bröstrekonstruktion – Sida 3

Sista dränet draget

14 dagar efter operationen

I förrgår den 29 april – två veckor efter operationen var det dags att besöka plastikenheten i Malmö. Min förhoppning var att bli av med det tredje och sista dränet. De senaste två dagarna tillbaka kom det bara 20 ml blod och sekret.

När jag kom till hisshallen visar det sig att ingen av hissarna vill stanna på våning 2 för plastikenheten ligger. Problem med hissarna pga ombyggnad.

Alla möjliga svordomar kom ur min mun. Jag som inte svär annars. Jag blev tvungen att ta trapporna. I normala fall hade jag flugit upp för trapporna smidig som en gasäll 🙂
Nu var det mer som om jag kämpade för överlevnad att ta mig upp en våning.

Om vi backar bandet lite. Morgonen började med att jag promenerade 500 meter till busshållplatsen. Gick hemifrån i mycket god tid. Jag fick gå raskt sista biten för bussen kom snabbare än jag räknat med. Jag var helt slut när jag steg på bussen.

När jag satt på bussen kollade på klockan och förstod jag att det var inte förrän nästa buss jag skulle med. Jag var i för god tid.

Jag hann med ett tidigare tåg till Malmö. Pågatåg istället för Ötesundståg. Jag gillar Pågatågen fastän de till skillnad från Öresundståget stannar vid varenda station.

Gick i sakta mak i det soliga och svala vädret till Plastikenheten. Lagom kort promenad. Jag kände fortfarande av stressen att rusa till bussen, i kroppen.

När jag väl kom in i undersökningsrummet och satte mig på britsen var jag slut i kroppen och frös. Kände mig yr.

Sjuksköterskorna kollade alla plåster över opetationsstygnen. Både på bröstet och de två på ryggen och i sidan. Plockade bort alla plåster.

De senaste tre dagarna hade jag känt en annan typ av smärta på ryggen. En starkt brännande över ett stort område. Sjuksystrarna sa att jag var alldeles röd det det det stora plastbandaget suttit. En överkänslighet mot plasten. Det brände och sved.

Jag började frysa och kände mig illamående. Yr. Fick lägga mig ner på britsen medan den ena systern tvättade av såren medan den andra gick och pratade med läkaren om mitt tillstånd och dränet.

Jag var helt matt. Fick en filt om mig och somnade liggande på sidan lätt ihopkurad medan den ena sjuksystern pratade lugnande till mig, la sina händer tryggt mot min axel och rygg.

När den andra systern kom tillbaka vaknade jag till. Läkaren Fredrik godkände att de fick dra ut dränet. Ett tag var jag orolig att jag skulle behöva ha det ett tag till eftersom det som kom ut var mörkrött
som koncentrerad svartvinbärssaft.

De var oroliga över mitt tillstånd.

Nu kände jag mig lite piggare.
De tvättade rent alla sår och hela min rygg. Klippte upp det stygnet på huden i sidan som dränet varit fastsytt I.

De satte på hudvänlig tejp över stygnen på alla tre ställena.

Nu var det tid att dra ut dränet. Jag låg på vänster sida lite i fosterställning och höll hårt om filten jag hade på mig framtill som snuttefilt. ☺️

Ta riktigt djupt andetag på given signal. Medan jag andades djupt drog de ut den smala slangen. Det gör inte ont ett dugg. Det känns något men inte ont. Precis som om man fått en rejäl bedövning innan.

20 cm dränslang drog man ut. Den delen har massor med pyttesmå hål för att blod och sekret ska sippra in för att sedan hamna i dränpåsen. Jag tog ingen bild på den slangen för den såg inte så trevlig och fräsch ut om man säger så.

Så befriande! Jag är fri från dessa bihang som varit i vägen och gjort ont.

Eftersom jag blev illamående och yr ville de knappt släppa iväg mig. De tog ett blodprov som jag inte fått svar på. För jag kom på nu att jag skulle ringa dem efter tidigast en timme för att få svar. Jag ringde inte. Glömde!

Dagen innan frågade jag min fine vän JB om han ville ses och fika. Han bor i Malmö och jobbar inte längre. Han sa ”klart jag vill. Jag möter dig var du vill”. När jag kände mig typ bra sa jag tack och hej till systrarna och gick iväg till en annan hisshall med fungerande hissar.

Mötte JB precis utanför lasarettsområdet.

Solen sken och det var så skönt. Han tog mig till ett mysigt fik i hans kvarter. Systrar & Bröder heter fiket. Supermysigt.

Jag beställde Chai Latte och en rosa bakelse med hallon på toppen. JB valde en laxmacka och kaffe.

Effekten av att ha blivit av med sista dränet 🙂

När vi suttit och hängt ett tag gick vi genom små gränder och parker ner till Hansa där jag skulle köpa mig en present i Chanel-butiken. Det blev ett nytt läppstift.

Oerhört vackra tulpanbäddar! Jag älskar tulpaner av alla de slag

JB behövde rusa hem och jag behövde åka hem. Lugnt och fint tog jag mig till Malmö C och möttes av ett kaos. Så mycket folk överallt. Visade sig att många av tågen mot Helsingborg var inställda på grund av elfel i Hässleholm. Det är just Helsingborgståg jag ska åka med för att komma hem till Landskrona. Suck! Vad gör jag nu? Trött och ont. Och besvärad av kaoset.

Jag beslutade att gå ner på perrongen. Om ifall det kommer ett tåg som går norrut längs kusten.

Väl nere var det ett ännu värre kaos! Hjälp!
Jag var så trött. Ingenstans att sitta. Jag lutade mig mot en hög papperskorg som var gjuten i marken.

Snabbt beslutade jag mig för att ta första bästa tåg. Vad som helst är bättre än detta högljudda kaos. Inom någon minut kom ett tåg med ändstation Kävlinge. Därifrån är det inte långt till Landskrona.
Yes! Jag hoppade på. Sååå skönt att sitta och hänga där. Och tyst!

På Kävlinge perrong var det inte mycket aktivitet. Skönt!
I appen stod det att det strax skulle komma ett tåg mot Landskrona. Fast på ett annat spår. Det utropades i högtalaren att det var på väg in. Jag hann precis ta mig ner i tunneln och upp till rätt perrong.
Tåget kom och jag gled ner på sätet och pustade ut.

I appen såg jag att två minuter efter att tåget når Landskrona ska min buss gå. Jag ogillar att stressa. Bestämde mig för att stiga av i lugn och ro. Sätta mig på en bänk i solen och vänta på bussen som skulle gå en kvart senare.

Tåget var i tid. Bussen var aningen sen. Dessutom en hel del folk som skulle med. Kö. Det gjorde att jag helt enkelt bara jazzade in på bussen och satte mig på sätet för rörelsehindrade.

Vilket flyt! Är det någon gång jag önskade mig flyt så var det just denna dag!

Väl hemma släppte jag väskan. Krängde av mig skorna. Ropade ”hej mina fina älsklingar” till välkomstkommiten som mötte mig vid dörren ❤️

Denna dag genererade 10839 steg.

Jag är så glad att JB hade tid att ses. Det gav mitt Malmöbesök ett lyft 🧡

JB är min bästa och finaste vän.

Stödstrumpor och svullnad

Sedan några dagar tillbaka har mina ben och fötter svullnat.

En gång om dagen sedan operationsdagen den 15 april fram till den 21 april har jag fått Klexane som ska motverka blodpropp.

Ett tecken på risk för blodpropp är svullna fötter och ben.

Sedan I onsdags den 24e har jag observerat att mina anklar och vader varit svullna. Inte fötterna alltså. Detta gör mig aningen orolig men inte pratat med någon om det. Jag googlar. 🙂

Jag är ju mycket stillasittande och liggande på grund av all morfin och annat jag måste ta mot smärtan. Är lite stel i kroppen. Det tar emot när jag ska resa mig upp.

Ibland sitter jag i soffan och kommer på mig själv att jag bara tittar rakt ut utan att göra något. Det är inte likt mig. Det enda jag orkar är att spela lite Wordfeud och kolla animerat på playkanaler. Korta stunder åt gången leker jag med katterna fast det går i slow motion. Böjer jag mig ner minsta lilla blir jag yr och all must går ur mig. Jag måste sätta mig ner.

Stödstrumpor är guld värt

I förrgår och igår har jag haft mina rosa – vitrandiga stödstrumpor på. Dessa köpte jag när jag gick på mina cellgifter 2017. Glad jag sparat strumporna.

Det är ju klurigt det här med svullnader av detta slag.

Man kan bli svullen on man går och står länge.

Man kan bli svullen om man är stillasittande för länge.

I igårkväll tog jag av stödstrumporna. Man ska inte ha sådana på, nattetid har man sagt till mig.

Imorse var det ingen svullnad alls.

När jag ligger ner har jag benen liggande på en fyllig avlång kudde. En sån där kudde som de bäddar fint med på hotell du vet. En sån kudde som ger lite lyxkänsla 🙂

Idag ska jag vara mer observant på min aktivitet. Om det så krävs att mobilen ringer en gång i halvtimmen.

Sitta eller ligga i 30 minuter. Uppe och röra på mig i 30 minuter.

Och imorgon ha samma rutin fast utan stödstrumpor. Allt för vetenskapen 🙂

Nu ska jag resa mig. Skrivit detta inlägg ner hit i mer än 30 minuter.

Ping! 30 minuter senare 🙂

Förmiddagen kommer automatiskt vara aktiv och vilade om vartannat.

Tvättstugan. Dags att tvätta. Det blir en hel del aktivitet.

Klockan är nu 7.45. Har redan varit vaken i två timmar. Denna morgon var det min minsting Geisha som väckte mig lite fint.

*hjärta *

En lugn dag

Det är dag 11 efter operationen. Varit hemma i 7 dagar. Tiden går fort tycker jag.

Idag har jag tagit det lugnt. Ingen bussresa eller promenader.

Endast åstadkommit 1545 steg på hela dagen. Klockan är 20.30 och hänger vid TVn och kollar Masked Singers.

Fick en fin bukett blommor igen! Helt fantastiskt!

Vasen har jag köpt av en keramiker i Ängelholm. Badkrukor.se

Har rejält ont där de tagit ryggmuskeln. Det onda känns som när man suttit i soffan i en och samma ställning en hel dag utan att räta på sig. Jag vill resa mig upp och stretcha ordentligt. Men det får jag inte.

Dessutom känner jag av ingreppet de gjort i höger sida plus där dränet har sin utgång genom huden.

Jag har så fina vänner omkring mig som erbjuder sin hjälp utan att jag frågar nu när jag inte får anstränga mig. Lyfta högst 1,5 kg. Bara lyfta höger arm till 90 grader.

I förmiddags hämtade min bror mig och körde mig till mamma. Fikade hos henne och hade trevligt bara hon och jag. Mamma är 90 år. Vi är ungefär lika smidiga i kroppen. 🙂 Och blir fort trötta båda två.

Bilden är tagen på vår gemensamma födelsedag i januari 🩷

Min bror körde mig hem. När jag kom innanför dörren kände jag hur musten gick ur mig och det började snurra.

Dags att fylla på med smärtlindring och dricka vatten. Fixade ihop något att äta vara för att bli mätt. Därefter la jag mig i soffan och somnade till något på Netflix med Charlie liggande uppe på mig i min famn. 🥰

Charlie Napoleon när han inte ligger i min famn 🙂

Det är så märkligt. Sedan några dagar tillbaka har jag stundom känt mig rastlös. Tänker att jag vill skapa något. Ta fram en canvas och acrylfärger och åstadkomma något. Eller ta fram mitt virke. Skapa något. I nästa stund känner jag att jag inte orkar ta fram ens ett garnnystan och virknål.

Ändå får jag tiden att gå. Spelar Wordfeud och bloggar. Gosar med katterna. Leker med dem så gott jag kan korta stunder. Vi är rätt lika. Sover mycket alla fyra. 🙂

En kusin erbjöd sig hjälpa mig. Så bra. Jag råkar ha tre paket att hämta. Det ena väger 6 kg och det är så förbjudet att ens släpa på. Det innehåller en födelsedagspresent till mina tre ragdolls Cloetta, Geisha och Charlie Napoleon(bakelse). De har nyss fyllt år alla tre 🩷

Ett drän mindre

Idag var jag hos distriktssköterskan på min vårdcentral.

Dags att få dra ut dränet från bröstet. Jag tog bussen. Fanns inget annat sätt om jag inte bokade sjukresa.

Det är en kort promenad hemifrån till hållplatsen. Vädret skönt.

Runt 8 grader visade väder-appen. Kändes någon grad varmare och vindstilla. Hade klätt mig precis lagom. Får ju inte bli svettig nu efter operationen.

Hade ett ärende på Apoteket Hjärtat och hoppade av. Började känna mig aningen yr. Är ju konstant på droger nuförtiden 🙂

Ärendet gick snabbt. Ut i friska luften.

Steg på bussen ihop med många andra.

När jag satt mig ner längst bak i bussen skulle jag precis skicka ett inlägg på Facebook

”åker buss”.

Innan jag fortsätter vill jag berätta att jag jinxar jätteofta. I alla möjliga situationer. Säger jag en sak så blir det inte som jag sa.

Precis när jag ska trycka ”skicka” ska bussen rulla iväg. Bussen gungar till med ett hårt ryck och det hörs samtidigt en hög smäll under bussen. En fet jävla smäll alltså! Lät som ett däck som exploderade. Jag trodde att chauffören kanske råkat köra emot den höga kanten snett framför bussens höger fram.

Jag satt med lurarna på och lyssnade på musik. Chauffören sa något jag inte hörde. Sedan reste sig alla upp. Vi behövde utrymma bussen.

Frågan är ifall detta hänt om jag inte var en jinxare av rang! 😬 Hade jag inte skrivit det där inlägget hade kanske bussen rullat på som vanligt.

Well nästa buss kom snabbt så jag kom bara fem minuter för sent till kliniken.

Jag är mycket sjåpig och har låg smärttröskel. Är du som läser detta likadan kan jag trösta dig med att det inte gör ont att dra dränet. Man känner något men det gör inte ont.

Jag satt på kanten på britsen och tog av mig bomullskoftan.

Området tvättades med tvättlapp indränkt i behagligt varmt vatten.

Hon la om omplåstringen för ryggdränet. Hon använde ett stötdämpande förband med en mjuk kudde. Så skönt det kändes!

Det var ju bröstets drän man skulle dra ut idag.

Distriktssköterskan sa att jag skulle ta tre riktigt djupa andetag när hon gav klartecken.

Okej. Redo.

Okej sa hon. Jag räknar till tre. Då tar du tre djupa antetag och under tiden drar jag ut dränet. Det gör inte ont.

Sittande upp. Lutade mig lite snett bort från henne och höll stadigt i britsens kant med vänster hand. Och andades så djupt jag nånsin kunde.

Jag tänkte ”ska hon inte dra ut dränet snart” samtidigt som hon sa ”så där ja”.

Det enda som kändes var som att någon kände på min rygg där dränets utgång var. Jag glömde kolla hur långt själva dränslangen var som suttit inne i min kropp. Ska kolla det på måndag när vi eventuellt (jag är en jinxare som garderar mig) ska dra det tredje och sista dränet.

Kändes så befriande med bara ett drän att ha koll på. Jag har dränpåsarna i en plastpåse. När jag går ut stoppar jag ner plastkassen i en liten tygkasse som jag håller runt handleden. Lite trevligare så.

Min mamma bor precis i närheten av kliniken så jag hälsade på henne en kort stund. Min ambition var att ta bussen hem. Då insåg jag att jag orkar inte det jag var yr och matt och drogad av smärtstillande.

Jag tog taxi hem till dörren. Så himla skönt.

Väl hemma var jag helt slut! Och kände jag behövde fylla på med smärtstillande tabletter.

Denna tur utomhus åstadkom 3172 steg. Det är alldeles för mycket under så kort tid. Imorgon ska jag kompensera med att göra högst 200 steg. Liten runda utomhus och kasta lite återvinning.

Efter att jag ätit lite lunch la jag mig i soffan och sov i drygt 2 timmar. Skönt!

Nu är klockan 21. Jag ska stretcha benen lite. Jobbigt att vara så här stillasittande längre stunder.

Så här befriande är det med bara ett drän 🙂

Två bröst igen

Känslan av att ha två bröst. Den känslan förstår man nog bara om man varit utan ett av dem i flera år.
Inget som syns eller märks. Det ”bara” känns.

Hitta sköna schysta protes bh’ar. Oavsett så glider de åt sidan på grund av den ojämna tyngden.

Utfyllnaden jag använt i bh’n har inte samma vikt som mitt friska bröst. Det har gjort att bh’n vill glida lite åt vänster. Måste flera ggr om dagen rätta till jävla bh’n. Och lösningen är inte att ha en bh som sitter hårdare åt. Been there tried that.

Den ena protesen väger mer än mitt bröst. Det gör att det bröstet hänger och det syntes genom vissa kläder. Mitt friska bröst hänger inte ett dugg. Försökte lösa det med att dra åt axelbandet på den sidan där jag hade protesen. Det slutade med att axelbandet slets sönder efter tid. Förstå vad det tar tid att hitta schyst protes bh. Och förstå vad de kostar.

Min andra bh-protes väger ingenting. Det är en i vadd som man använder i bh’n endast under läkningsprocessen när man opererat bort sitt bröst.

Moment 22 liksom. Fanns ingen bra lösning.
Åter igen. Detta är inget som någon märkt på mig. Jag har ju valt kläder på överkroppen för att dölja mina problem. Och går inte runt och säger ”jävla bröstprotes” hahaha.

Inte använt något urringat. Inte ens lite urringat utan att ha ett linne under blusen för att dölja klyftan som inte fanns. Det är den där känslan av att inte vara hel som varit jobbig. Inte att nån skulle råka se att Anna har visst bara ett bröst.

När jag varit på body balance och annan gruppträning och ska göra olika yoga ställningar på alla fyra. Ja gå glider träningsbh’n och toppen följer med.

Nu är detta historia och jag kommer nu att glömma detta störningsmoment.

Just nu är brösten så ojämna i storlek. Och det gör mig iiiingenting. Är bara så tacksam och glad att ha två bröst. En eloge till läkarkåren och vetenskapen! Jag ska krama om min läkare. En av dem träffar jag på måndag. Han heter Carl och är fantastisk!

Jag blickar framåt. För detta är ingenting att pipa om med tanke på hur svårt många har det så som det ser ut i världen och i vårt fredliga land just nu.

Måtte vi alla snart få det lugn och den harmoni som vi alla förtjänar och behöver.
🙏🏼 ☮️