Idag var jag hos distriktssköterskan på min vårdcentral.
Dags att få dra ut dränet från bröstet. Jag tog bussen. Fanns inget annat sätt om jag inte bokade sjukresa.
Det är en kort promenad hemifrån till hållplatsen. Vädret skönt.
Runt 8 grader visade väder-appen. Kändes någon grad varmare och vindstilla. Hade klätt mig precis lagom. Får ju inte bli svettig nu efter operationen.
Hade ett ärende på Apoteket Hjärtat och hoppade av. Började känna mig aningen yr. Är ju konstant på droger nuförtiden 🙂
Ärendet gick snabbt. Ut i friska luften.
Steg på bussen ihop med många andra.
När jag satt mig ner längst bak i bussen skulle jag precis skicka ett inlägg på Facebook
”åker buss”.
Innan jag fortsätter vill jag berätta att jag jinxar jätteofta. I alla möjliga situationer. Säger jag en sak så blir det inte som jag sa.
Precis när jag ska trycka ”skicka” ska bussen rulla iväg. Bussen gungar till med ett hårt ryck och det hörs samtidigt en hög smäll under bussen. En fet jävla smäll alltså! Lät som ett däck som exploderade. Jag trodde att chauffören kanske råkat köra emot den höga kanten snett framför bussens höger fram.
Jag satt med lurarna på och lyssnade på musik. Chauffören sa något jag inte hörde. Sedan reste sig alla upp. Vi behövde utrymma bussen.
Frågan är ifall detta hänt om jag inte var en jinxare av rang! 😬 Hade jag inte skrivit det där inlägget hade kanske bussen rullat på som vanligt.
Well nästa buss kom snabbt så jag kom bara fem minuter för sent till kliniken.
Jag är mycket sjåpig och har låg smärttröskel. Är du som läser detta likadan kan jag trösta dig med att det inte gör ont att dra dränet. Man känner något men det gör inte ont.
Jag satt på kanten på britsen och tog av mig bomullskoftan.
Området tvättades med tvättlapp indränkt i behagligt varmt vatten.
Hon la om omplåstringen för ryggdränet. Hon använde ett stötdämpande förband med en mjuk kudde. Så skönt det kändes!
Det var ju bröstets drän man skulle dra ut idag.
Distriktssköterskan sa att jag skulle ta tre riktigt djupa andetag när hon gav klartecken.
Okej. Redo.
Okej sa hon. Jag räknar till tre. Då tar du tre djupa antetag och under tiden drar jag ut dränet. Det gör inte ont.
Sittande upp. Lutade mig lite snett bort från henne och höll stadigt i britsens kant med vänster hand. Och andades så djupt jag nånsin kunde.
Jag tänkte ”ska hon inte dra ut dränet snart” samtidigt som hon sa ”så där ja”.
Det enda som kändes var som att någon kände på min rygg där dränets utgång var. Jag glömde kolla hur långt själva dränslangen var som suttit inne i min kropp. Ska kolla det på måndag när vi eventuellt (jag är en jinxare som garderar mig) ska dra det tredje och sista dränet.
Kändes så befriande med bara ett drän att ha koll på. Jag har dränpåsarna i en plastpåse. När jag går ut stoppar jag ner plastkassen i en liten tygkasse som jag håller runt handleden. Lite trevligare så.
Min mamma bor precis i närheten av kliniken så jag hälsade på henne en kort stund. Min ambition var att ta bussen hem. Då insåg jag att jag orkar inte det jag var yr och matt och drogad av smärtstillande.
Jag tog taxi hem till dörren. Så himla skönt.
Väl hemma var jag helt slut! Och kände jag behövde fylla på med smärtstillande tabletter.
Denna tur utomhus åstadkom 3172 steg. Det är alldeles för mycket under så kort tid. Imorgon ska jag kompensera med att göra högst 200 steg. Liten runda utomhus och kasta lite återvinning.
Efter att jag ätit lite lunch la jag mig i soffan och sov i drygt 2 timmar. Skönt!
Nu är klockan 21. Jag ska stretcha benen lite. Jobbigt att vara så här stillasittande längre stunder.
annabloggar.com 