Detta har inte med operationen att göra.
Jag är extremt frusen av mig. Det blir värre och värre tycker jag.
I samband eller strax efter cellgiftsbehandlingen 2017 började jag märka att jag var mer frusen än tidigare.
Nu efter operationen den 15 april är det mer påtagligt eftersom jag inte är i rörelse av förklarliga skäl.
Just nu medan jag skriver detta är jag invirad i mitt duntäcke och har dessutom en hoodie på mig.
På jobbet fyller jag en termos med kokt vatten som jag dricker som det är. Kokt vatten.
Dricker jag ett stort glas kall dryck måste jag dricka något varmt direkt efter. Så här är det varje dag.
Tänk dig att du tuggar på isbitar och sväljer. Så mycket isar det i min kropp varje dag.
En person, en pensionerad sjuksköterska jag känner sa för ett halvår sedan att jag bör kolla upp det. Att det inte är bra att frysa så där. Kan vara sköldkörteln. Mer sa hon inte.
Jag googlade. Jo då det kunde vara sköldkörteln. Hypotyreos. Frusen, trött, nedstämd. Nja. Trött också kanske men inte extremt trött och inte alls nedstämd.
Jag ringde och pratade med en sjuksköterska på vårdcentralen. Berättade om min oro att det kan vara sköldkörteln.
Ville be dem ta massa prover. Hon sa de redan tagit de proverna i samband med en kontroll på grund av annat. Alla värden är bra. Inget tyder på något avvikande beträffande sköldkörteln.
Jag har väldigt lågt blodtryck. Har alltid haft. Verkar dock inte som att det ska orsaka att man är frusen. Man använder ordet kallsvettig som en symptom. Fet besväret har jag inte.
Jag dricker mycket vatten. Gärna varmt.
Normalt brukar jag upp och röra på mig för att få upp värmen och få igång blodcirkulationen ordentligt. Just nu är det lite svårare eftersom jag inte får lov att anstränga mig så jag svettas.
Tips och råd mottages med glädje 🙂
Nu ska jag krypa ner under duntäcket. Klockan är bara 05.40 denna söndag morgon. Det är ljust ute 🙂
annabloggar.com 