Justerat expanderbröstprotesen

Hej
Så var det äntligen dags för besök hos plastikkirurgen för att tömma ut lite vätska ur min expanderprotes. Den har ju varit överfylld i flera månader för att töja ut huden på bröstet. Bröstet har varit överfyllt med 70 ml.

Flera gånger i veckan har jag varit öm i sidan där själva kanylen till protesen sitter. Kanylen är hård som en knapp och kanske 6 mm i diameter gissningsvis. Det känns som om den är ganska tjock. Den har smärtat, oftast bara nattetid när jag råkat vända mig på höger sida så att den tryckt till så det gör ont och jag vaknar.

Jag måste säga att hela uppfinningen med expanderprotes och sättet fylla den och tömma den är riktigt bra uppfinning.

Idag satt jag upp när vi skulle tömma ut och hade en helkroppsspegel framför mig.

Känns i princip ingenting
Det går till som så att i kanylen i sidan, där sticker man in en riktigt tunn nål genom huden. Jag har ganska låg smärttröskel vill jag berätta. Det känns knappt någonting när nålen sticker igenom huden i sidan. Så du som ska gå igenom detta, jag påstår att det finns ingen anledning till oro att det ska göra jätteont. Eller ont. Det gör mer ont att bli stucken i armvecket kan jag säga.

Meningen med spegeln är att under tiden som läkaren suger ut vätska via sprutan så ska man med blotta ögat kunna se skillnad. Se och känna hur huden blir mindre spänd och får lite mer mjukhet som mitt friska, fina silikonbröst.

Expanderprotesen var överfylld med 70 ml så bröstet har varit hårt som en bongotrumma. Hård som en boll nästan. När vi tömt bort 30 ml började bröstet kännas mjukt. Vi kom fram till att inte tömma ut mer.  Nu några dagar efteråt och jag klämmer lite på bröstet runt om så är det ganska mjukt. Inte lika mjukt som mitt friska bröst men ändå ganska okej-mjukt.

När jag trycker på båda brösten framtill så känns de likadana. Så, när någon vill krama om mig så bör det inte kännas skumt. Hurra!

Olika stora
Det jag visste från början och som jag skrivit i tidigare inlägg om min expanderprotes är att ingen ska inbilla mig att expanderbröstet kommer vara lika stort som det friska bröstet. Hur skulle det kunna vara det när jag med 70 ml extra fyllnad behövde två bikini-bh-inlägg i bh:n för att brösten ska se lika stora ut? Så det har jag fattat hela tiden att resultatet inte kommer att vara speciellt jättebra. Jag vet att de aldrig skulle kunna se likadana ut, vilka bröst gör det? Men jag vill ju såklart att storleken kunde vara mer jämn även om själva formen runt om inte var exakt lika. Så trodde jag det skulle vara från början.

Vad händer nu då?
Jo nu ska jag ha det så här och känna efter hur det känns och så vidare.
Ifall jag anser att vi ska ta ut lite mer vätska så bokar jag tid för det. När jag känner mig mogen att få en bröstvårta så bokar jag tid.

Det viktiga i min situation är att OM jag funderar på att konsultera plastikkirurgen som bytte mina implantat 2016, och bestämma mig för att byta ut implantatet i mitt friska bröst till ett lite mindre, ja då måste det göras innan jag får en bröstvårta på mitt expanderbröst. Det är tydligen lättare att synka en ”konstgjord” bröstvårta än att få min egna bröstvårta synkad med en ”konstgjord” …. om ni fattar vad jag menar *ler *

Hur gör man då en ”konstgjord” bröstvårta?
Man använder helt enkelt huden på bröstet och ”snörper åt” på något vis med lite stygn och så. Då krävs det att det finns lite extra hud utan att huden stramar för mycket. Detta var ju inte sagt idag, men jag kan tänka mig att vi kanske behöver tömma ut några fler milliliter ut bröstet för att undvika för hårt bröst. Ingen aning. Mitt antagande.
Bröstvårtan skapas under lokalbedövning. Ja mig kvittar det för jag har ju typ ingen känsel på det bröstet i vilket fall.

Sista etappen i detta när bröstvårtan är på plats och läkt, då kan man göra det sista momentet: tatuera vårtgården. Även detta under lokalbedövning.
Min third cousin i USA, Susan, som jag berättat om, hon ångrade att hon lät sig tatueras. Hon sa det gjorde jätteont så hon avbröt det mitt i alltihopa. Om jag minns rätt så tatuerades hon i omgångar – vid olika tillfällen och att hon avbokade de resterande gångerna.

Pengar i sjön?
Jag vill ha bröstvårta och vårtgård. Jag vet bara inte när detta ska ske. Först och främst måste jag bestämma mig för om jag ska palla ge mig på att för tredje gången operera mitt friska bröst och den här gången byta till ett lite mindre implantat. Då behövs ju bröstvårtan flyttas lite och snart liknar väl även det bröstet ett jäkla lapptäcke. Ja faktiskt hela min överkropp för jag har ju ett lodrätt ”blixtlås” på 35 cm eller vad det är, mitt på bålen, börjar cirka 10 cm ovanför naveln och slutar nedanför bikinilinjen.

Jag är ganska impulsiv men ska försöka att inte vara det nu. Ska tänka igenom allting mycket noga. Kanske vänder jag mig till plastikkliniken som fixade mina bröst 2016 för konsultation. Bara för att höra hans åsikt. Och det är klart jag redan vet svaret. Klart han kan fixa till mitt friska bröst. Det kommer han säga. Sen vet man ju aldrig om det verkligen blir det resultat jag förväntar mig och därmed ännu mer pengar i sjön.

Det kan ju också vara så att när bröstvårtan är på plats så kanske brösten kommer att se lika stora ut. Det är kanske förvillande att jämföra ett Barbibröst med ett bröst med bröstvårta?
Önskar att någon som gått genom just detta, har ett svar till mig om hennes upplevelse.

Mina tankar strömmar fritt nu. Hur viktigt är det egentligen för mig att sträva efter att få så perfekta bröst som möjligt? Är det värt att spendera så mycket pengar?  Kommer det göra mig lyckligare? Bättre självkänsla? Vad är jag rädd för, om jag inte kan få någorlunda likadana bröst? Orolig att inte träffa någon man som accepterar ett bröst utan känsel och med påhittad bröstvårta?

Det andra bröstet kompenserar det hela i så fall, för där finns överskott av känsel 😊

Att inte kunna vara utan bh i vissa kläder där det inte är snyggt med bh under?
I somras har jag badat topless och struntat i att dölja mitt överfyllda Barbiebröst i en bikini-bh.
Nästa sommar har jag kanske hunnit få bröstvårta och vårtgård på plats. Varför skulle jag inte kunna vara topless då? Varför skulle jag inte kunna ha den där sexiga ”lilla svarta” urringade byxdressen fast det ena bröstet kanske är lite mindre än det andra?

Ja det är sånt jag får bolla med mig själv, nu framöver.  Dessutom: 30 000 kr kan man ha till något viktigare än att fixa ett bröst som kanske inte blir som jag tänkt.

Anna

Till ruta ett nästan

Hej

Jag stukade ju foten rejält den 22 juni. Innan dess var det seriös power walk dagligen för att hålla igång kroppen. Jättehärligt !

Leder och sånt har förmåga att stelna till efter cellgifter och när man käkar Tamoxifen. Detta har jag berättat om i tidigare inlägg. Därför är det extra viktigt för oss som är eller har varit i cytostatikabranschen att motionera extra mycket. Hädanefter. Forever.

Med stukad fot med bandage i över en månad har jag inte kunnat power walka. Det har blivit att cykla när jag väl lyckades med det utan att få ont i vristen.

Nu är det tillbaka till ruta ett när det gäller konditionen och stelheten i kroppen är tillbaka.

Skit också!

Lite får jag skylla mig själv också . Jag hade nog kunnat power walka igen för drygt en vecka sedan. Då först kunde jag skippa bandaget. Ankeln hade förmåga att svullna om jag inte hade bandaget på.

Men den senaste tiden har det varit stekhett i mina trakter (och resten av Sverige) att ska man motionera ute utan att riskera uttorkning och utmattning av värmen skulle man nog behöva träna i svinottan innan kl 6. Det har jag inte haft lust med så tidigt så… ja jag får skylla mig själv lite.

Jag har bara gjort lite stretchövningar och böja hit och dit. Men nu har det där ”runda under fötterna” som jag hade i samband med cytodtatikan, kommit tillbaka. Öm under fötterna på morgnarna.

Första promenaden sedan skadan

Idag blev det min andra promenad sedan jag stukade vristen.

Den första var i lördags em. Var på stranden och upptäckte punka på cykeldäcket. Jo men tack så himla mycket.

Tog 50 minuter att gå hem. Stekhett och i plastsandaler som jag bara har när jag plumsar i havet. Inte så värst sköna att gå med i 50 minuter.

Idag blev det en promenad till. Ta cykeln till cykelmekaren. Byte av slang och däck.

Passade på att bjuda mig själv på en fika på stan.

Idag har det varit liiiite svalare stundom. Runt 25 grader. Snacka om svalt !

Imorgon blir det runt 28 grader och på onsdag 29 grader. Hoppas min cykel är klar till onsdag förmiddag för då vill jag till stranden och steka mig ytterligare. Har pepparkaksfärg men tänkte uppgradera till bränd pepparkaka 🌞

Jag äääälskar solen och tar igen två somrar av taskigt sommarväder .

Denna sommaren har verkligen varit kompensationen för två skitsomrar.

Läste något kul som nån la ut på Facebook : ”Kommer ni ihåg då förr i tiden, när man behövde ta på kofta när det blev mulet”.

Sååå himla bra Hahaha.

Simma lugnt

Anna

7 veckor med sprängfylld expanderprotes

Hej

Den 11 juni var sista påfyllningen av min expanderprotes.

Jag slutade använda bröstbandet i början av juli. Stod inte ut att använda det längre. Obekvämt och skavde. Tänk att jag haft bröstbandet sedan mitten av april. Sjukt lång tid att använda dygnet runt.

Bröstbandet har haft som syfte att trycka ner bröstet i samma position som det friska. Jag tycker bröstet blivit lite deformerat av bröstbandet. Lite intryckt upptill.

När jag bytte mina implantat 2016, nio månader innan jag gick bröstcancerbeskedet, då skulle jag ha bröstband i två månader. Så jag gjorde samma sak denna gången. Använde det i två månader. Jag tycker brösten är i samma höjd. Det enda är att expanderprotesen fortfarande är plattare framtill och fylligare i sidan jämfört med mitt friska bröst med vanligt silikonimplantat. Detta bekymrar mig lite.

Ska försöka få tag i någon på plastikenheten imorgon och förhöra mig.

Dessutom har det börjat ”spränga” i expanderbröstet. Huden är ju sprängfylld och ska vara så till mitten av september. Det ät ju 6 veckor dit. Det stramar ute i sidan emellanåt när jag ligger ner och det värker till liksom. Inte så att jag behöver värktabletter. Jag tar till min hjärtekudde och klämmer fast i armhålan när jag lägger mig ner.

Sedan mitten av juli har jag fått börja styrketräna bröstmusklerna. Det vill säga att jag inte behöver ta så stor hänsyn . Dock har jag inte styrketränat. Däremot har jag packat upp lådor och gjort en del lyft i och med min flytt till annan lägenhet.

Hade förvisso anlitat flyttfirma men det är ju ändå en massa ansträngningar för bröstmusklerna med att flytta lådor och sånt.

Ja ja. Jag ska ha tag i någon sjuksyster imorgon. Hade gärna velat att någon tog en titt på brösten och se att allt är normalt.

Hur jag än försöker föreställa mig resultatet kan jag inte få till det att expanderbröstet kommer bli lika stort som det friska.

Hur ska det kunna det när det redan nu ser mindre ut? Ska ju dessutom tömma ut runt 70 ml . Då blir det ju ännu mindre! Jag behöver lite inlägg i bh:n för att de ska se lila stora ut.

Dessutom: ifall brösten får ojämn storlek kommer de inte byta ut implantatet i mitt friska bröst till ett mindre. Det är tydligt sagt till mig. Det betyder att jag själv får kosta på en operation av det friska i så fall. Så jäkla surt alltså!

Jag fixade ju om mina bröst för att slippa använda bh. Och nu lär jag inte kunna vara utan bh eftersom jag antagligen måste använda inlägg för att de ska se lika stora ut när jag är klädd.

Skit också! Saker blir inte som man tänkt. Jag är så tacksam att C är borta och att jag mår så bra som jag trots allt gör, men faaan . Jag vill ha två lika stora bröst.

Jag har en D-kupa och en C-kupa. Snyggt! Inte.

Är jag fåfäng och otacksam nu eller?

Smackar in en bild som inte alls har med dagens ämne att göra. Det är bara jag på en power walk vid avkopplande området runt Slottet i Landskrona. Citadellets vallgravar.

Villkorslös kärlek

Hej

Hur länge sedan är det inte sedan jag skrev senast?

Det är mycket som hänt som gjort att jag inte orkat skriva.
Inget som har med C att göra så ingen anledning till oro.

Allt är helt på det privata planet. Jag har mått dåligt stundom och varit stressad, ledsen och förvirrad.

Villkorslös kärlek?
Jag älskar André så otroligt mycket. Han är faktiskt den mest underbara kille jag varit tillsammans med.

Han är drygt 18 år yngre än jag.  Vi träffades i december 2015. Hade exakt ett underbart år tillsammans innan C kom och förstörde.

När jag upptäckte hur förändrat allt blev med mig i samband med Tamoxifenmedicinen jag började med i augusti förra året och måste ta i fem år, sa jag till André (detta var i augusti eller september förra året). Jag sa till honom:
-Är det sån här skit (effekten av biverkningarna) vi ska dras med så vill jag verkligen inte att du ska behöva ha det så här. Det räcker med att jag själv måste stå ut med mig.
-Lägg av, sa han. Sen pratade vi inte mer om det.

Ni som följt mig länge vet vad jag snackar om. (Kolla mina inlägg om Tamoxifen).
Biverkningarna jag dragits med. Framförallt mina torra slemhinnor som gjorde att vi inte kunde ha sex på jättelänge. Vi hade inte riktig sex på ja riktigt många månader. De få gånger vi fixade få till det under cellgiftbehandlingen februari – maj 2017 kan man räkna på ena handen. När jag kände att NU börjar det kännas okej, ja då börjar man med Tamoxifen och en massa jävla biverkningar dyker upp. Störst problem var slemhinnorna i underlivet som torkade så himla mycket att jag grät när jag skulle kissa, torka mig, duscha mig där nere. Det tog åtskilliga månader innan det rättade till sig.

I början var det också som att jag var totalt ointresserad av sex. Detta gick över i samband med att slemhinnorna sakta återgick till det nästan normala. Detta tack vare Membrasin havtornskapslarna och LIP havtornsolja för underlivet. Får väl även tacka två läkemedlen: Repleen och Vagisan fuktkräm.

Snubbla på målsnöret
För tre månader sedan bestämde vi att separera. Flytta ifrån varandra.
Vid det laget kunde vi börja ha sex och det hade vi som om vi tog igen det vi missat i alla de där månaderna. Efter att ha beslutat att gå skilda vägar började sexlusten komma riktigt ordentligt nu när slemhinnorna började normaliseras. Vi tog även Pjur Woman till hjälp och det funkade bra.

Nu ska man kanske känna oss väl för att förstå hur vi kunde ha en massa sex efter att vi beslutat att gå skilda vägar. Och hur vi kan gå skilda vägar fast vi tycker så  mycket om varandra.

Jag kan bara säga så här, det jag sagt till André ett antal gånger sedan i höstas:
-Jag älskar dig så mycket och du är värd att ha det allra bästa. Du ska aldrig nöja dig med annat än det bästa för det är du verkligen värd.

Jag vill inte vara indiskret mot André och har ingen anledning att gå in på fler detaljer.

Jag säger bara igen att jag älskar honom så otroligt mycket. Han ska träffa någon i sin egen ålder och någon som förhoppningsvis inte drabbas av sån här skit som förstör ett samliv. Tills dess har jag inget emot att vi är intima tillsammans när vi känner för det.

Nya adress
För en dryg vecka sedan flyttade jag. Inom stan. Har fått schyst ordning i lägenheten.

Charlie Napoleon
Jag hämtade min kattunge Charlie 6 dagar innan jag flyttade. För att han skulle slippa flytstök passade min syrra och yngsta systerdottern 15 år honom. Jag var där och hälsade på. Det funkade bra fast han var busig och ett yrväder utan dess like.

Flyttade in en lördag förmiddag. På eftermiddagen när flytten var klar hämtade jag hem honom. Det gick jättebra. Han hade roligt bland alla flyttlådor och bråte. På natten la han sig på min huvudkudde ovanför mitt huvud tryckt mot väggen. Där låg han och somnade det lilla livet * hjärta *

IMG_3964 IMG_3959

Sa jag att han jag döpte honom till Napoleon efter världens godaste bakelse? *ler *


Leta efter en kompis

När jag i april bestämt mig för att köpa en ragdollflicka fick jag kontakt med en uppfödare. Hennes honor var tingade. Jag sa till henne att om hon mot förmodan skulle få ett återbud, får hon gärna höra av sig.

Sen fortsatte jag leta ragdollhona. Fick kontakt med en trevlig kvinna som hade två tjejer och en kille. Jag ville ju ha en tjej enbart för att jag bestämt att min nästa katt ska heta Cloetta *ler *.
Kvällen innan jag skulle besöka henne och kattungarna hör hon av sig och berättar att en person som hört av sig innan mig, beslutade att köpa båda honorna. Kvar var en kille. Jag sa jag kommer och hälsar på.

Samtidigt som jag var lite besviken. Jag var så insnöad på att ha en hona, blev jag glad att båda flickorna tingats. Jag var brydd över hur jag skulle kunna välja bort en av kattungarna. Det kommer ta flera dagar. Jag kommer att sitta där på golvet hos uppfödaren och bara stirra på de två flickorna.

Problemet löste sig. Kvar var en kille och vilken kille sen. Helt underbar och charmig liten plutt. Så kom Charlie Napoleon in i mitt liv och jag slapp välja bort.

Under tiden jag väntade på att kunna få hem honom började jag tänka att jag borde skaffa en kompis till Charlie. Tänkte att så snart jag kommit till ro i nya hemmet så ska jag leta efter en ragdollflicka. Idén började växa fram att skaffa kattkull. Då blev det lite brådis för det är bra ifall katterna är jämngamla.

Cloetta Nefertiti
Det jag inte hunnit berätta i bloggen är om Cloetta Nefertiti.

Telepati! Veckan innan jag skulle hämta hem Charlie, ja då hör den andra uppfödaren av sig till mig. Henna hade jag glömt. Hon hade fått återbud på en av kattflickorna. Vilket sammanträffande.

Hon skickade bilder på lilltjejen och hon var helt bedårande.

IMG_3927
Henne hämtade jag hem på söndagen. Det tog en dag sedan var de igång och började nosa på varandra. Sedan efter det är det full rulle här hemma. De är så himla roliga och härliga. Charlie sover fortfarande på huvudkudden fast han fått en egen intill min kudde. Cloetta ligger gärna och sover någon annanstans i lägenheten. Men på morgnarna är de i sängen båda två. På var sin sida om mig.

Livet är härligt vill jag säga.
Jag mår bra. André och jag har kontakt och han kommer över ikväll och det längtar jag efter.

Nu ska jag strax till stranden med två väninnor. Idag ska det bli rekordvarmt IGEN. Och idag börjar Landskronakarnevalen och den varar till och med lördag. Massor med artister, massor med öltält, massor med människor och massor av sol.

Härligt.
Anna