Kategori: Okategoriserade

Det är något som inte stämmer.

Det är exakt samma jävulska smärta i sidan som de andra dagarna. Jag passar på att skriva medan jag är stilla i sängen, lagt mig ner och tagit smärtstillande piller som inte hjälper nämnvärt.

Inte tillstymmelse till bättring. Visst, jag är nyopererad men ändå, efter 4 dagar borde det väl vara något framsteg i läkningsprocessen väl?

När jag kom hem från sjukhuset pallade André upp huvudändan i sängen med några av de stora soffkuddarna. Med andra ord halvsitter jag i sängen för att undvika ryggproblem och för att lättare kunna ta mig upp ur sängen och ner igen. Jobbigt nog, men lättare.

Så länge jag är helt stilla, är jag näst intill smärtfri. När smärtan kommer är det som ett fruktansvärt intensivt ”håll” i sidan plus att det känns som någon sticker mig med något vasst föremål. Nu fick jag de’ja vu. Skrev om detta igår va?

Jag vill inte gå på toaletten. Det är då det gör som värst ont. Funderar på hur jag kan göra annorlundamed sprutan som jag måste använda för att tömma min Kocks blåsa. Bröstmusklerna får jobba lite väl mycket och det är inte så bra.

Okej jag kan låta bli att äta för att slippa toan för ofta men det är ingen klok idé.

I morse blev smärtan så intensiv att jag nog skrämde grannen vägg i vägg med vårt sovrum med mina skrik och kvidande. Eller så trodde hon kanske vi hade riktigt spännande sex. Men så var det inte.

Det är något som inte står rätt till. Något är fel. Har ju bara ett vanligt journummer att ringa och vad ska de kunna hjälpa mig med idag, en söndag? Inget journummer till avdelningen. Det är ju inte livshotandeså jag får väl vänta att ringa mottagningen till imorgonbitti.

Bara jag kan undvika kramp i benen ovanpå allting så är jag tacksam.

Från imorgon ska jag få ta promenader. Hur fan ska det gå till? Kan inte ens klä på mig. Ska man kunna ta promenader efter 5 dagar? Ja i så fall är det verkligen något som inte stämmer.

Ska ge en donation till den som uppfann våtservetterna. För duscha är helt uteslutet och ren vill man ju känna sig. Mitt mål var att kunna ta en dusch imorgon men helt ärligt så tror jag inte det kommer funka.

Fy fasen vilket tråkigt inlägg. Men bloggen handlar om min bröstcancer och allt kring det så då blir det inte roligare än så här just nu.

Tack för att du orkat läsa ett så här tråkigt inlägg.

Jag undrar om jag verkligen kan gå på det där eventet på tisdagkväll. Det undrar jag verkligen. Faaaan.

Och nu behöver jag gå på toa. Jag vill inte!!

Anna

Passar på att skriva nu medan jag är typ smärtfri .

Läget är som igår. Kravlar mig ur sängen när jag måste upp. Smärtan i sidan är fruktansvärd när den sätter igång. Till saken hör att jag har en låg smärttröskel. Sticker som när man har ”håll” i sidan fast 100 gånger värre.

Är glad att jag sovit precis hela natten. Inget minne av att jag varit vaken. Vaknade kl 06 imorse när solens strålar tittade in genom fönstret.

De smärtstillande tabletterna är rätt så bra combo men tar inte bort smärtan helt när jag är i rörelse eller ska ta mig ur och ner i sängen . Alla nödvändiga rörelser kräver precision och planering.

Jag klämmer fast min hjärtekudde hårt i armhålan med armen. Pressar allt vad jag kan medan jag tar sats och häver mig upp för att det ska göra mindre ont och det funkar.

Trött på att bo i sängen och längtar tills jag har ork att ut och gå. Om jag minns rätt så får jag promenera lugnt från måndag.

På tisdagkväll ska jag på ett stort event som jag inte vill missa för allt smör i Småland så då bara måste jag vara så pass att jag klarar det.

Nu ska jag ringa mamma och syskonen så de vet att jag fortfarande lever 🙂

Ha en fin lördag.

Anna

Igår klockan 17 fick jag komma hem. ALLA syskonen kom och hämtade mig. Tur jag bara har två stycken 🙂

Doktorn som opererade mig kom tillbaka igen vid 16-tiden. Då hade jag varit under observation sedan kl 12 ungefär. Då när se tog maten ifrån mig och kopplade på dropp. Det var nog inte Wienerschnitzel med rödvinsås ändå så det kan kvitta.

Klockan 16 undersökte hon mig, kirurgen alltså. Hon ville försäkra sig om att det inte uppstod en blödning fastän hon inte varit i närheten av något stort blodkärl eller så, och se så att det inte bildats en massa vätska.

Hon tyckte allt såg bra ut och hon kände sig lugn . Jag berättade om en teori som kan vara bidragande till den obeskrivliga plötsliga smärta.

Jag får ju inte anstränga höger arm dvs den sidan där jag är opererad, får bara lyfta den i 60 grader , inte längre upp än att jag kan nå min nästipp, inte sträcka ut armen åt sidan , inte bakåt. Får lyfta max 1 kg och inga monotona rörelser . Skriva på mobilen som jag gör nu, ligg-sittande i sängen med mobilen nära kroppen så att säga.

Nu är det ju så att jag har en Kocks blåsa, kontinent ileostomi (bortopererad tjocktarm och ändtarm som går att läsa om i fliken Kocks blåsa)  och den tömmer ju inte sig själv . När jag behöver tömma, sticker jag in en slags slang i ett hål på magen. Jag har en spruta som jag suger upp 100 ml vatten i och sprutar in detta i slangen och på så sätt tömmer min Kocks blåsa. Denna procedur måste jag upprepa kanske 4-5 gånger innan all avföring är uttömd. Tömmer gör jag ungefär var 6:e timme utom på natten när det inte behövs.

Trots att jag försöker vara försiktig så tar det för mycket på krafterna. Bröstmusklerna jobbar rejält och det tänker man inte på normalt.

Det är något mer som orsakar smärtan i sidan men känns mest när jag ska stiga upp ur sängen och ner. Det är när jag måste vrida kroppen även den minsta lilla vridning.

Expanderprotesen jag fått ska ju fyllas på och därför har de ju behövt sy något stygn eller så – antar jag – i sidan . Det måste vara det som stramar.

Utan överdrift tog det mig 20 minuter att samla mig för att ta mig upp ur sängen . Varit på toan och gått runt i lägenheten för att vara i rörelse. Medicinen Oxycodone GL gör mig yr och sävlig så jag måste lägga mig. Allt kräver planering för jag vet att lägger jag mig , vilket jag gjorde för en dryg timme sedan, så tar jag mig inte upp förrän André kommer hem om en timme och drar mig upp på något sätt.

Igår när jag varit hemma en stund fick jag en yrsel och på väg att svimma igen. Det gick över när André hjälpte mig ner i sängen.

Nu ska jag vila och rör mig inte ur fläcken förrän min sambo kommer hem, kl 12.45.

Jag har stor användning för hjärtekudden jag sydde strax innan jag opererade bort bröstet den 28 dec 2016. Kudden är min nuttekudde för ärmhålen där smärtan sitter.

Här var jag redo att åka hem . Bort med droppet och sånt. Packat väskan, bytt om och allt det där. Vänta på lunchen och sen hem. Ingen nämnvärd smärta. Bara vanligt ont som man står ut med trots låg smärttröskel som jag har.

Ringde mina syskon och sa ”ni kan köra om en kvart så blir det lagom”. Just då får jag en grym smärta i sidan som var som blixtar. Jävulen vad ont. Uppståndelse på rummet. Jag är stående när detta sker och tar tag i sänggaveln. En sjuksyster och sjukgymnasten säger att jag blev alldeles vit i ansiktet , håller i mig när det börjar snurra och jag blir duktigt svimfärdig och illamående. De hjälper mig till sängen för att lägga mig ner och då kom färgen tillbaka.

Sedan gick det onda över en stund och precis när lunchen ska serveras kommer läkaren och undersöker mig. Hon rynkade pannan och sa att jag måste stanna kvar. Ingen mat, koppla på nytt dropp och här ligger jag. Hon kommer tillbaka om några timmar. Oklart om jag får komma hem idag.

Hon var just och tittade till mig för nu har det gått några timmar. Just nu känns det som innan, uthärdligt men jag vågar knappt ta mig ur sängen . Får smärtstillande i droppform.

Jag vet ingenting.

Fortsättning följer……

Anna

Hej

Piffigt värre innan op 🙂

Op gick bra igår och ingreppet tog 40 minuter. Blev väckt på uppvaket kl 15.30.

Faktum är att igårkväll kände jag mig inte nyopererad. Mådde liiiite väl ”bra” men detta var ju ett mindre ingrepp än jag är van vid med tidigare operationer i mina dagar.

Min rumskompis var förvånad att jag var som innan op 🙂

Gott tecken som gör mig starkare.

Jag får komma hem idag och mina kära syskon hämtar mig båda två. Gulligt av dem 💓

Har fått veta att jag inte får träna på tre månader. Tre månader!! Panik.

Sjukgymnasten kommer hit och jag ska pumpa henne på detaljerad information om vad jag kan få göra.,stretcha, Medi yoga och sånna saker . Någonting måste jag få göra.

Jag har varit noga med att berätta att jag inte vill veta min vikt. Men det gick visst inte ända fram för i op-salen hör jag som ropat igenom en megafon min VIKT 📣. Jo men tack så himla mycket.

Fast det kom ju inte som nån överraskning. Faktum är att det var 3 kg mindre än jag trodde. Hur som helst gott folk, så är det förfärligt och det ska jobbas bort.

Som tröst – med tanke på att jag inte får träna – så är det ju främst mathållningen som påverkar vikten. Inte träningen även om det är en bra combo. Såååå jag har redan börjat i små steg och nu blir det allvar när jag kommer hem.

Läste i två intressanta länkar som Maria, en av mina bloggvänner , la ut på din sida, som fick mig att förstå allvaret i att öka i viktnär man är över 50 år. Hur risken för cancer ökar. Så bort med fett från min kropp säger jag bara!

https://www.mabra.com/forskare-sa-lite-overvikt-racker-for-okad-cancerrisk/

Nääää om man skulle ta på egna kläder . Duschen tar jag hemma. Gillar inte duschen här på sjukhuset . 😕

Idag har vi sol igen och runt 13 grader.

Gött mos!

Anna