Blödning efter klimakteriet

Hej.

Jag förstår inte. Idag har jag haft eller har fortfarande en visserligen lätt, men dock blödning från underlivet. Först visste jag inte om det var blod i urinen eller ej men det är det inte.

Ingen blödning som kräver tampong eller binda . Räcker med ett tunt trosskydd.

Sist jag hade en liknande blödning var i samband med Tamoxifen. En av biverkningarna. Men jag la ju av med den medicineringen för mer än ett halvår sen.

Och nu ikväll känner jag visserligen bara diffusa men ändå , svag ömhet i trakten av ena äggstocken. Samma värk som när man ska få sin mens. Som när äggstockarna liksom rör sig.

Är detta normalt? Att få en slags blödning light bara så här? Det är ju snart två år sedan jag slutade med cellgifterna. Och runt sex år sedan jag hade sista mensen.

Jag googlade. Den första träffen handlar om Godartade polyper i livmoderhalsen kan blöda. Försvagade slemhinnor i slidan och urinledaren. Små sprickor kan ge mindre blödningar, särskilt eftersamlag. … Cancer i livmoderslemhinnan är vanligare än cancer i äggstockarna och cancer i livmoderhalsen.

Nästa träff är Cancerfonden som berättar:

Livmoderkroppscancer drabbar framför allt äldre kvinnor som passerat klimakteriet. Hälften av alla fall av gynekologisk cancer är livmoderkroppscancer. Första symtom är ofta en blödning.

Allting såg bra ut under senaste gynundersökningen i höstas. Men det var då det.

Jag käkade ju Tamoxifen som ska hålla östrogenet borta från kroppen , i ett år och valde att sluta ta pillerna i oktober 2018.

En av biverkningarna : Tamoxifen kan orsaka livmodercancer.

Jag tar inte ut oro i förskott. Jag bokar tid och kollar mig för att utesluta.

Jag känner den diffusa värken i äggstockstrakten fortfarande. I över tre timmar nu.

Jobbigt. För imorgon kväll ska jag ha en skön dejt med Han som inte heter Göran. Som jag berättat om. (Han jag träffade på krogen i januari i tron att han var någon annan. )

Därför är det jäkligt opassande att denna blödning dyker upp just nu.

Typiskt alltså.

Annonser

Väntar på operationstid

Hej

Pratade just med min plastikkirurg på onkologen.

Det finns två metoder att få till en bröstvårta. Detta vet jag redan eftersom jag är en googlare av stora mått. Och plastikläkaren berättade också för mig i somras.

Den ena metoden är att man av den bröstvårta jag har, tar halva och gör en ny bröstvårta av.

No way jag vill göra det. Aldrig i livet vill jag slakta bröstvårtan. Den är ju jättefin och bra på alla vis.

Den andra metoden är att man snörper åt med den hud som finns på det opererade bröstet och trixar till en bröstvårta. Tror jag redan berättat detta.

Vi kommer tillsammans fram till hur det ska se ut och placeras. Allt är klart på en dryg halvtimme och sker under lokalbedövning.

Jo, det fanns en tredje metod. Fast då blir det ingen bröstvårta. Man tatuerar helt enkelt en vårtgård . No option for me.

Jag vill ha två bröstvårtor.

Har jag tur, kan ingreppet ske innan sommaren. Läkaren har inte fått operationsschemat ännu så hon kunde inte säga hur lång väntetiden är. Hon vet att jag kan med kort varsel.

Ja ja. Det blir när det blir.

Ska bli skönt när detta är klart. Då kan jag lägga hela bröstcancer-tiden bakom mig på riktigt.

Det är bara en Zometabehandling kvar också. I september.

Det är bara att ta det lugnt, andas in och andas ut 🙂

Saknar inte Tamoxifen ett skvatt

Hej

Jag saknar inte min Tamoxifenperiod för fem öre. Efter försöket som varade i fyra fem dagar i februari märker jag att det mesta är återställt i kroppen. Väljer att säga ”ställt till rätta”.

När jag kom i klimakteriet för runt nja sju år sedan tror jag det var, när mensen slutat helt så var det knappt något jobbigt för mig. Inte speciellt besvärliga svettningar. Snarare tvärt om. Jag frös men jag har alltid varit frusen av mig.

Tamoxifenmedicinen som jag började med i augusti 2017 skickade min kropp i rasande fart till extrem-klimakterie med all jäkla skit. Det är bara att läsa inläggen i fliken Tamoxifen så behöver jag inte skriva det här (igen) .

Heja kroppen
Nu känner jag att väldigt mycket i min kropp är återställt. Klar med back-upen haha. Anna 2.0 är verkligen här. Så känns det på alla plan just nu. Det kan vara helt annorlunda i morgon eller nästa dag,

Jag cyklar varje dag, oavsett väder. Snabbt cyklar jag också. Alltid. Det är mitt spinningpass kan man säga. Till och från jobbet.  Jag svettas betydligt mindre nu än i januari exempelvis . Innan jag började med Tamoxifenen en andra omgång.

Det bara funkar nu
Om jag säger så här. Jag behöver inte längre använda trosskydd som jag alltid behövde under året med Tamoxifen. Behöver inte byta trosor två tre gånger om dagen för att de antingen blivit fuktiga av svett eller av flytningar.

Jag behöver inte tänka så mycket på hur jag ska klä mig när jag går ut för att få balans på frysandet och svettningarna som sköljde över mig hela tiden.

Hurra för normala slemhinnor 
Saker som jag nästan glömt bort men som jag kommer på nu medan jag skriver.
Jag har trappat ner intaget av Membrasin som varit en räddande ängel under min Tamoxifentid med svårt torra slemhinnor i underlivet framför allt och i näsan.  Nu tar jag en om dagen (innan tog jag 4 stycken) för att ta slut på kartan ungefär. Jag kommer köpa havtornsoljan LIP till underlivet och ha hemma i nödfall. Membrasin köper jag om det skulle behövas. Fast jag borde nog ha en låda hemma just in case.

Jag får kramp i benen emellanåt men inte alls på samma sätt. Nu är det mer ”normal” kramp – om det nu finns normal kramp hahaha. Jag menar att jag kan få lite känningar. Inte kramper från lår till ankel som jag faktiskt fick när det var som värst i samband med cellgifterna 2017 och Tamoxifenpillerna därefter.

Nu vet jag att kommer kramper så beror det troligen på för lite intag av vatten  eller kall om fötterna. Jag har slarvat med Magnesium-Calcium tillskotten så jag får skylla mig själv lite där. Jag har börjat ta dem igen.

Inget sex på länge men snart ändring på det
Jag har ju inte haft sex på åtta månader , d.v.s ungefär sedan  jag separerade från min dåvarande kille. Så jag vet inte riktigt hur det kommer funka. Jag har inte övat  i min ensamhet. Men jag är förberedd och har min jätteflaska Pjur Woman den vita flaskan. Den har varit en räddare i nöden när slemhinnorna skrek av törst.

Jag har träffat en kille och det lutar åt att vi kommer ha sex nån gång framöver.  Ifall inte någon av oss blir överkörd av tåget typ. Vi verkar vilja ha varandra så vem ska hindra oss?  (säg inget till mamma) haha.
Så jag är förberedd kan jag säga.

Mitt älskade liv
Jag trivs riktigt bra i mitt liv just nu. Och dessutom är ju våren på väg, mina vänner. Tänk att vi har en hel underbar sommar framför oss. Som väntar på oss där framme.

Men först ska vi ha lite vår och den är på väg med språng i mina trakter här nere i södra Skåneland. Och imorgon ska jag till frisören och jämna till håret hade jag tänkt.

Det där håret


Jag har ingen erfarenhet av kort hår så jag är helt lost in the pancake.  Vet icke vad som ska hända med mitt hår.  Nu ska det bara jämnas till sen får vi se. Vill inte ha det jättelångt igen. Fast Han som inte heter Göran tycker klar det. Alla killar verkar vilja ha ladies med lite längre hår och helst lockigt eller vågigt.

Ja ja jag gör som jag vill. Har jag alltid gjort . Tror det kommer bli som min idol på det här ganska opublicerade fotot. Marilyn Monroe eau de naturelle.

Så kan jag tänka mig ha håret. Vi får se. Jag gillar rufsigt bångstyrigt hår. För det är så jag känner mig.

Just nu kör jag med artificiellt knullrufs. Ogillar tillrättalagt hår.

Bon nuit

Välkommen till min nya blogg. Just nu: inlägg om drömtydning.
https://mittlevandeliv.home.blog/

Aldrig mer Tamoxifen

Hej

”Jag vill aldrig mer ha med Tamoxifen att göra”.
Så sa jag till Onken-systern som ringde mig igår och undrade hur det går efter uppehållet med pillerna.

Jag berättade om biverkningarna som kom krypande över mig redan efter några få dagar.

Den dagen jag dör, fram till den dagen vill jag leva mitt liv . Tänker inte leva fram tills dess som en zombie med stela leder, svidande slemhinnor, äckliga ofräscha svettningar och all annan skit som drar fram i Tamoxifenets farvatten.

(Du som läser detta och ska påbörja din Tamoxifentid, du vet redan om att alla inte drabbas hårt av biverkningar: Ge det en chans. Du kan tillhöra den lyckliga skara som kommer lindrigt undan beträffande biverkningarna).

Jag trivs så bra i mitt levande liv. Trivs med det mesta runt omkring mig.

Mina ragdolls har blivit föräldrar och har världens sötaste kattunge på knappt fyra veckor, har några beundrare på jobbet, trivs jättebra på nya jobbet , känner sexlust som jag måste göra något åt ☺️

Har av en slump fått kontakt med en kille som jag är nyfiken på att lära känna mer. Det är så mycket spännande grejer på gång så hur ska jag ha tid att må skit av Tamoxifen?

Den där killen jag träffat av en slump. Det var kanske nån mening med det som hände.

För snart två månader sedan ramlade jag och flera yngre släktingar in på en krog i stan efter att ha firat min mammas födelsedag. Salongsberusad och glad med rufsigt , ljuslila hår fick jag syn på Göran i baren. Göran är en kompis’ kompis. Söt kille. På väg fram till honom vinkade jag, log och sa:

-”Hallå Göööran men du är ju inte Göran!”

-”Jag kan va Göran om du vill”, svarade han och log och jag skrattade lite så där tjejfnissigt 🤭☺️

och hallå! Nice looking too. Sen satt vi i baren och snackade och sörplade alkohol i över två timmar. Jag brukar tänka att det är någon mening med det som händer så det vore dumt att säga adios utan att byta nummer.

Sedan dess har vi textat varandra lite och är väl inne på att träffas igen. Vi bor 30 minuters bilresa ifrån varandra.

Han frågade efter Görans adress och sa han vill skicka ett tackkort till honom. 🙂

Så hur ska jag kunna ha Tamoxifenbiverkningar mitt i mitt levande liv?

Jag bara undrar.

Tamoxifen: nej tack!

Hej,
Jag slutade ju med Tamoxifen den 15 oktober 2018 för att det blev olidligt.

Det går att läsa i mina tidigare inlägg hur olidligt det blev.

Sedan all Tamoxifen lämnade min kropp har jag mått så bra och fri.
Anna 2.0. Hurra!
Till och med glömt bort hur effekterna av Tamoxifen påverkade min kropp.

Jag bestämde mig för att ta ett uppehåll för att få svar på om de besvär jag fick sedan jag började med T i augusti 2017, beror på T.  För det finns ju något som heter ”övergångsbesvär” och som inte har ett dugg med medicinering att göra. Klart det är så. Men jag vet ju inte det om jag inte tar reda på det.

Och det kan jag säga: många av besvären berodde på T. För de klingade av i takt som jag slutade med T.

Nu i fyra dagar har jag tagit ungefär 1/4 Tamoxifen varje dag. Svårt att dela dem och jag har glömt köpa en delare. Så delarna blev olika stora.

Nu slutar jag med dem. Jag begriper inte att tre – fyra biverkningar kan komma tillbaka så där snabbt. Hade det varit en stycken hade jag kopplat ihop det med något annat. Men fyra stycken. Det kan väl inte vara en slump att det beror på T? Eller?

Ni som käkat Tamoxifen eller fått cytostatika efter bröstcancer vet vad jag snackar om. De där ”nervryckningarna” / krypandet under huden i tår och fingrar. Har inte känt av dessa på flera månader.  De har kommit tillbaka i mina tår. Känner det nu medan jag sitter här och skriver. Känt det flertalet gånger i dag och igår.

Har inte heller haft nämnvärda besvär med flytningar. Jo tack. De börjar visa sig och tack men nej tack!

Genomsvettas för minsta ansträngning. Det är skillnad på att svettas och svettas. Svettas som efter ett spinningpass fast jag bara cyklat helt vanligt i 10 minuter och bara en liten uppförsbacke, det beror på Tamoxifenen.  Har cyklat exakt samma sträcka nu i 6 veckor och märker skillnaden nu.

Kramp i benet har jag inte haft sedan tiden med T. Det fick jag i går kväll.
Ja, jag käkar Magnesium som motverkar kramper.
Orkar inte med att få kramp från lår till vad som jag hade innan.

Den fjärde är jag iofs lite osäker på men jag känner konstig stelhet vid knäna. Har inte känt så under tiden jag varit utan T.

Jag har funderat på om biverkning kan visas så här snabbt. Det jag minns när jag började med T 2017 så dök biverkningarna upp förvånansvärt snabbt. Likaså med Letrozol som jag fick sluta med efter någon vecka eftersom jag fick psykiska besvär och blev rädd för mig själv.

Visst. Jag kunde ge Tamoxifen en bättre chans denna gång men jag fasar för torra slemhinnor i underlivet. Jag klarar inte av en omgång till. Så otroligt ont jag hade i underlivet i så många månader. Grät när jag kissade, grät när jag skulle försöka torka mig, grät när jag försökte duscha underlivet, grät för att vi inte kunde ha sex till någon reda.

Jag har schyst ordning i underlivet nu sedan Tamoxifen lämnade kroppen.  Behöver sällan använda LIP (havtornsoljan för underlivet jag köpte på Bodystore). Det klarar sig med Membrasin havtornskapslar som man sväljer. Om jag får vara lite frispråkig och skämtsam kan jag säga så här: om man stoppar in något i mitt underliv så fastnar det inte som det kunde göra innan. Den eller det kommer att glida ut. Fniss.

Dessutom fick jag besvär med min Kocks blåsa under tiden jag fick cytostatika och tog Tamoxifen. Dessa besvär slutade när jag slutade med T. Idag börjar dessa besvär och det vet jag med säkerhet beror på T.

Så jag säger nej tack till ens 1/4 Tamoxifen per dag.

Onkensystern sa hon skulle ringa mig i början av mars och höra hur det går.
Jag kommer helt enkelt att säga så här:
Den dagen jag vill ha stelare leder, svettas som en gris, besvär med underlivet i form av flytningar och extremt torra slemhinnor, den dagen kan jag tänka mig att börja med Tamoxifen igen.

Det finns en anledning till att jag startat en ny blogg: MittLevandeLiv.home.blog
Jag vill leva mitt liv. Inte bli en surkossa som svettas och irriterar sig på folk. För det är ännu en effekt av T.

Det sista jag förhoppningsvis kommer att skriva i denna blogg så småningom är hur det går med min expanderbröstprotes som är för tung och gör ont emellanåt. Och bröstvårtan som ska konstrueras.  Det sistnämnda ser jag fram till. Ska bara bestämma mig för hur jag ska göra med mitt friska , plastikopererade bröst som är supersnyggt. Det behöver få ett mindre implantat ifall jag blir tvungen att tömma ur vätska ur expandern för att det ska bli mer behagligt.  Det lär dröja månaders månader innan det sker i så fall.
Vill ju ha bröstvårtorna på samma höjd så det friska bröstet måste i så fall fixas till först.

Under tiden: mycket välkommen in till min nya blogg
https://mittlevandeliv.home.blog/

Hälsningar Anna 2.0