Helt slut och nedstämd

Idag är det 19 dagar sedan operationen.

Det har varit en jobbig dag.

Tvättstugan på morgonen. Kl 8-11.30. Man måste ju tvätta kläder och göra vardagliga saker också.

Har sällan åkt hiss så mycket som nu sedan jag blev opererad.

När jag öppnade min dörr pressade sig Charlie ut och rymde ut i trapphuset. Fattas bara det! Normalt brukar jag hämta honom i källaren dit han alltid springer när han rymmer.  Jag klarar klart inte sådana äventyr så jag stängde dörren och tänkte att han kommer väl när han tröttnar på att vänta på att bli hämtad.

Efter en stund kom han i sakta mak. Jag öppnade dörren och ropade fint på honom. Han tittade på mig och sprang iväg. Suck! Jag orkar inte detta! Men jag måste. Vet inte om han skulle springa ut om någon öppnade porten i entrén.

Nu visste jag inte om han sprungit upp eller sprungit ner i källaren. Så jag fick ta mig ner till entrén. Där var han inte. Då var det bara för mig att sakta ta, mig upp alla sju våningar samtidigt som jag ropade på honom. Han brukar jama tillbaka när jag ropar hans namn. Men jag hörde honom inte.

Jag gick upp till sjunde. Ingen Charlie. Gick sakta ner och ingen jamade till mig. Blev orolig att han sprungit utomhus ifall någon öppnade dörren. Hjärtat började slå hårt och jag blev stressad.

När jag väl kom ner till entréplan kom han emot mig och jamade. ”Där e du ju Chaaaarlie 🥰”. Han följde med mig upp till vår dörr och möttes av Geisha i dörren.

Han gick in och jag stängde dörren.

Charlie på rymmen blev startskottet för en ansträngande dag.

När klockan blev 12 var jag helt slut i kroppen. Yr och illamående. Det började läcka blod igen där sista dränet satt. Bytte bandage och bytte bandage. Blodet rann längs sidan. Jag hann precis stoppa det med kompresser innan mina yogabrallor blev nerblodade.

Jag hade ingen ork. Lutade mig mot byrån i hallen och funderade på vilka kompresser och bandage som kan suga upp blodet. De förband jag fick på plastikenheten funkar sådär bara. Inte tillräckligt bra uppsugningsförmåga. Jag är överkänslig mot plåster på huden. Därför är det inte optimalt att jag använder de bandage jag har till min Kocks blåsa. Dessa är självhäftande med ”klister” som ett plåster. 

Trots att det bränner av smärta måste jag använda dessa kompresser och fästa en annan mjuk sak utanpå för att suga upp blod när kompressen inte kan suga upp mer. Annars hade jag behövt byta kompress varje kvart ungefär.

Jag var trött, yr och illamående. Ville bara lägga mig att sova.

Idag skulle jag hälsa på min 90-åriga mamma och bjuda på mat. Det fick jag ställa in såklart.

Då smärtan från operationsområdena ökat tog jag min dos Alvedon och ett av morfinpreparaten som jag ordinerats.

Virade in min höft i en dubbelvikt frottehandduk för att förhindra att bloda ner sängkläderna och soffan.

Somnade runt 14-tiden och vaknade vid 16-tiden av att Cloetta väckte mig.

Yr, trött zombie. Steg upp i sakta mak. Medan jag legat ner har det inte kommit nämnvärd mängd blod. Har märkt att när jag ligger ner stannar flödet upp. Det kommer mest när jag står eller sitter i samband med att jag ansträngt mig.

Steg upp. Drack lite vatten. Jag behövde duscha. Jag har inte ork till det varje dag. Det är för omständligt. Tvätt med våtservetter varannan dag. Och dusch däremellan. Idag var det dags. Likaså tvätta håret.

Piggnade till genom att spela låtar som jag gillar. Tog med min JBL högtalare in i badrummet och skruvade upp volymen.

Bohemian Rhapsody, The way you make me feel, Can’t take my eyes off of you, House of the raising sun, Baby elephant walk, (oh la la) jag vill ha dej.

Originalversionerna.

Låter man duschningen ta sin tid så funkar det med bara en hand.

Jag har köpt en ny helt underbar duschcreme med havtorn. Doftar fantastiskt! Märket heter Weleda.

Har inte orkat äta idag. Några knäcke med ost och ägg med Kalles. Varma drycker för att dämpa min frusenhet.

Medan jag skrivit hela detta inlägg bränner det som fan på ryggen. Känns som om någon rispar med en kniv på huden på ryggen. Det bränner och det skär liksom.

Dags med ny omgång aloe vera eller kanske ta den feta salvan. Problemet med salvan är att huden inte absorberar den. Lägger dig som en fet hinna. Och det är omöjligt att tejpen på kompressen får fäste på huden.

Jag ska klura lite och se hur jag kan göra.

Nu är klockan 23 och jag borde lägga mig i sängen. Jag är trött fastän jag sovit i eftermiddags.

Imorgon fm kommer min bror och hämtar mig. Kör mig så jag kan handla lite mat.

Jag hoppas att morgondagen blir en bra dag.

Idag gjorde jag bara 1978 steg. Imorgon vill jag inte göra många fler.

Godnatt 🌷