Idag var det ultraljud på menyn.
Stod och gapade när en chaufför stod i rummet med en rullstol för att hämta mig. Jag frågade vad rullstolen skulle användas till och skrattade lite.
Vi gick. Rullstolen lämnade vi. Körde runt kvarteret i bil till en bröstavdelning.
Hon tog prover från svullnaden. 4 sprutor med vardera 50 ml knallgul vätska. Detta ska analyseras och ta odlingar på för att snickra ihop rätt sorts antibiotika. Det kändes inte särskilt mycket eftersom jag inte har någon direkt känsel på det bröstet.
Det var inte speciellt jobbigt. Bara att ligga på en brits medan läkaren jobbar.
Hon tog även prov från huden på ett ställe som blivit eller är extra tjock. Den vätskan var klar i färgen.
Jag frågade inte ut läkaren om alla detaljer. Jag var nöjd så.
Det hela var klart på tre kvart. Sedan kom chauffören och hämtade mig. Trevlig man. Från Luleå så vi pratade snö. Jag bodde ju i Sundsvall som barn. Vi pratade om riktig snö. Vara insnöad i hemmet, hur pappa fick skotta dig fram till ytterdörren och hur kul det var att hoppa från carportens tak ner i en snödriva.
För vi fick lite snö här nere i skåneland igårkväll så vi pratade riktiga snöupplevelser. 🙂
Ja snö och snö. Vi hade väl båda åsikten om att det vi har här inte kallas för snö hahaha.
För en stund sedan fick jag veta att kirurgen som opererade dit expanderprotesen 2018 och som jag haft kontakt med angående protesen, kommer över till akutkirurgen där jag är, i morgon. Hurra! Vad bra!
Jag mår bra. Är inte orolig. Vill bara ha detta undanstökat. Har värk som kommer och går. Till och med BHn jag använder nu, en amningsbh i mjukaste bomull och mjuk bred resårkant nertill skaver.
Jag önskar jag fick komma hem imorgon fredag, men inser det är ett drömscenario.
Längtar så efter mina underhållande ragdolls Cloetta och Charlie. Min granne som de gillar, passar dem och ska ta in dem till sig i helgen.
Ååå vad de kommer bli glada. Nytt och spännande!
