Under tågresan på cirka 40 minuter sipprade det inte ut någon nämnvärd mängd blod och sekret från dränets ingång.
De andra två dränens ingångar blödde knappt något alls sedan man drog de dränen. Det är detta sista dränet somr ett bekymmer.
På kliniken sipprade det knappt ut någonting. Det började blöda efter att jag reste mig upp och lämnade fiket. Jag fick försöka greja med det utanför stationen. Fiskade upp några kompresser och tryckte emot. Problemet är att den lilla i gången sitter i höger sida och svår att se från min vinkel. Så jag måste gå på känn.
Jag hade fått ett gäng absorberande kompresser. Bara det att de är inte vad jag kallar absorberande. Jag satte dit en kompress där jag kunde tänka mig vara rätt placerad.
Tog rulltrappan ner till perrongen. Då kände jag hur det rann längs sidan och ner på mina nya sommarbrallor. Jag stod lite undanskymd för att inte chockera någon.
Tog bort förbandet och torkade rent. I blindo tryckte jag fast en ny kompress som jag har till min Kocks blåsa.
Allt kändes obekvämt och oroande.
Efter en stund på tåget kände jag att det var dags igen. Det kändes kladdigt och började rinna ner på mina brallor.
Fan!
På nytt tryckte jag fast en kompress. Sådana här situationer kan göra mig förbannad och förtvivlad. Jag vill skrika men gör det såklart inte.
Kompressen sög upp vad den orkade. Av från tåget. Tågresan tog cirka 40 minuter.
Rusade in på Pressbyrån och köpte fyra stycken croissants. Strax efter kom bussen som tog mig till närheten av min arbetsplats. Den bussresan tar kanske 10 minuter. Sedan hade jag kanske 1000 meter att gå. Nu började det rinna igen.
Jag grävde i väskan och fick tag i min använda läke bh. Det är ju massor med tyg. Tog den och tryckte mot sidan. Försökte rädda mina sprillans nya brallor I h min svarta t-shirt. Dock var det lite försent.. Det hade redan blodat ner byxorna vid linningen och på T-shirten kant. Jag var blodig om händerna. Hade inget att torka med.
Jag tryckte bhn hårt mot dränöppningen medan jag promenerade till grindarna till arbetsplatsen.
Väl inne på toaletten släppte jag ifrån mig koftan och väskan. Rotade fram kompresser och grejer. Rev av kompressen. Den var indränkt i blodliknande vätska. Jag torkade bort blod som runnit på min hud och ner på linningen på brallorna. Så himla kladdigt!
När jag tvättat rent och satt på ny kompress som jag har till min Kocks blåsa, satte jag på en annan kompress utanpå.
Ser var himla kul att träffa kollegorna. Vi babblade och käkade croissants.
Min chef var då schyst att han körde mig till Apoteket så jag kunde hämta ut mitt recept på nya värktabletter.
Tog sedan bussen hem. På bussen kände jsg igen att det blev klibbigt och blod sipprade ut. Inte så lätt att greja med bara en hand och inte kunna se vad jag gjorde.f
Fiskade upp pappersservetter som jag tryckte mot hålet så gott jag kunde.
Från busshållsplatsen är det 600 meter att gå hem till mig.
Så skönt att komma hem och slänga av kläderna. Drog bort kompressen och pappersservetten som var totalt indränkta I blodig sörja.. Tvättade rent huden och tryckte fast en ny kompress.
Under kvällen hemma har jag behövt byta kompress en gång var 70e minut ungefär.
Nu är klockan 19.30 och jag är så himla trött i huvudet och kroppen.
Nu vill jag vila och slappa framför TVn
annabloggar.com 