Flyttade möbler och besökte mitt jobb

Igår var jag och hälsade på, på jobbet i Helsingborg. Har inte träffat mina arbetskamrater på två veckor. Vi fikade tillsammans och pratade om allt möjligt. Jag hade skickat bilder när jag provade peruker så de hade en del frågor kring peruker och vilka jag valde. Jag berättade att jag redan direkt valde den korta, blonda peruken med stora, rufsiga lockar. Och en som liknar mitt egna hår.

Pratade en bra stund men min bästa vän på jobbet. Sussie. Vi är så lika och kan prata om vad som helst. Det är guld att ha vänner man kan vara helt öppen med. Jag har många härliga arbetskamrater som jag saknar otroligt mycket.

Förresten, det här med den lockiga peruken. Jag la ju ut bilder på facebook och jättemånga tyckte jag passade så bra i den peruken. Massor med folk kommenterade just den. Så jag förstod efteråt att jag gjort ett bra val . *ler*

Jag var på jobbet i två timmar och pratade med massor med vänner. Det var så otroligt trevligt. Efter två timmar blev jag plötsligt alldeles matt. Musten gick ur mig. Gjorde nog av med för mycket energi. Ungefär som ett litet barn: full rulle och sen DUNK. Trött. Utmattad. Gnällig. Så kände jag mig. Därför var det bara att packa ihop och åka hem. Jag hann inte träffa riktigt alla, så det får bli nästa gång istället.

Hem och vila. in under täcket, på med Netflix och min favoritserie Musketörerna. Precis lagom lättsamt. Dessutom gillar jag ”kostymfilmer” väldigt mycket. Och de där tre musketörerna är ju bara så gulliga dessutom och fäller roliga kommentarer till varandra. Humor och sarkasm. Kul!

På kvällen var det dags att hämta möbler i min lägenhet. Jag ska inte gå in på detaljer kring det. Man blir bara svettig och trött då juuu.

Berättar bara om en incident.  Just när André och brorsonen (han med katten vi passade) skulle bära ner en stor garderob så trampade han fel och stukade foten rejält. Där stod de två grabbarna med garderoben på tredje våningen mittemellan grannarnas dörrar.  Jag ringde på och varnade dem för garderoben utanför deras dörrar.

Brorsonen fick sitta ner på trappan och vila. Han var okej men det gjorde ju himla ont, stackaren. Han kunde klart inte hjälpa till att bära. Snabbt ringde jag en av mina andra brorsöner och sa att det är nödläge. Som tur var, var han ledig och fick skjuts av en kompis, till min lägenhet i andra änden av stan.  De tre grabbarna fixade ner garderoben galant. Resten gick smidigt och effektivt.

Ja, det var den dagen det.
Anna

Författare: AnnaBloggar.com

Jag tar ut glädje i förskott. Det värsta som kan hända är att jag varit glad i onödan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s