Dag 5 efter ”expander-operationen”

Ser en ljusning och lite framsteg.

Vaknade vid 7-tiden och lyckades ta mig ur sängen ganska smidigt med tanke på omständigheterna och i jämförelse med de andra dagarna.Bestämde mig för att promenera till gymmet. Det får bära eller brista. Jag ska ju promenera varje dag. Viktigast är att gå sakta, får inte svettas på grund av kirurgtejpen som sitter över stygnen. Där får det inte bildas fukt, för läkningens skull.

Idag har vi 15 grader och nästan ingen vind . Solen försöker ta sig igenom det lätta diset. Jag lyckades dra på jeans och kängor med blixtlås. Knyta något funkar inte. På med tjock kofta, mössa och solglasögon.Ut.Så skönt att komma ut i friska luften och bara gå i sakta mak genom stan till gymmet. Innan jag gick ut tog jag två Panodil och chansade på att skippa den starka blå pillan som gör mig snurrig och halvdrågad.Varför jag gick till gymmet just? Jo för att visa intyget om att jag inte får träna på 3 månader. De är schysta och fryser mitt årskort nämligen.

Det var inte en helt smärtfri promenad, det stack i sidan emellanåt men det är fullt naturligtså det är bara att vara beredd på att det känns. När jag kom hem kände jag hur trött jag var. Krånglade av mig kängorna och kände att det var dags att ta det starka pillret ihop med två Panodil eftersom smärtan gjorde sig påmind när jag grejade för att få av jeansen och koftan.

Nu har jag kravlat mig ner i sängen likt en smidig gasell. Inte! Haha

Softar till en ny deckarserie på Netflix; Havanna.Ganska lättsamt och erotiskt här och där. Härligt genuin, cubansk miljö. Bra reklam för Cuba kan jag säga.

Sen ska jag klura ut hur jag ska gå till väga för att lyckas ta en dusch och tvätta håret. Får inte våta ner bandaget på bröstet ju. Vill helst klara av det på egen hand. Vill inte att André ska vara min assistent.

Det ordnar sig.

Anna

Författare: AnnaBloggar.com

Jag tar ut glädje i förskott. Det värsta som kan hända är att jag varit glad i onödan.

4 reaktioner till “Dag 5 efter ”expander-operationen””

  1. Du har haft en tung tid i din ungdom med Kocks blåsa, läste om det häromdagen på din blogg. En stor och krävande operation gick du igenom och allt blev bra. Många gånger stannar man häpen och funderar på kroppens självläkning, helt ofattbart hur t.ex. dessa avskurna nervtrådar hittar tillbaka och läker.

    Liked by 1 person

    1. Åhhh 🌸💓 tack kära du . Ja det var tufft men jag var ung och stark och fixade det. Också tack vare min underbara familj och släkt och nära vänner som alltid fanns där. Och visst är det helt fantastiskt hur kroppen ställer till rätta på så bra sätt. 🧡

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s