På bättringsvägen? Hoppas!

Hej

Just nu medan jag skriver känner jag mig ganska okej jämfört med de senaste tre dagarna. Grumligheten i huvudet har avklingat. Känns fritt liksom. Luftigt. Klart i huvudet.  Det känns som att det håller på att vända. Hoppas det. Jag har köpt mitt favoritknäckebröd som jag ska ge till mamma idag, hade jag tänkt. Knäcket heter Multigrain och märket är Rytiva. Brittiskt märke.  Sprött och gott.  Finns även en sort med sesamfrön som är precis lika gott.

Har mått lite hit och dit sedan förra behandlingen den 15 mars. Bara slö och trött. I omgångar under dagarna.  Det krävs inte mycket för att jag ska ta ut mig och bli yr och extremt trött. Musten försvinner på någon minut. Pang så behöver jag in i sängen.

Exempelvis igår, den 18 mars. Legat i sängen stort sett hela dagen. Varit uppe och rört på mig, ätit, druckit och lagt mig igen. Legat och stirrat i taket. Bestämde mig för att försöka ta tag i mig och göra något.  Tvingade mig in i duschen. Tänkte att det gör nog susen.  Och det gjorde det. Klädde mig och bad André följa med mig ut, några kvarter bort och hämta ett paket; tygerna vi beställt till schäslongen vi håller på och ska klä om.

Okej. Duschat. Tvättat ansiktet. På med ögoncème och dagcrème. Klätt mig. På med peruken. Orkade inte sminka mig. Kände mig pigg och hade energi.  Yes! Härligt. Samlade ihop pappersåtervinningen som ska slängas. Tog på mig bootsen och kappan. Här började musten ta slut. Jag blev yr och behövde luft. Började bli varm om kinderna och började svettas. Rusade till fönstret och öppnade det på vid gavel och hängde ut med huvudet och andades djupa andetag. (Nej jag har inga övergångsbesvär).

Solen sken och jag ville ut och hämta paketet med tygerna. Dessutom hade jag tänkt att testa att ge mig ut en kort runda fast jag inte mår så bra. Det kanske kunde göra susen. Ehh. Nej det gjorde det inte kan jag säga.
Först ner på gården med soporna och sedan en sakta promenad tre kvarter för att hämta paketet. Det funkade bra. Skönt att andas in luften och få känna lite sol i ansiktet. När vi kom in i hissen och in i lägenheten tog precis all musten slut. Orkade inte klä av mig. Det fick André hjälpa mig med. Sedan var det bara raka spåret in i sängen och göra ingenting mer än blunda och försöka somna en stund.

Så här snabbt tar energin slut
Det ska inte mycket till för att bli av med precis all energi.  Så, när jag säger att jag bara ska åta mig ett ärende om dagen så inkluderar det de mest vardagliga sakerna. Ibland får jag helt enkelt välja om jag ska ta en dusch eller en kort promenad. Kan inte göra två saker direkt efter varandra. Tar jag en dusch och direkt därefter ska tillaga och äta frukost (koka ett ägg, te, grovmacka, eventuellt lite fil med hallon) så är musten ofta slut när jag är klar med detta. Därför måste jag dela upp allt i små omgångar. Det är i princip den sista veckan innan kommande behandling som jag fungerar som vanligt.

Jag är så glad att mina närmsta förstår hur jag mår. Att det svänger rejält och att det är hopplöst att försöka bestämma något med mig. Det är inte bara att lyfta luren och ringa ett samtal eller tjoffa iväg ett sms. Framförallt inte ringa samtal de första dagarna. Precis allt tar på krafterna och det irriterar mig för det är inte likt mig att vara så här så ibland står jag inte ut med detta.  Önskar jag kunde sova bort de första fyra dagarna efter varje behandling.

Mina biverkningar hittills av läkemedlet Paxene
Nu är jag inne i min tredje behandlingscykel och de är inte exakt likadana. Därför kan jag inte påstå att jag kommer att må bra den sista vecken innan nästa behandling.  Dock brukar de som får cellgiftbehandling, må bäst veckan innan kommande behandling. Jag fick ett nytt läkemedel  under den senaste behandlingen.  Cytostatikan Paxene. Den jag ska få en gång i halvåret i tre år. Den kan bland annat ge biverkning i form av svullnad på kroppen.

Jo tack! Det har jag märkt. Fötterna, anklarna, vaderna, benen svullnade. Rejält svullna. Märkte av detta dagen efter behandlingen. Jag hade inte kunnat komma i mina stövlar kan jag säga. Inte en chans.

Idag den 19 mars ser det ut som att svullnaden lagt sig lite kring fötter och vrister. Så förhoppningsvis ska svullnaderna inte sitta i så länge efter varje behandling med cytostatikan Paxene.  Öronringning är en  annan biverkning.  Det har jag märkt av till och från de första två dagarna men är borta nu.  Värk i leder är en annan biverkning. Jag känner mig stel här och där. Inte konstigt.  Jag är ju ganska stilla och sängliggande flera dagar i sträck så jag kanske inte kan härröra detta till biverkningar.  Lite stretching gör jag emellanåt men inte i den utsträckning jag borde.

Jag har börjat använda min tandskena. En av biverkningarna av de andra läkemedlena kan påverka tänderna. Att man gnisslar tänder eller biter ihop så de kan skadas. Jag har kommit på mig själv att bita ihop tänderna. Spänna käken. Både dagar och nätter. När jag är vaken försöker jag tänka på att slappna av i käkarna.

Bettskenan fungerar bra nattetid. Jag är livrädd att tänderna ska ta stryk.  Det får bara inte hända. De här dagarna sedan den 15:e har varit besvärliga i vanlig ordning. Illamående som kan jämföras med att man ätit för mycket sött.  Något onödigt sött har jag inte ätit kan jag tala om. Bara pytte lite Steviasocker i téet och i vår hemgjorda hallonsylt med lagom lite Steviasocker. Ja, och några häxvrål men verkligen bara några få stycken.

Äcklig smak i munnen
Oavsett vad jag äter de cirka de fyra första dagarna efter en behandling  så får jag en otrevlig eftersmak i munnen, oavsett vad jag äter.  Till och med när jag borstat tänderna så kommer den äckliga eftersmaken i munnen. Fisherman´s Friend halstabletter hjälper för stunden. Dock är de alldeles för stora så innan brukade jag bita av småbitar men vägar inte det längre så André krossade dem lite med köttklubban medan halstabletterna ligger i sin påse *ler*

Blir nog en bra dag idag. Jag vill ta över kontrollen

 

12039477_906324232738862_5975616257934657081_n

Min älskade Gargamel Moses 2000-2016

Jag känner på mig att det blir en ganska bra dag idag. Tyget som vi hämtade igår la jag ut på schäslongen så att jag ska lockas att ta itu med en sittkudde till. Jag har ju berättat om sittkuddarna vi ska ha i vår bohemiska avdelning i lägenheten. Detta tyget vi beställt är ett möbeltyg i gobeläng och har ett snyggt, etniskt mönster som får mig att tänka på Aztekerna och Mayafolket i Mexico. Tyget ligger och lockar på mig. Kanske blir det idag jag kommer att börja mäta och klippa. Det blir en bild så snart dynan är klar. Vi tar en spännande cliffhanger på det *ler*

Nu är klockan 7.00 och solen tittar in genom våra fönster. Underbart. Nu ska jag inta frukost nummer två. Fil och hallon. Den första tog jag klockan 04.30 ungefär. Då blev det två knäcke med Kalles kaviar och två muggar citronte med en skvätt mjölk.

Jag slutar för idag och önskar dig en behaglig och lugn söndag.

Kram & hej Anna
 

data:text/mce-internal,tinymce-1,Min%20

Författare: AnnaBloggar.com

Jag tar ut glädje i förskott. Det värsta som kan hända är att jag varit glad i onödan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s