Två veckor efter expander-operationen

Hej
Nu har det gått två veckor sedan jag fick min expander-bröstprotes. Jag har promenerat i princip varje dag och följt all ordination.

Det som bekymrar mig är att jag ännu inte är 100 % smärtfri. Inte på grund av själva smärtan utan för att protesen kanske inte ligger rätt, utan kanske drar sig ut mot sidan. Inget man kan se bedömma med oerfarna ögon. Det är ju lite svullet och lite vätskefyllt som kroppen ska ta hand om. Undrar när. Det kan kanske vara det som orsakar smärtan. Vad vet jag?

Det är betydligt lindrigare smärta som kommer om jag slutar ta värktabletterna. Man skulle ju vara smärtfri efter en vecka ju.

Jag försöker få tag i plastiksyrran på avdelningen bara för att berätta och att det skrivs i journalen om det skulle vara något längre fram.

Jag är orolig att protesen inte är på rätt plats. Att den flyttat sig ut mot sidan. Har varit ytterst försiktig och bara klätt mig i lösa kläder som är lätta att ta på och av. Dragit på mig lite för stora jeans för att inte anstränga bröstmusklerna och högerarmen.

Lyckas tvätta håret med en hand och allt det där. Jag ni fattar. Det är bara att klistra fast sin ena arm och sen försöka göra allt man brukar göra och se hur det går 🙂 Eller komma på nya sätt att göra det med en arm.

Jag äter fortfarande Panodil 2 tabletter 4 gånger per dag och då är smärtan i princip borta.

Plastiksyrran som tittade på mig förra onsdagen sa jag skulle göra så, kände smärta och sjuksyrran var förvånad över det. Och i natt när jag vaknade och behövde stiga upp en stund, fick jag bekräftat att det stramade och stack till i sidan som om man försöker dra tag i något ur min hud. Ja, svårt att förklara.

Får ju bara sova på rygg fram till om två veckor. För att undvika att armen faller ner till madrassen när jag sover (för att undvika problem) har jag en liten kudde som armen vilar på och det känns jäkligt bra.

Först om två veckor får jag köra bil, cykla, dra kundvagn, bära ryggsäck, dammsuga.
När det gått 4 veckor från operation får jag successivt bära tyngre och föra armen högre och högre upp, än de 90 grader som gäller nu.

Så ligger landet med detta.

Vi har varit privilligierade i min trakter med näst intill ”sommarvärme” eller i alla fall runt 20 grader de senaste kanske 5 dagarna. I går natt vaknade jag av åska och blixtar. Långt bort men ändå. Tre åskoväder på kort stund. Igår förmiddag började det klarna upp så jag lyckades iallafall med nästan 8000 steg. Sen blev det kallt och dags att vända hem.

Idag blir det promenad med tjock jacka. 13 grader, mulet, risk för regn, 11 m/sek. Men ut ut ut. Annars blir man galen.

Anna

Annonser

Jobbiga dagar på många plan

Godmorgon
Efter ännu en natt med taskig sömn är det lika bra att stiga upp och göra någonting. Det knepiga är att jag känner mig inte trött fastän jag vaknat och somnat typ hela natten.

Igår morse fick jag ett bryt hemma i min ensamhet och tårarna sprutade. Jag är inte den som gråter särskilt ofta. Sist jag minns att jag grät var när min älskade katt, Gargamel Moses fick somna in. Jag saknar honom fortfarande men det var inte därför jag grät igår. Eller så har jag kanske gråtit någon enstaka gång under cytostatikan. Jag minns inte nu men det kan kvitta.

Jag tror det är en kombination av de smärtstillande jag tar plus min sorg i hjärtat som kommer ta tid att läka. Man kan säga att jag snubblat på målsnöret. Så känns det. Jag orkar inte berätta mer om detta just nu.

Jag har längtat efter att få normala slemhinnor. Det har blivit bra i näsan så jag behöver inte Nosoil sedan en vecka tillbaka. Hurra! Havtornskapslarna har banne mig gjort susen och likaså havtornsoljan jag smörjer underlivet med. Det börjar kännas normalt. Jag är så glad för det! Att slippa ha ont.

Kan inte undvika att ha oro angående att jag (fortfarande) har ont i bröstet efter op för 9 dagar sedan. Systern som kollade mig var förvånad att jag hade ont. Normalt sjukskriver man tydligen bara i en vecka efter en sån här op.  Dock tyckte hon att protesen sitter där den ska. Den kanske har flyttat sig en aning utåt mot sidan men ansåg det inte vara något att oroa sig för. Men JAG är orolig eftersom det gör satans ont några gånger under dagen. Det är samma typ av smärta som jag beskrivit innan. Var tvungen att ta en Oxycodone, nytt recept av läkaren. Blir helt snurrig, trött och slö av dem. Får bara ta dem i krisläge så att säga och det var det igår. Kunde fan inte lägga mig ner förrän pillan började verka efter 15 minuter.

Jag är glad att jag inte känt något ont under natten.

Vi har sommar minsann
Idag är en ny dag. Just nu 18 grader och klockan är inte ens 8.00. Solen är underbar och det bidrar till endorfiner och jag behöver varenda endoforfin som finns! 🙂 . Dags att lägga ullmössan på hyllan och ta fram kepsen. Provade den för en stund sedan. Haha. Jo tack. Antingen har mitt huvud blivit lite större eller så är det allt mitt tjocka hår för jag var tvungen att spänna ut remmen där bak hahaha. Jag är egentligen ingen ”kepsmänniska” men gillar att ha den när jag är ute och går. Så idag blir det keps och solglasögon.

Ska bara ta och hitta sommarbrallor eftersom jag ännu inte kommer i mina kläder. Men jag jobbar på det 🙂 om en vecka behöver jag inte längre tänka på att inte bli svettig. Då ska såret vara läkt och jag kan börja testa att powerwalka igen. Har saknat det. Det är inte min grej att ta mig fram i snigelfart.

Ja detta var ännu ett jättetråkigt inlägg. Och jag är inte på humör att vara glad just nu även om jag borde och även om jag försöker. Så tack för att du ändå pallade läsa ända hit.

Ha en trevlig fredag.
Anna