Bröstprotes och operera bröstet

Hej
Börjar med en 1:a Adventbild.

I vårt hushåll är vi sparsamma med jul-tingeltangel. ”Less Is More”. Så vi gör så här.

IMG_2132

Nu har jag haft bröstprotesen sedan i våras. Den är verkligen fin och känns nästan som ett riktigt bröst i konsistensen. Har nästan samma storlek och form som mitt egna bröst. Fast det väger mer så det blir lite knepigt och obekvämt ibland när jag använder den. Har en protes-bh med en ficka där man stoppar in protesen. Jag behöver reglera axelbandet men efter ett tag har den glidit så ibland ser det ur som jag har ett hängbröst. Mitt riktiga bröst är betydligt snyggare.

Ibland – som idag exempelvis – varierar jag och använder den mjuka vadderade protesen som jag använde medan huden läkte efter opereationen den 28 december förra året. Jag köpte en riktigt skön sömlös bh på Lindex för några månader sedan. Den är lätt vadderad. Den har ingen ficka för protes utan är en vanlig bh. Den är så otroligt skön att ha på och den vadderade protesen sitter hur bra som helst i den. Den funkar inte när jag tränar. Då måste jag ha protesbh:n.

Här är bh:n från Lindex. Mjukt, skönt tyg och lätt vadderad. Gråmelerad. * tummen upp*

IMG_2149
Sportbh:ar för protes lyser med sin frånvaro
Jag har försökt hitta sportbh:ar för protes men inte lyckats hitta någon. Jag hankar mig fram på ett bra sätt med de jag har.

Årskontroll av bröstet
Den 18 december ska jag på kontroll på bröstenheten eller vad det heter, i Malmö där jag opererades för snart ett år sedan. Det är även dags att planera in operation så jag får ett riktigt bröst och slipper greja med proteserna.

Sedan jag slutade med cellgiftbehandlingen den 31 maj i år, för sex månader sedan, har jag funderat mer och mer på det här med cancer och att den kanske kommer tillbaka. Tänker på att den kanske gör det och jag vill inte – har inte tid och ork – att behöva oroa mig. Därför tänker jag mer och mer på att ta bort mitt friska bröst. Jag vet andra som gjort det i förebyggande syfte.

Jag hade extrem tur som (på egen hand) upptäckte knutan. Den var så liten att läkaren inte kunde fatta att jag ens la märke till den. Jag hade tur. Upptäckte den i tidigt stadie. Hade inte hunnit sprida sig. I inlägget Skjuta med bazooka på en flugskit , tyckte den läkaren att det räckte med att ta en så kallad ”tårtbit”. Bara ta bort den sjuka delen. Jag envisades med att vilja ta bort hela bröstet. Resten av striden kan ni läsa här: https://wordpress.com/post/annabloggar.com/262

Jag bytte ju läkare från Lunds enhet till Malmös istället. Läkarens om opererade mig berättade att det fanns förstadie till cancer i andra delar i det bröstet. Inte så svårt att räkna ut hur chockad jag blev och hur jag förbannat Lundaläkaren. Mer om detta kan man läsa här: https://wordpress.com/post/annabloggar.com/365

Tänk om…
Tankarna har snurrat i huvudet det senaste halvåret. Tänk om jag får cancer i det andra bröstet? Tänk om det inte upptäcks i tid, innan det sprider sig? Jag hade verkligen tur men nästa gång då?

Mamografi i all ära, men…
All cancer upptäcks inte trots mamografi. Ingen ska inte tro att man är säker för att man är duktig och går på mamografi.

Ta bort det friska bröstet
Jag är inne på att ta bort mitt friska bröst. Jag är inte helt klar i tanken men nästan. Hur jag än vrider och vänder på allting, kan jag inte förstå varför jag vill behålla det. Jag är helt öppen i min blogg med att jag har silikonbröst. Och nyopererade dessutom. Åtta månader innan cancern upptäcktes, bytte jag ut mina 15 år gamla bröstimplantat mot ny, fina. Lite surt ekonomiskt men det är som det är. Och nu har jag de snart inte kvar.

Läkaren som opererade bort mitt cancersjuka bröst sa att det brukar bli snyggare resultat om man använder kroppens eget fett än att lägga in implantat. Man tar fett från magen sa han. Och därför är det bra att jag lagt på mig under den här tiden. Jag har inte haft orken att fördjupa mig i detta och skaffat ännu mer fakta, men jag ska göra det nu när jag känner att jag orkar.

Jag ska prata med läkaren om hur man går till väga om jag vill ta bort det friska bröstet.

Kan man göra allt under en och samma operation? Det borde gå. Fast jag är ingen kirurg så jag vet egentligen inte. Hur som helst så ska jag prata med läkaren.

Jag vill inte hålla på att oroa mig. För att slippa det, kan jag bara se en väg och det är att ta bort det friska bröstet och implantatet.

Sedan kan man aldrig vara säker ändå. Cancer kan man få ändå men som min älskade André sa: det är ju iallafall en kroppsdel mindre att få cancer i. Så sant som det är sagt.

Ha en bra eftermiddag.

Kram
Anna

Gymet nästa .

Hejsan.

Dricker min nyttiga dekokt av kokt vatten med riven ingefära och pressad citron. Väntar på att dra till gymet. I mitt nya pannband 🙂

Jippi. Jag har lite frisyr idag. Hurra!!

Bara tryckte till håret lite. Jag använder inte kam och borste. De gör nog ingen nytta ändå.

Håret är vitt. Utväxten. Jag tonade håret rosa den 17 november. Visst. Det ska försvinna successivt i tvätten. Dock mycket rosa kvar och mycket utväxt. Växer med rekordfart.

Skriver mer sen. Nu måste jag iväg.

Toodeloooo *vinkar *

Anna

Mitt hår

Idag är det lördag och i vanlig ordning har vi haft veckans släktträff på brorsonens fik.

Valde att dekorera mig med ett av mina handgjorda halsband. Det skär sig totalt med mitt rosa hår så det blev den bordeaux-färgade anime wiggen idag. 🙂

Jag tror det var i juli som håret började växa. Sista cellgiftbehandlingen var den 31 maj. Håret växer fort tycker jag.

Detta foto är taget den 21 oktober. Håret är alldeles vitt och löjligt mjukt. Som att klappa en Birmakattunge . Tyckte fortfarande att jag har vad jag kallar cytostatikafrisyr och använde fortfarande peruk ute.

Ville göra något roligt så jag köpte mörklila toning. Bara det att håret blev medelhavsblått. Jag hittar inget foto just nu på färgen.

Sen tröttnade jag och tonade det rosa och det är fortfarande rosa. Toningen vill inte försvinna men det gör inget.

Det har vuxit så snabbt och jag har inte varit hos frisören. Har ingen brådska ned det. Bara det att håret står rätt ut gör jag har ingen frisyr och använder inte stylingprodukter. Ett tag hade jag Donald Sutherlandfrisyr. Nu är det mer Frankensteins Brud-frisyr. Kolla själv.

Så jag drar på ett av mina pannband för att känna mig liiiite cool . Så har jag det på gymmet. Jag har massor med pannband.

Utan pannband ser det inte klokt ut! Jag har inget foto men lägger till det imorgon. Orkar inte fota nu.

Och när det är nytvättat blir det löjligt fluffigt och typ sväller och liknar sockervadd Hahaha. Kolla.

Det har blivit betydligt lockigare än innan. I nacken är det mest lockigt och växer det lite längre så blir det nog korkskruvar ser det ut som.

Innan jag blev sjuk hade jag 74 cm hår som jag rakade bort. Jag är ingen ”korthårsmänniska” så jag väntar bara på att håret ska växa ut och bli page om inget annat. Därför har jag ingen fokus på att ha någon form av frisyr på mitt korta hår.

Ja det var det om statusen på min hårväxt.

Ha det gott.

Anna

Göra någon glad *fniss*

Hej

Såååå länge sen jag skrev. Det har hänt så himla mycket under tiden.
Mitt förra inlägg slutade med en cliffhanger. Hade ju inte planerat att den skulle bli så häär lååång.

Jag tänkte ge mig på att försöka få er att dra lite på smilbanden. Det är okej att tänka: ”e hon go eller?”

Jag är trött på att allt ska vara så himla seriöst hela tiden. Hur många gånger har man inte hört folk kommentera andra personers klädstilar och look. Hur kan hon se ut så, hur kan han klä sig så, usch vilken hemsk hårfärg.

Lev livet
Ja men please. Kom igen! Livet är till för att levas och var och en på sitt sätt. Vill man ha orangefärgat hår så får man ha det. Vill man köra sin egen klädstil så är det också okej.

Nå iallafall. Jag beställde ju en hel del peruker från asien i sensomras. En midjelång gråblond som är för stor, en rosa, två blonda och en bordeauxfärgad. Fick ett galet ryck i min ensamhet när André var på jobbet och flippade ut, helt -normalt hahaha. Och smackade ut bilderna på Instagram och facebook. I went crazy kan kan man säga * ler*

Först kommer en fråga: Vad har Andy Warhol, Per Gessle och Anna Lindh gemensamt? Jo, kolla här.

IMG_1544B8283B2B-F10D-430F-837B-78E038B5A319 IMG_1452 (1)IMG_1439

Det är helt crazy att en och samma peruk kan få en att få så olika utseenden. Hahaha. Jag visste inte att jag liknade dem alla tre hahaha

För en tid sedan körde syrran och jag på tokshopping på alla lågprisvaruhus i stan. Fruktansvärt regnigt och trist väder var det så jag drog på min rosa peruk. En japansk anime-peruk. Jätte nice, axellång och vågig. Seriefigur-flicka-hår . Fast egentligen ser jag trashig ut i den. Lite trash-pundare liksom.
IMG_2097

På Dollarstore kom en mamma med sin dotter i kundvagnen. Dottern pekade på mig och log. Jag log tillbaka och frågade om hon gillade min hårfärg. Det gjorde hon. Ville inte skrämma henne och ta av peruken. Hade inte så mycket hår på huvudet då.

Dags att planera nästa operation
Jag har insett att jag måste lägga min plan på utbildning på hyllan ett tag. Min tankte var att börja nu i februari men jag bara MÅSTE operera mitt bröst. Jag blir galen annars! Så prio 1 är att planera in bröstkonstruktion.  Jag ska träffa läkaren om två veckor.

Jag blir galen på min protes ibland. Har en bh för protes och den är jättesnygg men ibland är det bökigt med protesen. Dessutom är den inte alls lika fin form som mitt riktiga bröst. Lite bökigt nu när jag är på gym. Varmt och svettigt av protesen.

Armar uppåt sträck, knäna böj 🙂
Jag tränar på gym 2-3 gånger i veckan. Joho då det gör jag * ler*

Fast hittills är det stretsch-pass jag går på. Inget hopp och skutt och ingen styrketräning. Fast jag ska börja så smått med styrketräning inom kort. Min kropp har blivit hur stel som helst och leder och muskler behöver mjukas upp och stärkas. På fredagseftermiddagarna är jag på meditativ yoga. Helt fantastiskt bra.

Hobby och terapi
Jag har massor att berätta. Jag har ju berättat om bokmärkena jag virkar. Jag började virka för att distrahera mig från biverkningar i form av domningar och stickningar i höger hand.  Därför började jag virka i våras. Här kommer en bild på några av mina bokmärken.  Musen Pink Lady, flodhästen Hippo Hilda och några av deras vänner .  Pink Lady har systrar som är gråa och jättesöta. Jag har några olika figurer i lager om någon vill köpa en julklapp kanske?
Just nu endast 200 kr stycket. 100 % handvirkat. I bomullsgarn. Porto cirka 10 kr.
IMG_1169 IMG_1024 IMG_1013

Ny hobby
Sedan en tid tillbaka har jag  börjat skapa smycken i polymerlera. Sjukt roligt. Jag har redan sålt en del halsband. Jag lägger ut dem allt eftersom, på min instagramsida #carlaochmabel.
Carla&Mabel är mitt lilla ”varumärke”. Än så länge bara som hobbyverksamhet så får vi se sen.
Carla var min farmor och Mabel min mormor. Dessa två kvinnor tackar jag för den kreativitet jag har. Det är tack vare dem och tack vare min mamma, moster och faster. Duktiga, kreativa damer var och en på sitt vis. Så jag är uppvuxen med virknålar, stickor, keramiklera, porslinsmålning, batik, symaskiner och vävstolar kan man säga.

Pappa spelade bowling. Han hade världens finaste klot. Svart och mörblåmelerat. Nog därför jag gillar runda former och abstrakta mönster. Tack pappa *hjärta*. Bowling däremot har aldrig varit min grej.
Det är så himla kul att jobba med den här polymerleran som jag gör smyckena av. Använder olika tekniker för att få fram mönster. Har massor med lera i alla de färger. För att göra smycken har jag köpt in massor med kedjor, läderband och allt man behöver till smycketillverkning.

Fler projekt är på gång fast kanske inte förrän efter nyår. Jag får se. Jag vill testa att göra tavlor och skulpturer i denna lera. Polymerlera är en plastlera som man bränner i vanlig ugn. Man kan dekorera leran med allt material som klarar ugnstemperatur på 130 grader C. Exempelvis mina coola steampunk-örhängen med metallskruvar och skimret är en pulvriserad ögonskugga från Dollarstore. Fiffigt. Eller huuur?

IMG_2098 IMG_2006

Ingen bra bild kanske men jättecoola i verkligheten. Mörk turkos med skimmer och metallskruvar. Till höger i bild kom visst steampunk-armband med. Det är en test som jag blev hyfsat nöjd med. Sen gör jag exempelvis färgglada armband. Har några lakritsarmband på lager och funderar på att göra även örhängen och halsband så att man har godisar på sig lite överallt hahaha. Tyvärr ej ätbara. Jag gillar sådant som sticker ut. Eye catchers.

Det är vääääldigt mycket lerans fel att jag inte skrivit i min blogg. * ler*

Och: jag har haft nackspärr och tillfälligt ont i höger axel som gjort att jag undvikit datorn. Jag pallar inte blogga från min iPad eller mobil nämligen. Dessutom nya biverkningar av tabletterna jag måste ta nu i fem år. Känns faktiskt ganska tungt och jobbigt emellanåt. Jag vill inte gå in på detaljer men det påverkar privatlivet mycket.

Nu ska jag städa i hobbyrummet sen är det dags att skapa lite fler smycken.
Finns det intresse så välkommen att höra av dig här via min blogg eller besök mitt instagramkonto #carlaochmabel.

Ett år sedan chockbeskedet
Idag är det ett år sedan jag fick besked om att jag hade bröstcancer. Ett år har gått! Det har varit ett omtumlande, sorgligt och även roligt. Jo jag kan skratta och skämta igen. Det har varit precis alla känslor man kan ha. I en salig röra. Allt från förtvivlan till skratt och glädje.

Blicka framåt är vad som gäller. Det som händer, händer och jag är icke den som tar ut oro i förskott. Tvärt om.
Mitt råd till alla är att ta ut GLÄDJE i förskott. Det värsta som kan hända är att man varit glad i ”onödan”.

Mitt hår växer som gräs. Det ska jag berätta mer om sen. Här kommer ett prov på hur det såg ut för en månad sedan. Nu ser det likadant ut fast längre.

IMG_2010

Kram och hej
Anna

”Vad är meningen med MITT liv? ”

Hejsan.
Vad är meningen med mitt liv? Den tanken var det jag ägnade mig åt efter att cancern opererats bort. Jag vill säga att jag är inte religiös. Om det är något jag tror på så är det aloe vera. Växten alltså. * ler*

Det var en fantastisk befrielse, känslan att cancern i min kropp är borta.
Befrielse.
Jag vill leva. Hur vill jag leva?

Den 28 december 2016 opererades jag och började cellgiftbehandlingen den 1 februari. Under januari månad tänkte jag mycket på vad som är meningen med mitt liv. Inte meningen med livet utan med mitt.

Jag försökte se mig själv efter behandlingarnas slut och dags att börja jobba. Otal gånger försökte jag se mig in i framtiden. Ska jag bara borsta av mig detta? Borsta ena axeln och borsta andra axeln och klapp klapp! Borta! Tillbaka till jobbet och typ fortsätta där jag slutade som om ingenting har hänt? Hur jag än försökte kunde jag inte se mig gå tillbaka till mitt arbete. Jag kunde inte se mig själv fortsätta som om ingenting hänt. Jag är förändrad sedan cancerbeskedet den 30 november förra året, 2016.

”Vad vill jag bli efter cancern?” (inte vad vill du bli när du blir stor).
Funderade på vad jag vill göra istället.
Starta ett mysigt fik med hembakat, manglade bomullsdukar och kaffekoppar från loppisar?
Ska jag ta och utbilda mig inom skönhetsvård och starta salong?

För några år sedan hade jag planer på att utbilda mig till hudterapeut. Jag har ju ändå jobbat med skönhetsprodukter i över 30 år. Eller ska jag starta salong och vaxa kroppar och bleka tänder? Och frysa bort fett på folks kroppar? Och lite filling här och där?

Njä. Vill inte ha salong längre.

Under januari månad funderade jag på vad vill jag? Detta verkar djupt och jag brukar väl inte riktigt tänka så här men den månaden gjorde jag knappt annat än det. I februari efter första cellgiftbehandlingen blev jag förkyld, fick hög feber och var inlagd på sjukhus i sju dagar. Mina vita blodkroppar var typ borta. Efter den jobbiga veckan, när jag hade några dagar när jag kände mig ganska okej, googlade jag om hormonell cancer. Vad innebär det? Jag ska undvika produkter som innehåller östrogen. De hudvårdsprodukter jag använder dagligen, innehåller inte vegetabiliskt östrogen.

Vegetabiliskt östrogen
Jag förstod på min överläkare att när det gäller mat och dryck behöver jag inte vara orolig. Däremot förstod jag att aldrig ta kosttillskott mot klimakteriebesvär och liknande. I denna typ av produkt kan det förekomma vegetabiliskt östrogen från olika växter.

Det är populärt att använda serum för att få längre ögonfransar. Detta är inget jag skulle rekommendera någon jag känner, att använda. Det som får stråna att växa är just ämnen som ska stimulera tillväxten av fransar. Och på naturlig väg kan jag också läsa, om en av dessa produkter på nätet. Var och en får göra hur den vill, men jag kommer garanterat att avråda den som börjar prata om detta med mig.

Googlade om cancer och hittade studier som visade att cancer livnär sig på socker. Socker? Det finns ju i typ allt man äter. Det smygs in både här och där. Jag läste massor om detta om socker och cancer och maten som gör dig sjuk så att säga. Det finns ju andra sjukdomar än cancer.

Jag vill ha kunskap om hur kroppen fungerar. Om maten vi äter. Om köttet i affärerna som vi köper och tillagar.

Jag bestämde mig för att ha ordning på min kropp och för att kunna göra det räcker det inte med att googla lite, läsa lite här och där. Jag är sådan att jag behöver tydligare och mer konkret information. På ett annat sätt.

Kostrådgivare
Det var här jag kom fram till att jag vill utbilda mig till kostrådgivare. Jag ska hjälpa mig själv och jag vill hjälpa andra. Jag ska starta eget. Kostrådgivare. Det är det som är meningen med mitt liv nu. I samma veva som detta stod klart för mig var när en kompis på Facebook delade en länk från en blogg, en kostrådgivare som skrev om mat som gör dig sjuk. Detta kom till mig som på beställning. Inte maten utan inlägget * ler* . Samtidigtfick jag plötsligt ett nyhetsbrev från studentum.se. De har nog detektiver i cyberspace som håller koll på vad jag googlar på……

Deras nyhetsbrev kommer ytterst sällan. Minns inte när det kom ett sådant sist. Typ för ett år sedan kanske. Eller två. Rubriken var något i stil med: vad vill du plugga till?
De har verkligen koll på att jag googlat om kost och sådant.

Kollade igenom vad det fanns för utbildningar som passade mig och hittade två stycken som verkade bra. Båda fanns på distans, vilket jag tryckte kunde passa mig så här i cancertider. Plugga hemifrån. Nu i dagarna fick jag en länk av en kompis, om utbildningar av olika slag så som kost, motion, hälsa, mindfulness och allt sådant som tilltalar mig mycket. Allt i ett paket. Jag har nu hittat två olika utbildningar, från två olika företag. Nu ska jag lusläsa och komma fram till vad som passar mig bäst.

Jag kommer inte gå tillbaka till mitt arbete och det känns 100 % rätt.

”it will change your life forever”
Jag har tänkt på det här med hur man kan förändras i samband med en allvarlig sjukdom. Vissa säger att efter en canceroperation och behandling kommer man inte vara densamma. Min släkting i USA sa ”it will change your life forever”. Jag har inte förstått vad hon menat, förrän nu när jag själv opererats för cancer och genomgått cellgiftbehandling och ska nu tillbaka in i ett vanligt liv igen.

Det har ju – helt naturligt – varit så att nästan allt i tillvaron har kretsat runt min cancer, cellgiftbehandling och allt som hör detta till. Har en överdimensionerad almanacka som jag klottrat full med alla tider för behandlingar, blodprovstagning, lägga om picc-line, boka taxiresor till och från sjukhuset, vilken medicin som ska tas när och så vidare. Agendan i min iPhone blev opraktisk. Något mer överskådligt och enklare behövde jag ha.

Dessutom har jag haft medicinscheman uppklistrade på insidan av skafferidörren för att veta när jag skulle ta alla de där pillerna och sprutorna. Så det har varit mycket. Nu är almanackan i princip tom sedan jag avslutade sista behandlingen den 31 maj 2017.

Har återgått till agendan i mobilen igen.

Zometa-behandling i tre år
De enda tiderna nu är Zometabehandlingarna en gång i halvåret. Zometa (zoledronsyra) får man intravenöst och det tar 15 minuter varje gång att tömma den lilla påsen. Allt som allt tar besöket en dryg halvtimme. Jag bor i Landskrona och får behandlingarna i Malmö. Det går riktigt smidigt med tåget. Onkologen ligger mycket nära hållplatsen Triangeln. Supernära till centrum och kan passa på att ta en sväng dit efteråt.

Zometan hjälper till att stärka benen i kroppen eller ”hämma benförlust hos postmenopausala kvinnor” som det står på något ställe när man googlar. Det hormonsänkande tabletterna jag tar, gör att benen i kroppen kan bli skörare och Zometan stärker benen. Den ska jag ta i tre år och med ett halvårs mellanrum. Nästa gång är i mars 2018.

Den enda biverkningen som kan uppstå är en influensaliknande symptom. Jag blev lite hängig och trött men kan inte kalla det influensa. Pratade med en kvinna som fick sin tredje omgång. Hon sa att hon tog en vanlig värktablett innan behandling och kände ingenting efteråt.

Efter behandlingen kände jag tydligare domningar i höger hands fingrar. I flera dagar. Tydligare än innan. Känner också diffusa stickningar i en tå här och där emellanåt. Fast det är inte alls som när det var som värst, när jag inte kunde ligga stilla i sängen utan sprattlade som en döende fisk på land.

De återkommande besvären i fingrar kan kanske bero på att jag faktiskt inte virkat på fem dagar. Virkningen jag gjort nästan dagligen i några månader nu, har hjälpt att hålla stickandet dämpat. Nu är det mest den där stumma känslan, som att ha torkat klister på fingerblomman fast nu känns det som mindre mängd klister än innan . Jag störs inte så mycket av det. Jag överlever.

Höst-och-vinter-projekt
Jag har en lista med andra projekt jag tänkt göra nu under hösten. Ska sätta igång med ett nytt som kanske också kan hjälpa mina fingrar. Sy roliga kuddar. Här har vi en prototyp. Hästen Stig * ler*

IMG_1101

Det är ingen brist på projekt och André påminner mig ofta att dygnet bara har 24 timmar. Man ska ju göra annat också.
Ja jag vet babe, säger jag och håller med honom. Han har så rätt. På riktigt.

Jag är en kreativ person och älskar att skapa, testa nya grejer och så vidare. Mitt senaste projekt är min härliga, varma highlander-inspirerade axelvärmare (eller vad man ska kalla den) . Garnet fick jag av svärmor * hjärta* .  Alpackagarn såklart * hjärta igen*

IMG_1587

Funkar både utanpå kappan i vinter och bara ha över axlarna inomhus. Knapparna är i metall och kostade minsann 22 kr stycket. Värda varenda krona. Sådana virkar jag på beställning. Bara att skriva en komentar här i bloggen så hör jag av mig via mejl.

Mitt nästa inlägg kommer att handla om att sprida glädje.
Oooooo . En cliffhanger hahahaha

Hej så länge
Anna