Angående kommande bröstrekonstruktion

Hej
Nu har jag träffat plastikkirurgen och diskuterat rekonstruktion av mitt bortopererade bröst.
Det har gått ett drygt år sedan det opererades bort. 28 december 2016 närmare bestämt.

Jag tog tåget till Malmö. Vi har snö och -2 grader. Brrrr och som väl är har vädret varit okej så tågen går som de ska. Det ska snart bli varmare temperaturer i mina trakter och det är välkommet.

IMG_2515

Rekonstruktionsalternativ
Vi pratade om olika alternativ. Läkaren som opererade bort bröstet berättade för mig att man kan skapa ett nytt bröst med kroppens egen fettvävnad, som alternativ till att sätta in ett implantat. Plastikirurgen jag träffade idag sa att man bara gör det på personer som genomgått strålning och strålning är inget jag behövde få. Orsaken var något med att den strålade huden blir hård och att det därför skulle vara ett bättre alternativ att använda kroppens egna fett.

Jag fick veta att man tar bort hud nästan från sida till sida och cirka 15 cm brett mitt på magpartiet. Sedan drar man ner huden så att snittet hamnar i bikinilinjen.

Nu är inte denna operation aktuell för mig av en anledning till och det hade jag redan räknat ut på egen hand: eftersom min Kocks blåsa är i vägen går det inte att operera bort någon hud alls på min mage. Men jaaag ville ju få bort min kanelbullemage gratis juuu ! 

Nu är det så att jag har bröstimplantat i mitt friska bröst. Det gick inte att rädda implantatet i det cancerdrabbade bröstet. Man behövde ta bort det under operationen.

Alternativen i mitt fall är två.
Det ena:
att sätta i en expanderprotes under stora bröstmuskeln. Protesen har en liten slang och ventil kan man säga. Protesen innehåller liten mängd silikon från början. En gång i veckan eller varannan vecka fyller man på med 50 ml koksalt eller silikon. Så bröstet är ganska platt direkt efter operationen. När mitt cancerbröst opererades bort sparade läkaren överskottshud eftersom jag har stor byst. D-kupa. Expanderprotesen fylls med 50 ml åt gången för att töja ut huden. Just nu är den en skrynklig skinnpåse kan man säga.

Meningen är att kunna fylla expanderprotesen så att det nya bröstet blir lika stort och samma form som mitt friska bröst. Problemet är att min byst är stor och läkaren var osäker på ifall huden kommer att klara sådan stor mängd.

Alternativ två:
att ta bort implantatet i mitt friska bröst, men då ersätter man inte med ett mindre implantat. Hängbröst med andra ord. Och sedan konstruera ett bröst i mindre storlek anpassat efter det friska bröstet. Hur jag än vrider och vänder på detta, kan jag inte se att det skulle bli något bra. Resultatet blir ett hängbröst och ett snyggt silikonbröst. Dåligt alternativ.

Är det någon som känner någon som gjort just detta? Och som är nöjd? Eller någon som läser detta som själv genomgått denna variant?

Med dessa alternativen har jag bestämt mig för att inte börja greja med mitt friska bröst.
Jag räknar med att det blir ett bra resultat med expandermetoden. Blir det problem får jag ta det då. Inte nu. Uppstår det något estetiskt problem som stör mig om några år så får jag ta det problemet då.

Min enda tanke är att det ska bli så himla skönt att slippa protesen i bh:n.

Jag vet att jag behöver använda någon form av utfyllnad i bh:n tills expandern är färdigfylld. Jag vet att jag kommer ha ont och värk en tid men det klarar jag av. Jag har varit med om betydligt mer omfatande operationer än denna så det här kommer jag att fixa.

Läkaren sa att hela läkeprocessen kommer ta närmre ett år. Det tar tre månader att fylla protesen har jag för mig. Efter sex månader är det dags att rekonstruera en bröstvårta.

Jag har varit optimistisk och räknat med att kunna resa på solsemester och om jag skjuter på att greja med bröstvårta så kanske André och jag kan komma iväg på semester i september. För frågan är om vi hinner och har utrymme att dra iväg en vecka innan operationen. Låt säga i april. Det är ju inte ordentligt varmt i sydeuropa i april månad. Nja jo Cypern i slutet av april. Runt 24 grader. Vill ha varmare. Hurghada, Egypten har runt 27 grader då men jag är inte så sugen på att resa dit. Nu får jag sluta svamla om semesterresor.

Får först vänta på besked om operationsdatum innan jag ens funderar på sol och semester. Läkaren trodde det skulle dröja minst två månader innan det finns operationstid.  Huhuhu. Jag vill jag göra det nuuuu. Utan dröjsmål. Så det är undanstökat.

Anna

Annonser

Läkarbesöket den 18 dec.

Jo, jag träffade en annan överläkare och läkare den 18 dec. Det var vad de kallade ”vad har hänt, vad händer nu, vad händer sedan”.

Kortfattat.

Fick bland annat veta att risken är extremt liten att jag får cancer i mitt friska bröst. Läkaren menade att det inte finns någon anledning att ta bort det friska . Jag berättade att jag börjat bli nojig och orolig. Vill inte vara det. Det tar över i mitt huvud. Jag erbjöds därför att ”gå och prata med någon” om detta.

Jag blev faktiskt lugn att veta att risken är liten. Men tänk ifall….. ?

När jag beklagade mig angående det som förpestar min tillvaro : Tamoxifen som ger alla de där biverkningarna som jag skrivit om nyligen. Jag verkligen hatar dem. Om man nu kan hata döda ting…..

Fick veta att det är av yttersta vikt att jag tar dem. Jo jag vet men hur ska man stå ut i då många år? Och dras med biverkningarna? Jag har kommit in i en slags depression eller likgiltighet. Likgiltig, Couldn’t care less- syndrom som jag kallar det. Jag vill inte vara sån.

Fick veta det jag redan vet: att man kan få medicin mot detta. Jo jag vet. Det ska gå långt innan jag ens tar en Ipren om jag får huvudvärk. Undviker läkemedel så mycket jag kan. Vet inte om jag är så intresserad av att ta antidepressiva läkemedel.

Jävla helvetes skitcancer. Trodde i min enfald att allt skulle vara bra och som vanligt när skiten var borta och behandlingarna över.

Jag sa till läkarna att jag vill få operation snart, för rekonstruktion av mitt saknade bröst.

En positiv sak. Det kom ett brev från plastikkirurgen i Malmö kvickt som attan. De bad om foto på ”problemet” så jag mejlade foto på ”problemet”. På hudskrynklet som en gång var ett bröst.

Nu har jag fått tid att träffa plastikkirurgen om en knapp månad .

Tjoho! Lycklig stund .

Anna Googlaren har klart kollat upp olika operationsmetoder. Att bästa resultat verkar vara att använda kroppens egna fett. Man tar en bra bit hud och fett från magen. Ett snitt i bikinilinjen typ. Från sida till sida . Grejen är att min ”bikinilinje” är redan upptagen. På bikinilinjens högra sida sitter nippeln till min Kocks blåsa. Så i den höjden kan man inte skära bort hud. Och antagligen inte under linjen för under huden sitter ju min Kocks blåsa. Så jag har ingen aning hur man gör. Tar i navelhöjd? Kvittar mig. Har ju redan 30 cm långt lodrätt ärr så ett vågrätt också, kan kvitta mig.

Eller så är kanske enda alternativet att sätta i ett implantat fast jag helst vill slippa ett sådant. Det blir tydligen inte så bra resultat.

Mer om detta om en knapp månad.

Avslutar för idag med en seriös bild. Man måste vara lite knäpp för att inte bli helt tokig .

8 cm rosa ståhår och mina första glasögon anno 1974. 😆

Trevlig kväll alla!

Anna

Bröstprotes och operera bröstet

Hej
Börjar med en 1:a Adventbild.

I vårt hushåll är vi sparsamma med jul-tingeltangel. ”Less Is More”. Så vi gör så här.

IMG_2132

Nu har jag haft bröstprotesen sedan i våras. Den är verkligen fin och känns nästan som ett riktigt bröst i konsistensen. Har nästan samma storlek och form som mitt egna bröst. Fast det väger mer så det blir lite knepigt och obekvämt ibland när jag använder den. Har en protes-bh med en ficka där man stoppar in protesen. Jag behöver reglera axelbandet men efter ett tag har den glidit så ibland ser det ur som jag har ett hängbröst. Mitt riktiga bröst är betydligt snyggare.

Ibland – som idag exempelvis – varierar jag och använder den mjuka vadderade protesen som jag använde medan huden läkte efter opereationen den 28 december förra året. Jag köpte en riktigt skön sömlös bh på Lindex för några månader sedan. Den är lätt vadderad. Den har ingen ficka för protes utan är en vanlig bh. Den är så otroligt skön att ha på och den vadderade protesen sitter hur bra som helst i den. Den funkar inte när jag tränar. Då måste jag ha protesbh:n.

Här är bh:n från Lindex. Mjukt, skönt tyg och lätt vadderad. Gråmelerad. * tummen upp*

IMG_2149
Sportbh:ar för protes lyser med sin frånvaro
Jag har försökt hitta sportbh:ar för protes men inte lyckats hitta någon. Jag hankar mig fram på ett bra sätt med de jag har.

Årskontroll av bröstet
Den 18 december ska jag på kontroll på bröstenheten eller vad det heter, i Malmö där jag opererades för snart ett år sedan. Det är även dags att planera in operation så jag får ett riktigt bröst och slipper greja med proteserna.

Sedan jag slutade med cellgiftbehandlingen den 31 maj i år, för sex månader sedan, har jag funderat mer och mer på det här med cancer och att den kanske kommer tillbaka. Tänker på att den kanske gör det och jag vill inte – har inte tid och ork – att behöva oroa mig. Därför tänker jag mer och mer på att ta bort mitt friska bröst. Jag vet andra som gjort det i förebyggande syfte.

Jag hade extrem tur som (på egen hand) upptäckte knutan. Den var så liten att läkaren inte kunde fatta att jag ens la märke till den. Jag hade tur. Upptäckte den i tidigt stadie. Hade inte hunnit sprida sig. I inlägget Skjuta med bazooka på en flugskit , tyckte den läkaren att det räckte med att ta en så kallad ”tårtbit”. Bara ta bort den sjuka delen. Jag envisades med att vilja ta bort hela bröstet. Resten av striden kan ni läsa här: https://wordpress.com/post/annabloggar.com/262

Jag bytte ju läkare från Lunds enhet till Malmös istället. Läkarens om opererade mig berättade att det fanns förstadie till cancer i andra delar i det bröstet. Inte så svårt att räkna ut hur chockad jag blev och hur jag förbannat Lundaläkaren. Mer om detta kan man läsa här: https://wordpress.com/post/annabloggar.com/365

Tänk om…
Tankarna har snurrat i huvudet det senaste halvåret. Tänk om jag får cancer i det andra bröstet? Tänk om det inte upptäcks i tid, innan det sprider sig? Jag hade verkligen tur men nästa gång då?

Mamografi i all ära, men…
All cancer upptäcks inte trots mamografi. Ingen ska inte tro att man är säker för att man är duktig och går på mamografi.

Ta bort det friska bröstet
Jag är inne på att ta bort mitt friska bröst. Jag är inte helt klar i tanken men nästan. Hur jag än vrider och vänder på allting, kan jag inte förstå varför jag vill behålla det. Jag är helt öppen i min blogg med att jag har silikonbröst. Och nyopererade dessutom. Åtta månader innan cancern upptäcktes, bytte jag ut mina 15 år gamla bröstimplantat mot ny, fina. Lite surt ekonomiskt men det är som det är. Och nu har jag de snart inte kvar.

Läkaren som opererade bort mitt cancersjuka bröst sa att det brukar bli snyggare resultat om man använder kroppens eget fett än att lägga in implantat. Man tar fett från magen sa han. Och därför är det bra att jag lagt på mig under den här tiden. Jag har inte haft orken att fördjupa mig i detta och skaffat ännu mer fakta, men jag ska göra det nu när jag känner att jag orkar.

Jag ska prata med läkaren om hur man går till väga om jag vill ta bort det friska bröstet.

Kan man göra allt under en och samma operation? Det borde gå. Fast jag är ingen kirurg så jag vet egentligen inte. Hur som helst så ska jag prata med läkaren.

Jag vill inte hålla på att oroa mig. För att slippa det, kan jag bara se en väg och det är att ta bort det friska bröstet och implantatet.

Sedan kan man aldrig vara säker ändå. Cancer kan man få ändå men som min älskade André sa: det är ju iallafall en kroppsdel mindre att få cancer i. Så sant som det är sagt.

Ha en bra eftermiddag.

Kram
Anna

Operera bröstet. 28 december 2016

Dags att operera bort bröstet. Har längtat otroligt till denna dag. Det har sökt mig att ha vetskapen om att det sitter en cancerknuta i min kropp. En liten, hemsk en och som jag hatar.

En av mina väninnor sa när jag berättade att operationen blir den 28 december:
-Vad skönt! Då avslutar du 2016 med detta och kan gå in 2017 med detta ”överstökat”.
Denna mening har gett mig styrka och kraft. Tack Git!

Jag är inte ett dugg orolig att bli nedsövd och opererad. Jag har gått igenom ett antal andra operationer i mitt liv. Om du vill, kan du läsa om min resa när det gäller min Kocks blåsa, bland mina blogginlägg. Inför operation ska man tvätta hela kroppen inklusive håret, med bakteriedödande rengöring. Det var inte så jobbigt som jag minns. Detta skulle jag göra på kvällen innan operation och operationsdagens morgon. Det gick riktigt bra. Jag trodde att mitt långa hår skulle bli som svinto men det blev det inte. Trodde att huden i ansiktet skulle bli torr och stram men det blev den inte. Fick ju inte lov att använda några ansiktsprodukter efter rengöringen, vilket är förståligt.

Innan operationen skulle jag till ett annat ställe, i närheten och få insprutat en liten dos radioaktivt ämne: den sprutas in via en lång nål. Man sprutar in ämnet intill cancerknutan. Sedan gör man ett nytt stick över bröstet och kanske ytterligare ett stick. Jag minns inte så bra. Syftet med detta var att det radioaktiva ämnet ska ta sig till körtlarna i armhålan och hitta de tre körtlar som fungerar som ”portvakter” för de övriga körtlarna i armhålan. För att vara på den säkra sidan opererar man bort de körtlarna. I förebyggande syfte. Det kändes inte värst mycket och det gick snabbt.  Därefter skulle vi vidare till avdelningen där jag skulle läggas in.

Precis om med andra operationer är det en massa förberedelser. Därför åkte André hem igen. ”Puss puss. Vi ses imorgon. Jag älskar dig”.

I vissa fall kan man åka hem samma dag men läkaren ville att jag stannade över natten. ”Visst. Inga problem”, sa jag. Operationen gick bra men tog längre tid än beräknat. All cancer är borta. Ingen cancer i körtlarna i armhålan. Det var otroligt lugnande besked. Läkaren berättade att det inte gick att rädda implantatet så det var man tvungen att ta bort. Det var jag redan införstådd med. Operationen hade tagit längre tid än ”normalt” men allt gick bra och det var ju det viktigaste.

Eftersom jag har D-kupa och att ett nytt ska skapas om något år när allt är färdigläkt, så behövs hud för att rymma ett nytt implantat. Därför har man behållit en del hud. Ett dränage sitter i höger sida, intill där bröstet satt. Dränaget är kopplat till en liten påse där blod och sekret rinner ut från bröstet. Det har samlats så pass mycket där att jag behövde stanna en extra natt på sjukhuset. Tydligen var mängden, konsistensen och färgen avgörande. Det gjorde rejält ont i hela överkroppen från trakten kring halsen och ända ner till naveln. Magmusklerna kändes som en extrem träningsvärk. Det värkte som tusan i armhålan. Där var jag rejält svullen och likaså på bröstet. Kunde knappt röra mig utan smärta. Jag fick dessutom dropp så det blev riktigt bökigt att gå på toaletten.

Ta med mig droppställningen med slang i vägen och in på toaletten.  Till saken hör att jag har en Kocks blåsa (kontinent ileostomi). Därför blev det extra bökigt att gå på toaletten med droppställning och allt.  Jag har ett litet hål i magen där jag sticker in en slang. Jag har en 100 ml spruta  som jag suger upp vatten i, från kranen. Sprutar in vattnet i slangen och tömmer min reservoar inne i magen på detta sättet. Kan säga att det var jäkligt bökigt men jag fixade det. Hurra!

Jag har inte förrän nu tänkt på var brösten egentligen börjar. Bröst är ju inte bara det som putar ut, utan börjar ju faktiskt en liten bit nedanför halsen. Inte konstigt det gjorde ont ända där uppe. Alldeles platt och öm som om någon boxat mig. En stor kompress var fasttejpad mitt bröst och bröstvårta suttit så jag kunde inte se hur det såg ut. Och jag ville inte heller se det. Var inte redo helt enkelt. Just nu sörjde jag mitt fina bröst. Jag var svullen på grund av allt sekret som hela tiden bildas. Jag fick en hel del smärtstillande regelbundet som tog bort den värsta av smärtan. Ändå kände jag framförallt av smärtan i armhålan och den där träningsvärken i magmusklerna. Som om jag gjort 100 sit-ups ungefär.

Sjukgymnastik
Fick besök av en gullig sjukgymnast. Hon sa att det är mycket viktigt att träna kroppen och högerarmen. Hon gav mig fyra olika övningar som jag ska göra i sängen, morgon och kväll. Gärna fler gånger per dag när jag blivit rörligare i kroppen. Det var inga krångliga övningar. Bara jobbiga för att det gjorde så ont. Hon förklarade varför det var så viktigt.

Högerarmen, sidan och armhålan måste stretchas och bli rörlig. Annars kan det uppstå komplikationer när allt ska läkas.

När kletet från bröstet minskat i dränagepåsen och det såg bra ut så att säga, sa läkaren att jag fick åka hem. Detta var den 30 december.
-”Så bra”, sa jag. ”För jag har ju inte Champagneflaskan med mig. Det är ju nyårsafton imorgon”.

Min nya kompis. En mjuk protes
Innan hemresa fick jag prova ut en tillfällig ”protes” att ha i sport-BH:n. Sport-BH:n måste jag förövrigt fortsätta att ha, dygnet runt. Protesen är en mjuk och skön ”kudde” , trekantigt formad. Tyget är av mjukaste bomull och fylld med mjuk vadd.  Den har en ficka på baksidan så att man kan ta bort eller fylla på med mer vadd. Allt för att få samma form och storlek som det andra bröstet. Så himla skönt när den kom på plats. Nu kändes det inte konstigt längre och ingen hade kunnat se att det inte var mitt egna bröst, ens när jag tog på en t-shirt. Denna protes ska jag ha tills bröstet är helt läkt. Jag tror systern sa ett halvår. Det kvittar mig hur länge för den är så himla skön att ha på. Tyget går att tvätta och det är ju ett måste. Så här ser den ut:

protesen

Snart kommer  min älskling och hämtar mig
Nu var jag klädd, sminkad och redo att åka hem. André tog första tåget och kom och hämtade mig. Så glad att se honom. Detta var den första gången vi varit ifrån varandra i två nätter.
-”Som jag har längtat efter dig, min fina babe”, sa jag och kramade honom. -”Nu drar vi hem till Lilla Skorpan”.

”Lilla Skorpan”
Vi passar brorsonens lilla katt och visst hade jag saknat henne också. Vi ska ha henne hos oss i en hel månad. Hon är ett underbart sällskap och har en härlig personlighet. Lilla Skorpan kallar jag henne. Hon heter egentligen Cassie och är tre år.

cassie

Gott Nytt År
Nu avslutar vi snart år 2016 och blickar framåt och välkomnar år 2017.

Kärlek & värme
Anna

Free the puppy. 10 januari 2017

Återbesök den 10 jan
Nu har brösten varit innestängda i en sport-BH nästan dygnet runt i 12 dagar. Lite jobbigt men nödvändigt. Resterna av mitt bortopererade bröst behöver stadga för att minska svullnaderna. Sedan operationen den 28 december har blod och sekret bildats i bröstet. Detta är helt normalt. Är extremt öm ända upp på halsen, har blåmärken här och där och öm i armhålan där de tre körtlarna  togs bort i förebyggande sydte. Det är ganska skvalpigt och bröstet ser ut som en 12-årings. Så jag har en D-kupa och en nästan A-kupa. Läkaren som opererade mig tyckte allt såg bra ut och han att sa systern ska tömma ut det som bildats i bröstet.
-”Tack, så bra” sa jag. Det spänner och gör ont.

Han berättade om operationen för André och mig. Normalt tar en sådan här operation 1 till 1 ½ timme. Min tog en dryg timme längre och var bökig på grund av mitt silikonimplantat och min defekta bröstmuskel. Jag har ett slags ”bråck” på min bröstmuskel fick jag reda på. Muskeln fungerar som vanligt ändå och jag behöver inte tänka på restriktioner när det gäller träning och sådant.  Den har ju varit på det viset länge. Muskelns defekt gjorde att det inte gick att behålla implantatet. Detta visste jag ju redan eftersom han berättade det direkt efter operationen att det inte gick att rädda.

Jag vet också att jag får ett nytt bröst om ett drygt år och till dess kommer jag att ha en jättefin protes. Läkaren sa:
-”Det var mycket bra att du valde att operera bort hela bröstet”.
-”Jaha”, sa jag frågande. ”Jo, min magkänsla som jag typ alltid litar på, sa mig att ta bort hela så jo, då. Men vad menar du?” frågade jag.

Ungefär så här svarade han: ” I bröstmassan vi tog bort visade det sig att du har förstadie till cancer som satt mitt i bröstet och som inte syns på mammografi”. Han sa också att min cancer är mycket aktiv. Jag minns faktiskt inte vad han menade med detta. Så mycket minns jag att det är ju ingen fara nu eftersom de fått bort precis allt och det fanns ingen cancer i armhålan. Jag känner mig lugn med detta. När han berättade att det fanns förstadie till cancer i börstmassan, for mina tankar till tjafset med läkaren i Lund,  om vårt oense om operationsalternativen. Han som tyckte tårtbit och jag tyckte ”bort med allt”.

Nu berättade jag för min läkare om alla turerna i diskussionen med den andra läkaren, om de två telefonsamtalen och mitt samtal med min plastikkirurg. Jag berättade om läkarens uttryck ”du vill ju skjuta med bazooka på en flugskit” och hans snack om att kalla min plastikkirurg för ”kompis” o.s.v.

Malmöläkaren blev tyst en stund och beklagade sedan att den andra läkaren uttryckt sig så här. Jag sa till honom att jag fick i början stort förtroende för honom och att vi kom bra överens fram tills jag ändrade mig och ville operera bort hela bröstet. Han är säkert hur kompetent som helst, men att uttrycka sig var han inte så bra på, visade det sig.

Nog om detta. Syftet med att jag berättar detta är det kanske finns någon i liknande situation som jag var i. Det är bra att stå på sig och ifrågasätta, be läkaren förklara igen och igen om man inte hänger med på vad hen säger och förklarar. Det är så mycket information hela tiden och man kan inte hålla reda på allting.

Därför är mitt råd att alltid ha med en anhörig. Fyra öron istället för två. Två hjärnor istället för en. Det är också bra att man pratat fram och tillbaka med sin anhöriga så att den personen vet vad man vill och kan fylla i där man själv brister när man försöker förklara. André och jag är ett mycket bra team. Han har varit med på alla möten och vet exakt hur jag tänker och vad jag vill. Vad jag funderar på när det gäller allt som har med min sjukdom att göra.

Okej. Jag går vidare om dagen. Läkaren berättade om vad som ska hända framöver.  Eftersom jag blivit av med all cancer. Inget finns kvar så behöver jag inte genomgå strålning. Däremot rekommenderade han cellgiftbehandling. Det är jag själv som väljer om jag vill genomgå detta eller ej.  Självklart vågar jag inte välja bort denna behandling. Undrar om någon överhuvudtaget väljer bort den bara för att man får en valmöjlighet. Det här med att själv , som patient, kunna välja är bra. Jag tror att man blir lugnare av att få vara med och ”bestämma”. Istället för att läkaren säger ”du måste genomgå detta och detta”. Man kan känna sig maktlös kanske.

Han berättade om hur behandlingen går till. Att tappa håret är den biverkning man icke kommer undan. Detta kommer att ske att håret ryker. Och redan efter första behandlingen. Detta har smärtat mig mycket sedan jag fick beskedet cancer. Jag visste ju att operationen efterföljdes av strålning och cellgiftbehandling i flera månader, sammantaget. Att förlora mitt 74 cm långa  hår var en stor smärta som jag tänkt på hela tiden.

Ända sedan jag fick beskedet att jag har cancer har jag tänkt på att jag kommer förlora allt mitt hår. Har kvidit och varit ledsen till och från. Jag har alltid varit långhårig fastän jag ofta har håret uppsatt eller i fläta. Efter det att jag bestämde mig denna dag för att genomgå cellgiftbehandlingen började jag tänka i andra banor när det gäller håret. Jag började acceptera att inte ha något hår. Det är ju bara död materia egentligen. Det växer ut igen. Det finns peruker om jag vill ha det.”Vad är problemet?” tänkte jag.

Varför denna tvärvändning? Är det inte knepigt? Efter att vi pratat klart med läkaren fick vi träffa sjuksystern. Det är andra gången vi träffar henne och hon är en trevlig dam med humor hon också.

Free the puppy!
(som en DJ ropade i högtalarna på Nissi Beach, på Cypern när jag var där på semester för många år sedan. . DJ:ns syfte var att alla tjejer skulle slänga av sig bikini-bh:n och befria ”hundvalparna” hahaha)

Det var så skönt att få av mig sport-BH:n. Den har jag haft hela tiden med undantag av den korta stund när jag duschat.

Hon tömde ut blod och klet som samlats i mitt bröst. Det kändes inte någonting nästan, när hon stack in en nål i höger sida där dränaget satt, efter operationen. Jag har ju så ont runt hela bröstet och ut i armhålan att jag inte kände sticket. Via en liten slang tömde hon ut allt och hon sa att detta är inget farligt, helt normalt att det bildas vad jag kallar ”klet” . Att tömma ut det är för at kroppen inte kan ta hand om allt detta på egen hand. När vi var klara kändes det lite skönare. Smärtan lättade och ömheten försvann nästan helt. The puppy is free! Hallelujah!

Sjuksystern sa att det kan behöva tömmas igen, men det är bra om jag kan stå ut. Annars skulle jag ringa och komma ner till Malmö.

Från att ha haft en A-kupa på ena bröstet så blev det snarare en ”minus A”. Det buktade inåt nu eftersom bröstet är helt tomt på innehåll.

Bidrag till peruk
Sjuksystern gav mig en check på 6 000 kr att köpa perukt för. Hennes råd är att skaffa två stycken. Jag fattar inte hur 6 000 kr kan räcka till två peruker. De är ju jättedyra. Jag fick en lista på tre perukmakare i Helsingborg som är närmsta stad för mig, som jag kan vända mig till.

Jag sa till André och sjuksystern att jag ska hitta en dreadlock-peruk. Fniss.
Ja, faktum är att efter min tvärvändning denna dag, från att ha ångest att förlora håret till att hitta positiva saker kring det här med att vara skallig, blev befriande. För många år sedan var jag inne på att skaffa peruk. Enbart av praktiska skäl. Perfekt att dra på sig om man inte orkar fixa till håret om man ska på fest eller så. Det blev dock inte av att jag skaffade en sådan. Fantasin och tankarna för iväg. Jag vill ha dreadlock-peruk, kanske rosa hår i pagefrisyr, en sexigt krullig och natirligtvis en som är lik mitt egna hår. Kunna byta hår utifrån klädstil och humör hahaha.
Däremellan vara ett skinnhuvud när jag känner för det.

Det återstår att se vad det blir för peruker.

Hälsningar från en glad Anna