Plastikkirurgen på besök.

Plastikkirurgen som opererade dit expanderprotesen kom idag. Som jag längtat. Jag blev till och med rörd. Jag har stort förtroende för henne.

Får se om jag kommer ihåg allt nu. Det är lite virrigt i huvudet.

Det har inte kommit svar på proverna som har tagits. Det har tagits massor av prover. Både en massa blod och vätska. Hon sa vi kommer nog aldrig få svar på orsaken till inflammationen.

Hon undersökte bröstet noga och runtom. Det har inte förvärrats. Den mörkröda, varma svullnaden har blivit lite mindre röd sedan igår. Fast de sög ut 2 dl igår så märks det inte tycker jag. Huden är spänd. Ömmar inte hela tiden. ”Värken” eller det ömmande kommer och går.

Hon sa att vi antagligen behöver ta ut protesen. Men inte akut. Finns risk att den kan spricka med tiden efter inflammation.

Till imorgon ska jag fundera hur jag vill göra och göra upp en plan med plastikkirurgen. Hon kommer hit till mig i morgon.

🔸Ta ut protesen nu när jag ändå är här? Då är jag tillbaka till ruta 1. Att vara platt i minst ett halvår, gärna ett år. Kan inte sätta med en ny så länge bröstet är inflammerat.

🔸Få komma hem inom kort, fortsätta med antibiotika tills svullnaden är borta. Vänta tills bröstet är normalt och sedan ta ut protesen.

Ska fråga om det går bra att i samma operation byta till ny expanderprotes. Fråga vad det finns för alternativ till expander.

Mina tankar kring mitt friska bröst: Jag har ju ett implantat där och som jag hade innan jag fick cancerbeskedet i slutet av 2016.

Jag har D kupa. Jag behöver förminska det då det andra bröstet blir för tungt när det ska fyllas ut så mycket. Fyllt med vätska som väger. Det finns ju ingen fluffig bröstvävnad som fyller ut.

Så jag behöver förminska bröstet på egen bekostnad. Det friska bröstet är sekundärt i sammanhanget. Men det ordnar sig. Full fokus på det sjuka.

I övrigt händer ingenting speciellt idag.

Jag mår bra i övrigt. Inte orolig. Finns ingen som helst anledning att oroa mig i onödan. Jag tror på att tänka positiva tankar. Känna, ta in positiv energi in i kroppen.

Slå bort negativa tankar så fort de dyker upp. Bort med dem. Tänk, känn, andas positiv energi så blir allt bättre.

Jag grottar inte in mig i ”problem”. Jag ser förbi det och har mer tankarna på vad jag ska göra för bra och roligt när denna perioden är över.

Expanderprotesen. Infektion.

Hej.

Jag trodde jag var klar med allt kring min bröstcancer och lagt bloggen på hyllan. Jag har ju slutat det kapitlet trodde jag.

Men här är jag igen. Inte med ny cancer tack och lov!

Igårkväll kom jag till akutkirurgen i Malmö efter att innan dess vistats 8 timmar på akuten i Lund.

Men akutdagen började på akuten där jag bor. De hänvisade mig till Lund.

Bröstet där jag har expanderprotesen jag fick 2018 efter bröstcancern 2016-2017 har typ inflammerats. Tills skrivande stund finns ingen teori om varför.

Läkaren ska snart komma så får vi höra vad hen säger.

Den trevlige unge läkaren i Lund sa att man troligen behöver öppna för att se hur det ser ut. Eventuellt ta ut protesen och ersätta med ett nytt.

Jag har inte ätit något sedan de tre knäckemackorna kl 9 30 i går.

Törstig!

….. Och jag som trodde jag skulle få antibiotika och sen hem.

Medicinsk tatuering av vårtgård

Hej,
Den 9 januari 2020 var det dags att låta mitt bröst få en vårtgård.
Har varit aningen tomt ut utan 😊

Jag vill inte gärna visa bild på mitt friska bröst. Att visa ett 100 % fejkat bröst är en annan sak. Jag ser det som att visa bild på en fot, en arm eller ett öra 🙂

Vårtgård. Dagen efter tatuering. Lägg märke till färgskillnaden två veckor senare.
(Det mörka som visas över kroppen är en skugga från min arm).
wp-1580811198223.jpg

Vårtgården två veckor senare

wp-1580811198246.jpg

Jag checkade in på plastikkirurgens mottagning i Malmö.
Inga egna förberedelser behövdes.

Tips!
-Ta på en mjuk bh i bomull utan vaddering.
-Köp hem Helosansalva som ska användas på tatueringen dagligen och bomullsrondeller eller liknande för att skydda bh:n från den feta salvan.

Förberedelser på plats
Innan själva gaddningen tar det en stund att vara överens om vårtgårdens storlek och vilken färgnyans i färgburkarna som stämmer mest överens med färgen på vårtgården på mitt friska bröst. Fanns inte jättemånga nyanser att välja mellan men den vi valde var kanske aningen mer beige än nyansen på min andra vårtgård.
Nu när jag skriver detta så tänker jag det är som när jag är i tygaffären och ska hitta en sytråd ton i ton med färgen på tyget jag ska sy en kjol av hahaha.

Denna tatuering är inte som att gå till Tattoo Jack i Köpenhamn precis, och få en bestående tatuering. Där gjorde jag för övrigt en liten gullig tatuering när jag var 16 eller 17 år.

Medicinsk tatuering kallas mikropigmentering och är något helt annat. Man använder medicinska färger godkända av socialstyrelsen. En mikropigmentering är inte bestående utan behöver göras om. Kanske efter fem år. Eller om tre eller kanske åtta år. Det är individuellt. Detta lär man märka 😊 . Pigmenteringen suddas sakta ut med tiden.

När vårtgården är helt borta kan man boka tid för ny behandling. Kostnadsfri behandling.
Det som är bra tycker jag, med att den kan göras om, är att man då kan välja en annan storlek eller nyans om det visade sig att det inte blev som man tänkt sig. 

Ingreppet
Allt sker utan lokalbedövning eftersom jag ändå inte har nämnvärd känsel just i det området.

Själva tatueringen tog 20 minuter. Förberedelserna nästan lika kort stund.

Finns inte mycket att berätta. Tar 20 minuter. Själva gaddningen kändes inte värst mycket. Stack till lite här och där så nog märkte jag att jag inte helt saknar känsel. Jag har rätt så låg smärttröskel. Vill ändå inte påstå att jag hade behövt bedövning.

När allt var klart var det bara att beskåda resultatet, smörja med Helosansalva, tacka för ett bra jobb, på med bh:n och checka ut från avdelningen. Sticka iväg och ta en fika. Ungefär så. 🙂

Färgen på vårtgården i detta skede är betydligt mörkare än vårtgården på det andra bröstet. Efter ungefär två veckor efteråt har vårtgården sin rätta, ljusare nyans och stämmer ganska bra överens med vårtgården på det andra bröstet. Så bra!

Det kändes inget särskilt efteråt. Aningen ömt på området men inget som hindrar en från att återgå till det vanliga. Ifall man inte jobbar som badvakt, simtränare eller har ett trängande behov av att bada i pool.

Tiden efteråt
Får inte lov att duscha på 24 timmar. Inte bada förrän allt är läkt.
Läkningstiden är 7 – 10 dagar.
Efter 24 timmar kan man duscha och använda mild rengöringscrème. Jag använde parfymfri Lactacyd duschcrème och tvättade varsamt.

Sårskorpa bildas och den ska hållas mjuk och ramla av när den själv ramlar av. Fram till dess smörja med Helosansalva. När skorpan väl är helt borta och det gått två veckor, funkar det att duscha som vanligt.

En månad senare
Nu har det gått närmre en månad och tänker inte nämnvärt mycket på att bröstvårtan och vårtgården är en tatuering. 

Min bröstprotes
Ett besvär jag har är att mitt opererade bröst ömmar ibland, fortfarande. Mest nattetid och när jag inte har bh på mig. Anledningen är att protesen är sprängfylld och väger en hel del.  Bröstet består ju bara av en vätskefylld protes och det väger. Ingen bomullsmjuk  bröstmassa som i friska bröst. Det gör protesbröstet hårt och tungt. Jag har fortfarande tankar på att tömma ut vätska för att slippa att det är ömt.

Grejen är att mitt friska bröst är D-kupa och protesbröstet C-kupa. Tömmer jag ut blir skillnaden för stor. Jag använder redan inlägg i bh:n och det är opraktiskt . Det leder tankarna till att jag i så fall måste byta ut implantatet i mitt friska bröst mot ett mindre. Detta är jag dock inte redo att orka genomföra ännu. Detta är en annan grej och det lär jag skriva om vid det tillfället det sker. Kanske om ett år eller så.

Till dess, ha det bra.
Tack för ditt besök.

Anna

Väntar på operationstid

Hej

Pratade just med min plastikkirurg på onkologen.

Det finns två metoder att få till en bröstvårta. Detta vet jag redan eftersom jag är en googlare av stora mått. Och plastikläkaren berättade också för mig i somras.

Den ena metoden är att man av den bröstvårta jag har, tar halva och gör en ny bröstvårta av.

No way jag vill göra det. Aldrig i livet vill jag slakta bröstvårtan. Den är ju jättefin och bra på alla vis.

Den andra metoden är att man snörper åt med den hud som finns på det opererade bröstet och trixar till en bröstvårta. Tror jag redan berättat detta.

Vi kommer tillsammans fram till hur det ska se ut och placeras. Allt är klart på en dryg halvtimme och sker under lokalbedövning.

Jo, det fanns en tredje metod. Fast då blir det ingen bröstvårta. Man tatuerar helt enkelt en vårtgård . No option for me.

Jag vill ha två bröstvårtor.

Har jag tur, kan ingreppet ske innan sommaren. Läkaren har inte fått operationsschemat ännu så hon kunde inte säga hur lång väntetiden är. Hon vet att jag kan med kort varsel.

Ja ja. Det blir när det blir.

Ska bli skönt när detta är klart. Då kan jag lägga hela bröstcancer-tiden bakom mig på riktigt.

Det är bara en Zometabehandling kvar också. I september.

Det är bara att ta det lugnt, andas in och andas ut 🙂

Min expanderprotes gör ont!

Hej
Innan jag berättar om mina problem så kommer en prolog.

Detta har hänt hahaha
Jag har ju en expanderprotes eftersom jag valde att ta bort hela högra bröstet istället för så kallad tårtbit. Allt om det finns att läsa i tidigare inlägg.

Mitt friska bröst har ett implantat. Jag fixade nya implantat nio månader innan upptäckten av bröstcancern. Snacka om dubbel otur.

Jag har D-kupa. Så stort bröst går inte att få med expanderprotes. Anledningen till det är bland annat att det blir för tungt. Det största man kan göra är den storlek jag har. Mitt expanderbröst är nästan D-kupa fast lite plattare framtill och därmed ser det mindre ut i jämförelse med det friska bröstet.

Expandern är fylld med koksalt, 565 ml. Det tynger eftersom allt som finns i det bröstet är en bröstmuskel och en fylld expanderprotes. All bröstmassa är ju borttagen i samband med BC-operationen den 28 december 2016.

Mitt friska bröst är supersnyggt, mjukt att klämma på och värt sina pengar 😊
Expanderbröstet är lite hårdare när man trycker med handflatan mitt på bröstet och trycker inåt. Trycker man lite i sidan av bröstet känns det hårdare men inte som en tennisboll. Det finns lite mjukhet. Gillar man att klämma på bröst så är mitt expanderbröst inte något att klämma på, tycker jag.

Allright. Nu till problemen

Problem 1.
Expanderprotesen har kvar sin ”kanyl” eller vad jag ska kalla den. En liten hård ”knapp”. Det är via den man fyllde på protesen.

Den knappen finns precis under huden i sidan och skaver emellanåt. Skaver även om jag inte gör någon särskild rörelse. Den gör ont men inte så illa så jag behöver ta smärtstillande. Förutom i förrgår natt när jag vaknade av att det gjorde sjukt ont. Som om någon klämt till ordentligt. Så ont att jag funderade på att slänga i mig smärtstillande om jag haft några hemma. (Jag undviker in i det längsta att ta värktabletter).  Och nej. Jag låg inte på mage. Jag låg på rygg och halvt på vänster sida som brukar vara skönt och okej.

Man kan ta bort ”knappen” under lokalbedövning. När man gjort det finns ingen återvändo. Då går det aldrig att tappa ut vatten om det skulle behöva göras mindre. Därför har jag den kvar.

När jag styrketränar eller lyfter tungt, typ lådor, tung matkasse eller drar något tungt, då får jag riktigt ont i det bröstet eller bröstmuskeln. Ganska kraftig träningsvärk som sitter i, i två dagar. Det gör ont!  Det gör att jag är försiktig med att bära och så där kan jag inte hålla på.

Jag vågar inte springa för det kommer göra riktigt ont då. Power walk funkar jättebra.

Jag kan inte sova utan bh. Råkar jag lägga mig på höger sida i sömnen så hamnar bröstet i ett läge som tynger ner och gör ont. Därför har jag alltid en mjuk bomulls-bh (faktiskt en amnings-bh från Lindex) utan byglar och sån´t. Ibland testar jag utan bh men då vaknar jag på natten av att det gör ont. Det är inte så att protesen hänger och slänger. Den tynger ner när jag råkar lägga mig på höger sida.

2.
Jag ska gå ner i vikt. Ska bli av med min fläskmage. Har faktiskt aldrig haft mage innan. Men nu efter allt eländet med BC, cellgifter, Tamoxifen, biverkningar och allt det där så ökade jag i vikt och omfång. Nästan 2 klädstorlekar. Brukade ha storlek 36 i brallor och 36/38 på överkroppen. Nu är det kanske 1 klädstorlek kvar som jag ska ner. (Jag säger klädstorlek eftersom jag inte har någon våg och har en noja som gör att jag inte klarar av att veta min vikt). Jag mäter mig istället.

(Jag vill inte behöva köpa helt ny garderob. Jag gillar mina kläder och vill komma i dem igen. Jag är på god väg och kommer i ganska många av dem men magen är lite i vägen.)

Nu till själva problemet.

När jag går ner i vikt brukar brösten också krympa lite.
Det gör att jag inte vet ifall det är bröstmassan som minskar. I så fall borde mitt friska bröst bli lite mindre. Kanske blir mindre än expanderbröstet? Det skulle betyda att jag kanske behöver tappa ut lite vätska för att få jämnstora bröst.

Jag ingen aning ifall expanderbröstet kan bli mindre vid viktnedgång. Logiskt sett: inte.

Det gör att jag får dras med att den där kanylen skaver och är besvärlig.
Det gör också att jag inte vet när det är rätt tid att skapa en bröstvårta.
Bröstvårtan skapar man genom att använda befintlig hud på bröstet och sy lite hit och dit och snörpa till (enkelt förklarat) hahaha.
Bröstvårtan ska ju sitta rätt placerad i förhållande till den andra.

Fler tankar
Brösten kommer kanske se onormalt ojämna ut när jag nått mitt mål med min kroppsform och krympt i omfång?

Kanske ser de helt okej ut tillsammans?
Kanske jag tycker det är nödvändigt med en operation av det friska bröstet. Göra det mindre alltså.
Kanske struntar jag i det och inser att ”vad spelar det för roll? Hur viktigt är det att ha jättesnygga bröst?  Kunde jag sola och bada topless i somras på stranden så kan jag väl göra det igen? Eller så struntar jag i att vara topless. Det är egentligen inte så viktigt. Bara jäkligt bekvämt att vara nästan naken varma sommardagar i solen.

Det finns säkert folk som tänker och tycker att jag ska vara tacksam och glad att jag lever och vara nöjd där.

Jag ÄR glad och tacksam att jag lever. Jag är otroligt tacksam att jag mår så bra som jag gör, efter bröstcancern. Otroligt tacksam över det gått så bra som det gjort och går så bra som det gör. Med det sagt så vill jag att mina bröst ska se någorlunda schysta ut tillsammans.

Jag kommer bara operera det friska bröstet om det blir en onormal skillnad i storlek på bröst när jag nått min rätta kroppsform. Ska låta det gå minst ett år från nu. Så går mina tankar.

Det som är värt att nämna är att vi som har bröstimplantat får dem inte utbytta på bekostnad av sjukvården. Man tar i så fall ut implantatet men ersätter inte med ett nytt. Det får man bekosta själv. Jag lägger ingen värdering i detta. Bara konstaterar.

Anna