Kategori: bröstrekonstruktion

Många steg, sol och Prosecco

Hej

Tycker jag gått och gått och gått idag men så visar det ”bara” 2 timmar. Nu får jag accelerera mitt gående eftersom ärret på bröstet är läkt och ingen risk för infektion så det är ingen fara att blir svettig där längre.

Vi har haft fantastiskt väder idag. Jag knallade ut vid 10-tiden tror jag. Jag har faktiskt minskat i omfång och inte känt så mycket smärta i sidan så jag lyckades dra på mig mina gamla, tighta power walking-brallor utan att det satt åt för mycket och utan att behöva anstränga högerarmen på fel sätt.
På med keps och solglasögon och ut i underbara solen. Hej sol! Jag älskar dig!
Gick ganska raskt raka spåret ner till havet, en av stränderna i stan,10 minut er bort .

Där har vi ett av våra utegym. Jag får ju börja träna benen så jag körde 200 st benpress olika fort och det kändes bra. Jag har starka ben. Det är resten av kroppen som har kassa muskler och de ska få veta att de lever den dagen jag får köra core och armar och sånt.

Efter benpress testade jag den där vad-den-nu-heter som faktiskt tränar just bålen eller midja och höfter. En platta man står på och svänger från höger till vänster fram och tillbaka med underkroppen.  tror faktiskt det stod ”core” på maskinen.

Ja där stod jag och vred mig en bra stund. Sen fortsatte jag snabbgå genom stan och bort till syrrans koloni som min morfar byggde på 50-talet när min mamma var ung. En härlig oas mitt i stan. Ingen aktivitet där idag. Bara en av mina kusiner som kom på samma sak som jag, att softa i lugn och ro där.  Ja ja, tre kvart senare gick jag fort hem och fick upp ångan rätt så bra. Kände mig så nöjd, harmonisk och nja tillfreds men jag tror faktiskt det är de smärtstillande som spelar spratt med mitt huvud för inne i mitt hjärta har jag min sorg men det håller på att bli bättre. Går upp och ner.

Väl hemma duschade jag och bytte om. Jag är glad att jag har två ”operationsbh:ar” och två mjukisproteser som jag kallar för ”läkeproteser” typ bröstformade ”fickor som man fyller med lämplig mängd vadd. För när jag promenerat är jag svettig och måste byta vart enda plagg jag har på kroppen och ”läkeprotesen”.

Prosecco just nu

På med andra kläder och ut i solen igen. Kom på att jag var lite sugen på Prosecco – något jag inte smakat till någon reda förr men tycker det är porlande gott i små portioner just nu, så jag pinnade iväg till Systembolaget och köpte två små flaskor och en stor. De kommer troligen räcka i två månader tror jag eftersom jag bara blir sugen på detta som om man skulle bli lite sugen på ja köttbullar. Man äter ju inte köttbullar varje dag bara för att det är gott. Ungefär så är jag med alkohol sedan ett drygt år tillbaka.

Bra jobbat för att vara jag just nu

Idag blev det – inklusive stegen inne på Systembolaget – 12 726 steg. Hurra. Vad mycket!
Och dessutom trapporna upp till femte våningen hemma. Två gånger.

Jag har minskat midjemått, höftmått och lår. Inte så att jag är stolt att ha minskat för grejen är denna: när jag hade så ont efter kommit hem från sjukhuset efter operationen för 17 dagar sedan, slutade jag äta för att slippa behöva tömma min Kocks blåsa så ofta eftersom jag var livrädd att skada något där inne plus att det gjorde ju så jäkla ont. Det har jag redan ältat i mina tidigare inlägg så det får räcka.

Genidrag? Nej men

Därför kom jag på genidraget att inte äta utan körde vattenfasta, tog nån Nutrilettdricka någon dag, klämde någon enstaka Nutrition Bar utan socker någon annan dag. Så där har jag hållit på i 11 dagar.  De senaste fyra dagarna har jag ätit lite. Typ 500 kcal om dagen kan jag gissa. Kalvfärsbiffar med sallad exempelvis.

Detta är lite väl destruktivt men saken är att jag har inte haft någon aptit ändå sedan den nja 14 april ungefär. Glad att slippa äta. Glad att komma i en hel del av mina kläder.

Nu stänger jag butiken för idag och ska göra lite annat.
Trevlig lördagkväll kära alla ni

Ikväll siktar jag på att bli salongsberusad.
Skååål ta-mej-faaan.
🥂

Anna

Akuttid hos plastikkir. avdelingen

Hej

Idag var jag på extra koll eftersom jag varit orolig att något varit fel efter operationen av expander-bröstprotesen.

Först: jag är absolut ingen hypokondriker. Hade jag varit det, hade jag inte behövt operera bort tjocktarmen och ändtarmen den där gången 1984. Då hade jag kollat mig typ INNAN jag hade symptom…. just in case…… Som hypokondriker VET man mer än vad andra tror…… ööööh.

Ja ja. Nu är det 2018 och detta handlar om min expander-bröstprotes som opererades in den 11 april, för drygt 2 veckor sedan.

Jag har ett bråck på höger bröstmuskel , den är liksom delad lite i två delar , två vingar men som hänger ihop. Inget jag lider av eller märker så det är fine.

Första kollen var en vecka efter opereation och systern kallade på mig i väntrummet. Går att läsa här: annabloggar.com/2018/04/19/pa-ratt-hall/

Hon sa hon är förvånad att jag har så ont, när hon såg hur jag kravlade mig upp ur soffan och skulle rafsa ihop mina saker som jag spritt ut i soffan.
Då började jag blir liiite orolig jag med.

Hon tittade på medan jag tog av mig skortan och konstaterade att jag var lite bakvänd i mina rörelser. Hon undersökte mig och tyckte det såg bra och normalt ut.
Igen sa hon att hon var bekymrad över att jag hade ont och tyckte det var märkligt. Hon rynkade pannan. Detta planterades i mitt huvud.

Dettta sa hon, vad jag minns, tre gånger. Dock tyckte hon allt såg normalt ut.
Hon ordnade att jag fick mer smärtstillande eftersom pillrena höll på att ta slut.

Väl hemma går dagarna och jag äter flitigt 2 Panodil 4 ggr per dag för att behålla effekten av dem. Dessutom kunna ta en av de där Oxycodone – snurrig-i-huvudet-pillrena vid behov max 3 ggr per dag.

Oftast känns det nästan ingenting. Inte konstigt, jag tar piller konstant och regelbundet och det gör att jag inte känner smärtan. Utom nattetid. Jag brukar aldrig vakna på nätterna. Jag är privilligierad med att ha god sömn och somnar snabbt. Men jag har börjat vakna om nätterna för att det gör ont i sidan. Aj. Skrik. Orolig. Pillerna har slutat verka.

Något drar inuti känns det som. Livrädd att protesen drar sig ut mot sidan under höger armhåla för att jag MÅSTE använda höger arm och hand många gånger om dagen för att suga upp vatten i en 100 ml spruta, när jag ska tömma min Kocks blåsa. DETTA har oroat mig också.

Nu har jag tre orsaker till oro:
-bröstmuskel som är defekt
-smärta fast det gått över en vecka (enligt systern som tyckte jag inte borde ha så ont)
-måste använda högerarmen på ett sätt som inte alls är bra när man är nyopererad i ena bröstet.

Akuttid
I onsdags ringde jag oroligt till avdelningen och pratade länge och väl med en mycket rar sjuksyrra. Hon ordnade en akuttid till mig till idag fast de var fullbokade. Det skulle ändå dröja till den 8 maj innan jag skulle träffa läkaren och fylla på mitt fjortisbröst för första gången och vänta så länge finns inte på kartan.

För att undvika att få ont har jag en liten kudde i sängen som högerarmen vilar på. Detta för att det inte ska göra ont när den ligger ner mot madrassen. Det stramar då nämligen.
Inatt vaknade jag av att det gjorde ont. Det är inte sånt ont som när nervtrådar ska hitta tillbaka. Det är inget jag tycker gör ont. Har varit med om det de andra två gångerna jag opererat mina bröst (men av estetiska skäl som alla andra kvinnor gör).

Nu fick jag bekräftat att det verkligen draaaar i sidan. Det var så tydligt denna gången.
Orolig igen. Pju. Tur. Ska ju kollas snart.

Min käre storebror körde mig ner till Malmö. Hade fasen inte fixat ta mig ner med tåg.

En annan sjuksyster tittade på mig. Inte samma som förra gången. Hon var betydligt mer noggrann att beskriva ditten och datten och sa att det såg absolut helt normalt ut. Ingen anledning till oro.

Jag berättade VARFÖR jag var orolig. Att hennes kollega en dryg vecka innan hade bekymmersrynkor i pannan när hon sa att hon inte förstod hur kag kunde ha så där ont efter en vecka. Och bråcket på bröstmuskeln och det där med vattensprutan jag måste greja med.

Efter operation kom läkaren också och tittade på mig och klämde och sa samma sak som sjuksyrran. Och jag sa samma sak till läkaren om varför jag har denna oro.

Summa summarum:
läkaren fick mig totalt lugn när hon sa att protesten ligger där den ska.
-Ligger där mitt silikmonimplantat en gång låg.
-Helt omöjligt att protesen flyttar på sig.
-Kan inte ”dras loss” eller hamna fel.

Bokstavligt talat alltså
Nu är jag lugn. Har inga problem att ha smärta nu när jag VET att allting är okej.
Så även om jag bokstavligt talat inte sover gott hela natten så kan jag bildligt talat säga att nu kan jag sova gott om ni fattar 🙂

Och vet ni vad gott folk? Nu säger jag godnatt för nu är Anna lite trött och ska titta på förtexten till Elementery för sen är det nog goodnight.

Sova lika gott som dotterns Bengaler? 🧡 Ja tack.

Anna

Två veckor efter expander-operationen

Hej
Nu har det gått två veckor sedan jag fick min expander-bröstprotes. Jag har promenerat i princip varje dag och följt all ordination.

Det som bekymrar mig är att jag ännu inte är 100 % smärtfri. Inte på grund av själva smärtan utan för att protesen kanske inte ligger rätt, utan kanske drar sig ut mot sidan. Inget man kan se bedömma med oerfarna ögon. Det är ju lite svullet och lite vätskefyllt som kroppen ska ta hand om. Undrar när. Det kan kanske vara det som orsakar smärtan. Vad vet jag?

Det är betydligt lindrigare smärta som kommer om jag slutar ta värktabletterna. Man skulle ju vara smärtfri efter en vecka ju.

Jag försöker få tag i plastiksyrran på avdelningen bara för att berätta och att det skrivs i journalen om det skulle vara något längre fram.

Jag är orolig att protesen inte är på rätt plats. Att den flyttat sig ut mot sidan. Har varit ytterst försiktig och bara klätt mig i lösa kläder som är lätta att ta på och av. Dragit på mig lite för stora jeans för att inte anstränga bröstmusklerna och högerarmen.

Lyckas tvätta håret med en hand och allt det där. Jag ni fattar. Det är bara att klistra fast sin ena arm och sen försöka göra allt man brukar göra och se hur det går 🙂 Eller komma på nya sätt att göra det med en arm.

Jag äter fortfarande Panodil 2 tabletter 4 gånger per dag och då är smärtan i princip borta.

Plastiksyrran som tittade på mig förra onsdagen sa jag skulle göra så, kände smärta och sjuksyrran var förvånad över det. Och i natt när jag vaknade och behövde stiga upp en stund, fick jag bekräftat att det stramade och stack till i sidan som om man försöker dra tag i något ur min hud. Ja, svårt att förklara.

Får ju bara sova på rygg fram till om två veckor. För att undvika att armen faller ner till madrassen när jag sover (för att undvika problem) har jag en liten kudde som armen vilar på och det känns jäkligt bra.

Först om två veckor får jag köra bil, cykla, dra kundvagn, bära ryggsäck, dammsuga.
När det gått 4 veckor från operation får jag successivt bära tyngre och föra armen högre och högre upp, än de 90 grader som gäller nu.

Så ligger landet med detta.

Vi har varit privilligierade i min trakter med näst intill ”sommarvärme” eller i alla fall runt 20 grader de senaste kanske 5 dagarna. I går natt vaknade jag av åska och blixtar. Långt bort men ändå. Tre åskoväder på kort stund. Igår förmiddag började det klarna upp så jag lyckades iallafall med nästan 8000 steg. Sen blev det kallt och dags att vända hem.

Idag blir det promenad med tjock jacka. 13 grader, mulet, risk för regn, 11 m/sek. Men ut ut ut. Annars blir man galen.

Anna

Jobbiga dagar på många plan

Godmorgon
Efter ännu en natt med taskig sömn är det lika bra att stiga upp och göra någonting. Det knepiga är att jag känner mig inte trött fastän jag vaknat och somnat typ hela natten.

Igår morse fick jag ett bryt hemma i min ensamhet och tårarna sprutade. Jag är inte den som gråter särskilt ofta. Sist jag minns att jag grät var när min älskade katt, Gargamel Moses fick somna in. Jag saknar honom fortfarande men det var inte därför jag grät igår. Eller så har jag kanske gråtit någon enstaka gång under cytostatikan. Jag minns inte nu men det kan kvitta.

Jag tror det är en kombination av de smärtstillande jag tar plus min sorg i hjärtat som kommer ta tid att läka. Man kan säga att jag snubblat på målsnöret. Så känns det. Jag orkar inte berätta mer om detta just nu.

Jag har längtat efter att få normala slemhinnor. Det har blivit bra i näsan så jag behöver inte Nosoil sedan en vecka tillbaka. Hurra! Havtornskapslarna har banne mig gjort susen och likaså havtornsoljan jag smörjer underlivet med. Det börjar kännas normalt. Jag är så glad för det! Att slippa ha ont.

Kan inte undvika att ha oro angående att jag (fortfarande) har ont i bröstet efter op för 9 dagar sedan. Systern som kollade mig var förvånad att jag hade ont. Normalt sjukskriver man tydligen bara i en vecka efter en sån här op.  Dock tyckte hon att protesen sitter där den ska. Den kanske har flyttat sig en aning utåt mot sidan men ansåg det inte vara något att oroa sig för. Men JAG är orolig eftersom det gör satans ont några gånger under dagen. Det är samma typ av smärta som jag beskrivit innan. Var tvungen att ta en Oxycodone, nytt recept av läkaren. Blir helt snurrig, trött och slö av dem. Får bara ta dem i krisläge så att säga och det var det igår. Kunde fan inte lägga mig ner förrän pillan började verka efter 15 minuter.

Jag är glad att jag inte känt något ont under natten.

Vi har sommar minsann
Idag är en ny dag. Just nu 18 grader och klockan är inte ens 8.00. Solen är underbar och det bidrar till endorfiner och jag behöver varenda endoforfin som finns! 🙂 . Dags att lägga ullmössan på hyllan och ta fram kepsen. Provade den för en stund sedan. Haha. Jo tack. Antingen har mitt huvud blivit lite större eller så är det allt mitt tjocka hår för jag var tvungen att spänna ut remmen där bak hahaha. Jag är egentligen ingen ”kepsmänniska” men gillar att ha den när jag är ute och går. Så idag blir det keps och solglasögon.

Ska bara ta och hitta sommarbrallor eftersom jag ännu inte kommer i mina kläder. Men jag jobbar på det 🙂 om en vecka behöver jag inte längre tänka på att inte bli svettig. Då ska såret vara läkt och jag kan börja testa att powerwalka igen. Har saknat det. Det är inte min grej att ta mig fram i snigelfart.

Ja detta var ännu ett jättetråkigt inlägg. Och jag är inte på humör att vara glad just nu även om jag borde och även om jag försöker. Så tack för att du ändå pallade läsa ända hit.

Ha en trevlig fredag.
Anna

Snart jämnvikt på hyllan

Hej

Snart blir det lite mer balans på hyllan.

På onsdag är det dags att sätta in en expanderprotes som successivt under någon månad eller så, kommer att fyllas och förhoppningsvis få ungefär likadan form som det andra bröstet.

Jag är redo!

Hälsning

Anna