Tjohej! – Sida 4 – annabloggar.com

Min 5-dagarsfasta som blev fler dagar

Hej.

Jag påbörjade min fasta den 14 januari.
Nyforms 5-dagarsfasta.

Vissa undrar varför folk fastar. Vissa har uppfattningen att det är för att ”känna sig duktig”. Det har jag hört några gånger. Andra säger att det inte hjälper med fasta. Att det är onödigt. En annan sa att en läkare på TV sagt att det hjälper inte kroppen. Det gör ingen nytta. Jag är ointresserad av vad andra anser om att fasta.
”Att det inte hjälper”. ”Gör ingen nytta”? Mot vaddå? Det beror väl på vad den enskilde personen har som syfte.

Det är bra att ha sitt ”varför”. Sin motivation. Det gör det lättare under tiden. Det tycker jag. Skriv ner ditt varför. Så gör jag.

Mina varför:
-Få en boost. Mer energi. Energi att få igång ordentlig träning och motion. Inte bara promenader.
-Bli nyttigare. Tänka lite mer på bra matvaror och vad som är bra för kroppen. (och vad som fungerar för min Kocks blåsa såklart. Jag kan ju inte äta ”allt” som de flesta andra kan).
-Tillfälle att få bort ovanor. Så som OLW:s salta jordnötter. Så himla goda men nej. När jag har det hemma så äter jag för mycket av det.
Choklad är jag inte så glad för längre. Det suget mattades av i samband med cellgifterna. Smaklökarna gillar inte choklad längre. Smakar tråkigt. Lindhs mörka med mint funkar men inget jag suktar efter eller ”måste ha”. Någon gång till hallon är okej.

Mer energi har jag fått de andra gångerna jag fastat med denna metod. Ja, jag vet det är frukt -, och grönsaksjuicer. Inget tillsatt socker men såklart fruktsocker.

Efter cellgiftbehandlingen och biverkningarna av Tamoxifen behöver jag stärka kroppen, stärka musklerna och få kroppen mjuk och rörlig igen och inte stel som är en effekt av medicineringen. På grund av allt som hände för ett år sedan med canceroperation, cellgifter och allt som det påverkar i kroppen, så behöver jag komma i form. Detta är viktigt för mig och det är kniven mot strupen. Kom igen Anna!

Tamoxifen har jag redan berättat, gör att jag blivit mindre rörlig i kroppen. Eller rättare sagt stel i kroppen. Dessutom har jag ökat i vikt under cellgiftbehandlingen eftersom jag mådde väldigt dåligt och inte rörde mig i samma utsträckning som jag brukar. Dessutom slutade jag röka och det gör ju sitt till. Ämnesomsättningen sjunker jämfört med när man är rökare.

Vad jag väger vet jag inte eftersom jag inte har någon våg. Den slängde jag för över 20 år sedan, efter en lång period av viktnoja som var på väg att gå över styr. Åt bara minimalt. Riktigt minimalt. Och fettsnålt.
Dessutom mår jag inte bra av att veta vikten så därför vet jag inte vad jag väger. Men det går ju att gissa och det märks ju på kläderna som jag inte kommer i.

Att ta en fasteperiod kan vara ett sätt att bryta en dålig vana exempelvis. En kick att få igång kroppen att vilja börja motionera ordentligt. Var och en på sin nivå. Jag vill inte använda ordet ”träna” för vissa ser ett gym framför sig och en massa maskiner som man ska ställa in och massor med folk som trängs……

En bra motionsform är att promenera. Det tycker jag. Jag läste någonstans att man ska gå minst 5000 steg om dagen. Det är inte mycket. Detta är minimum för att kroppen ska fungera stod det.

I MåBra kan man läsa detta:
https://www.mabra.com/glom-10-000-steg-om-dagen-har-ar-de-nya-direktiven/
Okej. Min fasteperiod.

Det jag skriver här är hur jag gör och som fungerar bra för mig och min kropp. Jag är ingen hälsoexpert och var och en får finna sitt egna sätt.

De två dagarna innan fastan börjar behöver man trappa ner ätandet. Jag tog en Naturdiet-pulverdryck på förmiddagen för att slippa hunger några timmar. Fil med hallon och kanel.

Drack mycket varmt vatten för att dämpa hunger. Det fungerar jättebra på mig.
Med fastepaketet följer ett jättebra schema och det är bara att följa det. Lätt som en plätt.

Dag 1:

Började fastan den 14 januari. Den dagen kände jag inte av något annorlunda än andra vanliga dagar. Att jag fryser. Ja, det får man räkna med men jag fryser ju ändå, så fort jag är stilla den minsta lilla stund. Det är bra att dricka rumstempererade drycker och vatten. Jag dricker även mycket kokt vatten. ”Te utan tepåse” * ler*. Ibland tar jag i en skvätt pressad citron.
Min Kocks blåsa krånglade lite och det var jag beredd på. Vet att det går över och att det inte är något farligt.

Det blev en promenad på 2,4 km bara. Under 5000 steg. Glad jag fixade det trots min krånglande blåsa.

Dag 2 och 3:
Dessa två dagar brukar vara lite jobbiga för man kan känna sig frusen och nästan sjuk. Det gjorde jag. Frös mer än vanligt, men det är bara att bylta på sig gosiga, mjuka tröjor. Jag drog även på en bomullsmössa. Det är bara att ta fram sin motivation. Varför fastar jag, så går det bättre.

De första dagarna brukar man få huvudvärk men det fick jag inte denna gång.
Dessa dagar kändes ganska okej. Inga tankar på mat. Och inte sugen på någonting alls.
3 km per dag fixade jag att gå dessa två dagar. På grund av halvkrånglande blåsa var det inte läge att vara på gymet. Däremot stretschövningar och lite styrkeövningar för armarna, på morgnarna.

Dag 4 och 5:
Efter halva dag 3 brukar energin komma och jag brukar få svårt att gå och lägga mig på kvällen på grund av att jag blev så pigg. Denna gång kom inte kicken. Besviken!
Jag som längtat så efter den.
Juicerna i detta fastepaket är jättegoda. Det låter kanske inte så gott med grönsaksbuljong men den är också god.
Dag 4 stabiliserade sig min blåsa.

Dag 5:
Kl 8.00 promenerade jag till gymet. På med träningskläderna. Packade ner gympaskorna och annat plus yogamattan i min datorryggsäck och gick ut i mörkret. Himla skön morgonpromenad. Dunkelt ute. Ingen blåst. Allting lugnt och runt 2 plusgrader.

Innan jag gick, tog jag fastefrukosten. Det vill säga 1 dl multifruktjuice med ½ dl vatten.
Det tog 25 minuter att promenera till gymet. Kl 9.00 började passet så jag hade en halvtimme att varva ner min stela kropp. Hemvägen blev aningen tung. Det blev nog för mycket, vilket jag anade innan jag gick hemifrån. Men det gick. Måste ju hem. När jag inte har tungt att bära på, brukar jag ta trapporna upp. Vi bor på 5:e våningen. Jag tog hissen. Hade inte fixat ta trapporna. Men det kan bli ett litet mål. * ler*
På hemvägen var jag både kall och varm. Frusen på ett sätt och svettig på ett annat. Drack förmiddagsfika : 2 koppar faste-te. Vilade utan att sova. Drack lunch tidigt för att sen iväg ut igen.

Nu hade det börjat snöa?! What?
Promenad för att hälsa på släktens nykomling: Elizabeth 7 dagar gammal. *hjärta *
Allt som allt blev det 6,8 km promenad.

Dag 5 är ju sista fastedagen, enligt detta fasteprogram. Fast jag vill inte sluta. Känner nu mer energi och jag känner mig ”lätt” i kroppen. Härligt. Jag fortsätter.
Det är bara att köpa nya juicer och buljong. Te har jag kvar av. Och lite av vissa juicer. Jag väljer att köpa ekologiska juicer utan tillsatta socker såklart. Det finns en del att välja på, i vi8lken stor matvarukedja som helst.

Dag 6.
Fredag. Special MediYoga kl 15. YES!
Dagens promenad blev 3,9 km på 1 timme och 5743 steg.
Tog cykeln till gymet för att ge yogan den bästa effekten för kroppen. Ingen chans att jag promenerar hem efter ett skönt pass. Jag vill hem utan att ta ut mig för mycket.

Det känns jättebra. Inte fått den där riktiga kicken som jag så gärna vill få, men ändå mer energi än tidigare och det är härligt. Yogan jag går på är en lugn yogaform åt meditationshållet. Precis vad jag behöver.

Idag är det dag 7.
Det känns jättebra. Jag följer schemat från dag 2. Jag vet inte hur länge jag kommer fasta. Absolut senast till den 22:a. Sedan måste jag ha två dagar att trappa upp ätandet så att magen vänjer sig. Min födelsedag nalkas nämligen och vi tänkte i vanlig ordning att ta en tripp till Helsingør och äta smørrebrød.

Min plan är att efter det ta en sockerdetox i kombination med medelhavsmat. Jag älskar grekisk mat och det gillar även André. Och förutom smørrebrød den 25:e längtar jag efter grekiska rätter. Faktiskt ingenting annat jag suktar efter. Inte nu i allafall. Jo, hallon . Älskar hallon.

Nu ska jag fixa till mig. Sen blir det en sväng till museet. Undrar hur många steg det är dit?

En bit bortom museet finns konsthallen. I parken utanför hittar man denna vilande dam.

Ha en härlig lördag kära vänner.

Anna

Pigga-upp-mig-kur

Hej
I dag har vi 4 plusgrader. I dag i väder-appen läste jag ”skitväder”. Ja det är det verkligen. Men när jag tittar lite bättre ser jag att det står skidväder hahaha

Skidväder? I skåne? Yeah. Sure. Ofta. Hahaha. När familjen bodde i Sundsvall när jag var liten, då kan vi snacka om skidväder. Tjocka lager snö under längdskidorna på grund av fel valla hahaha. Hoppade från garagetaket ner på en snöbacke som pappa gjorde . Stövlar som fastnade i snödjupet och Lovikkavantar fulla med snökulor som fastnat i ullen. Då kan vi snacka vinterväder.

Har startat jakten på inspiration och tips om att må bra efter cancerbehandling och ta tillbaka livet.

En inspirationskälla är Marie, en bloggkompis som är steget efter mig i sin behandling. Hon har fått mig att räkna steg exempelvis. Jag har köpt en stegräknare, ett aktivitetsarmband eller vad det heter. En som även mäter puls och en massa annat. Minst 5000 steg om dagen är minimum, läste jag någonstans när jag googlade. 5000 steg är inte mycket, jag menar det tar inte värst lång tid men under tiden jag fick min cytostatikabehandling nådde jag inte det antalet ens om jag slog ihop flera dagar.

Nu ska jag försöka att peppa mig själv och fortsätta hitta inspiration. Det behöver inte nödvändigtvis vara bröstcancer-bloggar men det är lättare att relatera till tänkte jag som inte är fullt frisk och inte har samma ork som innan jag påbörjade cyto-behandlingarna.

Okej. Jag har varit deppig i huvudet och totalt likgiltig för allt de senaste dagarna eller rättare sagt HELA detta året….. Det är ju bara fem dagar. Ja, fem skittråkiga, skitskitdagar och det är bara jag själv som kan ta tag i detta och ta tag i mig själv.

Såååå, jag tar tag i mig, skakar om mig rejält och skriker: ”kom igen nu för faaan. Tror du detta ska gå över om du inte gör något åt det, dumhuvud”.

Pigga-upp-mig-kur
Jag ska starta med min ”pigga-upp-mig-kur”. Nyform´s Femdagarsfasta. Brukar köpa detta paket: https://www.bodystore.com/5-dagars-fasta

Efter denna fasta brukar jag få en otrolig energi som håller i sig länge, i flera veckor – en månad efteråt. Det ska smaka gott att fasta och juicerna i detta paket är så himla goda. Ekologiska och inget tilllsatt socker. Första gången jag köpte det och såg att två av juicerna är en rödbetsjuice och en grönsaksjuice tänkte jag, att hur farao ska jag kunna få i mig det. Huga! Men så himla goda. Jag blev positivt överraskad.

Jag brukar köra femdagarsfasta i januari och september varje år men det har inte blivit av det senaste året av naturliga skäl.

Juicerna i detta fastepaket räcker längre än fem dagar. Kanske två dagar extra. Man får med ett tydligt schema som talar om vilken dag i veckan, tid på dagen, vilken juice och hur mycket man ska dricka de olika juicerna. Nu har jag inte köpt paketet ännu så jag kan inte visa schemat.

Det är ett ständigt drickande kan jag säga. Det har fungerat utmärkt att fasta på jobbet också.

Jag vill gärna berätta hur jag gör och mår när jag kör denna fasta.

Jätteviktig start
En sak som är jätteviktig för att lyckas att fasta:
trappa ner matintaget i två dagar innan fasteperiodens början.

Att fläska i sig rejäla matportioner dagarna innan, kommer göra det betydligt jobbigare att börja fasta. Risken är stor att man lägger av efter en halv dag.

Jag har ingen exakt plan på vad jag äter. Det blir typ några knäckebröd, scrambled eggs på ett ägg. Kanske en Nutrilett. Bara precis så jag håller mig lagom mätt. Dricker mycket kokt vatten (eller te).

Det första steget i denna fasta är att dricka glaubersalt utrört i ljummet vatten. Detta är inte gott utan precis tvärt om. Men det är bara att hålla andan, dricka och därefter dricka rikligt med vatten. Jag brukar ta en halv Fisherman`s Friend sockerfri halstablett bara för att få bort smaken av glaubersaltet i munnen efteråt. Som väl är ska man bara ta glaubersalt en gång. Man kan dock undra varför det kommer med en burk med fem gånger så mycket salt än vad man ska förbruka.

Glaubersalt har effekten att sätta igång magen rejält och tömma tarmen så se till att vara nära en toalett kommande halvtimme eller så. Jag har ju ingen tjocktarm och ändtarm så effekten blir annorlunda i mitt fall. Min Kocks blåsa får det lite körigt den med men eftersom jag ätit minimalt i två dagar innan så är det inte så mycket i mitt system. Dessutom far allt jag äter igenom de tarmar jag har kvar, ganska snabbt genom kroppen och kommer ut bara efter några timmar ibland, beroende på vad jag ätit. Så jag har hittills kommit lindrigt undan, beträffande effekten av saltet.

Mycket kokt vatten eller te dricker man mellan ”måltiderna”. Hur mycket som helst kan man dricka. Det är bra att göra det för att hålla kroppen varm.

De första dagarna
De två första dagarna är jobbiga och man kan få rejäl huvudvärk. Det är när väl när alla gifter rensas bort från kroppen. Fryser som en galning så det är bara att bulta på sig i så fall. Jag känner mig sjuk de två fösta dagarna. Eftersom jag redan nu mår knepigt på grund av de oregelbundna temperaturtopparna och dalarna så lär jag fixa de två första dagarna utan större problem. Hoppas jag.

När tredje dagen blir kväll brukar det vända och man får en rejäl energi. En riktigt härlig energi. Hoppas det blir likadant denna gången.

Man ska inte se fastan som någon bantningskur och det gör inte jag heller. Detta är ett bra sätt för mig att kicka igång kroppen. Dock är det så att kroppen förlorar en del vätska och man kan förlora lite i vikt men kroppen tar igen det per automatik efteråt.

Efter de fem dagarna har jag haft så mycket energi och ingen lust att sluta fasta så jag har fortsatt. Därför vet jag hur länge juicerna i paketet räcker. Det blir mycket kvar av vissa juicer efter de fem dagarna nämligen. Tepåsarna och grönsaksbuljongen tog slut. Det är bara att komplettera med det som tog slut när de fem dagarna gått, så kan man fortsätta några dagar till. Jag får se hur jag gör denna gången.

Min plan är att starta fastan en dag i nästa vecka. Tänker inte vänta tills jag får kallalsen angående planering av bröstrekonstruktion. Jag vet ju inte när det blir. Ska bli så himla skönt att slippa tänka på mat i några dagar.

Min tanke är att skriva i min blogg hur jag mår under tiden.

Funderar på att göra ett slags schema till mig. Jag har ett slags sabbatsår så jag arbetar inte. Därför ska jag starta ha rutiner . Fastän jag inte orkar vissa saker kanske så ska jag. Lite som på ett arbete. Vissa dagar är vissa moment kanske jättetråkiga men so what. Måste ju göra dem för det är ens arbetsuppgifter. Jag skriver det här på pränt för att jag inte ska komma undan hahaha.

Jag är väl inte den som ”känner efter ”så himla mycket om hur jag mår. Man får det ju mitt i fejset vare sig man vill eller ej så jag behöver inte ”känna efter”. De gånger jag ”känner efter” är i så fall om jag åker på något som kan påverka min Kocks blåsa. Då har jag inget val utan måste respektera situationen.

Nu ska jag gå ner i stan och kolla Lindex´underkläder. Och se om jag hittar något roligt hårband i någon butik som passar till 8 cm hår som står åt alla håll. Lite till så liknar jag nog Marge Simpson fast med rosa hår.

Anna

Gymet nästa .

Hejsan.

Dricker min nyttiga dekokt av kokt vatten med riven ingefära och pressad citron. Väntar på att dra till gymet. I mitt nya pannband 🙂

Jippi. Jag har lite frisyr idag. Hurra!!

Bara tryckte till håret lite. Jag använder inte kam och borste. De gör nog ingen nytta ändå.

Håret är vitt. Utväxten. Jag tonade håret rosa den 17 november. Visst. Det ska försvinna successivt i tvätten. Dock mycket rosa kvar och mycket utväxt. Växer med rekordfart.

Skriver mer sen. Nu måste jag iväg.

Toodeloooo *vinkar *

Anna

Göra någon glad fniss

Hej

Såååå länge sen jag skrev. Det har hänt så himla mycket under tiden.
Mitt förra inlägg slutade med en cliffhanger. Hade ju inte planerat att den skulle bli så häär lååång.

Jag tänkte ge mig på att försöka få er att dra lite på smilbanden. Det är okej att tänka: ”e hon go eller?”

Jag är trött på att allt ska vara så himla seriöst hela tiden. Hur många gånger har man inte hört folk kommentera andra personers klädstilar och look. Hur kan hon se ut så, hur kan han klä sig så, usch vilken hemsk hårfärg.

Lev livet
Ja men please. Kom igen! Livet är till för att levas och var och en på sitt sätt. Vill man ha orangefärgat hår så får man ha det. Vill man köra sin egen klädstil så är det också okej.

Nå iallafall. Jag beställde ju en hel del peruker från asien i sensomras. En midjelång gråblond som är för stor, en rosa, två blonda och en bordeauxfärgad. Fick ett galet ryck i min ensamhet när André var på jobbet och flippade ut, helt -normalt hahaha. Och smackade ut bilderna på Instagram och facebook. I went crazy kan kan man säga * ler*

Först kommer en fråga: Vad har Andy Warhol, Per Gessle och Anna Lindh gemensamt? Jo, kolla här.

B8283B2B-F10D-430F-837B-78E038B5A319 IMG_1452 (1)

Det är helt crazy att en och samma peruk kan få en att få så olika utseenden. Hahaha. Jag visste inte att jag liknade dem alla tre hahaha

För en tid sedan körde syrran och jag på tokshopping på alla lågprisvaruhus i stan. Fruktansvärt regnigt och trist väder var det så jag drog på min rosa peruk. En japansk anime-peruk. Jätte nice, axellång och vågig. Seriefigur-flicka-hår . Fast egentligen ser jag trashig ut i den. Lite trash-pundare liksom.

På Dollarstore kom en mamma med sin dotter i kundvagnen. Dottern pekade på mig och log. Jag log tillbaka och frågade om hon gillade min hårfärg. Det gjorde hon. Ville inte skrämma henne och ta av peruken. Hade inte så mycket hår på huvudet då.

Dags att planera nästa operation
Jag har insett att jag måste lägga min plan på utbildning på hyllan ett tag. Min tankte var att börja nu i februari men jag bara MÅSTE operera mitt bröst. Jag blir galen annars! Så prio 1 är att planera in bröstkonstruktion. Jag ska träffa läkaren om två veckor.

Jag blir galen på min protes ibland. Har en bh för protes och den är jättesnygg men ibland är det bökigt med protesen. Dessutom är den inte alls lika fin form som mitt riktiga bröst. Lite bökigt nu när jag är på gym. Varmt och svettigt av protesen.

Armar uppåt sträck, knäna böj 🙂
Jag tränar på gym 2-3 gånger i veckan. Joho då det gör jag * ler*

Fast hittills är det stretsch-pass jag går på. Inget hopp och skutt och ingen styrketräning. Fast jag ska börja så smått med styrketräning inom kort. Min kropp har blivit hur stel som helst och leder och muskler behöver mjukas upp och stärkas. På fredagseftermiddagarna är jag på meditativ yoga. Helt fantastiskt bra.

Hobby och terapi
Jag har massor att berätta. Jag har ju berättat om bokmärkena jag virkar. Jag började virka för att distrahera mig från biverkningar i form av domningar och stickningar i höger hand. Därför började jag virka i våras. Här kommer en bild på några av mina bokmärken. Musen Pink Lady, flodhästen Hippo Hilda och några av deras vänner . Pink Lady har systrar som är gråa och jättesöta. Jag har några olika figurer i lager om någon vill köpa en julklapp kanske?
Just nu endast 200 kr stycket. 100 % handvirkat. I bomullsgarn. Porto cirka 10 kr.

Ny hobby
Sedan en tid tillbaka har jag börjat skapa smycken i polymerlera. Sjukt roligt. Jag har redan sålt en del halsband. Jag lägger ut dem allt eftersom, på min instagramsida #carlaochmabel.
Carla&Mabel är mitt lilla ”varumärke”. Än så länge bara som hobbyverksamhet så får vi se sen.
Carla var min farmor och Mabel min mormor. Dessa två kvinnor tackar jag för den kreativitet jag har. Det är tack vare dem och tack vare min mamma, moster och faster. Duktiga, kreativa damer var och en på sitt vis. Så jag är uppvuxen med virknålar, stickor, keramiklera, porslinsmålning, batik, symaskiner och vävstolar kan man säga.

Pappa spelade bowling. Han hade världens finaste klot. Svart och mörblåmelerat. Nog därför jag gillar runda former och abstrakta mönster. Tack pappa *hjärta*. Bowling däremot har aldrig varit min grej.
Det är så himla kul att jobba med den här polymerleran som jag gör smyckena av. Använder olika tekniker för att få fram mönster. Har massor med lera i alla de färger. För att göra smycken har jag köpt in massor med kedjor, läderband och allt man behöver till smycketillverkning.

Fler projekt är på gång fast kanske inte förrän efter nyår. Jag får se. Jag vill testa att göra tavlor och skulpturer i denna lera. Polymerlera är en plastlera som man bränner i vanlig ugn. Man kan dekorera leran med allt material som klarar ugnstemperatur på 130 grader C. Exempelvis mina coola steampunk-örhängen med metallskruvar och skimret är en pulvriserad ögonskugga från Dollarstore. Fiffigt. Eller huuur?

Ingen bra bild kanske men jättecoola i verkligheten. Mörk turkos med skimmer och metallskruvar. Till höger i bild kom visst steampunk-armband med. Det är en test som jag blev hyfsat nöjd med. Sen gör jag exempelvis färgglada armband. Har några lakritsarmband på lager och funderar på att göra även örhängen och halsband så att man har godisar på sig lite överallt hahaha. Tyvärr ej ätbara. Jag gillar sådant som sticker ut. Eye catchers.

Det är vääääldigt mycket lerans fel att jag inte skrivit i min blogg. * ler*

Och: jag har haft nackspärr och tillfälligt ont i höger axel som gjort att jag undvikit datorn. Jag pallar inte blogga från min iPad eller mobil nämligen. Dessutom nya biverkningar av tabletterna jag måste ta nu i fem år. Känns faktiskt ganska tungt och jobbigt emellanåt. Jag vill inte gå in på detaljer men det påverkar privatlivet mycket.

Nu ska jag städa i hobbyrummet sen är det dags att skapa lite fler smycken.
Finns det intresse så välkommen att höra av dig här via min blogg eller besök mitt instagramkonto #carlaochmabel.

Ett år sedan chockbeskedet
Idag är det ett år sedan jag fick besked om att jag hade bröstcancer. Ett år har gått! Det har varit ett omtumlande, sorgligt och även roligt. Jo jag kan skratta och skämta igen. Det har varit precis alla känslor man kan ha. I en salig röra. Allt från förtvivlan till skratt och glädje.

Blicka framåt är vad som gäller. Det som händer, händer och jag är icke den som tar ut oro i förskott. Tvärt om.
Mitt råd till alla är att ta ut GLÄDJE i förskott. Det värsta som kan hända är att man varit glad i ”onödan”.

Mitt hår växer som gräs. Det ska jag berätta mer om sen. Här kommer ett prov på hur det såg ut för en månad sedan. Nu ser det likadant ut fast längre.

Kram och hej
Anna

Avkoppling på Hven

Hej

André och jag åkte in till Hven i fredags och hann med 10-båten, direkt efter att jag varit och tagit blodprover. Vädret var inte det bästa men det regnade inte. Var ganska behaglig temperatur på runt 15 grader.

Det tar 30 minuter över med färjan. De har supersmarriga kanelbullar i fiket på båten och jag funderade på om jag skulle köpa tre till mig själv.
Grrr. Fiket var stängt. I Bäckviken finns ett café och in dit rusade jag för att kolla om de hade kanelbullar. Ja, det fanns ett antal sådana men jag fick inte köpa för de var till en bokning de hade.
-Ja men ni har väl fler än de på fatet där? Nä det hade de inte…..

Säsongen är i princip över på ön så jag förstår att de inte har berg av kanelbullar varje dag. Men jag kunde väl få köpa eeeen iallafall.

Det är inte så ofta jag är sugen på kanelbullar men den här dagen var jag det och detta verkade vara en dag där jag inte kunde få någon. 😦

André skulle iväg till affären uppe på ön och kom tillbaka med en vetelängd eftersom de inte hade kanelbullar i affan. Inte samma sak men en, två bitar slank ner. Smarrigt.

Skönt att slänga på mysbrallor och slänga sig i soffan inne hos svärföräldrarna med virkprojekten och titta på utsikten över Öresund och fastlandet långt där borta. Vi sover i svärföräldrarnas lilla mysiga 4-personshotell de har på tomten. Dubbelsäng på nedervåningen och ett rum med två enkelsängar på ovanvåningen. OCH med havsutsikt såklart. Bilden överst i inlägget är tagen från ena fönstret på övervåningen.
Så litet och gulligt att det knappt går att ta foton, men här är det lilla pentryt och trappan upp till övervåningen.

Att vara på Hven ger ett så himla skönt lugn. Även ifall det är högsäsong så får man ändå ett lugn. Vi är ju inte där alla turisterna är. Visserligen kommer det ofta turister cyklande, som vill se alpackorna, och det är ju trevligt.

Jag har i tidigare inlägg berättat om Hven och om svärföräldrarnas alpackor. Och jag kan berätta hur länge som helst om denna lilla ö i Öresund som tillhör Landskrona. När jag var liten vistades jag mycket på Hven, hos min faster och farbror så jag har många fina minnen härifrån. Nu har jag nya minnen. Exempelvis mötena med de nu 13 alpackorna. Alpackorna stormtrivs på ön och har riktigt mycket betesmark. Låååångt uppe på slänten kan man se dem när man går förbi.

Bilderna här gör dem inte rättvisa. Det har regnat på dem och jorden är lerig. Ibland får de sig ryck och ska rulla sig på marken. I normala fall är de rena och fina. De till och med doftar gott. Jag fick tjockt alpackagarn av Andrés mamma som jag virkat en härlig, mjuk sjal av. Eller axel & halsvärmare. Doftade gott medan jag virkade * ler*.
Ska lägga upp en bild senare på den. Ska bara köpa tre benliknande knappar att sy i, sen är den klar.

Om man är riktigt stressad och behöver få ett lugn, är en bra medicin att ta en trekking-tur med alpackor. Det finns många som upptäckt det efter en promenad. Alpackorna är lugna och coola. De har grimma och koppel och man går i deras takt. Alpackorna bestämmer takten. Ibland får man styra igång dem och visa vägen. Ungefär så fungerar det.

Läs gärna mer här http://hvenalpacka.weebly.com/

Mer om djurlivet på Hven * ler*
Förutom alpackor finns det även andra djur på ön och som jag fångade på bild. 🙂

Jag önskar alla en skön söndag.
Just nu har solen brutit sig fram genom molen och vi har 18 grader. Det ska visst vara uppehåll idag. Så bra att slippa gummistövlar på promenaden. Inte så skönt om man ska gå länge.

Hej så länge
Anna