Ultraljud. Expanderprotesen.

Idag var det ultraljud på menyn.

Stod och gapade när en chaufför stod i rummet med en rullstol för att hämta mig. Jag frågade vad rullstolen skulle användas till och skrattade lite.

Vi gick. Rullstolen lämnade vi. Körde runt kvarteret i bil till en bröstavdelning.

Hon tog prover från svullnaden. 4 sprutor med vardera 50 ml knallgul vätska. Detta ska analyseras och ta odlingar på för att snickra ihop rätt sorts antibiotika. Det kändes inte särskilt mycket eftersom jag inte har någon direkt känsel på det bröstet.

Det var inte speciellt jobbigt. Bara att ligga på en brits medan läkaren jobbar.

Hon tog även prov från huden på ett ställe som blivit eller är extra tjock. Den vätskan var klar i färgen.

Jag frågade inte ut läkaren om alla detaljer. Jag var nöjd så.

Det hela var klart på tre kvart. Sedan kom chauffören och hämtade mig. Trevlig man. Från Luleå så vi pratade snö. Jag bodde ju i Sundsvall som barn. Vi pratade om riktig snö. Vara insnöad i hemmet, hur pappa fick skotta dig fram till ytterdörren och hur kul det var att hoppa från carportens tak ner i en snödriva.

För vi fick lite snö här nere i skåneland igårkväll så vi pratade riktiga snöupplevelser. 🙂

Ja snö och snö. Vi hade väl båda åsikten om att det vi har här inte kallas för snö hahaha.

För en stund sedan fick jag veta att kirurgen som opererade dit expanderprotesen 2018 och som jag haft kontakt med angående protesen, kommer över till akutkirurgen där jag är, i morgon. Hurra! Vad bra!

Jag mår bra. Är inte orolig. Vill bara ha detta undanstökat. Har värk som kommer och går. Till och med BHn jag använder nu, en amningsbh i mjukaste bomull och mjuk bred resårkant nertill skaver.

Jag önskar jag fick komma hem imorgon fredag, men inser det är ett drömscenario.

Längtar så efter mina underhållande ragdolls Cloetta och Charlie. Min granne som de gillar, passar dem och ska ta in dem till sig i helgen.

Ååå vad de kommer bli glada. Nytt och spännande!

Som en grapefrukt

Bröstet är rejält svullet, känns som att klämma på en grapefrukt.

Det är ömt och värker på undersidan. Som att jag fått en rejäl smäll där.

Huden är spänd, röd och varm.

Innerst inne förstod jag nog att antibiotika inte ensamt kan återställa bröstet.

Nu ska jag vila. Är extremt mör och trött.

Expanderprotesen. Infektion.

Hej.

Jag trodde jag var klar med allt kring min bröstcancer och lagt bloggen på hyllan. Jag har ju slutat det kapitlet trodde jag.

Men här är jag igen. Inte med ny cancer tack och lov!

Igårkväll kom jag till akutkirurgen i Malmö efter att innan dess vistats 8 timmar på akuten i Lund.

Men akutdagen började på akuten där jag bor. De hänvisade mig till Lund.

Bröstet där jag har expanderprotesen jag fick 2018 efter bröstcancern 2016-2017 har typ inflammerats. Tills skrivande stund finns ingen teori om varför.

Läkaren ska snart komma så får vi höra vad hen säger.

Den trevlige unge läkaren i Lund sa att man troligen behöver öppna för att se hur det ser ut. Eventuellt ta ut protesen och ersätta med ett nytt.

Jag har inte ätit något sedan de tre knäckemackorna kl 9 30 i går.

Törstig!

….. Och jag som trodde jag skulle få antibiotika och sen hem.

7 veckor med sprängfylld expanderprotes

Hej

Den 11 juni var sista påfyllningen av min expanderprotes.

Jag slutade använda bröstbandet i början av juli. Stod inte ut att använda det längre. Obekvämt och skavde. Tänk att jag haft bröstbandet sedan mitten av april. Sjukt lång tid att använda dygnet runt.

Bröstbandet har haft som syfte att trycka ner bröstet i samma position som det friska. Jag tycker bröstet blivit lite deformerat av bröstbandet. Lite intryckt upptill.

När jag bytte mina implantat 2016, nio månader innan jag gick bröstcancerbeskedet, då skulle jag ha bröstband i två månader. Så jag gjorde samma sak denna gången. Använde det i två månader. Jag tycker brösten är i samma höjd. Det enda är att expanderprotesen fortfarande är plattare framtill och fylligare i sidan jämfört med mitt friska bröst med vanligt silikonimplantat. Detta bekymrar mig lite.

Ska försöka få tag i någon på plastikenheten imorgon och förhöra mig.

Dessutom har det börjat ”spränga” i expanderbröstet. Huden är ju sprängfylld och ska vara så till mitten av september. Det ät ju 6 veckor dit. Det stramar ute i sidan emellanåt när jag ligger ner och det värker till liksom. Inte så att jag behöver värktabletter. Jag tar till min hjärtkudde och klämmer fast i armhålan när jag lägger mig ner.

Sedan mitten av juli har jag fått börja styrketräna bröstmusklerna. Det vill säga att jag inte behöver ta så stor hänsyn . Dock har jag inte styrketränat. Däremot har jag packat upp lådor och gjort en del lyft i och med min flytt till annan lägenhet.

Hade förvisso anlitat flyttfirma men det är ju ändå en massa ansträngningar för bröstmusklerna med att flytta lådor och sånt.

Ja ja. Jag ska ha tag i någon sjuksyster imorgon. Hade gärna velat att någon tog en titt på brösten och se att allt är normalt.

Hur jag än försöker föreställa mig resultatet kan jag inte få till det att expanderbröstet kommer bli lika stort som det friska.

Hur ska det kunna det när det redan nu ser mindre ut? Ska ju dessutom tömma ut runt 70 ml . Då blir det ju ännu mindre! Jag behöver lite inlägg i bh:n för att de ska se lila stora ut.

Dessutom: ifall brösten får ojämn storlek kommer de inte byta ut implantatet i mitt friska bröst till ett mindre. Det är tydligt sagt till mig. Det betyder att jag själv får kosta på en operation av det friska i så fall. Så jäkla surt alltså!

Jag fixade ju om mina bröst för att slippa använda bh. Och nu lär jag inte kunna vara utan bh eftersom jag antagligen måste använda inlägg för att de ska se lika stora ut när jag är klädd.

Skit också! Saker blir inte som man tänkt. Jag är så tacksam att C är borta och att jag mår så bra som jag trots allt gör, men faaan . Jag vill ha två lika stora bröst.

Jag har en D-kupa och en C-kupa. Snyggt! Inte.

Är jag fåfäng och otacksam nu eller?

Smackar in en bild som inte alls har med dagens ämne att göra. Det är bara jag på en power walk vid avkopplande området runt Slottet i Landskrona. Citadellets vallgravar.