Don’t sweat the small shit

Hej
Kan berätta att jag har lite känning av träningsvärk i låren från benträningen igår. Oavsett hur många antal benpress det blev igår, så känns det i låren. Det är ju ett ute-gym och alla maskinerna har ett sånt där lagom motstånd som ska passa de flesta så jag tyckte inte det var speciellt jobbigt. Ni som är vana vid denna träning hade nog inte tyckt det var något att hålla på med, kanske. Inte vet jag. Det passar mig perfekt nu iallafall 🙂

Jag pratade med min third cousin Susan i Main, USA igår.  Jag vet inte riktigt vad det heter på svenska. Hennes mormor och min mormor var kusiner

Susan och jag är i samma ålder. Lika galna båda två och har otroligt roligt när vi träffas. Snacka om att få kramp i magmusklerna av allt skrattande 🙂

Vill börja med att säga att hon har sagt okej till att jag skriver om henne.
Hon är eller har varit i bröstcancerbranschen hon också, men för 12 år sedan, när hon bara var runt 45 år. Det kände jag inte till vid det tillfället och när jag fick veta det långt senare var jag som alla andra som inte varit där: jag förstod inte hur jobbigt hon haft det. Hon berättade aldrig ingående om hur hon haft haft det. Varken då eller senare. Inte förrän jag gick ut på facebook och berättade för min lilla vänkrets där.

Hon har dessutom inte haft familjmedlemmar eller sambo runt omkring sig när hon hade det jobbigt. Dock många vänner. På den tiden bode hon på Manhattan och hade alla sina vänner och arbetskamrater omkring sig. Nu är hon nyinflyttad i Maine, mår bra och har nya vänner såklart och fri från skiten.

Susan mår bra och är frisk från C. Hon är den enda riktigt nära vännen jag känner som har haft bröstcancer. Jag har Susan och några bröstcancer-bloggvänner och det är jag så tacksam över.

Igår när vi pratade berättade hon att även hon fick expanderprotes och berättade exakt hur det känns och hur man går till väga. Läkaren har ju redan berättat men bra för mig att få veta hur från en som upplevt detta.

Det kommer inte kännas så mycket när de fyller på protesen. Nålen är så tunn att man knappt känner något. När bröstet är färdigfyllt och med 25% extra för att sedan få en fin form och naturligt utseende, då har man det så i cirka två månader. Sedan är det dags med ny operation där man ersätter expanderprotesen med ett riktigt silikonimplantat eller protes som de kallar det fast jag tycker nästan protes är ett fult ord. Protes låter som man har ett handikapp liksom.

Ni som följt mig sedan starten har läst i en av mina första inlägg att en släkting sa ”It will change your life forever”. Detta var innan cytostatikabehandlingarna. Jag förstod inte då vad hon menade. Nu vet jag exakt vad hon menar.

Jag har förändrats mycket under tiden som gått. Om 4 veckor är det ett år sedan jag fick sista behandlingen. Jag håller på att bli Anna 2.0. Därmed inte sagt att det blir en bättre eller uppgraderad Anna, men i allafall en annan Anna.

Susan sa igen att it changes your life for ever. You will become another person. Jag förstår exakt och höll med om att jag redan märker förändringar hos mig. Mitt tänk, sätt att se saker och ting på. Så gör typ alla som går igenom något svårt. Flera bloggerskor i den här branschen skriver liknande.

Man tjafsar inte om saker, jag förstår inte folk som älter bagatellgrejer och vardagstjafs så som klassikern hur man klämmer på en tandkrämstub och hur man ställer skorna i hallen och liknande. Håll käften och lev ditt liv och lev det väl. Var glad att ha ett liv att leva.

Sluta negga,. Gå igenom ett cancerår eller skaffa en annan allvarlig sjukdom så ska du se att du får annat att prioritera än skitgrejer som kan kvitta.

Så tänker jag.

Susan sa: Don´t sweat the small shit. Ett uttryck de har i USA.
Hahaha. Så jäkla bra.

Exakt så är det. Varför över huvudtaget lägga tid på att gräla om skitsaker?
Varför?

Män är från Mars och Kvinnor är från Venus
Om sanningen ska fram så har jag för min del inte varit en sån där tjafsare.  Inte de senaste 15-20 åren iallafall. Inte sedan jag läst boken Män är från Mars och Kvinnor är från Venus av John Gray. Då köpte jag den boken och den har verkligen gett mig så mycket förståelse för relationer mellan män och kvinnor och vanliga vardagstjafs-exempel som är så jäkla onödigt. Jag köpte den för att bli en bättre partner efter ett tjafsigt förhållande på den tiden.

Jag utger mig inte för att vara bäst på förhållanden och har svaret på hur man får det perfekta förhållandet 🙂 Men jag försöker lära mig något, utveckla mig och inte upprepa misstag, men jag kan säga att André och jag har inte grälat en enda gång. Inte en enda på drygt 2 år. Det vill säga den tid vi varit tillsammans.

Ni som inte läst boken än. Gör det. Den är lättsamt skriven och är underhållande. Han beskriver situationer och sådant på ett lättsamt, enkelt sätt så den är verkligen lättläst. Jag kan lova att alla känner igen exempel på scenarion i boken. Man får lite aha- upplevelser 🙂 Det gjorde att jag faktiskt kunde förstå på ett annat sätt.

Kom just på att jag har haft den utlånad till en person i flera år nu. Det har jag totalt glömt. Äsch. Skit samma. Jag sa kanske hon fick behålla den. Jag har ju läst den.

Lite mindre smärta i sidan. Hurra
Idag känns det något bättre i sidan och har inte vaknat i natt utan sovit. Inte så konstigt. Somnade sent igår. Jag är ingen nattmänniska men somnade inte förrän efter midnatt. När hände det sist?

Ingen aning. Det var nog mitt Egg Head Event jag hade i slutet av januari 2017. Då när jag rakade av mitt 74 cm långa hår, inför cellgiftbehandlingarna. Här kan man läsa om det, den som vill:
https://annabloggar.com/2017/01/28/det-var-en-gang-74-cm-har/

Soligt och underbart
Nu tittar solen fram, klockan är 9 på morgonen och det blir en fin dag idag. 15 grader och 5 m/s.

Jag har beställning på ett virkat sadeltäcke så jag tänkte ta itu med det idag. Jag har aldrig virkat leopardmönster men ska försöka. Hoppas det funkar. Om några timmar packar jag ihop mitt virke och går ut och sätter mig och virkar. André är ute på vandring sedan i fredags så jag är solo.

Jag avslutar med en bild till Susan´s ära 🙂

Hon spelar dragspel och dansar folkdans med andra svensk-ättlingar i USA. Såg detta dragspel i skylten hos en loppis i stan och tänkte på Susan. Jag har lust att köpa det enbart för att det är så fint. Jag kan inte spela utan kan tänka mig att ha det som display, hemma någonstans. Men det kostar 1200 kr och det är alldeles för mycket pengar bara för att ha det för att det är fint att titta på.

Ha en bra söndag allihopa.
Och kom ihåg: Don´t sweat the small shit.

Anna

4 reaktioner till “Don’t sweat the small shit”

  1. Jag läste oxå boken fast jag är väldigt trög för den hjälpte inte mig alls eftersom de män jag levde med inte alls har brytt sig om att jag är från Venus men… även sånt blir mildare med åren. Läste för att tag sedan att den boken anses vara väldigt ofeministisk hahahahaha. Tur att jag inte föddes 1985, det verkar mycket jobbigare än att vara sextiotalist.
    Cancer förändrar. Märker det på mig själv att vissa saker helt saknar betydelse medan andra saker blivit viktigare. Jag kanske inte heller har blivit en bättre person men jag har förstått att saker jag gjort förr kanske inte var så himla bra och att jag kanske sårat människor i onödan. Livet är för kort för att man ska göra varandra illa.

    Gilla

    1. Trög? Det tror jag då inte. 🙂 och man är två i förhållandet och båda behöver nog bidra. Och såklart ska karlen fatta oss från Venus också. Annars funkar det nog inte så bra? Ofeministisk Hahaha. Ja men snälla nån. Jag är också glad att vara 60-talist. Min dotter är 70-talist och de verkar inte heller vara som 80-talisterna. Bra tycker jag.
      Huvudet på spiken. Jag har blivit ännu mer mån om andra. Har alltid brytt mig om andra men nu är det på ett annat sätt. Senast igår berättade en vän om en kvinna jag inte känner som är något steg efter mig i denna C-skit. Och jag sa till min kompis att berätta att hon gärna får höra av sig till mig om hon vill prata.
      Det är som du skrev för en tid sedan att det även kommer något gott ur denna här skiten.

      Liked by 1 person

  2. C förändrar livet så sant. Man orkar inte bry sig om småsaker. Och ryta till vad det gäller hemsysslorna, min man är 92 och att passa upp honom när man inte har samma ork som för ett år sedan, ja.. om han inte hjälper till, då får han ringa efter städhjälp. Inte kul med främmande människor i hemmet, men ser inte som min livsuppgift att plocka o städa efter honom. Mår bättre av att ta en promenad. Och lyssna på meditationsbandet.

    Liked by 2 people

    1. Städhjälp är en bra idé tycker jag. Det är ju inte lätt för någon av er att ta itu med alla sådana saker. Bra att prioritera motion. Jag kan inte komma på något som ger så mycket positivt tillbaka som promenader i friska luften.

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s