Operera bröstet. 28 december 2016

Dags att operera bort bröstet. Har längtat otroligt till denna dag. Det har sökt mig att ha vetskapen om att det sitter en cancerknuta i min kropp. En liten, hemsk en och som jag hatar.

En av mina väninnor sa när jag berättade att operationen blir den 28 december:
-Vad skönt! Då avslutar du 2016 med detta och kan gå in 2017 med detta ”överstökat”.
Denna mening har gett mig styrka och kraft. Tack Git!

Jag är inte ett dugg orolig att bli nedsövd och opererad. Jag har gått igenom ett antal andra operationer i mitt liv. Om du vill, kan du läsa om min resa när det gäller min Kocks blåsa, bland mina blogginlägg. Inför operation ska man tvätta hela kroppen inklusive håret, med bakteriedödande rengöring. Det var inte så jobbigt som jag minns. Detta skulle jag göra på kvällen innan operation och operationsdagens morgon. Det gick riktigt bra. Jag trodde att mitt långa hår skulle bli som svinto men det blev det inte. Trodde att huden i ansiktet skulle bli torr och stram men det blev den inte. Fick ju inte lov att använda några ansiktsprodukter efter rengöringen, vilket är förståligt.

Innan operationen skulle jag till ett annat ställe, i närheten och få insprutat en liten dos radioaktivt ämne: den sprutas in via en lång nål. Man sprutar in ämnet intill cancerknutan. Sedan gör man ett nytt stick över bröstet och kanske ytterligare ett stick. Jag minns inte så bra. Syftet med detta var att det radioaktiva ämnet ska ta sig till körtlarna i armhålan och hitta de tre körtlar som fungerar som ”portvakter” för de övriga körtlarna i armhålan. För att vara på den säkra sidan opererar man bort de körtlarna. I förebyggande syfte. Det kändes inte värst mycket och det gick snabbt.  Därefter skulle vi vidare till avdelningen där jag skulle läggas in.

Precis om med andra operationer är det en massa förberedelser. Därför åkte André hem igen. ”Puss puss. Vi ses imorgon. Jag älskar dig”.

I vissa fall kan man åka hem samma dag men läkaren ville att jag stannade över natten. ”Visst. Inga problem”, sa jag. Operationen gick bra men tog längre tid än beräknat. All cancer är borta. Ingen cancer i körtlarna i armhålan. Det var otroligt lugnande besked. Läkaren berättade att det inte gick att rädda implantatet så det var man tvungen att ta bort. Det var jag redan införstådd med. Operationen hade tagit längre tid än ”normalt” men allt gick bra och det var ju det viktigaste.

Eftersom jag har D-kupa och att ett nytt ska skapas om något år när allt är färdigläkt, så behövs hud för att rymma ett nytt implantat. Därför har man behållit en del hud. Ett dränage sitter i höger sida, intill där bröstet satt. Dränaget är kopplat till en liten påse där blod och sekret rinner ut från bröstet. Det har samlats så pass mycket där att jag behövde stanna en extra natt på sjukhuset. Tydligen var mängden, konsistensen och färgen avgörande. Det gjorde rejält ont i hela överkroppen från trakten kring halsen och ända ner till naveln. Magmusklerna kändes som en extrem träningsvärk. Det värkte som tusan i armhålan. Där var jag rejält svullen och likaså på bröstet. Kunde knappt röra mig utan smärta. Jag fick dessutom dropp så det blev riktigt bökigt att gå på toaletten.

Ta med mig droppställningen med slang i vägen och in på toaletten.  Till saken hör att jag har en Kocks blåsa (kontinent ileostomi). Därför blev det extra bökigt att gå på toaletten med droppställning och allt.  Jag har ett litet hål i magen där jag sticker in en slang. Jag har en 100 ml spruta  som jag suger upp vatten i, från kranen. Sprutar in vattnet i slangen och tömmer min reservoar inne i magen på detta sättet. Kan säga att det var jäkligt bökigt men jag fixade det. Hurra!

Jag har inte förrän nu tänkt på var brösten egentligen börjar. Bröst är ju inte bara det som putar ut, utan börjar ju faktiskt en liten bit nedanför halsen. Inte konstigt det gjorde ont ända där uppe. Alldeles platt och öm som om någon boxat mig. En stor kompress var fasttejpad mitt bröst och bröstvårta suttit så jag kunde inte se hur det såg ut. Och jag ville inte heller se det. Var inte redo helt enkelt. Just nu sörjde jag mitt fina bröst. Jag var svullen på grund av allt sekret som hela tiden bildas. Jag fick en hel del smärtstillande regelbundet som tog bort den värsta av smärtan. Ändå kände jag framförallt av smärtan i armhålan och den där träningsvärken i magmusklerna. Som om jag gjort 100 sit-ups ungefär.

Sjukgymnastik
Fick besök av en gullig sjukgymnast. Hon sa att det är mycket viktigt att träna kroppen och högerarmen. Hon gav mig fyra olika övningar som jag ska göra i sängen, morgon och kväll. Gärna fler gånger per dag när jag blivit rörligare i kroppen. Det var inga krångliga övningar. Bara jobbiga för att det gjorde så ont. Hon förklarade varför det var så viktigt.

Högerarmen, sidan och armhålan måste stretchas och bli rörlig. Annars kan det uppstå komplikationer när allt ska läkas.

När kletet från bröstet minskat i dränagepåsen och det såg bra ut så att säga, sa läkaren att jag fick åka hem. Detta var den 30 december.
-”Så bra”, sa jag. ”För jag har ju inte Champagneflaskan med mig. Det är ju nyårsafton imorgon”.

Min nya kompis. En mjuk protes
Innan hemresa fick jag prova ut en tillfällig ”protes” att ha i sport-BH:n. Sport-BH:n måste jag förövrigt fortsätta att ha, dygnet runt. Protesen är en mjuk och skön ”kudde” , trekantigt formad. Tyget är av mjukaste bomull och fylld med mjuk vadd.  Den har en ficka på baksidan så att man kan ta bort eller fylla på med mer vadd. Allt för att få samma form och storlek som det andra bröstet. Så himla skönt när den kom på plats. Nu kändes det inte konstigt längre och ingen hade kunnat se att det inte var mitt egna bröst, ens när jag tog på en t-shirt. Denna protes ska jag ha tills bröstet är helt läkt. Jag tror systern sa ett halvår. Det kvittar mig hur länge för den är så himla skön att ha på. Tyget går att tvätta och det är ju ett måste. Så här ser den ut:

protesen

Snart kommer  min älskling och hämtar mig
Nu var jag klädd, sminkad och redo att åka hem. André tog första tåget och kom och hämtade mig. Så glad att se honom. Detta var den första gången vi varit ifrån varandra i två nätter.
-”Som jag har längtat efter dig, min fina babe”, sa jag och kramade honom. -”Nu drar vi hem till Lilla Skorpan”.

”Lilla Skorpan”
Vi passar brorsonens lilla katt och visst hade jag saknat henne också. Vi ska ha henne hos oss i en hel månad. Hon är ett underbart sällskap och har en härlig personlighet. Lilla Skorpan kallar jag henne. Hon heter egentligen Cassie och är tre år.

cassie

Gott Nytt År
Nu avslutar vi snart år 2016 och blickar framåt och välkomnar år 2017.

Kärlek & värme
Anna

Författare: AnnaBloggar.com

Jag tar ut glädje i förskott. Det värsta som kan hända är att jag varit glad i onödan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s