Taxichauffören som struntade i att hämta oss.

 

Hej

idag är det lördag och ganska schyst väder. Framåt dagen och eftermiddagen är vi lovade soligt och upp till 20 grader.

När jag är klar med detta inlägg ska jag i väg till Gyllene Koppen nere i centrum. Vi har börjat ha spontana släktträffar där på lördagarna. Min äldsta brorson och hans fru köpte detta härliga café i januari.

En Gyllene Kopp i Landskrona
Vilket sammanträffande. Måste berätta.
I ett av mina inlägg i januari berättar jag om att mamma, min bror, hans fru och jag tog en kort runda på stan. Mamma ville handla blomjord sen ville hon fika på sitt favoritfik: Gyllene Koppen som ligger i en mysig gränd mitt emellan två gågator.

Mamma brukar vara där och har lärt känna ägarinnan lite grand. Hon berättade att hon sagt upp lokalen och ska lägga ner caféet. Jättetråkigt, tyckte vi. Min bror frågade henne om någon annan tagit över lokalen och ställde en massa andra frågor. Till saken hör att min brorson och hans fru har nyss flyttat hem från Kina och ville starta ett café.

Några veckor senare tog de över lokalen. Tog över hela interiören. I mitten av maj i år öppnade de sitt mysiga fik. Nymålat, uppfräschat, mysigt.

GP1

 

Taxichauffören som sket i att hämta oss
Det för jäkligt alltså.
Blir upprörd när jag tänker på det.

Det är ju så att jag är beviljad sjukresor. Det betyder att att jag ringer och bokar bil som hämtar och lämnar mig vid min dörr och utanför sjukhusets entré.

För detta betalar jag 84 kr per resa och faktureras en gång i månaden. Hur smidigt som helst.

Den 8 maj var det dags att träffa överläkaren i Lund igen, för att prata om mina behandlingar och så vidare. Uppföljning och planering kan man säga. André var med precis som som alla tidigare läkarbesök.

Det är så bra att han är med och tacksam att han kan ta ledigt från jobbet. Vi pratar mycket om allt här hemma och det jag inte minns när läkaren ställer frågor, svarar han på. Likaså är det omöjligt för mig att minnas allt läkaren säger till mig och därför hade jag inte fixat detta utan André.

Värdena man kan få fram via blodproverna var bra. Min trötthet och utmattning efter varje behandling var inom det normala. Alla andra biverkningar var också inom de normala värdena. Bara att gilla läget med andra ord.

Jag hade bokat bil hem kl 13.00 från Lunds lasarett och klockan var bara 11.00 så vi stack ner mot stan och tog en fika på ett litet café inrett i 50 eller 60-talsstil. Minns inte vad fiket hette men det kan ju kvitta just nu.

Vi var tillbaka på sjukhuset i god tid innan taxin skulle komma. När klockan var 13.15 hade fortfarande inte taxin kommit. De brukar vara punktliga. Är de försenade ringer de mig och meddelar. Likaså ringer de på mobilen eller går in i entrén och hämta en. Från andra taxichaufförer som jag rest med, har jag fått veta att de aldrig får köra ifrån en patient. Ibland måste de upp på avdelningen där patienten varit, och leta.

Det är Skånetrafiken som har hand om sjukresorna. Det är till dem man ringer och bokar.
Eftersom taxin inte kommit ringde jag Skånetrafiken. Kvinnan jag talade med sa att den kommer när som helst. Hon kunde följa taxichaufförens rutt nämligen.

När klockan blev 13.55 hade taxin fortfarande inte kommit. Eftersom vi satt precis innanför entrén kunde vi se ruljansen på taxibilar och patienter utanför. Mycket bilar och mycket folk ut och in i bilarna. Jag gick ut till var och varannan taxibil som stannade och frågade om det var mig de skulle hämta. Det skulle de inte. Denna dagen mådde jag inte så bra. Musten tog slut och jag frös som tusan och blev illamående. Dessutom fick jag inte vistas bland en massa folk på grund av smittorisk som kan slå ut vita blodkropparna. Entrén i ett sjukhus är ju värsta tänkbara stället att befinna sig på.

Andra taxichaufförer kom in i entrén och ropade upp namn. Men aldrig mitt
*sur gubbe*

Klockan 13.55 för att vara exakt, ringde jag Skånetrafiken igen. När man ringer hamnar man hos ett callcenter i Riga, Estland. Inget fel på personalen där. De kan dock bara hjälpa en när man ska boka och avboka resor. Kvinnan kopplade mig till en ansvarig på Skånetrafiken som reder ut problem och förseningar med mera. Samtalet tog säkert 15 minuter. Medan han hade mig i luren spårade han upp taxichauffören. Den trevlige killen på Skånetrafiken sa att chauffören sa att han letat efter mig men inte hittat mig och kört iväg.

Jag blev så förbannad när jag hörde detta. Sa till servicekillen att det är bullshit och lögn. Chauffören ljuger. Jag sa som det var, att jag haft koll på taxibilarna utanför, varit och frågat var och varannan chaufför. Berättade att andra taxichaufförer kom in och ropade namn, inne i entrén. Ingen har ropat mitt namn. Dessutom: de har mitt mobilnummer och jag hade mobilen till hands och med hög volym för att inte riskera att missa samtal. Dessutom hade jag min sambo med så vi var två som höll koll.

Killen beklagade så mycket och sa att en bil kan komma och hämta oss tidigast tre kvart senare. Jag sa att jag inte orkar vänta så länge. Jag mår riktigt dåligt. Går på cellgiftbehandling och får inte vistas bland människor på grund av smittorisken som kan göra mig mycket sjuk. Dessutom är det så kallt ute att vi inte kan vänta ute i friska luften. Jag behöver vila och är otroligt utmattad.

Han sa att det enda alternativet är att vi i så fall avbokar sjukresan hos honom och tar en vanlig taxi hem, betalar och sparar kvittot. Skickar in det och få pengarna tillbaka. Jag sa att då gör vi det. Avboka resan.

André hade redan förstått vad samtalet handlade om. Att chauffören skitit i att hämta oss.
Just som jag står och ska slå numret till taxi hör jag en chaufför som ropar mitt namn. Jag rusade fram till honom och sa ”det är jag”. Detta var en annan taxichaufför som plötsligt fått mig på sin körlista. Jag berättade för honom om händelsen med den andra chauffören och han skakade bara på huvudet och beklagade det hela. Denna chaufför var mycket trevlig och gjorde allt för att det skulle bli en trevlig bilfärd. Med i bilen fanns en kvinna som surade på taxichauffören för att hon inte var ensam passagerare. Hon sa hon blivit lovad egen bil och att hon hade bråttom hem. Hade inte tid att åka in om Landskrona.

Jag blev lite störd på hennes muttrande om detta under halva resan, så jag sa:

-”Jag visste inte att man kan boka privatchaufför. I så fall vill jag också vara ensam i bilen”.
Tror tantan slutade muttra.

Dagen efter denna, hade jag en bokning i Malmö att prova ut bröstprotes. Detta hade jag sett fram till, länge.

Den dagens händelse berättar jag om i nästa inlägg. Imorgon.

Ha en finfin lördag.
Kram från Anna

 

 

Författare: AnnaBloggar.com

Jag tar ut glädje i förskott. Det värsta som kan hända är att jag varit glad i onödan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s