En lugn dag

Det är dag 11 efter operationen. Varit hemma i 7 dagar. Tiden går fort tycker jag.

Idag har jag tagit det lugnt. Ingen bussresa eller promenader.

Endast åstadkommit 1545 steg på hela dagen. Klockan är 20.30 och hänger vid TVn och kollar Masked Singers.

Fick en fin bukett blommor igen! Helt fantastiskt!

Vasen har jag köpt av en keramiker i Ängelholm. Badkrukor.se

Har rejält ont där de tagit ryggmuskeln. Det onda känns som när man suttit i soffan  i en och samma ställning en hel dag utan att räta på sig. Jag vill resa mig upp och stretcha ordentligt. Men det får jag inte.

Dessutom känner jag av ingreppet de gjort i höger sida plus där dränet har sin utgång genom huden.

Jag har så fina vänner omkring mig som erbjuder sin hjälp utan att jag frågar nu när jag inte får anstränga mig. Lyfta högst 1,5 kg. Bara lyfta höger arm till 90 grader.

I förmiddags hämtade min bror mig och körde mig till mamma. Fikade hos henne och hade trevligt bara hon och jag. Mamma är 90 år. Vi är ungefär lika smidiga i kroppen. 🙂 Och blir fort trötta båda två.

Bilden är tagen på vår gemensamma födelsedag i januari 🩷

Min bror körde mig hem. När jag kom innanför dörren kände jag hur musten gick ur mig och det började snurra.

Dags att fylla på med smärtlindring och dricka vatten. Fixade ihop något att äta vara för att bli mätt. Därefter la jag mig i soffan och somnade till något på Netflix med Charlie liggande uppe på mig i min famn. 🥰

Charlie Napoleon när han inte ligger i min famn 🙂

Det är så märkligt. Sedan några dagar tillbaka har jag stundom känt mig rastlös. Tänker att jag vill skapa något. Ta fram en canvas och acrylfärger och åstadkomma något. Eller ta fram mitt virke. Skapa något. I nästa stund känner jag att jag inte orkar ta fram ens ett garnnystan och virknål.

Ändå får jag tiden att gå. Spelar Wordfeud och bloggar. Gosar med katterna. Leker med dem så gott jag kan korta stunder. Vi är rätt lika. Sover mycket alla fyra. 🙂

En kusin erbjöd sig hjälpa mig. Så bra. Jag råkar ha tre paket att hämta. Det ena väger 6 kg och det är så förbjudet att ens släpa på. Det innehåller en födelsedagspresent till mina tre ragdolls Cloetta, Geisha och Charlie  Napoleon(bakelse). De har nyss fyllt år alla tre 🩷

Ett drän mindre

Idag var jag hos distriktssköterskan på min vårdcentral.

Dags att få dra ut dränet från bröstet. Jag tog bussen. Fanns inget annat sätt om jag inte bokade sjukresa.

Det är en kort promenad hemifrån till hållplatsen. Vädret skönt.

Runt 8 grader visade väder-appen. Kändes någon grad varmare och vindstilla.  Hade klätt mig precis lagom. Får ju inte bli svettig nu efter operationen.

Hade ett ärende på Apoteket Hjärtat och hoppade av. Började känna mig aningen yr. Är ju konstant på droger nuförtiden 🙂

Ärendet gick snabbt. Ut i friska luften.

Steg på bussen ihop med många andra.

När jag satt mig ner längst bak i bussen skulle jag precis skicka ett inlägg på Facebook

”åker buss”.

Innan jag fortsätter vill jag berätta att jag jinxar jätteofta. I alla möjliga situationer. Säger jag en sak så blir det inte som jag sa.

Precis när jag ska trycka ”skicka” ska bussen rulla iväg. Bussen gungar till med ett hårt ryck och det hörs samtidigt en hög smäll under bussen. En fet jävla smäll alltså! Lät som ett däck som exploderade. Jag trodde att chauffören kanske råkat köra emot den höga kanten snett framför bussens höger fram.

Jag satt med lurarna på och lyssnade på musik. Chauffören sa något jag inte hörde. Sedan reste sig alla upp. Vi behövde utrymma bussen.

Jinxaren

Frågan är ifall detta hänt om jag inte var en jinxare av rang! 😬 Hade jag inte skrivit det där inlägget hade kanske bussen rullat på som vanligt.

Well nästa buss kom snabbt så jag kom bara fem minuter för sent till kliniken.

Jag är mycket sjåpig och har låg smärttröskel. Är du som läser detta likadan kan jag trösta dig med att det inte gör ont att dra dränet. Man känner något men det gör inte ont.

Jag satt på kanten på britsen och tog av mig bomullskoftan.

Området tvättades med tvättlapp indränkt i behagligt varmt vatten.

Hon la om omplåstringen för ryggdränet. Hon använde ett stötdämpande förband med en mjuk kudde. Så skönt det kändes!

Det var ju bröstets drän man skulle dra ut idag.

Distriktssköterskan sa att jag skulle ta tre riktigt djupa andetag när hon gav klartecken.

Okej. Redo.

Okej sa hon. Jag räknar till tre. Då tar du tre djupa antetag och under tiden drar jag ut dränet. Det gör inte ont.

Sittande upp. Lutade mig lite snett bort från henne och höll stadigt i britsens kant med vänster hand. Och andades så djupt jag nånsin kunde.

Jag tänkte ”ska hon inte dra ut dränet snart” samtidigt som hon sa ”så där ja”.

Det enda som kändes var som att någon kände på min rygg där dränets utgång var. Jag glömde kolla hur långt själva dränslangen var som suttit inne i min kropp. Ska kolla det på måndag när vi eventuellt (jag är en jinxare som garderar mig) ska dra det tredje och sista dränet.

Kändes så befriande med bara ett drän att ha koll på. Jag har dränpåsarna i en plastpåse. När jag går ut stoppar jag ner plastkassen i en liten tygkasse som jag håller runt handleden. Lite trevligare så.

Min mamma bor precis i närheten av kliniken så jag hälsade på henne en kort stund. Min ambition var att ta bussen hem. Då insåg jag att jag orkar inte det jag var yr och matt och drogad av smärtstillande.

Jag tog taxi hem till dörren. Så himla skönt.

Väl hemma var jag helt slut! Och kände jag behövde fylla på med smärtstillande tabletter.

Denna tur utomhus åstadkom 3172 steg. Det är alldeles för mycket under så kort tid. Imorgon ska jag kompensera med att göra högst 200 steg. Liten runda utomhus och kasta lite återvinning.

Efter att jag ätit lite lunch la jag mig i soffan och sov i drygt 2 timmar. Skönt!

Nu är klockan 21. Jag ska stretcha benen lite.  Jobbigt att vara så här stillasittande längre stunder.

Så här befriande är det med bara ett drän 🙂

Två bröst igen

Känslan av att ha två bröst. Den känslan förstår man nog bara om man varit utan ett av dem i flera år.
Inget som syns eller märks. Det ”bara” känns.

Hitta sköna schysta protes bh’ar. Oavsett så glider de åt sidan på grund av den ojämna tyngden.

Utfyllnaden jag använt i bh’n har inte samma vikt som mitt friska bröst. Det har gjort att bh’n vill glida lite åt vänster. Måste flera ggr om dagen rätta till jävla bh’n. Och lösningen är inte att ha en bh som sitter hårdare åt. Been there tried that.

Den ena protesen väger mer än mitt bröst. Det gör att det bröstet hänger och det syntes genom vissa kläder. Mitt friska bröst hänger inte ett dugg. Försökte lösa det med att dra åt axelbandet på den sidan där jag hade protesen. Det slutade med att axelbandet slets sönder efter tid. Förstå vad det tar tid att hitta schyst protes bh. Och förstå vad de kostar.

Min andra bh-protes väger ingenting. Det är en i vadd som man använder i bh’n endast under läkningsprocessen när man opererat bort sitt bröst.

Moment 22 liksom. Fanns ingen bra lösning.
Åter igen. Detta är inget som någon märkt på mig. Jag har ju valt kläder på överkroppen för att dölja mina problem. Och går inte runt och säger ”jävla bröstprotes” hahaha.

Inte använt något urringat. Inte ens lite urringat utan att ha ett linne under blusen för att dölja klyftan som inte fanns. Det är den där känslan av att inte vara hel som varit jobbig. Inte att nån skulle råka se att Anna har visst bara ett bröst.

När jag varit på body balance och annan gruppträning och ska göra olika yoga ställningar på alla fyra. Ja gå glider träningsbh’n och toppen följer med.

Nu är detta historia och jag kommer nu att glömma detta störningsmoment.

Just nu är brösten så ojämna i storlek. Och det gör mig iiiingenting. Är bara så tacksam och glad att ha två bröst. En eloge till läkarkåren och vetenskapen! Jag ska krama om min läkare. En av dem träffar jag på måndag. Han heter Carl och är fantastisk!

Jag blickar framåt. För detta är ingenting att pipa om med tanke på hur svårt många har det så som det ser ut i världen och i vårt fredliga land just nu.

Måtte vi alla snart få det lugn och den harmoni som vi alla förtjänar och behöver.
🙏🏼 ☮️

Ett gott tecken. Framsteg

Även om jag måste ta smärtstillande i form av morfin och Alvedon tre gånger om dagen märker jag små framsteg varje dag sedan igår 🙂

Idag åtta dagar efter operationen har jag känt mig rastlös till och från.

Jag blir rastlös av att vara rastlös hahaha. Till stor del beror det på att jag inte riktigt kan göra något meningsfullt. Vill aktivera, mig med något. Blir inte av med rastlösheten genom att diska.

Imorgon ska jag ta fram ett av mina virkprojekt ifall jag blir radtlös. Håller på att virka en kjol.

I morse vaknade jag vid 05-tiden. Steg upp och fixade frukost till katterna och till mig själv.

Kände en värk och domning i armhålan. Har inte känt det innan vad jag minns. Måste aktivera armarna och händerna.

Jag gick in i badrummet och skötte min morgonritual för ansiktet med rengöring och cremer. Stretchade lite försiktigt för att mjuka upp. Det hjälpte.

Kollade en animerad film : Husdjurens hemliga liv. Rolig o h lagom för ett groggy sinne hahaha.

Bloggade lite och spelade Wordfeud. Och gosade och lekte lite försiktigt med mina tre ragdolls. De tycker nog jag är aningen tråkig som inte leker lika länge som innan och leker lite väl långsamt och konstigt liksom.

Klockan 10.30 blev jag trött av medicinerna och lätt illamående. La mig i soffan med min pojkkatt Charlie intill mig. Ställde mobilen att ringa om tre timmar. Så länge kommer jag klart inte sova men ställde ändå på ringning.  Jag hade ont av dränen som drar i huden i sidan och  kände mig dåsig av medicinerna.

Jag somnade under duntäcket med Charlie intill mig. Vaknade kl 13! Klockan 13!

Snälla nån!

Ett blomsterbud kom med en fin bukett från min arbetsplats. Så glad jag blev och är fortfarande glad.

Love 🩷

En stund senare kom kattvakten och tvättade mitt hår. Sååå skönt.

Jag får ju inte höja armen mer än 90 grader. Därför har jag svårt att tvätta håret på egen hand.

Normalt tvättar jag håret var sjätte dag ungefär. Det är en vecka sedan en sjuksyster tvättade det åt mig så det var dags nu.

Så jag höll mig i köksvasken och stod med huvudet över. Jag tog fram en större kanna som hon kunde hälla vatten med för att skölja ordentligt. Allt gick riktigt bra.

Hon till och med handdukstorkade mitt hår 🙂

Så himla skönt!

Klockan har rusat iväg och är nu 21.40.

Cloetta Nefertiti 🩷 the queen of the household  efterlyser uppmärksamhet så det är bäst jag slutar nu för dagen. 🙂

Dag 8 efter op.Dränen.

Hej 🌸

Nu är det 8 dagar sedan operationen.
Tre drän hade jag från början. Två från ryggen och ett från bröstet. Dränen är till för att få bort blod och annat oönskat från operationssåren.

Dränageslangarna är fastsydda med var sitt stygn på min hud för att hållas på plats antar jag. Fy satan vad ont det gör om det blir stramt.

Själva slangarna är väl kanske 45 cm långa och fasttejpade på huden vid utgångshålen. Jag har dränpåsarna i en plastpåse med handtag. De är mitt ständiga bihang kan man säga 🙂
När jag får besök eller lämnar hemmet en stund stoppar jag ner alltsammans i en trevlig tygkasse.

Ett av dränen från ryggen drog de ut innan jag checkade ut från avdelningen efter operationen. Att bli av med ett kändes som en befrielse! En stor skillnad.

Två drän kvar.
Sedan jag kom hem i fredags har jag haft som uppdrag att varje morgon dokumentera hur många ml som sipprat ut.

Här är en halvdålig bild och en urdålig. Orkar inte sträva efter perfekta bilder i mitt tillstånd.

Om du tittar på bilderna så ser du något som liknar en ballong. I den samlas blod och annat via en lång slang. När ballongen fylls rinner blodet ut av dig själv ner i en uppsamlingspåse.

Jag klämmer ut vätskan som är i ballongen så det samlas i uppsamlingspåsen. Påsen är graderad.

Nu blir det lite nördigt. Men allt för min blogg 🙂

I lördags morse var det:
160 ml i ryggdränet och 80 ml i bröstdränet.

I söndagsmorse:
160 ml i ryggdränet och 78 ml i bröstdränet.

I måndagsmorse- igår alltså:
Jag kunde knappt tro mina ögon!
60 ml i ryggens drän och 40 ml i bröstets.

Martin, en av ssk på avdelningen förklarade för mig i förra veckan att när färgen på det som sipprar ut är rosévinfärgat då är det läge att dra dränet.
Vätskan från bröstets drän är åt roséhållet. Färgen på ryggens drän är mer åt Amarone classic hållet. Mörkare alltså.

I går ringde jag koordinatorn på plastikkirurgienheten och rapporterade mängden. Hon sa att vi kan avlägsna bröstets drän. Ryggens behöver sitta kvar en vecka till.

Hon frågade om jag kunde komma till mottagningen i Malmö. Jag bor i Landskrona cirka 47 km bort. Jag sa att jag kan komma ifall de ordnar sjukresa dit och hem. Buss och tåg är uteslutet. Då kommer jag både svimma och kräka av utmsttning antagligen.

Kan inte min vårdcentral ta dränet?
Hon hörde med läkaren och ringde tillbaka. Det var okej att höra med min vårdcentral.

Ringde dem. De sa de kan hjälpa mig. Hurra!

De har tid med mig i morgon onsdag. Härligt att slippa fara till Malmö.

Min plan är att försöka ta bussen den korta sträckan. Bussen går strax utanför mitt hus. Har inte så lång sträcka att gå när jag stiger av. Ifall jag ätit innan och fått energi så kommer det att funka så länge jag går sakta.

Nu är klockan 10.02. Har redan varit vaken i 5 timmar. Dags med smärtstillande och sedan vila i soffan till något lättsamt streamat.
🌸