Aldrig mer Tamoxifen

Hej

”Jag vill aldrig mer ha med Tamoxifen att göra”.
Så sa jag till Onken-systern som ringde mig igår och undrade hur det går efter uppehållet med pillerna.

Jag berättade om biverkningarna som kom krypande över mig redan efter några få dagar.

Den dagen jag dör, fram till den dagen vill jag leva mitt liv . Tänker inte leva fram tills dess som en zombie med stela leder, svidande slemhinnor, äckliga ofräscha svettningar och all annan skit som drar fram i Tamoxifenets farvatten.

(Du som läser detta och ska påbörja din Tamoxifentid, du vet redan om att alla inte drabbas hårt av biverkningar: Ge det en chans. Du kan tillhöra den lyckliga skara som kommer lindrigt undan beträffande biverkningarna).

Jag trivs så bra i mitt levande liv. Trivs med det mesta runt omkring mig.

Mina ragdolls har blivit föräldrar och har världens sötaste kattunge på knappt fyra veckor, har några beundrare på jobbet, trivs jättebra på nya jobbet , känner sexlust som jag måste göra något åt ☺️

Har av en slump fått kontakt med en kille som jag är nyfiken på att lära känna mer. Det är så mycket spännande grejer på gång så hur ska jag ha tid att må skit av Tamoxifen?

Den där killen jag träffat av en slump. Det var kanske nån mening med det som hände.

För snart två månader sedan ramlade jag och flera yngre släktingar in på en krog i stan efter att ha firat min mammas födelsedag. Salongsberusad och glad med rufsigt , ljuslila hår fick jag syn på Göran i baren. Göran är en kompis’ kompis. Söt kille. På väg fram till honom vinkade jag, log och sa:

-”Hallå Göööran men du är ju inte Göran!”

-”Jag kan va Göran om du vill”, svarade han och log och jag skrattade lite så där tjejfnissigt 🤭☺️

och hallå! Nice looking too. Sen satt vi i baren och snackade och sörplade alkohol i över två timmar. Jag brukar tänka att det är någon mening med det som händer så det vore dumt att säga adios utan att byta nummer.

Sedan dess har vi textat varandra lite och är väl inne på att träffas igen. Vi bor 30 minuters bilresa ifrån varandra.

Han frågade efter Görans adress och sa han vill skicka ett tackkort till honom. 🙂

Så hur ska jag kunna ha Tamoxifenbiverkningar mitt i mitt levande liv?

Jag bara undrar.

Författare: AnnaBloggar.com

Jag tar ut glädje i förskott. Det enda som kan hända är att jag varit glad i onödan.

6 reaktioner till “Aldrig mer Tamoxifen”

    1. Ja det var jäkligt komisk situation . Och första grejen jag gillade med ”Göran ” är hans snabba replik ”jag kan vara Göran om du vill” Hahaha. Grejen är att den riktiga Göran kan bli ganska tjatig och jobbig. Men det har jag inte upplevt med den här ”Göran ”. Vet inte om jag ska kasta mig över honom 😈 Hahaha när vi ses nästa gång eller om jag ska tänka på isbitar och verka svåråtkomlig 👽

      Gillad av 1 person

      1. Hahaha, jag tror att det kommer att gå bra om inte annat kan det ju vara värt en chansning. Du kan ju alltid säga att det var fel Göran om det inte går bra 😀

        Gillad av 1 person

Lämna en kommentar