Detta inlägg handlar ingående om min Kocks blåsa. Vissa personer kan kanske uppleva det jobbigt eller obehagligt. Välj själv om du vill läsa. 🙂. Jag visar ingen läskig bild. Good to know 🙂
Däremot visar jag en bild på en fantastiskt god bakelse jag åt idag på bästa fiket i Landskrona. Tidigare var det Lasse Flinckmans fik. Han döpte det till Why not café. Numera heter det Citadell Konditoriet. Värt ett besök eller tre.
Min största oro med Latimus dorsi lambå har varit min Kocks blåsa. Jag har en så kallad kontinent ileostomi med Kocks blåsa. Jag var tvungen att operera bort min tjocktarm och ändtarm som 23-åring. Avföringen hamnar i en reservoar som sitter inne i buken, reservoaren är gjord av en del av min tunntarmen. I min blogg har min ileostomi och Kocks blåsa fått en egen flik som beskriver och handlar om min Kocks. Där hamnar även detta inlägg 🙂
Att Latimus operationen skulle bli omfattande och med mycket smärta var jag helt införstådd med. Jag har gått igenom två omfattande operationer i min mage och är ”van” vid omfattande operation och rehabilitering. Jag förstod att Latimus operationen inte skulle bli lika omfattande och inte heller lika lång konvalicens.
Det enda som oroat mig är att min Kocks blåsa skulle krångla med tanke på all medicinering som kan få min Kocks att ”stänga igen” så att jag inte kan få in sonden för att tömma blåsan. Det skulle bli en katastrof.
Min älskade Kocks har fungerat bra. Den har krånglat vid några få tillfällen när den stängt igen krampaktigt så jag inte kunnat få in sonden. Det jag behöver göra när detta inträffar är att försöka andas lugnt. Slappna av och hoppas på det bästa.
Detta lyckades jag inte med den här natten på sjukhuset när jag vaknade och kände att blåsan ”mullrade” lite och jag behövde tömma. Troligen bara luft men även luft måste ut.
Försök att tänk dig detta:
Du ligger i sängen och vaknar. Måste på toa. Du är drogad med morfinpreparat och annan smärtlindring. Du har tre drän och en kateter att hålla reda på. Du har ont i alla operationssår på rygg och i sidan. Ont överallt.
I slow motion behöver du häva dig upp ur sängen. Samla in dina dränpåsar på höger sida om dig och katetern till vänster om dig. Du behöver ta på dina slip ins inneskor för att inte riskera att halka i bara strumpor.
Du får hjälp av en sjuksyster som hjälper dig ta med din necessär och grejer som behövs för att tömma stomin. Inne på toan vill du klara dig själv. Allt annat är pinsamt.
På en duschstol lägger du alla dränpåsar och kateterpåsen. Du fryser och är trött och drogad och vill bara sova.
Du tar glidgele på en sond (en plastslang 1 cm i diameter) som du ska föra in i din vattentäta nippel som sitter snett till höger cirka 8 cm under naveln vid bikinilinjen så att säga. Nippeln bråkar och vill inte släppa in sonden. Du tar mer glidklet på sonden och provar igen. Du kan inte forcera och tvinga. Då kan nippeln skadas.
Efter att behöva göra en ny paus, ta djupa andetag. Röra på kroppen lite och göra ett tredje försök.
Och där slappnade nippeln av så att sonden kunde glida in. Pju! Nu går det bra att tömma reservoaren.
Nästa problem
Rörelser jag måste göra för att tömma reservoaren är inte alls bra för operationsområdena. Detta berättade jag från början för läkaren och andra. Det kommer antagligen förlänga läkningstiden.
För att tömma reservoaren måste jag spruta in vatten in i sonden som jag fört in genom nippeln. Sonden är 30 cm lång och kanske 15 cm som sticker ut från nippeln när jag fört in den.
Jag har en spruta där jag suger upp 100 ml kranvatten. När jag gör denna rörelse påverkas dels bröstmuskeln som nu tillhör operationsområdet och området där stora ryggmuskeln satt som är det andra operationsområdet. Hur ont det än skulle göra, måste jag göra denna procedur cirka fem gånger varje gång jag ska tömma blåsan. Och blåsan måste jag tömma var femte eller sjätte timme beroende på vad jag ätit eller druckit.
När jag väl sugit upp vatten i sprutan måste jag spruta in vattnet genom sonden och fyller blåsan på detta sätt för att skölja ut all avföring genom sonden och ner i toaletten.
För att spruta in vattnet i sonden påverkas de två operationsområdena igen.
Till saken hör att jag måste använda höger hand då nippeln sitter på höger sida och likaså operationsområdena. Det är helt omöjligt att göra proceduren på annat sätt än det jag beskriver.
Det är bara vid två eller tre tillfällen sedan operationen som nippeln inte velat släppa in sonden. Och det har inte gjort särskilt ont när jag ska tömma. Antagligen för att jag varit konstant drogad med kraftigt smärtstillande.
Dessutom har jag lyckats utveckla en metod att tömma utan att behöva dra höger arm ut mot höger allt för mycket.
Jag förstår att det jag beskriver låter flummigt och förvirrande för någon som inte har erfarenhet hur en Kocks blåsa funkar.
Detta inlägg hoppas jag kan vara till hjälp om det finns någon med Kocks blåsa som ska genomföra en omfattande operation som kan skapa bekymmer när man ska tömma sin Kocks.
Ett alternativ kan vara att koppla till en påse till sin Kocks och tillsammans med mjuka kompresser tejpa fast sonden mot huden. Då funkar det tillfälligt som att ha ”påse på magen” och avföringen flödar själv ut i påsen. Allt man behöver göra är att helt enkelt byta påse enkelt och smidigt.
Jag valde bort att koppla till detta. Hade inte kunnat hantera ännu en påse dinglande runt min kropp.
För att undvika att maten jag åt skulle orsaka gaser eller annat krångel har jag varit ytterst noga med vad jag ätit. Jag hade till och med Nutrilette och Varma Koppen med mig ifall jag inte vågade äta mat som serverades.
Man kan lösa det mesta genom att ha en plan B.
Det var det om min Kocks blåsa 🙂
Här är två bilder från fiket. Nya ägarna har behållit Lasse Flinckmans inredning. Det gör mig glad!
annabloggar.com 