Mycket tankar i huvudet

Först vill jag berätta att igår pratade jag med brorsonen som varit på semester i en hel månad. Ville inte berätta för honom om min sjukdom innan han reste, eftersom jag inte visste hur han skulle ta detta besked.  Igår berättade jag för honom.

Jag sa i telefon att jag hade något att berätta.

-”Först vill jag säga att jag mår bra, allting är okej. Ingen anledning till oro”. Därefter berättade jag om bröstcancern, att jag opererades strax innan nyår och ska påbörja cellgiftbehandling om en dryg vecka. Han tog det mycket bra. Det gjorde mig glad.

Han var den sista i släkten att veta och den första som fick adressen till min nystartade blogg.

Åtta dagar kvar
Nu är det bara åtta dagar tills det är dags med första cellgiftbehandlingen som startar om åtta dagar. Det är en del praktiska grejer att hinna med och jag har min lista på skafferidörren.

Mitt i denna soppa håller jag på att flytta in till André. Vi har bott tillsammans i flera månader och det mesta i min lägenhet är nerpackat sedan länge. Jag har ännu inte sagt upp min lägenhet och det är bra för jag pallar inte stress nu. Vi har flyttat en del grejer och möbler redan. På torsdag kommer resten av möblerna, TV:n och lite annat.

Måndag: ringa en del samtal. Städa i sovrummet.
Tisdag: prova peruker, städa i TV-rummet
Onsdag: fira min födelsedag i Helsingör med André. Därefter gratta mamma som också fyller år.
Torsdag: Boka sjukresa, hälsa på, på jobbet. Hämta möbler.
Fredag:  Gå ut och äta med nästan hela Hanssonklanen med respektive. 17 personer. Lördag: storhandla, baka pizzabullar till ett helt regemente. Mitt event som jag döpt till Egg Head party. Jag har  inte äggformad skalle men det var ett kul uttryck, tycker jag.
Söndag: softa och göra så lite som möjligt.
Måndag: sätta in en Piccline i armen
Tisdag: första cellgiftbehandlingen.

Efter detta är det raka spåret ut i det okända. Har ingen aning om vad som kommer att hända och hur jag kommer att må. En sak vet jag: det kommer en dag därframme till försommaren när jag avklarat behandlingen.

Ha en fin dag!
Hälsningar Anna

Tandläkarbesök

18 januari 2017

Inför cellgiftbehandling är det mycket viktigt att ha kollat sina tänder. Biverkningarna man kan få är svullnad i munnen, tandköttet. Eventuellt blåsor, känsla av ilande tänder med mera. Tänderna måste vara i gott skick helt enkelt.

Tandsköterskan frågade hur jag mådde och jag sa ”det är bra” och syftade på mina tänder. Sa ” Ingen tandvärk, inget konstigt eller ont mer än att tandköttet blivit lite svullet i ena sidan”.  Inte tänkte jag på att jag måste berätta om min canceroperation.  När följdfrågan blev ”och hur mår du i övrigt” förstod jag att hon menade mitt hälsotillstånd.

Jag berättade att jag har bröstcancer och nyopererad. Att jag ska påbörja cellgiftbehandling den 1 februari och att det var därför jag behövde kolla tänderna innan. Även tandsköterskan och tandläkaren sa att det är mycket viktigt att tänderna och munnen är i bästa möjliga skick på grund av biverkningar under cellgiftbehandlingen. De sa även att om jag får problem med mun och tänder under behandlingen, kunde jag ringa dem så skriver de ut medicin eller något för att lindra besvären. De sa att de har god kontakt med sjukvården om sådana här saker.

Så tryggt att veta detta. Det blir bara en massa plus hela tiden med den information jag fått under nästan vartenda läkarbesök i samband med min sjukdom. Fick beröm att jag sköter mina tänder väl.
De ser bra ut. (Får jag bokmärke nu?)
Inga hål. (ett bokmärke nu då?)
Dock är jag lite väl brutal när jag borstar tänderna för jag hade lite svullet tandkött i ena sidan. (Inget bokmärke).

Jag använder ju eltandborste och trycker kanske för hårt med den. Jag vill ju att tandborstningen ska göra nytta. Nu vet jag att man inte ska trycka. Bara låta borsten göra jobbet och ta tand för tand. Efter denna noggranna behandling fick jag veta att för att skydda tänderna och munnen är det bra att gurgla munnen morgon och kväll efter tandborstning. Jag köpte en flaska Flux som de rekommenderade.

Istället för bokmärke fick jag en tandkräm.
Sensodyne Pro-emalj som jag ska gnugga på tänderna varje kväll, efter tandborstning och munskölj. Detta för att skydda tänder och tandkött. Nu håller vi tummarna att detta kommer att fungera. En timme senare fick jag äta.

Bussresan hem tar cirka 40 minuter. För att fira min friska mun, köpte jag med mig lite godsaker hem (inte hos tandläkaren utan i affären hemmavid).
En croissant, en kanelsnäcka, ett Schweizernöt och åtta små häxvrål.
Because I am worth it * ler *

Hej svejs
Anna

Bröstcancer och bröstimplantat

17 januari 2017

I ett annat inlägg har jag berättat att jag har bröstimplantat sedan många år. I det här inlägget vill jag fokusera på detta problem, som det visade sig bli. Hur jag fått stå på mig, ifrågasätta och ”bråka” för att få klarhet.

För dig som följer mig kan detta bli en upprepning, men jag vill ha ett separat inlägg om detta. Tanken är att min erfarenhet med problemet bröstcancer och bröstimplantat kan vara till hjälp för andra i samma situation. Fast jag hoppas förstås att ingen ska behöva kämpa utan få alla svar direkt och problemfritt i det avseendet om inget annat. Jag är inte den som basunerar ut att jag har bröstimplantat. Ingen har egentligen med det att göra. Å andra sidan bryr jag mig inte om ifall ”folk vet”, så att säga. Jag skaffade dem den där gången 2001 för min egen skull, inte för någon annans.

Det jag berättar här är min egna erfarenhet. Min uppfattning har blivit att systemet de har när det gäller bröstcanceroperationer i Lund skiljer sig från hur de gör i Malmö. Detta har jag kommit fram till efter de svaren jag fick av läkaren i Lund när jag diskuterade mina implantat och kommande bröstcanceroperation med honom. Min plastikkirurg som opererade mina bröst berättade för mig att han och hans kollegor blir rådfrågade och anlitade ibland i samband med bröstcanceroperation och bröstimplantat. Detta svar gjorde mig trygg. Läkaren i Lund sa att de inte anlitar plastikkirurger på privatkliniker. De sköter detta på egen hand. Konstigt tyckte jag.

Visst ska man vara glad att man får leva, men jag vägrar nöja mig med det. Jag vill leva mitt liv med kvalitet och inte med ett defekt bröst som man ska irritera sig över i resten av livet. Simple as that! Därför behövde jag veta hur de går till väga med patienter som har bröstimplantat.

Läkaren i Lund tyckte att jag borde välja ”tårtbit”, det vill säga behålla implantatet och operera bort den sjuka delen, i form av en större tårtbit. Det som kan hända är att i samband med cellgiftbehandling och strålning, kan implantatet ta stryk och kapslas in. Det blir då troligen hårt som en tennisboll. Läkaren i Lund tyckte det var onödigt att jag skulle operera bort hela bröstet och försökte få mig att ändra mitt beslut.

Ifall implantatet är intakt efter behandlingarna och allt är läkt opereras det ett ”delimplantat” eller vad man ska kalla det. Det placeras där man tagit bort cancern och på något vis ska mitt vanliga implantat och ”delimplantatet” förenas till ett normalt bröst. Personligen har jag svårt att se detta framför mig. I min värld kan detta aldrig bli så bra som vanliga bröstimplantat eller silikonbröst. Om mitt implantat kapslas in behöver det bytas, ersätts det med ett helt nytt. Läkaren antydde att det inte är säkert att sjukvården står för den kostnaden, när jag frågade honom. Här blev jag helt ställd och tyckte detta var hur konstigt som helst.

Dessutom kommer det implantatet som sätts in i bröstet se annorlunda ut. Droppformat eftersom man blir alldeles platt från strax under halsen och ner. Bröstkorgen behöver fyllas ut. Annars blir det som en planka med en boll på. Det droppformade implantatet kan bete sig annorlunda jämfört med ett vanligt implantat, när man exempelvis ligger ner, kasar implantatet ner till armhålan och sitter inte på sin plats som ett vanligt bröstimplantat.

Läkaren jag träffade i Lund är inte en av de två som skulle operera mig. Det kan vara så att han kanske inte hade hela bilden klar för sig när det gäller själva tillvägagångssättet när det gäller bröstimplantat. Vad vet jag? Jag blev bara förvirrad och mer och mer osäker. Stressad.

Jag vill ha saker och ting helt klara för mig. Att förstå allting. Därför ställde jag många frågor. Från början hade jag stort förtroende för denne läkare. Denna uppfattning försvann totalt när vi blev oense i telefon när jag berättade att jag ångrat mig och vill operera bort hela bröstet. Han sa till slut: ”Ja, du vill ju skjuta med bazooka på en flugskit”. Jag tyckte detta var direkt oproffsigt av honom att slänga ur sig detta.

Det sista han sa innan vi la på luren var:
-” Jag hoppas du ändrar dig”.

Det kanske är många som säger ”ja tack” till tårtbit och inte ifrågasätter alternativ. Eller att läkaren ”säljer in” tårtbitsoperation på ett annat sätt än när de informerar om alternativet att ta bort hela bröstet. Lite så upplevde jag det med denna läkaren.

Efter en stunds diskussion sa läkaren i Lund att de inte anlitar privata plastikkirurgkliniker. Däremot gör man det i Malmö. Detta berättade han inte när vi pratade i telefon.

Han ordnade att jag fick en tid på sjukhuset i Malmö och få träffa en erfaren bröstläkare och en plastikkirurg. Här fick han tillbaka ett plus i kanten som jag tog tillbaka efter telefonsamtalen med honom.

Jag är helt nöjd med plastikkirurgen och bröstläkaren i Malmö. Helt nöjd med att jag valde att operera bort hela bröstet och få ett nytt och fint om något år. Helt nöjd med kirurgen som opererade mig.

Mitt budskap är:
– ifrågasätt tills du förstår och har allt klart för dig
-ifrågasätt alternativ och olika operationsmetoder
-stå på dig när du bestämt dig
-vrid och vänd på allting
-efter en svår sjukdom och operation har man ett liv att leva. Se därför till att det blir ett liv med kvalitet. Kräva kan man också behöva göra. Den erfarenheten fick jag i samband med en av mina operationer av min Kocks blåsa som jag också skriver om. Sidan heter År 2000. Polyper i reservoaren.
 

Första besöket hos onkologen

 

16 januari 2017

Besök hos överläkaren på onkologen i Lund

Ännu en trevlig läkare. Mjuk och saklig. Alla jag träffat, med undantag av en (visade det sig) , har jag fått förtroende för. Det är bara plus nästan hela tiden. Hon ville berätta om hur lägga upp cellgiftbehandlingen för att det ska bli så bra som möjligt. Efter att ha gått igenom min medicinska status, familjens historia och annan fakta, berättade hon om hur min cancer såg ut och hur andra cancerformer kan se ut. Jag ska inte gå in på en massa medicinska detaljer men vill berätta delar av diskussionen.

Det finns olika bröstcancerformer . Själva cancern kan ha olika struktur och hon ritade på ett papper. Därför finns det även olika mediciner man sätter in, under cellgiftbehandlingen. Hon förklarade mycket tydligt skillnaderna. Detta för att jag ska förstå, om diskussioner med andra cancersjuka uppstår, förstå att man använder olika mediciner beroende på cancerns form, hur stor cancern är och så vidare. Min lilla cancer var 1,3 cm totalt. Den är 100 % hormonell vilket är ett gott tecken, fick jag veta. Hon berättade fler detaljer men det behöver jag inte fördjupa mig i, här. För mig var detta de viktigaste punkterna.

Läkaren förklarade hur behandlingen kommer att gå till. I korta drag är det så här: Jag behandlas på sjukhuset i Malmö. Får sex stycken behandlingar med tre veckors mellanrum. Hon berättade namnen på medicinerna som sprutas in. Hon informerade om biverkningarna. Förutom att håret faller av, finns det en rad andra biverkningar. Ganska många faktiskt. Jag kommer att få medicin mot biverkningarna, om de uppstår. Det är inte säkert man drabbas av hela listan biverkningar. Hoppas jag kommer lindrigt undan.

Illamående, kräkningar, tarmarna påverkas, slemhinnorna blir torra, inflammation i tandköttet, kan få känsla av ”hål i tänderna”, håret faller av, aptiten förändras, orkeslös, viruskänslig. Måste undvika att vistas bland mycket folk, restaurangbesök, hälsa på, på jobbet, åka kommunalt, gå på bio. Eftersom det kan uppstå inflammation i tandköttet och även blåsor, rådde läkaren mig att gå till tandläkaren om det är mer än ett år sedan jag kollades sist.  Att tänderna och munhålan är i bästa skick.

Tro det eller ej, men detta hade jag redan pratat med André om: att kolla tänderna. Vill inte riskera att kanske få tandvärk mitt under pågående behandling. Av en händelse hade jag just fått en kallelse till den 2 februari. Får se till att ändra den tiden och få en tidigare tid. Annars får jag byta tandläkare. På skafferiet har jag tejpat upp ”To do”-lista för det är så mycket att hålla reda på hela tiden. Allt får inte plats i almanackan jag köpt. Får inte missa någonting. Listan utökades med ”boka tandläkarbesök genast”, så snart praktiken öppnar.

Tarmarna Ett stort orosmoln är min Kocks blåsa. Detta pratade vi länge om, läkaren, André och jag. Jag är nämligen ileostomiopererad.  Tjocktarmen och ändtarmen bortopererades i april 1984. Jag har diagnosen Familjär polypos. Jag har ingen ”påse på magen” utan något som heter Kontinent ileostomi  – Kocks blåsa. Metoden Kocks blåsa skapades av Nils G Kock. Kirurg och professor vid Sahlgrenska Sjukhuset i Göteborg. Tack vare honom har jag fått ett mycket bra liv, sedan april 1984 när jag blev opererad. Jag lyfter hatten för honom och niger djupt.

Vill du läsa mer om min ileostomi hittar du min berättelse längst upp på min bloggsida.

Anledningen till att jag berättar om min ileostomi här är att den blev en viktig punkt i samband med kommande cellgiftbehandling. Är det något jag oroar mig över så är det hur min Kocks blåsa ska må under de kommande fyra månaderna som cellgiftbehandlingen ska pågå. Jag är mycket orolig eftersom den är känslig.

Blir jag sjuk och får feber eller influensa exempelvis så kan den krångla genom att det uppstår en slags sammandragningar som knyter sig. Ibland känns det som att en varelse sitter inne i min kropp som kramar ihop den till en boll. Ibland gör det inte så ont och ibland något in i norden ont. Uppstår detta är det bästa att jag bara håller mig stilla, vilande och undviker att äta ”i onödan” så att säga. Bara precis äta och dricka i små portioner och bara sådant som jag vet har lugnande verkan i kroppen. Ibland känns det som att reservoaren (den lilla påsen man sytt av en bit tunntarm som finns inne i min kropp), är full och måste tömmas. Jag får inte tömma hur ofta som helst: det beror på att det lilla hålet (kallad nippel) jag har (under naveln till höger, en bit nedanför midjan) kan irriteras och slitage kan uppstå.

När jag pratade med läkaren om min ileostomi och berättade det jag skrivit här ovanför, sa jag att jag är riktigt orolig. Alla andra biverkningar kan jag ta, men min ileostomi måste skonas på något sätt. Hoppas att det går att lösa.

Det här med förstoppning (som är en av biverkningarna) , trodde jag uppstod i tjocktarmen där allt packas ihop och vätska pressas bort liksom. Jag borde komma lindrigt undan menade jag, eftersom jag inte har någon tjocktarm och att all avföring kommer ut i flytande form i princip. Eftersom jag sprutar in vatten som ”löser upp” avföringen som annars  är lite trögflytande. Läkaren var osäker på min teori och sa att man reagerar så olika och tarmarna kan bete sig olika från person till person. Hon sa att hon kommer att diskutera detta med sitt läkarteam och läkarna som är experter på tarmar och rådgöra med dem. Det verkar inte vara så vanligt med en patient med bröstcancer och Kontinent ileostomi. Jag kände mig trygg ändå eftersom hon skulle diskutera med andra läkare.

Hon ska höra av sig till mig om deras tankar och idéer. Hon berättade om en teori att försöka dämpa problemet med tarmarna. En av medicinerna som pumpas in under cellgiftbehandlingen orsakar förstoppning och annat tarmkrångel. Hennes förslag var att istället för att spruta in hela denna dos var tredje vecka, sa hon att man kan dela upp dosen i mindre portioner . Att jag kommer ner till Malmö en gång i veckan och få mindre dos och få andra cellgifterna en gång var tredje vecka som planerat.

Därför ska vi vänta med medicineringen som påverkar tarmarna, till mars månad när hon, läkarteamet och tarmspecialisterna diskuterat mitt fall.

Efter besöket hos överläkaren träffade vi en sjuksyster och koordinator. Hon hade riktigt snygga svarta glasögon med tjocka bågar och silverdetaljer. Attityd. De var supercoola och hon klädde så bra idem. Det sa jag till henne.

Vi fick ytterligare information av henne och hon sa att jag kommer att få sjukresor. Det har hon beviljat och sa att det har jag rätt att få. Vilken lättnad. Jag har varit orolig att jag skulle behöva ta mig till Malmö på egen hand.  Ännu ett plus. Jag samlar på plus. Har några stycken nu * ler * .

Hon berättade vad som kommer att hända inför första behandlingen den 1 februari. Dagen innan ska jag till Malmö och få en Piccline insatt i vänster överarm.  En Piccline är en silikonkateter , en smal, tunn slang som ska  föras in i överarmen och vidare i blodkärlen fram till en bit från hjärtat. Denna Piccline ska sitta kvar under hela behandlingen. I denna sprutar man in cellgifterna.  Jag berättar mer om den längre fram när jag vet hur det känns och hur jag kommer att uppleva att leva med den så att säga. Jag fick en hel mapp med information och dokument. Efter detta besök skulle jag vidare och ta ett nytt EKG. De tog ett den 20 december men de vill ha färsk dokumentation. Väntan att komma till var jättelång. Tror jag fick vänta närmre 40 minuter. Själva EKG:et tog bara några minuter.

Så där ja. Nu var alla besök denna dag, avklarade. Andrés och min tradition har blivit att sticka och ta var sin burgare hos ”BurgarKungen”.  Jag tar alltid ett Wopper Meal. Mums.

Mätta och belåtna tog vi tåget hem. Slängde oss på sängen och somnade till förtexten till en film. Det tar på krafterna för oss båda, varje gång vi varit på diverse besök och behandlingar i Lund och Malmö. Kära du som läser, håll tummarna att min ileostomi inte påverkas under cellgiftbehandlingen.

Kram Anna

 

Bråda dagar innan första behandlingen

14 januari 2017

Nu är det bråda dagar framöver.
Första behandlingen startar snart. Redan den 1 februari 2017. Det går snabbt nu.

Vad jag förstått kan man bli dålig direkt efteråt och det kan hålla i sig länge. Därför har jag börjat skriva lista på allt som jag måste göra och fixa innan dess. Jag vill vara förberedd. Det är ett råd till alla i liknande situation som jag. Var förberedd.

-Tandläkarbesök. Viktigt att ha tänderna kollade så jag inte åker på tandvärk under behandlingsperioden. Dessutom kan tänderna och munnen bli inflammerade under cellgiftbehandling så tänderna måste vara i bra skick.

-Bokat tid till perukprovning.  Fått tid den 24 januari. Min väninna följer med och det ska bli kul
-Åka in och hälsa på, på jobbet. När nästa gång blir vet jag ju inte. Saknar mina arbetskamrater jättemycket.
-Sticka mössor. Jag älskar huvudbonader. Sommar som vinter. Nu virkar jag coola mössor i bomull. Igår skapade jag en rödmelerad och har redan börjat på en limegrön.
-Sy mjuka mysbrallor av gamla påslakan från 70-talet.
-Köpa ljudböcker
-Planera ett event inför rakning av huvudet. Hoppas några släktingar vill komma. Det blir pizzabullar, vin och öl. En flaska Bollinger Champagne ligger redan i kylen och väntar. -Köpa en rejäl almanacka för att lätt ha koll på alla tider inför behandlingar och allt vad det är.
-Mjuk tandborste, våtservetter, sockerfri saft, köpa mer garn.

Listan blir lång.

Det gäller att vara förberedd. Att ha någon form av struktur och planering. Allt blir lite lättare då.

Kram
Anna