jag ligger ner. Nu har vi haft sommarvärme under större delen av maj månad så det har inte varit läge med ullstrumpor precis. Här om kvällen tog jag ändå på mina alpacka-ullstrumpor och den natten kände jag inte av någon kramp. Tillfällighet kanske.

Även nu när vi har medelhavsvärme på mellan 26-29 grader och jag ligger och solar så gör sig krampen påmind. Så jävla tröttsamt.

Jag har ätit Magnesium mot kramp i en månad och det har (ännu) inte hjälpt. Dock är det nog en vecka sedan jag fick kramp som utlöstes så att säga. Ofta är det ”bara” känning av kramp som går tillbaka om jag ligger still med benet. Oftast är det bara högra benet som drabbas. Skumt.

Jag fick tips att kombinera magnesium med kalcium. På bodystore.com där jag beställer regelbundet, hittade jag detta och hämtade leveransen igår och tog den första tabletten.
https://www.bodystore.com/super-cal-mag-600-300-mg-100-tabletter

Det jag också äter dagligen är MSM med c-vitamin för att bland annat stärka lederna.
https://www.bodystore.com/msm-1000-mg-och-vitamin-c-120-tabletter?q=great%20earth%20msm

Så ligger landet just nu. Måtte nu allting bli bättre. I augusti har jag ätit Tamoxifen i ett år. Det sägs att många som tar denna medicin upplever att biverkningarna klingar av eller lindras och att man tycker det är okej att äta dem. Hoppas jag kommer tillhöra den gruppen.

Jag har också hört och läst att vissa kvinnor har så stora besvär att de avbryter behandlingen. Det kommer jag inte våga göra även om tankarna fanns där när jag mådde som värst och led så jag grät på grund av mina stackars slemhinnor.

Kära läsare som drabbats

Har jag en läsare som ska äta dessa och får hemska biverkningar. Ge inte upp! Medicinen är viktig för din hälsa. Kämpa. Rid ut stormen hur jobbigt du än tycker det är. Försök! Lova det.

Du ska se att det blir bättre om du bara har tålamod.

Många hälsningar
Anna

Efter regn kommer sol

Hej,

Det sägs ju att efter regn kommer sol. Fast 2016 var det var tvärtom för mig. Det var så otroligt mycket sol i mitt liv så jag fick nypa mig i armen för se att det var sant. Allt var så underbart.

Sen kom bomben
Cancerbomben den 30 november. Sen kom regnet. Sommaren 2017 när jag började repa mig från cellgiftsbehandlingen började solen titta fram bakom de tunga molnen.  Det blev ljusare och ljusare allt eftersom jag började få tillbaka krafter och kroppen försökte återställa sig i sakta mak. Tålamod, tålamod så blir det bra.

Det var soligt ett tag. Sedan kom nästa smäll och det var effekten av den förbannade medicinen Letrozol som kom med sina jävla biverkningar som gjorde att jag blev rädd för mig själv. Det blev så jävligt att jag fick ny medicin. Den ”snällare” varianten Tamoxifen. Jo tack. Hej då fina normala slemhinnor, hej då sexliv, hej då smidiga, mjuka kropp, hej då alla kläder jag växte ur. Hej då!

Lyste inte ens med sin frånvaro
Jag väntade på solen efter regn men den visade sig inte. Varken André eller jag såg till någon sol. Nu, så här ett år efter cancerskiten, cellgifterna och allt det dragit med sig så kändes nog allt som att solen skulle visa sig och allt skulle bli så soligt. Så blev det ändå inte så. Det har varit både regn och åskväder och det är jättejobbigt.

Någonstans där framme kommer den där härliga solen efter regn men när?
Anna

Jobbiga dagar på många plan

Godmorgon
Efter ännu en natt med taskig sömn är det lika bra att stiga upp och göra någonting. Det knepiga är att jag känner mig inte trött fastän jag vaknat och somnat typ hela natten.

Igår morse fick jag ett bryt hemma i min ensamhet och tårarna sprutade. Jag är inte den som gråter särskilt ofta. Sist jag minns att jag grät var när min älskade katt, Gargamel Moses fick somna in. Jag saknar honom fortfarande men det var inte därför jag grät igår. Eller så har jag kanske gråtit någon enstaka gång under cytostatikan. Jag minns inte nu men det kan kvitta.

Jag tror det är en kombination av de smärtstillande jag tar plus min sorg i hjärtat som kommer ta tid att läka. Man kan säga att jag snubblat på målsnöret. Så känns det. Jag orkar inte berätta mer om detta just nu.

Jag har längtat efter att få normala slemhinnor. Det har blivit bra i näsan så jag behöver inte Nosoil sedan en vecka tillbaka. Hurra! Havtornskapslarna har banne mig gjort susen och likaså havtornsoljan jag smörjer underlivet med. Det börjar kännas normalt. Jag är så glad för det! Att slippa ha ont.

Kan inte undvika att ha oro angående att jag (fortfarande) har ont i bröstet efter op för 9 dagar sedan. Systern som kollade mig var förvånad att jag hade ont. Normalt sjukskriver man tydligen bara i en vecka efter en sån här op.  Dock tyckte hon att protesen sitter där den ska. Den kanske har flyttat sig en aning utåt mot sidan men ansåg det inte vara något att oroa sig för. Men JAG är orolig eftersom det gör satans ont några gånger under dagen. Det är samma typ av smärta som jag beskrivit innan. Var tvungen att ta en Oxycodone, nytt recept av läkaren. Blir helt snurrig, trött och slö av dem. Får bara ta dem i krisläge så att säga och det var det igår. Kunde fan inte lägga mig ner förrän pillan började verka efter 15 minuter.

Jag är glad att jag inte känt något ont under natten.

Vi har sommar minsann
Idag är en ny dag. Just nu 18 grader och klockan är inte ens 8.00. Solen är underbar och det bidrar till endorfiner och jag behöver varenda endoforfin som finns! 🙂 . Dags att lägga ullmössan på hyllan och ta fram kepsen. Provade den för en stund sedan. Haha. Jo tack. Antingen har mitt huvud blivit lite större eller så är det allt mitt tjocka hår för jag var tvungen att spänna ut remmen där bak hahaha. Jag är egentligen ingen ”kepsmänniska” men gillar att ha den när jag är ute och går. Så idag blir det keps och solglasögon.

Ska bara ta och hitta sommarbrallor eftersom jag ännu inte kommer i mina kläder. Men jag jobbar på det 🙂 om en vecka behöver jag inte längre tänka på att inte bli svettig. Då ska såret vara läkt och jag kan börja testa att powerwalka igen. Har saknat det. Det är inte min grej att ta mig fram i snigelfart.

Ja detta var ännu ett jättetråkigt inlägg. Och jag är inte på humör att vara glad just nu även om jag borde och även om jag försöker. Så tack för att du ändå pallade läsa ända hit.

Ha en trevlig fredag.
Anna

Biverkningar av Tamoxifen

Hej
Inatt har det snöat här i mina trakter. Ser det på snöplättarna på gräsmattan. 2 plusgrader och gråmulet.

Den 1 augusti började jag med en annan sorts östrogendämpande medicin. Bytte till Tamoxifen. Innan fick jag ordinerat Letrozol och de gav förfärliga biverkningar. Här finns det inlägget: https://wordpress.com/post/annabloggar.com/3162

Nu är det andra biverkningar och sätter sig inte på psyket som de andra gjorde.

En av tio, en av hundra men inte sällsynt
Biverkningarna:
Mycket vanliga (förekommer hos fler än 1 av 10 användare):
Blodvallningar, vätskeansamling, menstruationsliknande blödning, vaginalflytning, illamående, hudutslag, trötthet.
Jag har alla dessa utom illamående.

Vanliga (förekommer hos fler än 1 av 100 användare):
Huvudvärk, yrsel, onormala känselförnimmelser (t.ex. förändring av hur saker smakar samt stickande/pirrande känsla i huden), blodbrist, blodpropp (även i små blodkärl), kräkningar, diarré, förstoppning, håravfall, underlivsklåda, förändringar i livmoderslemhinnan, försämrad blodtillförsel till hjärnan, kramp i benen, förhöjda levervärden, förhöjda halter av fett i blodet, överkänslighetsreaktioner, syn- och ögonförändringar, onormalt hög fettinlagring i levern, muskelvärk.

Av dessa känner jag av känselförnimmelser så som stickande och små ryckningar i huden. I en tå eller finger., underlivsklåda, förändringar i livmoderhalsslemhinnan, kramp i benen.

Mindre vanliga (förekommer hos färre än 1 av 100 användare):
Cancer i livmoderslemhinnan, muskelknutor i livmodern, ökad blödningsrisk på grund av minskat antal blodplättar, minskat antal vita blodkroppar, inflammation i bukspottkörteln (smärta eller ömhet i övre delen av buken), nässelutslag, leverförtvining, inflammation i lungorna med andfåddhet och hosta, förhöjda kalciumvärden i blodet.

Av dessa har jag (vad jag vet): nässelutslag. Inte mycket just nu men dock. Huden i ansiktet känslig emellanåt och ”nässelutslagen” är sköra och brister = det börjar blöda.

Sällsynta (förekommer hos färre än 1 av 1000 användare):
Övergående svullnad av äggstockarna, livmodercancer, äggstockscystor,polyper i slidan, obehag och/eller inflammationsliknande besvär i tumörområdet, hud- och slemhinneförändringar (ibland allvarliga), kärlinflammation, minskat antal vita blodkroppar, gallstopp, leverinflammation, levercellskada, leversvikt, levercelldöd.Endometrios som kan ge smärta i magen och menstruationsliknande blödning. Synnervssjukdom och synnervsinflammation (som i fåtal fall lett till blindhet). Svullnad av ansikte, läppar, tunga eller svalg, ibland med andnöd eller sväljsvårigheter .

Som väl är, har jag inte något av dessa vad jag vet.

Besvärligast just nu
De biverkningar som är jobbigast nu är problemet med underlivet, som är kontinuerligt. Det svider, känns torrt, svider ibland när jag ska torka mig där efter dusch eller toalettbesök. Ömmar emellanåt när jag tvättar / sköljer underlivet. Jag använder bara kranvatten och aldrig någon form av rengöringsprodukt.

Biverkningar som inte nämns i FASS vad jag kunnat utläsa

Viktökning.
Har läst i annat sammanhang att pillerna ger viktökning, men det står inget om det i FASS? Konstigt. Jag kommer inte i mina kläder och fått köpa nya. Massor med kläder. Det är riktigt frustrerande att inte komma i mina kläder. Min släkting som gått igenom just detta som jag gör nu, sa till mig att så snart hon slutade med den här medicinen så försvann övervikten och kroppsformen återställdes till sin vanliga. Får hoppas det blir så……. om fem eviga år.


Svullnad
Kroppen svullnar emellanåt. Ibland kan jag nästan sitta och känna hur det sväller. Vill jag ha på mig mina svarta skinnstövlar så måste det planeras in från det att jag stiger upp på morgonen. På med stödstrumpor och inte sitta stilla för länge, för att lyckas få igen blixtlåsen som sitter baktill på mina stövlar.

Periodvis känner jag av trötthet. Det kan bero på flera olika saker men hur som helst kan jag bli utmattad och trött utan anledning. Inte ”efter gymet trött” utan snarare ”utan anledning trött”. Sedan är det kontigheter i mitt huvud. Så har jag känt det sedan jag började med cellgiftbehandlingen. Koncentrationssvårigheter, tappar ord och allmänt disträ. Detta har nog snarare med hela grejen att göra. Mycket tankar i huvudet.

Har haft några dagar och känt mig orkeslös, likgiltig. Idag är en sådan dag. Jag började skriva detta inlägg klockan 9 i morse. Sen gjort ett uppehåll och hälsade på mamma med äppelkaka. Nyss kommit hem och skriver det här sista. Klockan är 14.30 och var tog den här dagen vägen?

Har ingen lust till någonting idag. Orkar inte ens ta reda på varför det är så brett mellan raderna i detta inlägg. Så har det inte sett ut innan.
Har ingen inspiration fast jag har massor med polymerlera och grejer till att måla tavlor med mera.  Ska kolla youtube för att få lite inspiration.

Må gott
Anna

 

”Vad är meningen med MITT liv? ”

Hejsan.
Vad är meningen med mitt liv? Den tanken var det jag ägnade mig åt efter att cancern opererats bort. Jag vill säga att jag är inte religiös. Om det är något jag tror på så är det aloe vera. Växten alltså. * ler*

Det var en fantastisk befrielse, känslan att cancern i min kropp är borta.
Befrielse.
Jag vill leva. Hur vill jag leva?

Den 28 december 2016 opererades jag och började cellgiftbehandlingen den 1 februari. Under januari månad tänkte jag mycket på vad som är meningen med mitt liv. Inte meningen med livet utan med mitt.

Jag försökte se mig själv efter behandlingarnas slut och dags att börja jobba. Otal gånger försökte jag se mig in i framtiden. Ska jag bara borsta av mig detta? Borsta ena axeln och borsta andra axeln och klapp klapp! Borta! Tillbaka till jobbet och typ fortsätta där jag slutade som om ingenting har hänt? Hur jag än försökte kunde jag inte se mig gå tillbaka till mitt arbete. Jag kunde inte se mig själv fortsätta som om ingenting hänt. Jag är förändrad sedan cancerbeskedet den 30 november förra året, 2016.

”Vad vill jag bli efter cancern?” (inte vad vill du bli när du blir stor).
Funderade på vad jag vill göra istället.
Starta ett mysigt fik med hembakat, manglade bomullsdukar och kaffekoppar från loppisar?
Ska jag ta och utbilda mig inom skönhetsvård och starta salong?

För några år sedan hade jag planer på att utbilda mig till hudterapeut. Jag har ju ändå jobbat med skönhetsprodukter i över 30 år. Eller ska jag starta salong och vaxa kroppar och bleka tänder? Och frysa bort fett på folks kroppar? Och lite filling här och där?

Njä. Vill inte ha salong längre.

Under januari månad funderade jag på vad vill jag? Detta verkar djupt och jag brukar väl inte riktigt tänka så här men den månaden gjorde jag knappt annat än det. I februari efter första cellgiftbehandlingen blev jag förkyld, fick hög feber och var inlagd på sjukhus i sju dagar. Mina vita blodkroppar var typ borta. Efter den jobbiga veckan, när jag hade några dagar när jag kände mig ganska okej, googlade jag om hormonell cancer. Vad innebär det? Jag ska undvika produkter som innehåller östrogen. De hudvårdsprodukter jag använder dagligen, innehåller inte vegetabiliskt östrogen.

Vegetabiliskt östrogen
Jag förstod på min överläkare att när det gäller mat och dryck behöver jag inte vara orolig. Däremot förstod jag att aldrig ta kosttillskott mot klimakteriebesvär och liknande. I denna typ av produkt kan det förekomma vegetabiliskt östrogen från olika växter.

Det är populärt att använda serum för att få längre ögonfransar. Detta är inget jag skulle rekommendera någon jag känner, att använda. Det som får stråna att växa är just ämnen som ska stimulera tillväxten av fransar. Och på naturlig väg kan jag också läsa, om en av dessa produkter på nätet. Var och en får göra hur den vill, men jag kommer garanterat att avråda den som börjar prata om detta med mig.

Googlade om cancer och hittade studier som visade att cancer livnär sig på socker. Socker? Det finns ju i typ allt man äter. Det smygs in både här och där. Jag läste massor om detta om socker och cancer och maten som gör dig sjuk så att säga. Det finns ju andra sjukdomar än cancer.

Jag vill ha kunskap om hur kroppen fungerar. Om maten vi äter. Om köttet i affärerna som vi köper och tillagar.

Jag bestämde mig för att ha ordning på min kropp och för att kunna göra det räcker det inte med att googla lite, läsa lite här och där. Jag är sådan att jag behöver tydligare och mer konkret information. På ett annat sätt.

Kostrådgivare
Det var här jag kom fram till att jag vill utbilda mig till kostrådgivare. Jag ska hjälpa mig själv och jag vill hjälpa andra. Jag ska starta eget. Kostrådgivare. Det är det som är meningen med mitt liv nu. I samma veva som detta stod klart för mig var när en kompis på Facebook delade en länk från en blogg, en kostrådgivare som skrev om mat som gör dig sjuk. Detta kom till mig som på beställning. Inte maten utan inlägget * ler* . Samtidigtfick jag plötsligt ett nyhetsbrev från studentum.se. De har nog detektiver i cyberspace som håller koll på vad jag googlar på……

Deras nyhetsbrev kommer ytterst sällan. Minns inte när det kom ett sådant sist. Typ för ett år sedan kanske. Eller två. Rubriken var något i stil med: vad vill du plugga till?
De har verkligen koll på att jag googlat om kost och sådant.

Kollade igenom vad det fanns för utbildningar som passade mig och hittade två stycken som verkade bra. Båda fanns på distans, vilket jag tryckte kunde passa mig så här i cancertider. Plugga hemifrån. Nu i dagarna fick jag en länk av en kompis, om utbildningar av olika slag så som kost, motion, hälsa, mindfulness och allt sådant som tilltalar mig mycket. Allt i ett paket. Jag har nu hittat två olika utbildningar, från två olika företag. Nu ska jag lusläsa och komma fram till vad som passar mig bäst.

Jag kommer inte gå tillbaka till mitt arbete och det känns 100 % rätt.

”it will change your life forever”
Jag har tänkt på det här med hur man kan förändras i samband med en allvarlig sjukdom. Vissa säger att efter en canceroperation och behandling kommer man inte vara densamma. Min släkting i USA sa ”it will change your life forever”. Jag har inte förstått vad hon menat, förrän nu när jag själv opererats för cancer och genomgått cellgiftbehandling och ska nu tillbaka in i ett vanligt liv igen.

Det har ju – helt naturligt – varit så att nästan allt i tillvaron har kretsat runt min cancer, cellgiftbehandling och allt som hör detta till. Har en överdimensionerad almanacka som jag klottrat full med alla tider för behandlingar, blodprovstagning, lägga om picc-line, boka taxiresor till och från sjukhuset, vilken medicin som ska tas när och så vidare. Agendan i min iPhone blev opraktisk. Något mer överskådligt och enklare behövde jag ha.

Dessutom har jag haft medicinscheman uppklistrade på insidan av skafferidörren för att veta när jag skulle ta alla de där pillerna och sprutorna. Så det har varit mycket. Nu är almanackan i princip tom sedan jag avslutade sista behandlingen den 31 maj 2017.

Har återgått till agendan i mobilen igen.

Zometa-behandling i tre år
De enda tiderna nu är Zometabehandlingarna en gång i halvåret. Zometa (zoledronsyra) får man intravenöst och det tar 15 minuter varje gång att tömma den lilla påsen. Allt som allt tar besöket en dryg halvtimme. Jag bor i Landskrona och får behandlingarna i Malmö. Det går riktigt smidigt med tåget. Onkologen ligger mycket nära hållplatsen Triangeln. Supernära till centrum och kan passa på att ta en sväng dit efteråt.

Zometan hjälper till att stärka benen i kroppen eller ”hämma benförlust hos postmenopausala kvinnor” som det står på något ställe när man googlar. Det hormonsänkande tabletterna jag tar, gör att benen i kroppen kan bli skörare och Zometan stärker benen. Den ska jag ta i tre år och med ett halvårs mellanrum. Nästa gång är i mars 2018.

Den enda biverkningen som kan uppstå är en influensaliknande symptom. Jag blev lite hängig och trött men kan inte kalla det influensa. Pratade med en kvinna som fick sin tredje omgång. Hon sa att hon tog en vanlig värktablett innan behandling och kände ingenting efteråt.

Efter behandlingen kände jag tydligare domningar i höger hands fingrar. I flera dagar. Tydligare än innan. Känner också diffusa stickningar i en tå här och där emellanåt. Fast det är inte alls som när det var som värst, när jag inte kunde ligga stilla i sängen utan sprattlade som en döende fisk på land.

De återkommande besvären i fingrar kan kanske bero på att jag faktiskt inte virkat på fem dagar. Virkningen jag gjort nästan dagligen i några månader nu, har hjälpt att hålla stickandet dämpat. Nu är det mest den där stumma känslan, som att ha torkat klister på fingerblomman fast nu känns det som mindre mängd klister än innan . Jag störs inte så mycket av det. Jag överlever.

Höst-och-vinter-projekt
Jag har en lista med andra projekt jag tänkt göra nu under hösten. Ska sätta igång med ett nytt som kanske också kan hjälpa mina fingrar. Sy roliga kuddar. Här har vi en prototyp. Hästen Stig * ler*

IMG_1101

Det är ingen brist på projekt och André påminner mig ofta att dygnet bara har 24 timmar. Man ska ju göra annat också.
Ja jag vet babe, säger jag och håller med honom. Han har så rätt. På riktigt.

Jag är en kreativ person och älskar att skapa, testa nya grejer och så vidare. Mitt senaste projekt är min härliga, varma highlander-inspirerade axelvärmare (eller vad man ska kalla den) . Garnet fick jag av svärmor * hjärta* .  Alpackagarn såklart * hjärta igen*

IMG_1587

Funkar både utanpå kappan i vinter och bara ha över axlarna inomhus. Knapparna är i metall och kostade minsann 22 kr stycket. Värda varenda krona. Sådana virkar jag på beställning. Bara att skriva en komentar här i bloggen så hör jag av mig via mejl.

Mitt nästa inlägg kommer att handla om att sprida glädje.
Oooooo . En cliffhanger hahahaha

Hej så länge
Anna