Harmoni

Sedan den 30 november när jag fick besked att jag har bröstcancer och fram till operatiobnsdagen den 28 december 2016 var allt ett stort kaos och så mycket oro och frågetecken. Riktigt stressigt och jobbigt . Blev irriterad på folk i min omgivning, svårt att sova,  vaknade ibland vid 02-tiden på natten och kunde inte somna om. Som en extremt knepig jet-lag.

Svårt att koncentrera mig. Glömsk. Fick börja skriva ner allt jag skulle göra. Inte bara tider för alla läkarbesök utan i stort sett allt. Kändes som att jag fått Alzheimers och inte bröstcancer. Kunde ligga i sängen en hel dag och göra precis ingenting. Somnade jag så somnade jag. Annars kunde det kvitta.

Mitt sällskap på dagarna när André var på jobbet, var Lilla Skorpan. Brorsonens söta katt som vi passade i fyra veckor, från den 17 december till den 22 januari. Hon heter egentligen Cassie och är tre år. Jag kallar henne ”Lilla Skorpan”. Världens underbaraste lilla lurvboll. Hon bidrog till att jag kunde vara hyfsat harmonisk. Någon att gulla med, prata med och bara känna fanns där.

skorpan2     skorpans-tassar

Efter operationen var det något som vände. Jag blev mer harmonisk och kunde skratta och vara nästan som vanligt. Dels för att jag äntligen blev av med min ovän cancerknutan och dels för att jag berättade för mamma om min sjukdom. Jag berättade för henne strax efter nyår, efter att jag opererats.

Jag är inte den som basunerar ut saker och ting i sociala medier. Samtidigt var det viktigt för mig att ”alla vet”. Likaså när jag beslutade att mejla alla på jobbet. Att alla får reda på det från mig. För mig är det oerhört viktigt att alla behandlar mig på samma sätt som innan.  Att inte undvika mig på stan eller inte våga kontakta mig. Inte veta vad man ska säga. Så här skrev jag på facebook

Hej alla.
Nu vill jag inte vara Hemliga Arne längre. Innan jag berättar vill jag säga att jag mår bra och allt är okej. Har berättat för min familj och släktingar. Även berättat för alla på jobbet. Detta berättar jag för er min egen skull. Känns lugnt att ”alla” jag känner, vet.

Den 30 november fick jag besked att jag har bröstcancer.
Den 28 december opererade jag bort hela höger bröst och allt har gått mycket bra. Skiten är borta från min kropp. Tisdagen den 1 februari får jag första cellgiftbehandlingen. Behandlingarna kommer att pågå i fyra månader. Under den tiden är jag extremt viruskänslig och får undvika folksamlingar, kramar och handslag.

Man kan prata och kontakta mig som vanligt och ingen behöver vara annorlunda mot mig än tidigare. Ses vi på stan och du frågar ”hur är det?” Då kommer jag inte dra allt om min cancer. Jag svarar bara: ”det är okej med mig. Hur är det själv?” Jag låter den jag möter att i så fall själv ställa frågorna. Jag har inga problem att prata om det hela men kommer inte att älta detta.
Kram från Anna

Harmoni
Harmoniär något jag behöver. Försöker se till att  ha det i min vanliga vardag. Därför har jag köpt på mig massor med älsklingsprodukter. Sköna kroppslotioner, duschgeléer, badolja, kroppspeeling och så vidare. Härligheter från Yves Rocher helt enkelt.

yvesprodukter

 

En biverkning under cellgiftbehandlingen som jag ska påbörja om två dagar, är torr hud. Riktigt torr tydligen. På hela kroppen. Därför har jag även bunkrat upp med extra ansiktscrèmer, ansiktsvatten och rengöringsmjölk.

Jag förstår att jag kommer vara sängliggande länge och därför har jag laddat upp med talböcker och samlat filmer på Netflix i en mapp.

TV är en bra kompis
En person som gör mig glad är stå-upp-komikern Johan Glans. Jag kan titta på hans ”World Tour”-program hur många gånger som helst och tycka det är lika roligt varje gång.
Serien De Tre Musketörerna som finns på Netflix är feel good för mig.

Nostalgi är också bra.
Det jag verkligen vill ha tag i är serien med Roger Moore och Tony Curtis, som gick i början av 70-talet: Snobbar Som Jobbar eller The Persuaders som orginaltiteln är. Temalåten med samma titel är ju bara helt underbar. Tänk att få tag i den serien. 24 avsnitt.
Filmen Kaktusblomman (eller Cactus Flower) från 1969 med Ingrid Bergman, Walter Matthau och Goldie Hawn är en stor favorit,. Tror jag kan hela filmen utantill. Har sett den ungefär 50-elva gånger. Så charmig, härlig och underbar.

Engelsk humor älskar jag. Little Brittain är en av favoriterna.
En film som jag fick upp ögonen för, för många år sedan är Death At A Funeral  (Trångt i kistan). Den finns visst i en amerikansk version som jag inte sett. Orginalet; den brittiska är så där helt galet rolig. Utanför ramarna och har många roliga överraskningar.

Talböcker
När det gäller talböcker så är det så himla bra att ha när man inte har möjlighet eller orkar läsa i en bok. Min första talbok som jag lyssnade på för många år sedan är Kinesen av Henning Mankell. Nu minns jag inte namnet på berättaren, tror det är Thomas Bolme och en person till. Riktigt bra uppläst. Stor inlevelse. Handlingen är otroligt spännande och man måste bara lyssna klart. Det utspelar sig både i Norrland, Helsingborg, olika ställen i Kina och London.

Har även köpt talböcker av Lars Keppler. Här brukar det vara Johan Malsjö som läser och han är riktigt bra. En av böckerna var så ryslig på sina ställen att jag inte kunde lyssna på kvällen innan jag somnade. Sov oroligt och hade mardrömmar. Till saken hör att jag inte tål äckliga filmer exempelvis. Jag sover oroligt. Detta har inget med min sjukdom att göra, men jag har märkt att jag är extra känslig mot starka thrillers. När man lyssnar på en bok så blir det mer påtagligt, ungefär som att se en film. Därför blir det att lyssna på Kepplers böcker på dagtid. Jag har alla kepplers böcker. Vissa i bokform och andra som talbok. Just nu är Lars Keppler min favorit. Fantastiskt bra författarpar bakom pseudonymen. det är bara en av böckerna som jag inte förstod mig på riktigt. Det är ”Playground” . Rörig och konstig. Men alla de andra kan jag verkligen rekommendera om man gillar spänning på hög nivå.

Avstressande och lugnande
Den sysselsättning som är mest avstressande för mig är att skriva av mig. Det har jag märkt sedan jag började skriva på min blogg, i december 2016. Även om man inte vill lansera det man skriver så är mitt råd till andra som har det svårt och jobbigt, att skriva. Skriv ner allt. Låt det bara komma. Huller om buller. Utan att tänka för mycket. Det är frigörande på något sätt. Så är det för mig. Man behöver ju inte visa det för någon om man inte vill. Huvudsaken att man skriver.

Att virka är så avstressande för mig. Just nu har jag dille på att virka mössor i glada färger. Jag älskar färgklickar. Virkar sommarmössor och vintermössor. Har även egna etiketter som jag syr fast på mina kreationer. Mitt egna lilla varumärke är dedikerat till min farmor och mormor. Det är de som väckte mitt intresse för handarbete eller rättare sagt sticka, virka och sy och det började redan när jag var en liten flicka. Det har gått i arv till min mamma och vidare till mig. Även min faster handarbetade och det är nog från henne jag fått det här med klatschiga färger. Hon stickade fingervantar på löpande band. Hade en hel korg full. I olika färger. Jättefina! Alla i tunt ullgarn. Det var bara att välja vilka man ville ha.

Nu blev jag sugen på att virka och titta på TV samtidigt så jag avslutar här och fortsätter på min limegröna mössa.

Jag kommer att skapa en flik med mönster på mina virkade mössor och lite annat.

Ha det bra. Anna

 

Författare: AnnaBloggar.com

Jag tar ut glädje i förskott. Det värsta som kan hända är att jag varit glad i onödan.

3 reaktioner till “Harmoni”

  1. Fina underbara Anna ❤ tack för att du är så öppen. Fick även mig att vilja skriva en massa igen 🙂 Ta hand om dig ❤Saknar dig! Kram Cecilia (en av de fyra systrarna) ;-p

    Gilla

    1. Hej Cecilia. Så glad att du läser min blogg. Tusen tack för att du är med mig här. Är glad att kunna inspirera. Det är ett av mina mål med bloggen. Du kan tro jag tänker på dig och dina systrar ofta. Varje gång de spelar The Way You Make Me Feel med Michael Jackson *ler* på Guldkanalen så tänker jag på er. Ert uppträde var helt outstanding och så härligt. Kram

      Gilla

    2. Hej igen Cilla *ler* Kul att du får inspiration att skriva. Bara skriv. Det är riktig bra att ”skriva av sig”. Även om man inte vill publicera eller via för någon annan. Huvudsaken man skriver ner sina känslor och upplevelser, vad de än på handla om. Kram fina du *hjärta*

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s