Min Kocks Blåsa

Detta inlägg handlar ingående om min Kocks blåsa. Vissa personer kan kanske uppleva det jobbigt eller obehagligt. Välj själv om du vill läsa. 🙂. Jag visar ingen läskig bild. Good to know 🙂

Däremot visar jag en bild på en fantastiskt god bakelse jag åt idag på bästa fiket i Landskrona. Tidigare var det Lasse Flinckmans fik. Han döpte det till Why not café. Numera heter det Citadell Konditoriet. Värt ett besök eller tre.

Denna underbara bakelse innehåller allt som mina smaklökar kan önska sig.

Min största oro med Latimus dorsi lambå har varit min Kocks blåsa. Jag har en så kallad kontinent ileostomi med Kocks blåsa. Jag var tvungen att operera bort min tjocktarm och ändtarm som 23-åring. Avföringen hamnar i en reservoar som sitter inne i buken, reservoaren är gjord av en del av min tunntarmen. I min blogg har min ileostomi och Kocks blåsa fått en egen flik som beskriver och handlar om min Kocks. Där hamnar även detta inlägg 🙂

Att Latimus operationen skulle bli omfattande och med mycket smärta var jag helt införstådd med. Jag har gått igenom två omfattande operationer i min mage och är ”van” vid omfattande operation och rehabilitering. Jag förstod att Latimus operationen inte skulle bli lika omfattande och inte heller lika lång konvalicens.

Det enda som oroat mig är att min Kocks blåsa skulle krångla med tanke på all medicinering som kan få min Kocks att ”stänga igen” så att jag inte kan få in sonden för att tömma blåsan. Det skulle bli en katastrof.

Min älskade Kocks har fungerat bra. Den har krånglat vid några få tillfällen när den stängt igen krampaktigt så jag inte kunnat få in sonden. Det jag behöver göra när detta inträffar är att försöka andas lugnt. Slappna av och hoppas på det bästa.

Detta lyckades jag inte med den här natten på sjukhuset när jag vaknade och kände att blåsan ”mullrade” lite och jag behövde tömma. Troligen bara luft men även luft måste ut.

Försök att tänk dig detta:
Du ligger i sängen och vaknar. Måste på toa. Du är drogad med morfinpreparat och annan smärtlindring. Du har tre drän och en kateter att hålla reda på. Du har ont i alla operationssår på rygg och i sidan. Ont överallt.
I slow motion behöver du häva dig upp ur sängen. Samla in dina dränpåsar på höger sida om dig och katetern till vänster om dig. Du behöver ta på dina slip ins inneskor för att inte riskera att halka i bara strumpor.

Du får hjälp av en sjuksyster som hjälper dig ta med din necessär och grejer som behövs för att tömma stomin. Inne på toan vill du klara dig själv. Allt annat är pinsamt.

På en duschstol lägger du alla dränpåsar och kateterpåsen. Du fryser och är trött och drogad och vill bara sova.

Du tar glidgele på en sond (en plastslang 1 cm i diameter) som du ska föra in i din vattentäta nippel som sitter snett till höger cirka 8 cm under naveln vid bikinilinjen så att säga. Nippeln bråkar och vill inte släppa in sonden. Du tar mer glidklet på sonden och provar igen. Du kan inte forcera och tvinga. Då kan nippeln skadas.

Efter att behöva göra en ny paus, ta djupa andetag. Röra på kroppen lite och göra ett tredje försök.

Och där slappnade nippeln av så att sonden kunde glida in. Pju! Nu går det bra att tömma reservoaren.

Nästa problem
Rörelser jag måste göra för att tömma reservoaren är inte alls bra för operationsområdena. Detta berättade jag från början för läkaren och andra. Det kommer antagligen förlänga läkningstiden.

För att tömma reservoaren måste jag spruta in vatten in i sonden som jag fört in genom nippeln. Sonden är 30 cm lång och kanske 15 cm som sticker ut från nippeln när jag fört in den.

Jag har en spruta där jag suger upp 100 ml kranvatten. När jag gör denna rörelse påverkas dels bröstmuskeln som nu tillhör operationsområdet och området där stora ryggmuskeln satt som är det andra operationsområdet. Hur ont det än skulle göra, måste jag göra denna procedur cirka fem gånger varje gång jag ska tömma blåsan. Och blåsan måste jag tömma var femte eller sjätte timme beroende på vad jag ätit eller druckit.

När jag väl sugit upp vatten i sprutan måste jag spruta in vattnet genom sonden och fyller blåsan på detta sätt för att skölja ut all avföring genom sonden och ner i toaletten.

För att spruta in vattnet i sonden påverkas de två operationsområdena igen.

Till saken hör att jag måste använda höger hand då nippeln sitter på höger sida och likaså operationsområdena. Det är helt omöjligt att göra proceduren på annat sätt än det jag beskriver.

Det är bara vid två eller tre tillfällen sedan operationen som nippeln inte velat släppa in sonden. Och det har inte gjort särskilt ont när jag ska tömma. Antagligen för att jag varit konstant drogad med kraftigt smärtstillande.

Dessutom har jag lyckats utveckla en metod att tömma utan att behöva dra höger arm ut mot höger allt för mycket.

Jag förstår att det jag beskriver låter flummigt och förvirrande för någon som inte har erfarenhet hur en Kocks blåsa funkar.

Detta inlägg hoppas jag kan vara till hjälp om det finns någon med Kocks blåsa som ska genomföra en omfattande operation som kan skapa bekymmer när man ska tömma sin Kocks.

Ett alternativ kan vara att koppla till en påse till sin Kocks och tillsammans med mjuka kompresser tejpa fast sonden mot huden. Då funkar det tillfälligt som att ha ”påse på magen” och avföringen flödar själv ut i påsen. Allt man behöver göra är att helt enkelt byta påse enkelt och smidigt.

Jag valde bort att koppla till detta. Hade inte kunnat hantera ännu en påse dinglande runt min kropp.

För att undvika att maten jag åt skulle orsaka gaser eller annat krångel har jag varit ytterst noga med vad jag ätit. Jag hade till och med Nutrilette och Varma Koppen med mig ifall jag inte vågade äta mat som serverades.

Man kan lösa det mesta genom att ha en plan B.

Det var det om min Kocks blåsa 🙂

Här är två bilder från fiket. Nya ägarna har behållit Lasse Flinckmans inredning. Det gör mig glad!

Dag 1 efter op.

Tisdag den 16 april.

Vaknade 3.50. Svårt att sova.
Kanyler på foten i armvecket och i handen..
Allt är i vägen och fastnar.
En kisskateter på vänster sida av sängen. Tre dränpåsar på höger sida om mig i sängen.

Allt detta ska jag samla ihop samtidigt som jag ska krångla mig upp ur sängen. Tänka på att inte lyfta höger arm över midjehöjd och inte lyfta något med tyngd.

Med denna packning och drogad som fan och med en användbar hand ska jag ta mig till toan i korridoren för att tömma min Kocks blåsa.
Just ja. Jag har en necessär och en plastbunke också att ha med för att tömma Kocks. Tur jag bara behöver göra detta var femte timme.

Well, de tog katetern vid 9.30. Såååå skönt. En påse mindre att trassla in sig i.

Tar tempen och blodtryck. Inget att anmärka på. De är medvetna om min låga puls.

Ligger lågt med ätandet för att försöka undvika behöva tömma Kocks ofta.

Dusch! Yes! Äntligen!
Öhhh. Kattatvätt! Slarvig sådan.
Himla jobbigt men skönt efteråt.
Har ju mina intimservetter att ta till när det är knepigt med motoriken.

Läkaren Carl kom på förmiddagen och undersökte mig noga. Sjukgymnasten Patrick och studenten Klara var med under kontrollen. Allt ser bra ut för att vara nyopererat. Min egna status av allmäntillstånd blev också godkänt.

Carl är en behaglig person som man blir glad av att se.
Sjukgymnasten Patrick är från Frankrike och är hur rolig som helst. Jag berättade att jag jobbat på Yves Rocher. Han blev jätteglad. Tror jag. Ungefär så glad som jag blivit om jag är i utlandet och hanä sa att han jobbat på Arla. 🤭

Patrick gick noga igenom dokumentet.
Jag fattar allvaret.

En gång i timmen ska jag ta fem riktigt djupa andetag. Detta för att få rejält med syre till kroppen och hjälpa läkeprocessen.

All smärtstillande medicin har börjat påverka min Kocks blåsa en aning. Den bara måste hålla sig lugn annars blir det problem på riktigt!
Jag dricker mycket vatten. Har koll på vad jag äter. Försöker röra på mig. Men det är himla knepigt att få till. Gå på stället i mitt rum. 🙂

Fick lyxen att få håret tvättat. En sjuksyster erbjöd sig för hon tyckte jag var rufsig i håret 🤭 Jag sa inte att det är en del av min image för det lät ju skönt att bli pysslad med.
Jag kan ju bara duscha mig från midjan och ner.

Vi stod i mitt rum. Jag höll huvudet över vasken. Hon gjorde lite som mamma när vi var på landet när jag var liten. Sköljde håret med att hälla vatten ur en plåtkanna 🙂

Det gick bra. Sen blev jag vattenkammad
med perfekt sidbena.

Kl 12 kom ett bakslag. Energin försvann.
Trött. Vill sova.

På med mina lurar och la mig i sängen och kollade Dumma Mej 1. Precis vad jag behövde.

Funderar ibland på hur ont jag har om jag är helt drogfri så att säga. Vill inte ta reda på det!

Kl 21 kom en syster och kontrollerade dränen. Det hade bildats mer blid i den ena påsen eller ballongen som nån kallar det för. Det tycks oroa att det är mer blod.

Jag har berättat för läkaren och systrarna om min teori.
När jag ska tömma min Kocks blåsa måste jag använda båda armar och händer. Och min arm hamnar lite över de tillåtna 60 graderna när jag ska suga upp 100 ml i sprutan. Och denna procedur upprepas typ 5 eller 6 ggr varje toabesök. Även bröstmuskler och andra muskler ansträngs.

Jag kan tänka att läkningsprocessen kan ta lite längre tid på grund av detta.

Mera smärtstillande.

Somnade väl vid 23 när jag fick en insomningstablett.

Frukost. Bra jag tog med egen Oatly iKaffe. Här har de bara komjölk. Med eller utan laktos. Hmmm. 🤔

5:e och sista påfyllningen av expanderprotesen.

Hej

Den 11 juni var sista gången att fylla på expanderbröstprotesen.
De tre gånger jag varit i Helsingborg och fyllt på så har det varit klart på 10 minuter.

Riktigt så smidigt har det inte varit på plastikkirurgmottagningen i Malmö kan jag säga.
Det var i Malmö jag fyllde på den första och sista gången.

Smärta i sidan
Sedan fyra dagar innan sista påfyllningen har jag haft ont i sidan där kanylen finns, direkt under huden. Värk som sticker till och jag måste hålla om bröstet i sidan och trycka lätt med armen för att lindra det onda. Jag har inte fattat vad som gjort ont. Det har inte varit hjärtskärande ont utan en smärta inom acceptansnivå. Dessutom har bröstbandet tryckt emot så jag antog att det var den som var boven i dramat. Jag hatar jävla bröstbandet!

Krångel med kanylen
Den här gången lyckades läkaren sticka fel tre gånger. Som jag berättat de andra gångerna så är det en lång smal tunn nål man sticker genom huden in i kanylens centrum och på det sättet sprutar in koksaltlösningen för att fylla på protesen. Grejen är att det gick inte att hitta rätt denna gången.

Läkaren ursäktade sig med att hon är mindre van vid detta eftersom det är sjuksystrarna som normalt sköter detta. Så efter tre aj! aj! aj! försök tillkallades en sjuksyster som tydligen var en hejare på detta här.

Aj som faaan
Och då gick det bra till slut. Problemet var att intill eller runt kanylen finns tydligen en liten”platta” som hade vänt sig och som gjorde att det inte gick att komma in i kanylen. Och det var plattan som var orsak till att jag haft ont i sidan i några dagar. Läkaren fick pilla och greja för att vända den rätt och det gick bra till slut. Jag kände mig ganska mörbultad faktiskt.

Jag hade ringt och beklagat mig att bröstet inte är tillräckligt fyllt framtill. Därför ville jag få en tid när läkaren är tillgänglig och kan bedöma min teori.

Bröstets form
Bröstet är lite platt framtill. Inte mycket men dock. För att bröstet ska få samma runda form som mitt friska så behöver jag lägga i två bh-inlägg. Ni vet sådana som brukar finnas i bikini-bh:ar som man kan ta ut ur en ficka i bh:n. Kolla bilden. De två lägger jag på varandra i bh:n och då ser brösten ungefär likadana ut.

Jag tycker att det är lite för mycket volym i sidan som borde vara mitt fram istället. Lite mer än mitt friska bröst. Läkaren konstaterade att protesen inte har flyttat sig. Hon visade att den ligger där den ska, annars hade protesen legat för nära mitt friska bröst och skåran i mitten hade inte kunnat finnas där. Jag fattade vad hon menade och höll med om att hon har rätt. Nu blev jag lugn på den fronten.

Tre månader kvar
Så: protesen ligger rätt, det är det viktigaste. Bröstet är lite plattare framtill och inget att göra något åt just nu. Nu ska jag gå med bröstet så här i två till tre månader. Helst tre tyckte hon men det var jag som bestämde. Känns det obehagligt och för spänt, kan man tappa ut liten mängd vätska.

Det spänner lite för nu är bröstet eller huden spänd som en bongotrumma hahaha. Syftet är ju att huden ska spännas ordentligt i två-tre månader. Sedan tappar man ut överskottet på 70 ml ungefär och det ska då göra att bröstet blir mjukt och fint som det friska bröstet.

Det är meningen att expanderprotesen ska vara kvar permanent, sa läkaren. Men OM bröstet skulle se konstigt ut, deformerat eller mycket olikt det friska så kan man operera igen och byta ut expandern mot ett annat implantat. Dock sa hon att det kommer inte att kunna rymmas ett implantat som är så stort som mitt friska bröst.

Hon sa också att jag inte ska räkna med att det nya bröstet kommer se ut som mitt friska som är ganska nyfixat (9 månader innan bröstcancerbeskedet) hos en plastikklinik. Pengarna i sjön kan man säga. Eller hälften av pengarna. Jag har ju 1 skitsnyggt bröst ju.

Hon menar att eftersom jag har ett silikonimplantat i det friska bröstet så kan inte det nya bröstet se lika fint ut. Jag är medveten om att brösten inte kommer se exakt likadana ut. INGEN har exakt likadana bröst. Inte ens de som fixat silikonimplantat av estetiska skäl.

Jag tänker inte fundera på någonting nu. Nu ska jag gå med överfyllt bröst i cirka tre månader. Fram till mitten av september med andra ord. Helt okej. Inte en kotte kan se att brösten är olika i utseendet när jag har bh.

Jo, det är en grej jag funderar på. Det nya bröstet skulle överfyllas och det är överfyllt med 70 ml. Ändå ser mitt friska bröst aningen större ut framtill. Syftet är ju att när man tappar ut 70 ml om tre månader så ska den lilla mängden räcka för att bröstet ska få en naturlig form undertill om ni fattar vad jag menar. Samma form undertill som mitt friska.

Får jag ett ryck att åka på solsemester inom kort så är det inga problem med det. Jag solar ändå inte topless. Det är bara att ha extra vaddering i höger bh-kupa så är grejen fixad.

Ett litet orosmoln
Ett bekymmer har uppstått. Det började igår,två dagar efter sista påfyllningen. Det har börjat värka igen i sidan. Samma ömma , stickande smärta som jag fick några dagar efter näst sista påfyllningen. Troligen är det den där ”plattan” som vänt sig fel igen.

Orsaken till att den vänder sig är alla gånger den manöver jag gör fyra till fem gånger om dagen, när jag ska tömma min Kocks blåsa. Ni som följer mig kan detta utantill vid det här laget så snart kan det bli förhör och examen hahaha.

Jag har en Kocks blåsa i stället för tjocktarm och ändtarm och går inte på toaletten på samma sätt som de flesta andra. Om Kocks blåsa går att läsa i fliken Familjär polypos och Kocks blåsa.

Jag tömmer blåsan på toaletten genom att sprutan in 100 ml vatten genom en slang (som jag sticker in i ett litet ”hål” vid bikinilinjen i sidan) med en stor spruta. Tänk dig att du håller i en tjock spruta och ska suga upp vatten i den. Då håller du med ena handen och drar uppåt utåt för att suga upp vatten med den andra. Den uppåt utåt-rörelsen gör att bröstmuskeln jobbar och även halva överkroppen. Sen ska man pressa ut vattnet i slangen också. Dessa två rörelser är den troligaste anledningen till att plattan med kanylen dras utåt och på något vis vänder sig och ”skaver” mot huden. Kanylen sitter ju direkt under huden och känner man i sidan så känns det som en liten hård tryckknapp.

Gilla läget
Jag fattar att jag måste stå ut med detta för det finns ingenting att göra åt detta. Min förhoppning är att smärtan ska klinga av. Att plattan kanske vänder sig rätt. Inte vet jag?!

Igår kväll gjorde det rejält ont när jag lagt mig men jag tog ingen värktablett. Jag tog min lilla hjärtkudde och klämde fast i sidan och det kändes ganska okej.
Nu så här på morgonen dagen efter känner jag ingenting. Har tagit av mig bh:n och bröstbandet för jag verkligen hatar bröstbandet som är i vägen och skaver och ja, är i vägen! Dessutom har jag slängt in det i tvätten så det blir rent och fräscht igen.

Bröstbandet är till för att ”trycka ner” bröstet så det kommer i samma läge som det friska bröstet. När man sätter in implantat oavsett anledning så placeras de ganska högt upp och sedan har man bröstband i två månader ungefär för att ”trycka ner” bröstet eller brösten så man inte har dem uppe vid hakan för det är inte snyggt.

Ja, kära vänner . Detta är vad jag har att informera angående min erfarenhet av expanderbröstprotes. Jag skriver mer om detta när jag har något att rapportera.

Nästa etapp
Nästa grej är alltså att tömma ut cirka 70 ml och det sker i september någon gång. Förhoppningsvis kommer bröstet se bra ut.
Sedan är att fixa till en bröstvårta. Ja, jag vill ha en bröstvårta. Inte alla som vill det. Vissa är glada att ha ett ”barbiebröst”, ni vet ett sånt utan bröstvårta. Jag vill inte ha ett sådant.

Bröstvårta
Tydligen tar man lite hud från magen eller låret och får till en bröstvårta på så sätt.
När den är på plats och läkt så är det dags att tatueras.
Man tatuerar en vårtgård så likt det friska bröstet som det bara går.
Ska bli en intressant upplevelse.
Har hört att det blir jävligt fint resultat.

Vädret i nordvästra skåne
Sist i dagens inlägg vill jag prata om vädret.
Här nere i nordvästra skåne och antagligen i störrre delen av landet har vi haft stekhett under precis hela maj månad och fram till den 11 juni när det kom kyliga vindar. Tropisk hetta har vi också haft med tanke på den höga temperaturen nattetid.

Trots att vi inte har kvällssol i sovrummet utan väldigt svalt och skönt har det varit kvavt på natten med tanke på att luften ”stått still” och att det varit tropiskt hett.

Inköp av fläkt
När det var som mest kvavt och varmt nattetid och André led värst av oss sa jag att imorgon är det jag som köper en golvfläkt. De var slutsålda! Jo men tack. De fick in ett nytt parti i lördags och dessutom 100 kr rabatt så det tackar jag för. Vi monterade fläkten den 11 juni och det var lagom tills den svala luften kom och temperaturen ute sjönk. Den 12:e kom lite regn och även den 13:e. Då blev bönderna lite glada, men det varade inte så länge. Regnet och böndernas glädje det vill säga. Det kom inte mer regn.

Idag ska det bli minst 21 grader och sol. Får nog användning för fläkten ikväll. Det blir koloniväder efter lunch med andra ord. I kolonin kan man sola skinkorna utan att någon bryr sig eller ser det.

Vilken adress kolonin är på? Det säger jag inte. Hahahaha. Hade någon tänkt komma dit och ropa: ”klä på dej! Klä på dej!” ?

Ha en härlig fredag.
Anna

Många steg, sol och Prosecco

Hej

Tycker jag gått och gått och gått idag men så visar det ”bara” 2 timmar. Nu får jag accelerera mitt gående eftersom ärret på bröstet är läkt och ingen risk för infektion så det är ingen fara att blir svettig där längre.

Vi har haft fantastiskt väder idag. Jag knallade ut vid 10-tiden tror jag. Jag har faktiskt minskat i omfång och inte känt så mycket smärta i sidan så jag lyckades dra på mig mina gamla, tighta power walking-brallor utan att det satt åt för mycket och utan att behöva anstränga högerarmen på fel sätt.
På med keps och solglasögon och ut i underbara solen. Hej sol! Jag älskar dig!
Gick ganska raskt raka spåret ner till havet, en av stränderna i stan,10 minut er bort .

Där har vi ett av våra utegym. Jag får ju börja träna benen så jag körde 200 st benpress olika fort och det kändes bra. Jag har starka ben. Det är resten av kroppen som har kassa muskler och de ska få veta att de lever den dagen jag får köra core och armar och sånt.

Efter benpress testade jag den där vad-den-nu-heter som faktiskt tränar just bålen eller midja och höfter. En platta man står på och svänger från höger till vänster fram och tillbaka med underkroppen. tror faktiskt det stod ”core” på maskinen.

Ja där stod jag och vred mig en bra stund. Sen fortsatte jag snabbgå genom stan och bort till syrrans koloni som min morfar byggde på 50-talet när min mamma var ung. En härlig oas mitt i stan. Ingen aktivitet där idag. Bara en av mina kusiner som kom på samma sak som jag, att softa i lugn och ro där. Ja ja, tre kvart senare gick jag fort hem och fick upp ångan rätt så bra. Kände mig så nöjd, harmonisk och nja tillfreds men jag tror faktiskt det är de smärtstillande som spelar spratt med mitt huvud för inne i mitt hjärta har jag min sorg men det håller på att bli bättre. Går upp och ner.

Väl hemma duschade jag och bytte om. Jag är glad att jag har två ”operationsbh:ar” och två mjukisproteser som jag kallar för ”läkeproteser” typ bröstformade ”fickor som man fyller med lämplig mängd vadd. För när jag promenerat är jag svettig och måste byta vart enda plagg jag har på kroppen och ”läkeprotesen”.

Prosecco just nu

På med andra kläder och ut i solen igen. Kom på att jag var lite sugen på Prosecco – något jag inte smakat till någon reda förr men tycker det är porlande gott i små portioner just nu, så jag pinnade iväg till Systembolaget och köpte två små flaskor och en stor. De kommer troligen räcka i två månader tror jag eftersom jag bara blir sugen på detta som om man skulle bli lite sugen på ja köttbullar. Man äter ju inte köttbullar varje dag bara för att det är gott. Ungefär så är jag med alkohol sedan ett drygt år tillbaka.

Bra jobbat för att vara jag just nu

Idag blev det – inklusive stegen inne på Systembolaget – 12 726 steg. Hurra. Vad mycket!
Och dessutom trapporna upp till femte våningen hemma. Två gånger.

Jag har minskat midjemått, höftmått och lår. Inte så att jag är stolt att ha minskat för grejen är denna: när jag hade så ont efter kommit hem från sjukhuset efter operationen för 17 dagar sedan, slutade jag äta för att slippa behöva tömma min Kocks blåsa så ofta eftersom jag var livrädd att skada något där inne plus att det gjorde ju så jäkla ont. Det har jag redan ältat i mina tidigare inlägg så det får räcka.

Genidrag? Nej men

Därför kom jag på genidraget att inte äta utan körde vattenfasta, tog nån Nutrilettdricka någon dag, klämde någon enstaka Nutrition Bar utan socker någon annan dag. Så där har jag hållit på i 11 dagar. De senaste fyra dagarna har jag ätit lite. Typ 500 kcal om dagen kan jag gissa. Kalvfärsbiffar med sallad exempelvis.

Detta är lite väl destruktivt men saken är att jag har inte haft någon aptit ändå sedan den nja 14 april ungefär. Glad att slippa äta. Glad att komma i en hel del av mina kläder.

Nu stänger jag butiken för idag och ska göra lite annat.
Trevlig lördagkväll kära alla ni

Ikväll siktar jag på att bli salongsberusad.
Skååål ta-mej-faaan.
🥂

Anna

Gastroskopi och ha koll på läget

Hej hej

Jösses vilken dag igår!
Pjuuu!

Igår hade jag en tid på endoskopimottagningen för att göra en gastroskopi. Detta på remiss i samband med min bröstcancer.

Det går att läsa i fliken Familjär polypos och Kocks blåsa om min berättelse om när man upptäckte en matta av polyper i min tjocktarm 1983 och man var tvungen att operera bort tjocktarmen och ändtarmen.

Vart och vartannat år har jag sedan dess varit på kontroll av de övriga tarmarna i kroppen, för att ha koll på eventuella polyper. Igår var det dags att undersöka tarmarna genom att göra en gastroskopi. Har gjort den 50-elva gånger men jag vänjer mig aldrig. Blä!

Först vill jag börja med att visa en tavla i tyg, som hängde i ena väntrummet på sjukhuset. Så fin. Så härliga sobra färger. Vill ha!

Om jag börjar från början.

I kallelsen står det att jag ska göra en sigmoideskopi. Hade ingen susning om vad detta var för undersökning så jag googlade. Det har med tjocktarmen att göra. Men jag har ju ingen tjocktarm. Den ligger väl i en burk formalin på Lunds sjukhus sedan 1984.

Fick en drös instruktioner med kallelsen om tjocktarmsköljning med mera. Det har hänt en gång innan att de skrivit till en tjocktarmsundersökning i en av kallelserna så jag ringde dem för några veckor sedan. Jag antog att det är en annan undersökning de ska göra som jag behöver förbereda hemma, i form av fastande med mera. Vill inte komma dit och allting blir fel så jag måste ha en ny tid och vänta ytterligare.

Så jag ringde endoskopimottagningen för några veckor sedan och ifrågasatte sigmoideskopiundersökningen. När jag berättade att jag saknar tjocktarm och hon läste i journalen, konstaterade hon att någon skrivit fel i kallelsen. Det är gastroskopi och en undersökning till för att undersöka min Kocks blåsa, sa hon.
-”Okej, det är lugnt,” sa jag. ”Bara det inte blir fel när jag kommer”.
-”Ingen fara. Vi har koll här i journalen och det är huvudsaken” svarade sjuksystern i telefon.

När jag kom till Helsingborgs sjukhus där jag gjort alla tidigare undersökningar, visade det sig att man skulle betala på ett annat ställe än där man brukar. En trevlig och rar sjukhusvärdinna vid entrén kom fram och hjälpte mig, när hon såg mig stå mitt innanför huvudingången och kliade mig i huvudet (i min krulliga Karin Mannerstål-peruk ) med kallelsen i andra handen.
-”Du ser ut att behöva hjälp”, sa hon leende.
-”Ja-aa tack det behöver jag”, sa jag och log mot henne.

Hon pekade dit jag ska gå och betala sedan tittade hon på min lapp och beskrev vart jag sedan skulle gå. Det vill säga till endoskopimottagningen.
-”Är det på samma ställe det alltid varit?” frågade jag. Den rara sjukhusvärdinnan svarade ”ja”.

Jag traskade iväg i min fina, svarta omlottklänning i stretch med stora röda rosor och gröna blad och till det, de nya Art-skorna. Röda, låga med skön design som alla andra Art-skor jag har. Jag kan inte ha högklackat nuförtiden eftersom fötterna ibland vill svullna när jag går långt och har klackar. Dessutom är jag rädd jag ska trampa fel eftersom jag ibland har svårt att lyfta fötterna. Detta har med efterdyningarna av behandlingarna jag gått igenom i våras.

Nåja. Jag betalade och traskade sedan till endoskopimottagningen där borta genom och bakom hisshallen på entréplan. In dit och satte mig. Jag var i god tid så jag hann varva ner lite. Jag hade gått en ganska lång promenad från bussen vid G-A-kyrkan till sjukhuset. På vägen dit är en lång uppförsbacke. Lång och jobbig för en som mig med dålig kondis och taskig ork. Promenaden i sig tar nog normalt kanske 10 minuter. Jag gick sakta.
En gullig syster kom fram och frågade om mitt namn och jag sa Anna. Frågade vilken undersökning jag skulle göra och jag svarade gastroskopi. ”Okej” sa hon och gick iväg. Andra patienter blev inkallade men inte jag. Skulle vara där kl 14.15 och nu blev klockan 14.30. Då kom hon tillbaka och undrade om jag var på fel avdelning? Hmmmm. Finns det mer än en endoskopiavdelning?

Systern hade en annan syster i telefon. De pratade hit och dit och sedan la de på luren. Systern sa att jag ska ner på colonavdelningen och göra en colonundersökning. Colon är ju tjocktarmen. Jag sa till systern att jag saknar tjocktarm, visade kallelsen där det står att jag ska göra en kontroll av tjocktarmen (sigmoideskopi), att jag ringt dem och påtalat detta och där systern jag pratade med sa att det står rätt i deras noteringar och att de har koll på läget. Jag upprepar: det står rätt i deras noteringar och de har koll på läget.

Yeah. Sure!

Nu började jag bli irriterad. Inte på sjuksystern utan på hela grejen. Jag har inte hur mycket ork som helst och det hade redan varit alldeles för många ansträngningar bara att ta mig till sjukhuset från busshållplatsen. Denna lilla, korta stund av virrvarr tar mycket energi från mig, jag blir varm och kall i kroppen och därför blev jag irriterad. Klockan tickade på och jag insåg att jag nog kommer hem sent idag. Började redan fundera på att ta taxi hem efter undersökningen fast det kostar runt 700 kr.

Okej. Jag fick besked att jag ska till en annan avdelning som finns en trappa ner, på S-plan.
”-En trappa ner”. Där finns syster XXX och hjälper dig”.
Jag tog närmsta spiraltrappa ner en våning. Nu är vi nere i typ kulvertarna. Allt jag hittade var akutmottagningen för ambulanser. Det kom två sjuksystrar gåendes. Jag stoppade dem och frågade om de visste var jag skulle. Jag hade kallelsen i handen. Jag berättade att jag blivit nerskickad. De sa båda att jag skulle en trappa upp.
-”På E finns endoskopimottagningen”.
-Ja men det är de som skickade ner mig”, sa jag. Det tittade förvånat och stoppade två andra sjuksystrar som kom gående med sina lunchlådor. Nu stod vi fem personer och pratade om detta. Alla fyra sa att det är till ”E” jag ska.
-”Tusen tack för ert engagemang, Jag går upp dit igen”, sa jag och vinkade.

Åter är jag på endoskopiavdelningen och haffade sjuksystern.
-”Nu får du förtydliga vart jag ska gå” sa jag och berättade om sammankomsten med de fyra sjukvårdarna som alla sa att jag skulle upp till endoskopiavdelningen på ”E”. Hon haffade en kollega och frågade.

Nu fick jag en annan beskrivning. Ut genom hisshallen, ända borta mittemot receptionen i huvudentrén. Till vänster finns en skylt där det står endoskopi / kolon/ och ”nånting- mer-som-jag-inte-minns-nu”. Åter igen står jag mitt i entrén och kliar mig i huvudet samtidigt som jag ser två värdinnor och går fram till dem.

-”Vill du ha hjälp igen”, sa kvinnan och log.
Jag berättade kortfattat vilken undersökning jag ska göra och att jag blivit skickad till entrén och ska till ”S”. Värdinnan pekade på en glasdörr som såg oansenlig ut. Ingen skylt eller någonting. Det är en sån där dörr man tror kan vara en dörr för sjukvårdspersonal. Kanske till deras matsal eller omklädningsrum.

Bakom dörren var en spiraltrappa och där hittade jag avdelningen jag skulle till. Där nere fanns syster X som den andra systern pratat med i telefon. En så rar och gullig dam. Jag behövde inte förklara så mycket för henne, bara korta drag om värdinnan som gett fel svar, sjuksystern på endoskopi som gav mig fel svar, de fyra systrarna nere på S och telefonsamtalet för några veckor sedan där jag fick veta att de har koll på läget.

-”Nu är du iallafall här. Välkommen”.
-”Tack så mycket”.

Nu var klockan 15.40 och jag hade varit fastande sedan kl 8.00 i morse. Syster X sa att vi bara ska göra kontroll av Kocks blåsa och att jag inte alls hade behövt fasta.

Nu blev jag helt störd i huvudet och kände att jag inte pallade mer. Hade jag haft en inbyggd energimätare så hade den varit på reserven och hela jag börjat lysa rött rött rött och krascha.

Orkade inte säga någonting. Orkade inte ens sucka. Jag bara stod som en skyltdocka och stirrade.

Oavsett vilka undersökningar så ska jag byta om. Bytte om till sjukhusnattlinne och fick en filt. In i ett stort, mysigt rum med vita väggar , vita jalusier för fönstrena och mörklila skärmar för att avskärma i salen. Som ett kontorslandskap. La mig på britsen och syster X skulle kolla noteringarna i journalen. Hon kom tillbaka och sa att det bara stod att jag skulle undersöka Kocks blåsa. Eftersom jag varit fastande och förberett så hade hon pratat med läkaren. De kommer att göra båda undersökningarna. Först gastroskopi och därefter kontroll av Kocks blåsa och passagen från den ut i tunntarmen .

Jag hade fyllt i en hälsodeklaration hemma som jag skulle ha med mig. Den frågade de inte ens efter. Kanske inte var så viktigt att veta ifall jag tar några mediciner, är allergisk mot bedövningsmedel och så vidare…..

Hur var det nu igen? det står rätt i deras noteringar och de har koll på läget.

Förberedelserna började. Fick Minifom för att ta bort eventuella gaser och bubblor i magen och tarmarna. Satte en nål i armen för att ge lugnande, ett morfinliknande preparat.

Inne i undersökningsrummet finns monitorer. Jag brukar titta på dem när kameran vandrar igenom mina tarmar. Denna gång var monitorn bakom mig, men det kvittade denna gången. Har sett insidan av tunntarmen så många gånger innan. Dessutom var jag så trött av allt som hänt under dagen så jag ville bara blunda.

Gastroskopi. Instrumentet är en slags slang med kamera. Slangen är cirka 1 cm i diameter gissningsvis, och jättelång. Den förs via munnen ner genom strupen och vidare ner i magsäcken och vidare ner genom magsäck och tunntarmen. Inte hela men en del av tunntarmen. Jag har cirka fem meter tunntarm kvar, har jag för mig. Denna undersökning är ett av helvetena på jorden. Ibland har jag fäktat och viftat med armarna och till och med slagit till en sjuksyster, så därför får jag rejält med lugnande. Detta ha de koll på. Det står i journalen. På riktigt. * tummen upp*

Innan allt börjar blir jag sprutad i svalget med en sketans-äcklig bedövningsvätska. Sprut sprut sprut. Sen ska jag svälja så att jag blir bedövad en bit ner i svalget.
Skitäckligt smakar det. Eller njää. Kanske inte för alla. Inte för de som gillar artificiell banansmak ihop med en rejäl matsked pressad malört. Själv gillar jag inte den combon. Och inte var för sig heller.

Bedövningen sätter igång direkt. Det märker jag för saglet börjar rinna och jag kan inte svälja. Dreggel dreggel dreggel. Fräscht. Tur inte André är med och ser detta.

För att inte bita av sig tungan eller slangen eller så, så spänner de fast en bitring i munnen.

Jag ligger på vänster sida och dreglar medan syster X sprutar in lugnande via kanylen. Ganska snart blir jag groggy och allt blir lite rosa och fint. Rosa skimmer och dregglande. Kan kvitta nu.

Värsta partiet är när slangen ska ner i svalget. Då hjälper inte dosen lugnande kan jag säga. Det är förfärligt men det är bara att försöka andas lugnt. Ta låååånga djupa andetag. Flera stycken. Det tar nog inte ens en minut att få slangen att passera svalget om man är helt stilla och andas djupt. Sen blir det lugnare. Slangen är böjlig men ändå lite styv för att den är tjock. Därför gör det ont när den når kurvorna i tunntarmen. Det är ju ingen raksträcka precis. Där skrek jag till rejält, det vet jag. Det gör jag alltid. Därför fick jag ännu en dos så jag somnade till. Resten av undersökningen minns jag inget av för jag var inte vaken längre. Rätt in i rosa dimma.

När slangen ska ut går det snabbt och gör inte värst ont. Den dras ut ganska snabbt så jag hinner inte få kväljningar.

Direkt efter var det dags med nästa undersökning. Kontroll av min Kocks blåsa. Beskrivning om min Kocks blåsa finns i inlägget här: https://annabloggar.com/?s=kocks+bl%C3%A5sa&submit=S%C3%B6k

Via nippeln på magen går man in med en slang med kamera och kommer till själva blåsan som är som en reservoar, en ”ballong” av tunntarm kan man säga. Via den tar man slangen upp i tunntarmen och kan det hållet se en del av den sista delen av tunntarmen. Det som gör ont med denna undersökning är åter igen när slangen ska ta sig förbi krökarna . Tunntarmen är ju formad som en massa hoptryckta ”S” och det är i dessa krokar som det gör skitont. Därför får jag duktigt med smärtstillande. Annars skulle det vara outhärdigt.

Med dessa två metoder lyckas de se stor del av tunntarmen, hela tolvfingertarmen och magsäcken.
Fick veta att det finns inga polyper i blåsan, inga på nippeln och inga i tunntarmen. Denna undersökning var en remiss från Lunds sjukhus i samband med min bröstcancer och det är det man vill undersöka i mina tarmar. Får svar på det så småningom.

I magsäcken har jag polyper. De har funnits där i många år. De sitter på ett ställe där man inte kan operera, har jag fått höra för länge sedan. Man kan inte operera bort den delen av magsäcken. Jag har aldrig forskat i detta och vet inte varför. Eller så har jag frågat någon läkare för länge sedan och glömt svaret.

Hur som helst så har polyperna varit harmlösa. Varken blivit fler eller vuxit. De sitter där de sitter. Läkaren tog några prover så det får jag svar på så småningom.

Allt som allt tog undersökningen trekvart tror jag. När jag kände mig okej så kunde jag klä mig och ta mig hem. I sakta mak gick jag ner till Espresso House och tog en panini med kalkonpålägg, ost och tomat. Till det hade jag en stor Cappuccino. Helt ärligt gillar jag inte kommersiella fik. Jag vill ha små, gulliga, privatägda ställen. Mitt emot Espresso House ligger Ebbas som är precis ett sånt där härligt, privatägt, coolt fik i värsta 50 – 60-talsstuk. Dock såg det ganska överbefolkat ut så därför valde jag Espresso som verkade lite lugnare och färre gäster just då. Dessutom passade den lugna inredningen och de tonade rutorna mig perfekt efter dagens händelser.

Paninin var hur god som helst. Jag njöt av varje tugga. Fick äta försiktigt eftersom jag fått skavsår i svalget efter slangen. Det brukar sitta i, i tre till fyra dagar. Känns bara som att vara tjock i halsen i samband med förkylning. Inget värre än så.

Från fiket på Bruksgatan i Helsingborg till centralen är det bara några minuters promenad så det är perfekt. Jag tog bussen hem. Jag njuter så av att åka buss. Jag var rädd att det skulle vara mitt i rusningstrafik. När alla ska hem från jobbet. Proppfull buss, men så var det inte, Nice!

I vanlig ordning hade jag mitt virke med mig. Just nu virkar jag på älg nummer två. Bokmärke alltså. * ler* . Den förra var mest ett försök. En norrländska jag känner som ville ha en älg i sin bok. Klart tjejen ska ha en älg. * ler* .

Hon är på väg hem från sin utlandsresa. Så Egon (älgen alltså) kommer att ligga och vänta på henne innanför dörren när hon kommer hem * ler*

Här är Egon II halvfärdig och några av hans halvfärdiga kompisar hihi.

Jag virkar ju på beställning och har sålt en hel del bokmärken i form av kossor, möss, grodor, flodhästar. Och en älg. Har beställning på andra djur också. Får se hur det går. Det är bara att höra av sig till mig om intresse finns.

Vad händer idag då? Klockan är nu 10.00. Solen skiner här i Landskrona. Behagliga 21 grader i skuggan just nu. Underbart.

Väntar på att hallonen ska tina. Fil, hallon, kanel. Oslagbar combo.
En sval dusch och en en god bodylotion. Idag blir det Yves Rocher´s Tradition de Hammam kroppsbalsam. Tunn och mjuk. Underbar, mild doft. Orientalisk med inslag av mild apelsin. Bättre än så kan jag inte beskriva den. Min favorit.

Klockan 12 har jag bestämt träff med mamma på brorsonens fik #Gyllene Koppen.
Har varit dålig på att haschtagga men ska göra det idag tror jag.
Efter fikastunden med mamma vill jag bara vara hemma och pussa på André.

Ha det härligt och njut av dagen. Det ska jag göra.
Kram från Anna