Etikett: dränage

Under tågresan på cirka 40 minuter sipprade det inte ut någon nämnvärd mängd blod och sekret från dränets ingång.

De andra två dränens ingångar blödde knappt något alls sedan man drog de dränen. Det är detta sista dränet somr ett bekymmer.

På kliniken sipprade det knappt ut någonting. Det började blöda efter att jag reste mig upp och lämnade fiket. Jag fick försöka greja med det utanför stationen. Fiskade upp några kompresser och tryckte emot. Problemet är att den lilla i gången sitter i höger sida och svår att se från min vinkel. Så jag måste gå på känn.

Jag hade fått ett gäng absorberande kompresser. Bara det att de är inte vad jag kallar absorberande.  Jag satte dit en kompress där jag kunde tänka mig vara rätt placerad.

Tog rulltrappan ner till perrongen. Då kände jag hur det rann längs sidan och ner på mina nya sommarbrallor. Jag stod lite undanskymd för att inte chockera någon.

Tog bort förbandet och torkade rent. I blindo tryckte jag fast en ny kompress som jag har till min Kocks blåsa.

Allt kändes obekvämt och oroande.

Efter en stund på tåget kände jag att det var dags igen. Det kändes kladdigt och började rinna ner på mina brallor.

Fan!

På nytt tryckte jag fast en kompress. Sådana här situationer kan göra mig förbannad och förtvivlad. Jag vill skrika men gör det såklart inte.

Kompressen sög upp vad den orkade. Av från tåget. Tågresan tog cirka 40 minuter.

Rusade in på Pressbyrån och köpte fyra stycken croissants. Strax efter kom bussen som tog mig till närheten av min arbetsplats. Den bussresan tar kanske 10 minuter. Sedan hade jag kanske 1000 meter att gå. Nu började det rinna igen.

Jag grävde i väskan och fick tag i min använda läke bh. Det är ju massor med tyg.  Tog den och tryckte mot sidan. Försökte rädda mina sprillans nya brallor I h min svarta t-shirt. Dock var det lite försent.. Det hade redan blodat ner byxorna vid linningen och på T-shirten kant. Jag var blodig om händerna. Hade inget att torka med.

Jag tryckte bhn hårt mot dränöppningen medan jag promenerade till grindarna till arbetsplatsen.

Väl inne på toaletten släppte jag ifrån mig koftan och väskan. Rotade fram kompresser och grejer. Rev av kompressen. Den var indränkt i blodliknande vätska. Jag torkade bort blod som runnit på min hud och ner på linningen på brallorna.  Så himla kladdigt!

När jag tvättat rent och satt på ny kompress som jag har till min Kocks blåsa, satte jag på en annan kompress utanpå.

Ser var himla kul att träffa kollegorna. Vi babblade och käkade croissants.

Min chef var då schyst att han körde mig till Apoteket så jag kunde hämta ut mitt recept på nya värktabletter.

Tog sedan bussen hem. På bussen kände jsg igen att det blev klibbigt och blod sipprade ut. Inte så lätt att greja med bara en hand och inte kunna se vad jag gjorde.f

Fiskade upp pappersservetter som jag tryckte mot hålet så gott jag kunde.

Från busshållsplatsen är det 600 meter att gå hem till mig.

Så skönt att komma hem och slänga av kläderna. Drog bort kompressen och pappersservetten som var totalt indränkta I blodig sörja.. Tvättade rent huden och tryckte fast en ny kompress.

Under kvällen hemma har jag behövt byta kompress en gång var 70e minut ungefär.

Nu är klockan 19.30 och jag är så himla trött i huvudet och kroppen.

Nu vill jag vila och slappa framför TVn

14 dagar efter operationen

I förrgår den 29 april – två veckor efter operationen var det dags att besöka plastikenheten i Malmö. Min förhoppning var att bli av med det tredje och sista dränet. De senaste två dagarna tillbaka kom det bara 20 ml blod och sekret.

När jag kom till hisshallen visar det sig att ingen av hissarna vill stanna på våning 2 för plastikenheten ligger. Problem med hissarna pga ombyggnad.

Alla möjliga svordomar kom ur min mun. Jag som inte svär annars. Jag blev tvungen att ta trapporna. I normala fall hade jag flugit upp för trapporna smidig som en gasäll 🙂
Nu var det mer som om jag kämpade för överlevnad att ta mig upp en våning.

Om vi backar bandet lite. Morgonen började med att jag promenerade 500 meter till busshållplatsen. Gick hemifrån i mycket god tid. Jag fick gå raskt sista biten för bussen kom snabbare än jag räknat med. Jag var helt slut när jag steg på bussen.

När jag satt på bussen kollade på klockan och förstod jag att det var inte förrän nästa buss jag skulle med. Jag var i för god tid.

Jag hann med ett tidigare tåg till Malmö. Pågatåg istället för Ötesundståg. Jag gillar Pågatågen fastän de till skillnad från Öresundståget stannar vid varenda station.

Gick i sakta mak i det soliga och svala vädret till Plastikenheten. Lagom kort promenad. Jag kände fortfarande av stressen att rusa till bussen, i kroppen.

När jag väl kom in i undersökningsrummet och satte mig på britsen var jag slut i kroppen och frös. Kände mig yr.

Sjuksköterskorna kollade alla plåster över opetationsstygnen. Både på bröstet och de två på ryggen och i sidan. Plockade bort alla plåster.

De senaste tre dagarna hade jag känt en annan typ av smärta på ryggen. En starkt brännande över ett stort område. Sjuksystrarna sa att jag var alldeles röd det det det stora plastbandaget suttit. En överkänslighet mot plasten. Det brände och sved.

Jag började frysa och kände mig illamående. Yr. Fick lägga mig ner på britsen medan den ena systern tvättade av såren medan den andra gick och pratade med läkaren om mitt tillstånd och dränet.

Jag var helt matt. Fick en filt om mig och somnade liggande på sidan lätt ihopkurad medan den ena sjuksystern pratade lugnande till mig, la sina händer tryggt mot min axel och rygg.

När den andra systern kom tillbaka vaknade jag till. Läkaren Fredrik godkände att de fick dra ut dränet. Ett tag var jag orolig att jag skulle behöva ha det ett tag till eftersom det som kom ut var mörkrött
som koncentrerad svartvinbärssaft.

De var oroliga över mitt tillstånd.

Nu kände jag mig lite piggare.
De tvättade rent alla sår och hela min rygg. Klippte upp det stygnet på huden i sidan som dränet varit fastsytt I.

De satte på hudvänlig tejp över stygnen på alla tre ställena.

Nu var det tid att dra ut dränet. Jag låg på vänster sida lite i fosterställning och höll hårt om filten jag hade på mig framtill som snuttefilt. ☺️

Ta riktigt djupt andetag på given signal. Medan jag andades djupt drog de ut den smala slangen. Det gör inte ont ett dugg. Det känns något men inte ont. Precis som om man fått en rejäl bedövning innan.

20 cm dränslang drog man ut. Den delen har massor med pyttesmå hål för att blod och sekret ska sippra in för att sedan hamna i dränpåsen. Jag tog ingen bild på den slangen för den såg inte så trevlig och fräsch ut om man säger så.

Så befriande! Jag är fri från dessa bihang som varit i vägen och gjort ont.

Eftersom jag blev illamående och yr ville de knappt släppa iväg mig. De tog ett blodprov som jag inte fått svar på. För jag kom på nu att jag skulle ringa dem efter tidigast en timme för att få svar. Jag ringde inte. Glömde!

Dagen innan frågade jag min fine vän JB om han ville ses och fika. Han bor i Malmö och jobbar inte längre. Han sa ”klart jag vill. Jag möter dig var du vill”. När jag kände mig typ bra sa jag tack och hej till systrarna och gick iväg till en annan hisshall med fungerande hissar.

Mötte JB precis utanför lasarettsområdet.

Solen sken och det var så skönt. Han tog mig till ett mysigt fik i hans kvarter. Systrar & Bröder heter fiket. Supermysigt.

När vi suttit och hängt ett tag gick vi genom små gränder och parker ner till Hansa där jag skulle köpa mig en present i Chanel-butiken. Det blev ett nytt läppstift.

JB behövde rusa hem och jag behövde åka hem. Lugnt och fint tog jag mig till Malmö C och möttes av ett kaos. Så mycket folk överallt. Visade sig att många av tågen mot Helsingborg var inställda på grund av elfel i Hässleholm. Det är just Helsingborgståg jag ska åka med för att komma hem till Landskrona. Suck! Vad gör jag nu? Trött och ont. Och besvärad av kaoset.

Jag beslutade att gå ner på perrongen. Om ifall det kommer ett tåg som går norrut längs kusten.

Väl nere var det ett ännu värre kaos! Hjälp!
Jag var så trött. Ingenstans att sitta. Jag lutade mig mot en hög papperskorg som var gjuten i marken.

Snabbt beslutade jag mig för att ta första bästa tåg. Vad som helst är bättre än detta högljudda kaos. Inom någon minut kom ett tåg med ändstation Kävlinge. Därifrån är det inte långt till Landskrona.
Yes! Jag hoppade på. Sååå skönt att sitta och hänga där. Och tyst!

På Kävlinge perrong var det inte mycket aktivitet. Skönt!
I appen stod det att det strax skulle komma ett tåg mot Landskrona. Fast på ett annat spår. Det utropades i högtalaren att det var på väg in. Jag hann precis ta mig ner i tunneln och upp till rätt perrong.
Tåget kom och jag gled ner på sätet och pustade ut.

I appen såg jag att två minuter efter att tåget når Landskrona ska min buss gå. Jag ogillar att stressa. Bestämde mig för att stiga av i lugn och ro. Sätta mig på en bänk i solen och vänta på bussen som skulle gå en kvart senare.

Tåget var i tid. Bussen var aningen sen. Dessutom en hel del folk som skulle med. Kö. Det gjorde att jag helt enkelt bara jazzade in på bussen och satte mig på sätet för rörelsehindrade.

Vilket flyt! Är det någon gång jag önskade mig flyt så var det just denna dag!

Väl hemma släppte jag väskan. Krängde av mig skorna. Ropade ”hej mina fina älsklingar” till välkomstkommiten som mötte mig vid dörren ❤️

Denna dag genererade 10839 steg.

Jag är så glad att JB hade tid att ses. Det gav mitt Malmöbesök ett lyft 🧡

JB är min bästa och finaste vän.