Onödiga kommentarer.

”Ät nu ordentligt”.

Varför säger man så till mig när jag kom tillbaka från Pressbyrån på entréplan där jag handlat mat. Kvällens matmeny på avdelning funkade inte för min mage. Därför fick jag lov att åka ner och handla för att slippa vara utan mat ikväll.

”Jag var inte och handlade mat för att kasta den” svarade jag.

Slänger man ur sig något dumt så får man dumt tillbaka.

Det hade varit sin sak om jag matvägrade eller petade i maten.

”Det där vet jag inget om”.

Igår var jag på ultraljud. Jag fick skjuts dit. Ingen berättade hur jag skulle komma tillbaka till min avdelning. Jag hade ingen aning var jag var.

Jag frågade en kvinna som torkade av incheckningsplattorna hela tiden.

”Kan du hjälpa mig eller hänvisa till någon som vet? Jag kommer från akutens kirurgavdelning. Ingen har berättat hur jag kan komma tillbaka. Assistenten i undersökningsrummet hänvisade mig att fråga någon av er här ute”.

”Jag vet inte det”, svarade hon sen slutade hon torka skärmen, gick tveksamt åt ett håll sen vände hon och sa ”jag vet inte”.

Jag kan smälla av på handlingsförlamade människor.

Mitt tålamod tog slut för jag var trött och mör och blev irriterad på henne. Höjde rösten och sa:

”Jag har förstått att du inte vet men vem kan du hänvisa mig till så jag får hjälp?”

Jag fick ögonkontakt med en patient som himlade med ögonen och jag himlade tillbaka till henne.

Någon undrade om jag själv kunde gå tillbaka. No way. Dels tror jag inte att jag får lov att gå själv och dels visste jag inte var jag var och ingen aning hur lång tid det var att gå i mitt tillstånd.

Någon ringde runt. Jag fick skjuts tillbaka. Luleåmannen kom och hämtade mig. Vi fortsatte prata snö.

Plastikkirurgen på besök.

Plastikkirurgen som opererade dit expanderprotesen kom idag. Som jag längtat. Jag blev till och med rörd. Jag har stort förtroende för henne.

Får se om jag kommer ihåg allt nu. Det är lite virrigt i huvudet.

Det har inte kommit svar på proverna som har tagits. Det har tagits massor av prover. Både en massa blod och vätska. Hon sa vi kommer nog aldrig få svar på orsaken till inflammationen.

Hon undersökte bröstet noga och runtom. Det har inte förvärrats. Den mörkröda, varma svullnaden har blivit lite mindre röd sedan igår. Fast de sög ut 2 dl igår så märks det inte tycker jag. Huden är spänd. Ömmar inte hela tiden. ”Värken” eller det ömmande kommer och går.

Hon sa att vi antagligen behöver ta ut protesen. Men inte akut. Finns risk att den kan spricka med tiden efter inflammation.

Till imorgon ska jag fundera hur jag vill göra och göra upp en plan med plastikkirurgen. Hon kommer hit till mig i morgon.

🔸Ta ut protesen nu när jag ändå är här? Då är jag tillbaka till ruta 1. Att vara platt i minst ett halvår, gärna ett år. Kan inte sätta med en ny så länge bröstet är inflammerat.

🔸Få komma hem inom kort, fortsätta med antibiotika tills svullnaden är borta. Vänta tills bröstet är normalt och sedan ta ut protesen.

Ska fråga om det går bra att i samma operation byta till ny expanderprotes. Fråga vad det finns för alternativ till expander.

Mina tankar kring mitt friska bröst: Jag har ju ett implantat där och som jag hade innan jag fick cancerbeskedet i slutet av 2016.

Jag har D kupa. Jag behöver förminska det då det andra bröstet blir för tungt när det ska fyllas ut så mycket. Fyllt med vätska som väger. Det finns ju ingen fluffig bröstvävnad som fyller ut.

Så jag behöver förminska bröstet på egen bekostnad. Det friska bröstet är sekundärt i sammanhanget. Men det ordnar sig. Full fokus på det sjuka.

I övrigt händer ingenting speciellt idag.

Jag mår bra i övrigt. Inte orolig. Finns ingen som helst anledning att oroa mig i onödan. Jag tror på att tänka positiva tankar. Känna, ta in positiv energi in i kroppen.

Slå bort negativa tankar så fort de dyker upp. Bort med dem. Tänk, känn, andas positiv energi så blir allt bättre.

Jag grottar inte in mig i ”problem”. Jag ser förbi det och har mer tankarna på vad jag ska göra för bra och roligt när denna perioden är över.

Ultraljud. Expanderprotesen.

Idag var det ultraljud på menyn.

Stod och gapade när en chaufför stod i rummet med en rullstol för att hämta mig. Jag frågade vad rullstolen skulle användas till och skrattade lite.

Vi gick. Rullstolen lämnade vi. Körde runt kvarteret i bil till en bröstavdelning.

Hon tog prover från svullnaden. 4 sprutor med vardera 50 ml knallgul vätska. Detta ska analyseras och ta odlingar på för att snickra ihop rätt sorts antibiotika. Det kändes inte särskilt mycket eftersom jag inte har någon direkt känsel på det bröstet.

Det var inte speciellt jobbigt. Bara att ligga på en brits medan läkaren jobbar.

Hon tog även prov från huden på ett ställe som blivit eller är extra tjock. Den vätskan var klar i färgen.

Jag frågade inte ut läkaren om alla detaljer. Jag var nöjd så.

Det hela var klart på tre kvart. Sedan kom chauffören och hämtade mig. Trevlig man. Från Luleå så vi pratade snö. Jag bodde ju i Sundsvall som barn. Vi pratade om riktig snö. Vara insnöad i hemmet, hur pappa fick skotta dig fram till ytterdörren och hur kul det var att hoppa från carportens tak ner i en snödriva.

För vi fick lite snö här nere i skåneland igårkväll så vi pratade riktiga snöupplevelser. 🙂

Ja snö och snö. Vi hade väl båda åsikten om att det vi har här inte kallas för snö hahaha.

För en stund sedan fick jag veta att kirurgen som opererade dit expanderprotesen 2018 och som jag haft kontakt med angående protesen, kommer över till akutkirurgen där jag är, i morgon. Hurra! Vad bra!

Jag mår bra. Är inte orolig. Vill bara ha detta undanstökat. Har värk som kommer och går. Till och med BHn jag använder nu, en amningsbh i mjukaste bomull och mjuk bred resårkant nertill skaver.

Jag önskar jag fick komma hem imorgon fredag, men inser det är ett drömscenario.

Längtar så efter mina underhållande ragdolls Cloetta och Charlie. Min granne som de gillar, passar dem och ska ta in dem till sig i helgen.

Ååå vad de kommer bli glada. Nytt och spännande!

Som en grapefrukt

Bröstet är rejält svullet, känns som att klämma på en grapefrukt.

Det är ömt och värker på undersidan. Som att jag fått en rejäl smäll där.

Huden är spänd, röd och varm.

Innerst inne förstod jag nog att antibiotika inte ensamt kan återställa bröstet.

Nu ska jag vila. Är extremt mör och trött.

Expanderprotesen. Infektion.

Hej.

Jag trodde jag var klar med allt kring min bröstcancer och lagt bloggen på hyllan. Jag har ju slutat det kapitlet trodde jag.

Men här är jag igen. Inte med ny cancer tack och lov!

Igårkväll kom jag till akutkirurgen i Malmö efter att innan dess vistats 8 timmar på akuten i Lund.

Men akutdagen började på akuten där jag bor. De hänvisade mig till Lund.

Bröstet där jag har expanderprotesen jag fick 2018 efter bröstcancern 2016-2017 har typ inflammerats. Tills skrivande stund finns ingen teori om varför.

Läkaren ska snart komma så får vi höra vad hen säger.

Den trevlige unge läkaren i Lund sa att man troligen behöver öppna för att se hur det ser ut. Eventuellt ta ut protesen och ersätta med ett nytt.

Jag har inte ätit något sedan de tre knäckemackorna kl 9 30 i går.

Törstig!

….. Och jag som trodde jag skulle få antibiotika och sen hem.