Ett gott tecken. Framsteg

Även om jag måste ta smärtstillande i form av morfin och Alvedon tre gånger om dagen märker jag små framsteg varje dag sedan igår 🙂

Idag åtta dagar efter operationen har jag känt mig rastlös till och från.

Jag blir rastlös av att vara rastlös hahaha. Till stor del beror det på att jag inte riktigt kan göra något meningsfullt. Vill aktivera, mig med något. Blir inte av med rastlösheten genom att diska.

Imorgon ska jag ta fram ett av mina virkprojekt ifall jag blir radtlös. Håller på att virka en kjol.

I morse vaknade jag vid 05-tiden. Steg upp och fixade frukost till katterna och till mig själv.

Kände en värk och domning i armhålan. Har inte känt det innan vad jag minns. Måste aktivera armarna och händerna.

Jag gick in i badrummet och skötte min morgonritual för ansiktet med rengöring och cremer. Stretchade lite försiktigt för att mjuka upp. Det hjälpte.

Kollade en animerad film : Husdjurens hemliga liv. Rolig o h lagom för ett groggy sinne hahaha.

Bloggade lite och spelade Wordfeud. Och gosade och lekte lite försiktigt med mina tre ragdolls. De tycker nog jag är aningen tråkig som inte leker lika länge som innan och leker lite väl långsamt och konstigt liksom.

Klockan 10.30 blev jag trött av medicinerna och lätt illamående. La mig i soffan med min pojkkatt Charlie intill mig. Ställde mobilen att ringa om tre timmar. Så länge kommer jag klart inte sova men ställde ändå på ringning.  Jag hade ont av dränen som drar i huden i sidan och  kände mig dåsig av medicinerna.

Jag somnade under duntäcket med Charlie intill mig. Vaknade kl 13! Klockan 13!

Snälla nån!

Ett blomsterbud kom med en fin bukett från min arbetsplats. Så glad jag blev och är fortfarande glad.

Love 🩷

En stund senare kom kattvakten och tvättade mitt hår. Sååå skönt.

Jag får ju inte höja armen mer än 90 grader. Därför har jag svårt att tvätta håret på egen hand.

Normalt tvättar jag håret var sjätte dag ungefär. Det är en vecka sedan en sjuksyster tvättade det åt mig så det var dags nu.

Så jag höll mig i köksvasken och stod med huvudet över. Jag tog fram en större kanna som hon kunde hälla vatten med för att skölja ordentligt. Allt gick riktigt bra.

Hon till och med handdukstorkade mitt hår 🙂

Så himla skönt!

Klockan har rusat iväg och är nu 21.40.

Cloetta Nefertiti 🩷 the queen of the household  efterlyser uppmärksamhet så det är bäst jag slutar nu för dagen. 🙂

Dag 8 efter op.Dränen.

Hej 🌸

Nu är det 8 dagar sedan operationen.
Tre drän hade jag från början. Två från ryggen och ett från bröstet. Dränen är till för att få bort blod och annat oönskat från operationssåren.

Dränageslangarna är fastsydda med var sitt stygn på min hud för att hållas på plats antar jag. Fy satan vad ont det gör om det blir stramt.

Själva slangarna är väl kanske 45 cm långa och fasttejpade på huden vid utgångshålen. Jag har dränpåsarna i en plastpåse med handtag. De är mitt ständiga bihang kan man säga 🙂
När jag får besök eller lämnar hemmet en stund stoppar jag ner alltsammans i en trevlig tygkasse.

Ett av dränen från ryggen drog de ut innan jag checkade ut från avdelningen efter operationen. Att bli av med ett kändes som en befrielse! En stor skillnad.

Två drän kvar.
Sedan jag kom hem i fredags har jag haft som uppdrag att varje morgon dokumentera hur många ml som sipprat ut.

Här är en halvdålig bild och en urdålig. Orkar inte sträva efter perfekta bilder i mitt tillstånd.

Om du tittar på bilderna så ser du något som liknar en ballong. I den samlas blod och annat via en lång slang. När ballongen fylls rinner blodet ut av dig själv ner i en uppsamlingspåse.

Jag klämmer ut vätskan som är i ballongen så det samlas i uppsamlingspåsen. Påsen är graderad.

Nu blir det lite nördigt. Men allt för min blogg 🙂

I lördags morse var det:
160 ml i ryggdränet och 80 ml i bröstdränet.

I söndagsmorse:
160 ml i ryggdränet och 78 ml i bröstdränet.

I måndagsmorse- igår alltså:
Jag kunde knappt tro mina ögon!
60 ml i ryggens drän och 40 ml i bröstets.

Martin, en av ssk på avdelningen förklarade för mig i förra veckan att när färgen på det som sipprar ut är rosévinfärgat då är det läge att dra dränet.
Vätskan från bröstets drän är åt roséhållet. Färgen på ryggens drän är mer åt Amarone classic hållet. Mörkare alltså.

I går ringde jag koordinatorn på plastikkirurgienheten och rapporterade mängden. Hon sa att vi kan avlägsna bröstets drän. Ryggens behöver sitta kvar en vecka till.

Hon frågade om jag kunde komma till mottagningen i Malmö. Jag bor i Landskrona cirka 47 km bort. Jag sa att jag kan komma ifall de ordnar sjukresa dit och hem. Buss och tåg är uteslutet. Då kommer jag både svimma och kräka av utmsttning antagligen.

Kan inte min vårdcentral ta dränet?
Hon hörde med läkaren och ringde tillbaka. Det var okej att höra med min vårdcentral.

Ringde dem. De sa de kan hjälpa mig. Hurra!

De har tid med mig i morgon onsdag. Härligt att slippa fara till Malmö.

Min plan är att försöka ta bussen den korta sträckan. Bussen går strax utanför mitt hus. Har inte så lång sträcka att gå när jag stiger av. Ifall jag ätit innan och fått energi så kommer det att funka så länge jag går sakta.

Nu är klockan 10.02. Har redan varit vaken i 5 timmar. Dags med smärtstillande och sedan vila i soffan till något lättsamt streamat.
🌸

Egen svit på plastikenheten

Här bor jag 😃

Har duschat och tvålat in mig från topp till tå med den underbart lyxiga Descutan. ☺️

Har lyckan att få upprepa proceduren i imorgonbitti.

Jag känner mig okej och lugn. Vill bara ha detta undanstökat.

En sak som kommer bli jobbigt på riktigt! Jag ska själv ge mig blodförtunnande. Alltså en spruta med tunn nål. Ska sticka mig själv i magen och spruta in. Sjuksystern berättade och jag försökte.

Jag klarar inte detta! Sa jag och gav henne sprutan. Inte en chans i världen! Jag är supersjåpig!

Jag måste ta blodförtunnande hemma. Jätteviktigt sa hon.

Någon måste göra det på mig. Jag bor ju själv. Får se hur jag ska reda ut detta hemska. Det söker mig!

Jag är överst på listan för operation imorgonbitti. Op beräknas ta 3-4 timmar.

Det värsta kommer vara att jag kommer ha skitont. Jag har extremt låg smärttröskel. Den är nästan pinsamt låg.

Jag har alltid haft lågt blodtryck. En gång för många år sedan inför en omfattande undersökning frågade en av läkarna, en professor faktiskt, om jag var elitidrottare 😳🤔

Inte så ofta, svarade jag 😄

Spelar du tennis på elitnivå eller är en löpare kanske?

Nej nej herr Professor. Hur så.

Han sa att så lågt tryck som jag har brukar  bara elitidrottare ha.

Saken är att under den undersökningen den gången 1998 somnade jag till av all bedövning de proppade i mig. De började väcka liv i mig i tron att jag var typ nära döden.  Men det var ju bara mitt låga blodtryck.

Han sa att jag behöver påpeka det inför kommande operationer och liknande tillfällen.

Senast idag fick jag frågan när de tog trycket. Jag sa jo ja, det är ju så att jag är elitidrottare på hög nivå *fniss *

Nu är klockan 21 ungefär och jag är jättetrött. Jag får äta fram till midnatt men orkar inte fast jag är hungrig. Så jag struntar i det.

Godnatt! ❣️

Operation

Det blir operation. Idag, imorgon eller måndag. Är fastande och förberedd ifall det blir idag.

Svullnaden även på annat ställe. Vem som helst förstår att detta inte kan bli återställt enbart med medicinering. Det enda alternativet är operation.

Yes!

Jag vill helst slippa ny protes. Ett alternativ är att ta fettvävnad någonstans på kroppen och bygga ett bröst av. Yes säger jag. Ta fett hur mycket som helst ☺️

Detta alternativ var svar nej från läkaren när jag föreslog det förra gången. Innan det bestämdes att det måste bli expanderprotes.

Jag har ju en kontinent ileostomi med Kocks blåsa. Leta gärna i min sökmotor i bloggen. Ingången till blåsan sitter 12 cm snett nedanför naveln.

Det gör att man inte kan ta bukfett och använda. Jäkla typiskt. Så det får bli någon annanstans ifrån. Hur som helst är detta inget som ska beslutas nu. En sak i taget.

Så jag är i väntans tider och spelar Crunch Time med Simon’s Cat. Simon’s Cat är en favorit. Sök efter filmer på Youtube. Himla roliga. Simon’s Cat är en typisk ragdoll. Precis som mina katter Cloetta och Charlie ❣️

Väntar på operationstid

Hej

Pratade just med min plastikkirurg på onkologen.

Det finns två metoder att få till en bröstvårta. Detta vet jag redan eftersom jag är en googlare av stora mått. Och plastikläkaren berättade också för mig i somras.

Den ena metoden är att man av den bröstvårta jag har, tar halva och gör en ny bröstvårta av.

No way jag vill göra det. Aldrig i livet vill jag slakta bröstvårtan. Den är ju jättefin och bra på alla vis.

Den andra metoden är att man snörper åt med den hud som finns på det opererade bröstet och trixar till en bröstvårta. Tror jag redan berättat detta.

Vi kommer tillsammans fram till hur det ska se ut och placeras. Allt är klart på en dryg halvtimme och sker under lokalbedövning.

Jo, det fanns en tredje metod. Fast då blir det ingen bröstvårta. Man tatuerar helt enkelt en vårtgård . No option for me.

Jag vill ha två bröstvårtor.

Har jag tur, kan ingreppet ske innan sommaren. Läkaren har inte fått operationsschemat ännu så hon kunde inte säga hur lång väntetiden är. Hon vet att jag kan med kort varsel.

Ja ja. Det blir när det blir.

Ska bli skönt när detta är klart. Då kan jag lägga hela bröstcancer-tiden bakom mig på riktigt.

Det är bara en Zometabehandling kvar också. I september.

Det är bara att ta det lugnt, andas in och andas ut 🙂