En boost till idag

13 januari 2017

När jag vaknade i morse vid 04-tiden kände jag mig pigg och bestämde mig för att ta bussen till jobbet och hälsa på, förmiddagen. Jag bor i Landskrona numera och jobbar i Helsingborg så det blev en behaglig resa på tre kvart. Det är skönt att bara sitta och glo ut genom fönstret, varvat med lite Wordfeud i mobilen. Jag har inte sett mina arbetskamrater sedan i slutet av november och har saknat dem mycket så jag såg verkligen fram till att träffa dem.

Det är bara min chef, arbetskamraterna på avdelningen plus två nära vänner på jobbet som känner till min sjukdom. Jag har själv valt att hemlighålla min sjukdom ett tag eftersom det tog tid innan jag berättade för min familj och mina närmsta. Jag ville vänta att berätta till efter operationen. Berätta medan de ser mig och ser att jag är okej och inte ett nervvrak. Lite ansträngning har krävts av mig men lite teater kan jag nog spela.

Ingen på jobbet visste att jag skulle komma in eftersom jag bestämde mig spontant. Det blev visst en glad överraskning med många varma kramar. Alla ville ju veta hur jag har det, hur allt gått, hur jag mår och jag ville klart veta hur de har haft det sen vi sågs sist.

Efter detta allvarliga, kom jag in i min vanliga jargong med skämt och skratt.

Mina arbetskamrater är ett härligt gäng och vi har jobbat tillsammans i många herrans år. Man blir ju som en familj. Vi är ett gäng systrar kan man säga. Var och en med sin personlighet. Det är harmoni, vi kompletterar varandra, stöttar varandra och respekterar varandras olikheter. Hjälper alltid varandra i jobbet och har det jättebra helt enkelt.

Jag berättade att jag ska kolla peruker och se till att få tid hos en peruksalong i Helsingborg i nästa vecka så att jag – förhoppningsvis – snabbt som tusan har en peruk att dra på mig när håret inte längre finns kvar. Jag måste ha en peruk innan första cellgiftbehandlingen. När behandlingarna väl startar  vet jag inte i skrivande stund. Bara måste ha en peruk snarast så att den finns tillhands när håret åker av.

I nästan tre timmar var jag på jobbet och det var tre njutbara timmar att vara med gänget fastän de satt och jobbade. Jag parerade in tiden med att dyka upp strax innan lunch så det fanns tid att babbla om allt och ingenting den stunden.

När jag kom hem var jag så otroligt upprymd och glad. Därför skickade jag iväg ett sms till dem och berättade vilken boost jag fått.

En dag till på raken som André får ha en pigg och happy Anna. Det är han värd, min fina, underbara sambo. Dessutom fredag så vi åt tacos och drack öl. Mums.

Hälsningar
Happy Anna

Författare: AnnaBloggar.com

Jag tar ut glädje i förskott. Det värsta som kan hända är att jag varit glad i onödan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s